Lillördag

Hej, hej. Tänkte kika in en snabbis innan jag fortsätter med nästa avsnitt av den brittiska TV-serien Sanditon på SVT Play. Perfekt om man gillar periodserier som jag.

På fredag åker jag som jag säkert skrivit tidigare till Göteborg tillsammans med min kompis Angela. Vi ska på kräftskiva som anordnas av vår svenska kompis Cecilia och hennes partner Robert i hans sommarhus i Kungsham, norr om Göteborg. Det ska verkligen bli kul och livat misstänker jag😊. Jag åker tillbaka till London på tisdag medan Angela fortsätter till Stockholm där hon möter upp en av sina söner. Steve tycker inte om kräftor så mycket att han skulle slänga ut pengar på en flygbiljett för att äta dem😏

Jag har som vanligt mest jobbat och gymmat den här veckan, men på lunchen tog jag bussen till Putney och en av mina favoritpubar, The Arab Boy.

Maten här är alltid så god och väldigt förmånlig. 

Mätt och belåten beslöt jag mig för att sträcka på benen och gå hem. Det tar bara 30 minuter och vädret var fint. Man märker dock att hösten är i antågande, för kvällarna har börjat bli kyligare och dagstemperaturen sjunker med cirka en grad i veckan. Jag kan inte säga att jag ser fram emot höst- och vintertemperaturerna, utan skulle vara jättenöjd med 25 grader året runt.

Ibland är det omöjligt att muta Busen med kattvideor. Kan inte bli tydligare än så här att han inte är intresserad😂

 

Thames Barrier och ännu en middagsflopp

Hej på er! Har precis slängt mig på soffan med laptopen i famnen efter en fullspäckad dag. Det skulle bli en fin dag, 24 grader och en lätt bris och den ville jag inte slösa bort genom att sitta hemma. Steve skulle träffa ett par kompisar så efter mina Body Pump- och Sh'bam-pass på gymmet och en dusch tog jag bussen till Victoria Station där jag tog tåget till Charlton som är det närmaste stoppet när man vill besöka Thames Barrier. Översvämmningsbarriären är 20 meter hög och 520 meter lång och kan stängas på cirka 15 minuter. Dess uppgift är att skydda London undan översvämningar orsakade av stormflod eller springflod och har varit i bruk sedan 1982.

Jag har velat besöka den i åratal och i dag tog jag mig i kragen och kan nu kryssa av den på min "att göra"-lista😊.

Barriären med Canary Wharf, Londons affärsdistrikt, i bakgrunden.

Canary Wharf med ett litet skymt av O2 Arena till höger.

I går åkte Steve och jag till puben Leather Bottle i stadsdelen Earlsfield nära oss för vad vi hoppades skulle bli en god middag.

När vi kom fram var det full fart i pubens stora trädgård med en DJ som spelade musik. Det var riktigt trevligt, speciellt när högtalarna inte var riktade mot oss så vi kunde lyssna på musik OCH föra ett vettigt samtal😊.

Den här puben ägs av bryggeriet Young's, som många andra pubar i vårt område. Tyvärr är jag inte imponerad av deras mat som är både fantasilös och ganska dyr, och jag har provat många av deras pubar. Det finns bara en pub i kedjan som faktiskt har väldigt bra mat och där kockarna tagit ett steg längre när det kommer till innovativitet. Den puben heter The Alma och ligger ca 10 min promenad från oss och mittemot Wandsworth Station.

Tillbaka till gårdagens middag. Så här såg min förrätt ut, Scotch Egg med lammköttfärs och en klick senap på sidan. De hade verkligen inte ansträngt sig för att göra rätten aptitlig.

Till huvudrätt beställde jag lammlägg (det fanns egentligen inget den menyn jag var sugen på), tror jag det var, men den var slut. Det enda som fanns kvar var lammkottletter med rotsellerimos, ärtpuré och tomat. När jag fick tallriken såg den snarare ut som en bilolycka, två ynka kotletter som blev sammanlagt en gaffel kött, vattnig mos och lika vattnig ärtpuré. Jag blev rent ut sagt förbannad, speciellt då de täcktes ta 22 pund för skiten. Jag brukar inte klaga men nu var gränsen nådd, och med moraliskt stöd av Steve vinkade jag till mig en servitris. Jag berättade att jag inte var nöjd med maten alls; rätten var vattnig och det fanns knappt något kött på kotletterna. Eftersom det här är England, där dom förstår vikten av kundservice, så frågade hon genast om jag ville ha något annat istället. Jag bad då om en kycklingsallad, tänkte att det kan dom knappast misslyckas med.

Rätten kom och den här gången fick jag faktiskt kött till salladen. Kocken kunde kanske ha slungat salladen, för det var mycket vatten på botten av tallriken, men den gick att äta. Jag betalade bara för förrätten och kycklingsalladen, precis som det ska vara. Steve var däremot nöjd med sin förrätt och sin stora portion Fish and Chips till huvudrätt. Det verkar dom kunna laga.

Nej, hit kommer vi inte för att äta igen, synd på en sån fin pub och trivsamma trädgård.

Legal London-tour och kompismiddag

Hej på er, hoppas lördagen börjat bra! Jag har varit på mina två gymklasser, ätit frukost och nu ligger jag och latar mig på soffan. Jag borde väl gå ut på en promenad också i det vackra vädret, men får se😏. Jag sov tämligen bra i natt men ändå var jag superseg när väckarklockan ringde 7.40. Jag kan ju säga så att det inte blev mitt bästa danspass, ibland kändes det som om jag dansade efter en annan koreografi än alla andra för hjärnan var supertrög.😬

I går gjorde jag inte sådär jättemycket, jag jobbade, tränade framför en träningsvideo på youtube och sedan gick jag ut på promenad. Jag dammsög också hela lägenheten; bästa sättet att inleda helgen är med en dammsugad lägenhet.😊

I torsdags var jag på en guidad tur som började i Royal Courts of Justice (RCJ) där större civilrättsliga ärenden avgörs. Vår guide hade tidigare arbetat som journalist i över 30 år och följt ärenden i både RCJ och Old Bailey (främsta domstolen för mycket allvarliga brottmålsärenden). Han kunde sina saker och var väldigt intressant att lyssna till, speciellt när han berättade om händelser ur sin egen karriär. 

Man fick förståeligt nog inte fotografera inne i byggnaden men den var vacker, såg nästan ut som en kyrka.

Efter RCJ gick vi ut på baksidan av domstolen och till Lincoln's Inn. Den är en av fyra "Inns of Court" som finns i City of London. De fungerar som kombinationer av juridiska yrkeshögskolor och advokatsamfund för advokater. Platsen är också väldigt populär för film- och TV-serieinspelningar, såsom Wonder Woman, Sherlock Holmes, The Theory of Everything, Dracula, Downton Abbey, Harry Potter ...

Storbritanniens minsta Grade 1-listade byggnad vilket innebär att man inte får röra ett "hårstrå" på den😊

En av få kvarvarande gatulampor som drivs med gas. Foten på lampan är tillverkad av ett gammalt kanonrör. Ett bra exempel på återbruk.😊

Vi stannade till vid Lincoln's Inn Chapel som kan "ståta med" ett av få rester efter bomber som släpptes från zeppelinare under första väldskriget.

På 1700-talet var det också vanligt att kvinnor som inte kunde ta hand om sina barn lämnade dem utanför kyrkan för att adopteras bort. Många av barnen fick faktiskt en bra framtid och utbildning. Barnen som hittades här gavs ofta efternamnet Lincoln och man tror att den amerikanska presidenten Abraham Lincoln härstammade från ett barn som lämnades där.

Slutet på vår tur var Old Bailey där de värsta förbrytarna döms. Man kan följa domstolsförhandlingarna gratis från en balkong i de olika salarna. På dagens meny stod bland annat mord, våldtäkt, narkotikabrott och förberedelse för terrorhandlingar. Om jag inte hade andra planer för eftermiddagen så hade jag absolut gått på en. Nå, det blir fler tillfällen.

När jag kom hem hann jag typ bara hoppa i duschen och göra mig i ordning innan jag promenerade till Putney där jag skulle träffa min kompis Anette på restaurangen Home SW15. Vi hade lyckats pricka in Happy Hour och provade ett par drinkar var innan det var dags att beställa in middag.

Det var väldigt låga stolar vid borden på uteterrassen, och vi både såg ut och kände oss som femåringar när vi knappt nådde med hakan över bordskanten😁

Jag valde fritterad bläckfisk till förrätt ...

Och råbiff med krispig schalottenlök till huvudrätt.

Vi avslutade kvällen på puben Prince of Wales med var sin French 77. 

Gillar man bordsspel så är den här puben perfekt.

Det var så kul att träffa Anette igen och dela det senaste skvallret😊

Jag avlutar inlägget med en väldigt suddig bild som jag tog under min promenad i går; en man som spelade på säckpipa mitt i en skogsdunge. Jag antar att hans familj och grannar inte vill att han ska spela hemma men någonstans måste man ju få lov att öva.😁

Evighetsresor med buss, ett sämre restaurangbesök och jobb

Hej på er! Hoppas ni haft en bra vecka hittills. Jag har mest jobbat den här veckan, tränat och gått promenader, men i morgon har jag ett par roliga program inplanerade. Först ska jag gå på en Legal London-tur som bland annat inkluderar en rundtur i The Royal Courts of Justice och Lincoln's Inn. På kvällen ska jag träffa min kompis Anette på middag i Putney. Jag har inte sett henne sedan jag och två andra kompisar besökte henne i Portugal, där hon vanligtvis bor, i maj. 

Just det, i måndags hade jag en ansiktsbehandling inbokad och det blev en blandning av microdermabration och någon oxygengrej. Det är kul att skämma bort sig lite och fräscha upp huden efter sommarens sol och värme.

I lördags besökte Steve och jag en väldigt hypad italiensk restaurang som heter Gloria och som ligger i stadsdelen Shoreditch. Vi bokade bord för flera veckor sedan och naturligtvis sammanföll bokningen med ännu en tågstrejk😠. Steve tog dock reda på att vi kunde ta buss från Clapham Junction till Shoreditch och vi tänkte att det kunde vara lite kul att uppleva en ny bussrutt. 

Vi lämnade lägenheten kl. 15.30 och kom fram precis på minuten när vi hade bokat bord, kl. 17.45. Så länge var vi på väg! Bussen kröööööp fram och jag hade bokstavligen träsmak i baken när vi äntligen steg av ... flera stopp innan vårt planerade stopp eftersom det beslutades plötsligt att bussen skulle tas ur trafik😠. Som tur var hade den här bussen en fungerande luftkonditionering så det fanns ingen risk för värmeslag.

Restaurangen då. När man tittar på deras webbsida ser man en väldigt cool restaurang, men de fotona hade inte tagits i avdelningen där vi satt. Det första jag såg när vi visades till bordet var de fläckiga och slitna sofforna med lösa trådar som spretade åt alla håll. Jag lekte med tanken att be om en plastpåse att sitta på.

Restaurangen var dock fullbokad och vi kunde bara sitta 1,5 timme.

Flasksamlingen var fin dock.

Jag valde en hel burrata till förrätt som serverades på en bädd av friterade zucchini, auberginer och stekt lök, toppad med en mandel- och pinjenötspesto. Rätten skulle ha varit helt ok om man fått tillräckligt av tillbehören. Jag försökte dryga ut dem, men tillslut hade jag bara den gräddiga burratan kvar och den blev lite svår att få ner trots idogt pepprande och saltande.

Den här restaurangen riktar sig uppenbarligen endast till kolhydratätare, för det fanns endast tre rätter som inte var pizza eller pasta och de serverades kalla😐. Jag beställde till slut skivor av lätt grillat kalvkött som serverades med salsatonnata, sallad, violrättika och gurka. För att få lite varm mat i mig så beställde jag också grillade säsongsgrönsaker till sidorätt. Rätten smakade bra, men det skulle ha varit kul med någonting varmt. Steve beställde pizza som vanligt som han tycket var ok.

Nej, hit kommer vi inte igen. Vi kunde inte förstå varför den är så populär, det finns många bättre italienska restauranger i London.

Vi hann precis äta våra huvudrättet när vår allokerade 1,5 timme var slut och då hade vi verkligen inte ätit långsamt. Jag förstår inte hur någon hinner med efterrätt på det här stället?

När vi lämnade restaurangen gick vi till en pub i närheten för var sin drink innan vi tog en annan buss tillbaka ... som visade sig vara lika långsam. Hädanefter när vi åker till Shoreditch så blir det INTE med buss😏

Liverpool Street med "Gurkan" i mitten.

Busen är INTE nöjd. Hans senaste låda är så liten att han precis får rum med sin bak😂

Förresten, glömde visa ginen jag köpte på Färöarna. Den var riktigt god, smakade dock som gin gör mest tycker jag.

 

Färöarna – Dag 5–7

 Och så har jag då kommit till det sista inlägget om Färöarna.

På fredag hade vi bokat en guidad båttur som avgick från Vestmanna, 50 minuter med buss från Torshavn, för att se fågelklippor, grottor och framför allt lunnefåglar. Det hade tydligen varit en stor rusning till båtturen, för när vi skulle boka fanns det bara lediga platser till avgången kl. 18 så vi tog den.

Vi tog bussen till Vestmanna ett par timmar före avgång. När vi kom fram gick vi till turistinformationen och "checkade in" till turen. Vi frågade samtidigt när bussen skulle gå tillbaka till Torshavn efter klockan åtta. Vi fick då reda på att den sista bussen går kl. 19, alltså en timme innan vi skulle komma tillbaka till hamnen. Det hade de inte behagat informera oss om när vi bokade biljetterna på turistinformationen i Torshavn, trots att vi bad om busstiderna till Vestmanna. Det här var något vi noterade ofta under hela vår vistelse på Färöarna, att man måste fråga om minsta lilla detalj eftersom de inte verkade vilja berätta något "frivilligt". De är väldigt vänliga och var väldigt intresserade av varifrån vi kom av någon orsak, men de svarar bara på ens specifika fråga och "that's it". Som turist kan det bli ett problem när man inte ens vet att man måste ställa vissa frågor. Nå, vi bad då tjejen i infon att beställa en taxi som skulle vänta på oss när vi kom tillbaka i land för hem måste vi ju.😏

Det var typ vi och en busslast fransmän som åkte sista turen.

Det hade varit ganska molnigt under dagen, men när vi väl var ute på sjön sprack det upp.

Vestmanna sett från havet.

Det var ordentlig sjögång och en riktig utmaning att få raka bilder😝. En av kvinnorna fotograferade mer eller mindre non-stop under den 1,5 h långa turen, men jag tvivlar på att en enda av hennes bilder blev raka😏. Man fick hålla i sig ordentligt när båten slåg mot vågorna, men i sin iver att få det perfekta fotot släppte tanten ofta greppet om bänken och gled fram och tillbaka som en vante och tryckte ihop de fyra männen på samma bänk så att de nästan satt i famnen på varandra😂

Man såg ofta enstaka får som gick och betade på de väldigt branta klipporna och jag förstår inte hur de tog sig dit ... eller därifrån😯

En av höjdpunkterna var Elefantklippan. Klippan ser faktiskt ut som en elefant utan att man behöver alltför vild fantasi. 

Tyvärr blåste det för mycket för att vi skulle kunna åka in i någon grotta. Vi såg också bara några enstaka lunnefåglar som flög fram och tillbaka. Vi lärde oss iallafall att lunnefågel heter "macareux" på franska, ungefär som de där söta fyllda kakorna, för det var vad guiden skrek varje gång hon såg en fågel😏. Det var en fin tur i alla fall.

När vi kom tillbaka till hamnen väntade taxin på oss och körde oss till vårt hotell till det förmånliga priset av 720 DKK, eller 96 euro. Det var i alla fall under 100 euro, som Svanhild sa i äkta norsk positiv anda😂

Lördagen var vår sista heldag på Färöarna och vi hade bokat en guidad heldagstur runt de två största öarna Streymoy (där Torshavn ligger) och Eysturoy. Vår guide hämtade upp oss med minibuss kl. 9 och så åkte vi iväg. Vi var bara 5 personer på turen men det var helt perfekt. Guiden jobbade vanligtvis som historielärare, men extraknäckte som guide. Han berättade också stolt att han hade 26 får. 

Vi stannade snabbt till vid Färöarnas enda fängelse. Här sitter främst sådana som kört i fyllan; grövre förbrytare skeppas till Danmark. Byggnaden ser inte alltför avskräckande ut och de hade fantastisk utsikt mot en fjord😊.

Vårt första stopp var byn Saksun med sin vackra kyrka från 1858.

Färöarna har också sin egen hästras. De påminner lite om islandshästar men är mer kompakta i kroppen.

Här bor också Färöarnas mest tjurskalliga och giriga bonde berättade guiden. Han tar 200 DKK av varje vandrare som passerar hans mark längs vandringsstigarna. Enligt färöisk lag är det inte tillåtet att göra så, men det skiter han i. Han är Färöarnas största bonde och tycker uppenbarligen att han får göra som han vill. 

Vår tur fortsatte till samhällena Eidi, Gjogv, Elduvik och Oyndarfjordur.

Man odlar främst fisk på Färöarna, och mycket, men även tång.

Så här höbärgar man på Färöarna. Det är för kuperat och brant för att en traktor ska kunna ta sig fram, så då använder man en sån här höklippare. De torkar sedan höet på störar och balar dem i runda minibalar.

Jag fick också se mina lunnefåglar till slut, och med zoomen på min kamera kunde man få helt ok, om än lite oskarpa, foton av dem😊

Vi kom tillbaka till hotellet kl. 16 efter en mycket lärorik dag. Nu vet vi allt som är värt att veta om Färöarna😊. Vi hann dock vila oss en stund och ta en dusch innan det var dags att gå ner till stan igen för middag.

På vägen ner passerade vi den här glada rondellen😊

och kyrkan som vi aldrig hann besöka.

Vi hade en timme på oss innan vår restaurangbokning och satte oss ner på en bar i närheten för en sista "föröl".

 

Vi åt resans sista middag på restaurang Aarstova som ligger i den gamla delen av stan.

Restaurangen har en färdig meny och man kan välja mellan tre och fem rätter. Vi valde tre rätter eftersom vi lärt oss att portionerna tenderar vara stora på restaurangerna här😏 

Menyn var väldigt enkel. Till förrätt kunde man välja mellan lax, soppa med skaldjur eller marulk och det stod inget hur rätten serverades😊 Jag valde marulk som var väldigt god. Servitriserna berättade alltid vad rätterna bestod av när de serverade men det minns jag inte längre😊

Till huvudrätt kunde man välja mellan lammskuldra eller torsk. För att beställa lammrätten måste man vara två personer, men som tur var ville Svanhild ha samma sak. Köttet hade kokat i flera timmar och det formligen föll isär när man petade på det. Sååå gott och vi åt tills vi nästan sprack.

Det finns alltid rum för dessert och den ingick trots allt i den fasta menyn😋 De odlar mycket rabarber på Färöarna och vi valde båda rabarberpaj.

Det var den perfekta avslutningen på vår resa. 

Dagen efter hade vi tidig uppstigning eftersom flyget avgick vid 10-tiden. Vi hade beställt taxi till flygplatsen som hämtade oss kl. 8 så vi hann med en sista frukost också i "skolkantinen"😏. 

När vi anlände till Kastrup hade vi båda några timmar att döda innan våra flyg skulle avgå och hann med en gemensam lunch (jag åt en fantastisk råbiff😋).

Flyget till Stansted utanför London tog bara 1,5 timme, men det tog 3 timmar att ta mig från flygplatsen och hem på grund av strejken dagen före😡. I stället för att ta Stansted Express-tåget direkt till London, måste jag först ta ett tåg till Cambridge, vänta där i nästan en timme och byta till ett annat som gick till Kings Cross Station. Väl där så blev det tunnelbana till Waterloo station och sedan tåg till Wandsworth. Det är ett ständigt strejkande bland anställda inom kollektivtrafiken här, och jag har ingen förståelse för deras krav längre. Hur mycket lön och semester vill de ha egentligen?! 

Summa summarum så var det en fantastisk resa och vi hann se så mycket! Svanhild och jag har rest tillsammans i många år nu och vi har alltid lika roligt tillsammans, inga gräl eller sura miner😊.