Pensionärer kan

Så är det då söndag igen. Jag hade som vanligt satt larmet till 9 så att kroppen skulle hinna vakna till Body Pumpen kl. 10.

Igår spenderade Steve och jag hela eftermiddagen och kvällen i North Sheen och "Finals day" dvs. finalerna i de olika klubbtävlingarna spelades med efterföljande disco.

Den roligaste tävlingen var finalen som klubbens äldsta spelare, John 96 år, deltog i. Han hade lyckats vinna en tävling och tagit sig till final. Hans motståndare var aningen yngre, 60 någonting. Bådas kulor gick lite hit och dit och efter en jämna match så förlorade tyvärr John till slut:-)

Det var mycket folk på plats och baren hade full upp eftersom den mesta spriten såldes med 50 % rabatt dagen till ära:-). Det bjöds också på ordentlig mat under dagen och för den hade vi alla bara betalat 1 pund per person.

När alla finaler spelats blev det prisutdelning och lottdragning.

Jag som aldrig vinner något hade faktiskt tur för en gångs skull. Man fick välja pris och när min lott drogs hade tyvärr alla flaskor med vin och bubbel valts men hittade istället en flaska med vintage port och kroppsgrejer. Port är grymt gott med ostbricka.

När allt det formella var överstökat blev det "disco". 76-årige Bill, han som Steve spelade så framgångsrikt i partävlingar med (de ska spela tillsammans igen nästa år), var DJ i början av kvällen. Discot började iallafall med någon slags dansuppvisning av Bill och John (96-åringen). Låten var uppenbarligen något de spelade på 40-talet och handlade om krig och seger. Johns sopborste ska föreställa ett gevär och plastpåsen som Bill vevade i luften den brittiska flaggan:-). Dansen lär vara ett standardinslag på bowls-klubbens fester:-). Alla klappade och hejade på dem. Steve och jag tyckte det var helt fantastiskt, det är så kul när folk vågar bjuda på sig själva och speciellt när äldre människor vågar ha kul. I Finland skulle folk tycka att de är löjliga och vara helt övertygade om att de är fulla. Engelsmän är såååå mer avslappnade än finländare.

Bill var uppenbarligen i helform och vid nästa sång steg han upp på en stol och vevade med händerna i luften, med ett par klubbkompisar som höll ett stadigt tag om hans bälte så att han inte skulle falla (han är ju trots allt 76:-). Steve filmade ett videoklipp med sin telefon så om han lyckas skicka den till mig ska jag försöka lägga upp den på bloggen.

Vi hade tänkt åka hem vid 18-, 19-tiden men det var så kul att vi inte kom oss iväg förrän vid 23-tiden.

En tom gata på väg till tågstationen.

Steve känner uppenbarligen av alla ales som han drack igår för han ligger fortfarande i sängen, efter ett par framgångslösa försök att stiga upp. Han medger dock inte, som vanligt, att det kan ha att göra med att han drack ganska mycket igår:-) Enligt honom måste man huvudvärk och må illa för att det ska kallas baksmälla. Enligt mig har man även baksmälla, om även lätt, om man är ovanligt trött dagen efter. Jag mår perfekt, men så höll jag mig till svaga vodka slimlines hela dagen och kvällen så jag fick i mig mer tonic-vatten än vodka.