I morse var det äntligen dags för första dansklassen sedan i början av december i fjol. Egentligen skulle den hållits redan förra lördagen, men vår instruktör hade fått ordentliga förkylningssymtom efter sin första dos Pfizer dagen före och tvingats annullera alla sina klasser. Han hade haft covid i fjol och det verkar som om personer som haft covid får starkare reaktioner när de får sin första Pfizer. Det är egentligen en positiv sak eftersom kroppens försvar känner igen viruset och börjar bekämpa det omedelbart.
När jag kom hem ansökte jag om att få NHS-appen (dvs. den statliga organisation som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien) där jag bl.a. kan boka och se information om mina läkarbesök, men även se information om mina coronavaccinationer (datum, vaccintyp och partinummer). När vi får våra vaccinpass kommer de säkert att läggas in där. Under registreringen måste skicka in foton av ett ID samt ett kort videoklipp av sig själv när man läser upp fyra siffror. Jag fick mitt godkännande efter en timme, trots videoklippet av mitt osminkade ansikte, fortfarande lätt rosa efter gymbesöket.😄
I går, fredag, tog jag eftermiddagen ledig och åkte ut till Canary Wharf för att träffa en kompis som följt med sin man när han åkte in till London för jobb. De bor normalt i Kent, hemvist för den snabbspridande brittiska coronavirusvarianten😉. Varken hon, hennes man eller deras barn har dock haft corona, vad de vet i alla fall. Hon känner dock en som hade dött av corona, en 47-årig kille som varken var överviktig eller hade några andra sjukdomstillstånd vad hon visste.
Jag är ingen större expert på restaurangutbudet i CW, men googlade lite och hittade tillslut en skotsk restaurang med uteterass som heter Boisdale. Jag tror dock att jag ätit där tidigare.
Vi hade inte träffats på över ett år, kanske 1,5 år, så det var mycket att ta igen. Vi planerar dock att ses mycket snart igen när vädret stabiliseras, kanske åka ut till kusten för lite strandhäng. Det finns många fina stränder och vackra småstäder i Kent-området, för att inte tala om fiskrestauranger. Det är ett litet projekt att ta sig dit från sydvästra London dock, men ibland får man anstränga sig lite😊
Cecilia hade bokat förpub, restaurang och efterpub. Älskar att besöka nya pubar så det kan aldrig bli för många.👍
Den första puben hette The Jackalope och låg undangömd på en sidogata, alldeles i närheten av svenska ambassaden faktiskt.
Här måste man göra sin beställning och betalning via en app på telefonen. Man kan ju undra varför man måste ge adress, telefonnummer etc för att beställa och betala sin drink, man tappade nästan tålamodet halvvägs i registreringsprocessen😏
Vi åt middag på restaurangen Delamina Kitchen som gör mat från mellan östern. Gott och fräscht.
Vi avslutade kvällen på den mysiga puben The coachmakers arms som låg alldeles i närheten. Jag var hemma någon gång efter kl. 23 och Steve hade redan gått till sängs. Jag minns inte när jag var ute så "länge" senast, säkert någon gång på senhösten när pubarna kunde vara öppna normala tider.😏
Veckans väder, det tackar vi för😎
En inte så glad Busen som tittar längtande mot soffan där jag sitter, på hans plats. När han riktigt vill demonstrera sitt missnöje så sitter han alltid med ryggen mot en😾
Jag avslutar med lite blandade foton.
Jag gillar skyltar med roliga texter som många pubar har för att locka in kunder, den här hittar man utanför vår lokala pub😊
Jag gillar skyltar med roliga texter som många pubar har för att locka in kunder, den här hittar man utanför vår lokala pub😊
Nej, om man skulle greppa dammsugaren då och städa bort veckans dos av katthår😏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar