Peter Pan Goes Wrong och Sunset Boulevard

Glad fredag på er! Jag skickade precis in dagens sista jobb så nu är det gjort. Jag kommer dock att jobba lite över helgen också för på tisdag åker jag och min norska kompis Svanhild till Nice, Frankrike, för vår årliga gemensamma resa😊. Hon flyger från Finland, där hon bor, och jag från London och så sammanstrålar vi på flygplatsen i Nice. I fjol besökte vi Färöarna, men i år beslöt vi oss för lite varmare breddgrader och varmt och skönt lär det bli. När jag kollar på väderleksrapporten ska det bli stadigt 24 eller 25 grader precis varje dag och strålande solsken. Låter som ett perfekt semesterväder, kanske det blir ett dopp i havet också.😊

Förutom en intensiv lyckades jag klämma in ett par teaterbesök också ... eller de var redan bokade sedan några månader tillbaka så det var bara att åka, jobb eller inte.

I går var jag på komedin Peter Pan Goes Wrong på den vackra teatern i Richmond. Komedin handlar om en amatörteatergrupp som sätter ihop en pjäs om Peter Pan. Tyvärr så går allt fel som någonsin kan gå fel och det slutar med att hela scenen kraschar helt. Det är full fart från första början😁.

Teatern härstammar från 1899 och inredningen är fantastiskt!

Se den om ni får möjlighet.

I måndags var det musikaldags på Savoy Theatre; nämlingen Sunset Boulevard av Andrew Lloyd Webber. Musikalen handlar om en slocknad stjärna från stumfilmstiden, Norma Desmond, som lever på sina minnen i sitt hus vid Sunset Boulevard i Hollywood och drömmer om en stor come-back.

Huvudorsaken till att jag ville gå och se musikalen var att Nicole Scherzinger hade en av huvudrollerna. Hon sjöng tidigare i den amerikanska tjejgruppen "Pussycat Dolls", men är väl främst känd för att tidigare ha dejtat F1-föraren Lewis Hamilton under några år😊. Hon är dock en extremt bra sångerska och jag såg henne också i musikalen Cats för flera år sedan där hon sjöng "Memory".

Musikalen och de andra skådespelarna var naturligtvis väldigt bra (vi talar ju trots allt om West End i London:-)), men Scherzinger var i en klass för sig. Varje gång hon öppnade munnen fick man rysningar av välbehag, hennes röst är så otroligt kraftfull.

Promenad där Grosvenor Canal skulle ha gått och Battersea Power Station

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra. Här fortsätter det fina sensommarvädret och i dag fick jag till och med sätta i gång fläkten på eftermiddagen när solen började lysa in i vardagsrummet😏

Kanske jag skulle berätta lite om helgen då om någon är intresserad, om inte så berättar jag i alla fall😁.

I söndags var det dags för ännu en guidad Londonpromenad på eftermiddagen efter mina gymklasser. Det finns några kvar jag inte gått på plus att det dyker upp nya då och då. Steve skulle åka och se en cykeltävling med ett par kompisar, så då kunde jag ju lika gärna göra det här för att dra nytta av det fina vädret. Steve är inte alltför intresserad av sin hemstads historia, man är sällan turist i sitt eget land ... eller stad i det här fallet😊.

Den här promenaden startade utanför Victoria station och följde kanalen Grosvenor Canal. Det är tyvärr inte mycket av kanalen som är synlig nuförtiden, utan den går till största delen under gator och byggnader, endast utloppet till Themsen finns kvar. Kanalen spelade dock en viktig roll i byggandet av Victoria och omgivande stadsdelar eftersom man använt den för att transportera byggmaterial.

Vi passerade i alla fall vackra hus och gator och kunde se var diverse kändisar hade bott. I ett hus hade självaste Mozart bott som barn under en treårig Europatur med sin familj. När familjen befann sig i London hade hans far blivit sjuk och deras Londonvistelse förlängdes till ett år. Unga Mozart, som kunde spela flera instrument redan då, hade blivit tillsagd att ge pappan lugn och ro och istället för att spela instrument hade den då 8-åriga Mozart spenderat tiden med att komponera sin första symfoni. Snacka om underbarn😁

Vi passerade också den här massiva statyn, en människa med harhuvud. Är nog inget jag skulle vilja ha i min trädgård, för grotesk för min smak.😏

Till slut kom vi fram till kanalens utlopp.

Vi korsade bron och fortsatte till Battersea Power Station som är Europas största tegelbyggnad.

Här finns nu butiker, restauranger, barer, en bio och högst upp 200 bostäder. Efter den två timmar långa promenaden kände jag mig ordentligt mör i benen, jag hade ju tränat i 2 timmar också. När turen var slut gick jag raka spåret till ett cafe och köpte med mig en kopp kaffe som jag drack på bussen hem. Alltså änslan när man fick sätta sig på bussen👌

Steve och jag har hittat ett företag som äger 9 pubar i London. Det går under namnet Three Cheers Pub Co. och vi har satt som utmaning för oss själva att försöka besöka dem alla. I lördags åkte vi till en annan av deras pubar, Abbeville, som låg på en pitoresk sidogata i Clapham Common. Puben var mysig och bestod av många små rum. Maten var också god och vällagad, även om maten på deras andra pub, Bolingbroke, var liiiite bättre.

Det första vi såg när vi steg in på puben var att man visade rugby på TV och vårt humör sjönk, men lyckligtvis fick vi ett bord i ett tyst hörn så vi stördes inte alls.😊

Vi delade på en rejäl portion fritterade bläckfiskringar och sedan beställde vi båda burrata med proscuitto.

Grillade spett med lammfärs. De var väldigt goda och möra, man kunde inte märka minsta smak av kofta😏

Jag har snöat in mig på den här rätten här hemma, kallad Vodkapasta. Jag beställer lågkolhydratpasta online och sedan blir rätten hur lågkolhydratig/keto som helst. Trots att rätten innehåller ren vodka smakar den inte spritig alls. Ni får receptet under bilden

Vodkapasta

4-6 port

500 g penne pasta

300 g pancetta

1 1/2 dl vodka

3 vitlöksklyftor

2 burkar hela tomater

4 dl vispgrädde

olivolja

parmesan

smör

persilja

salt

chilifalkes

Skär pancettan i små bitar och stek knaprigt i olja. Hacka vitlöken och låt steka med. Häll på vodkan och låt reduceras en stund. Mosa tomaterna och häll i dessa i pannan. Låt koka upp och reduceras till en tjock lite trögflytande tomatsås. Tillsätt vispgrädden och chiliflakes i stekpannan och låt puttra samman till en krämig konsistens. Smaka av med salt.

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen (salta vattnet rejält). Ta undan en kopp av pastavattnet innan ni häller av det. Blanda pastan med såsen och späd med lite pastavatten till önskad krämig konsistens. Servera med finriven parmesanost och persilja

Lunch med kompisar och 334 trappsteg

Hej på er. Det är svårt att förstå att det är onsdag redan! Regnet slår mot fönstren men det är fortfarande varmt i luften. Lite mysigt kan jag tycka. 

I går träffade jag Angela och Anette på drinkar och tidig middag, eller kanske jag ska säga sen lunch. Anette är i London i drygt en vecka och då passade vi på att träffa henne. Hon är alltid så pigg och glad.

Vi hade inte bokat någon restaurang men hamnade tillslut på en portugisisk restaurang på Heddon Street, som är en sidogata från Regent Street. Vi kände inte till restaurangen, Casa do Frango från tidigare utan gick dit på vinst och förlust. Det visade sig vara ett bra val, både maten och drinkarna var väldigt goda.

Så här överglada var vi efter maten😁

Vi avslutade middagen med en Portotonic; vit port, tonic och mint och apelsinklyfta som dekoration. Väldigt fräsch.  

Till lunch/middag beställde vi in olika smårätter (det var det som fanns), bland annat kroketter, ugnsbakad blomkål, toppad med lime- och korianderyoghurt samt pistagenötter, piri piri vitlöksräkor med mera.

Vi beställde också alla en piri-piri-margarita med härlig hetta som fördrink. Det blev dock ingen sen kväll utan jag var hemma lite efter kl. 18.

I måndags var det dags för dagen D, dagen då jag äntligen skulle få gå på guidad tur i Big Ben. Klocktornet hade varit under renovering mellan 2017 och 2022 och öppnade upp för besökare först i våras. Det var inte bara jag som väntat så jag hängde på låset när de släppt biljetter i juni.

Vi var 14 personer i gruppen och kravet är att man är någorlunda i skick så att man kan gå de 334 trappstegen upp till toppen där klockorna finns. Vi stannade dock 3 gånger på klättringen upp (och två gånger när vi gick ner) för att lyssna till när guiden bland annat berättade om klocktornets historia samt om renoveringen.

Tyvärr får man av säkerhetsskäl inte ta med varken handväska eller kamera/telefon upp i tornet, för det skulle ha funnits massor av Instagram-tillfällen😏.

När vi kom upp till klockorna fick vi öronproppar att sätta i öronen och stod och väntade på att de skulle slå 12. Man kände tydligt vibrationen i kroppen när de satte i gång. 

På vägen upp fick vi också se den stora klockmekanismen med alla kugghjul, och guiden berättade hur den fungerade och att den drivs med stora och tunga lod. Tidigare var det män som drog upp loden med vev några gånger om dagen (man kunde fortfarande se fotstegen där de stått), men nu har den uppgiften mekaniserats.

Vi gick också bakom de fyra urtavlorna. 

Det var en väldigt intressant tur och den kvinnliga guiden berättade kunnigt och intressant. Har ni möjlighet så ta turen, men boka i god tid eftersom den är så populär.

London Open House Festivals sista dag

London Open House Festival är ett två veckor långt firande av Londons hem, arkitektur och stadsdelar. Under dessa veckor har vi vanliga dödliga möjlighet att besöka några av Londons mest kända byggnader, såväl som några av dess bäst bevarade hemligheter. Målsättningen med festivalen är att ge alla Londonbor, men även besökare, chansen att lära sig mer om stadens bästa arkitektur och människorna bakom den, gratis. Ofta ordnas också guidade turer runt i byggnaderna.

I dag var festivalens sista dag och jag hade bokat in två besök, Guildhall Art Gallery och Two Temple Place, byggd i nygotisk stil, som byggdes åt William Waldorf Astor, som hans fastighetskontor.

Jag började på konstmuseet Guldhall Art Gallery, där jag hade bokat in mig på en gratis guidad tur (konstmuseet ligger till höger på bilden). Bygganden består faktiskt av 11 våningar, men 8 av dem ligger under jorden. Museet är dessutom byggt så att det ska stå emot jordbävningar, bränder och bomber.

Man får ut så mycket mer av museer, och speciellt konstmuseer, om man går med guide. Guiden spenderade säkert 20 minuter med att berätta om den här tavlan och konstnären. Skulle jag gått ensam hade jag kanske inte ens sett tavlan😏.

Turen pågick i drygt en timme och avslutades i en gammal romersk amfiteater som man stötte på och grävde fram när de byggde konstmuseet.

Det andra stoppet var Two Temple Place, som stod färdigt 1895. William Waldorf Astor, som lät bygga huset, emigrerade till England från Amerika 1891 och ansågs tillhöra den rikaste dynastin i USA någonsin.

Huset var imponerande med massor av gräsniderier.

Han gillade boken De Tre Musketörerna och trappan upp till andra våningen domineras av sju snidade mahognyfigurer från boken.

Stora hallen, som fungerade som Astors mötesrum, med två fönster med målade glasrutor där det ena föreställer ett schweiziskt landskap vid soluppgång (öst) och det andra en italiensk solnedgång (väst).

Nästa år tänker jag försöka boka ett besök på 10 Downing Street, för även de öppnar sina dörrar för allmänheten😊. I år gick första veckan till spillo då det var så otroligt varmt, det är pest och pina att resa med tåg eller buss när det är över 30 grader varmt ute.

Kräftskiva i Louisiana-stil

Hej på er! Hoppas helgen har börjat bra. Min började med ett par pass på gymmet och när jag kom hem tog Steve och jag 3 gamla laptopar, ett par gamla mobiler, en cykelram och en trasig dammsugare till en "ambulerande" skräpkontainer som kommunen placerar ut på olika platser i området för att undvika, eller åtminstone minska, olaglig dumpning av oönskade saker. Den här lördagen placerades den praktiskt nog vid vår gata. Känns bra när man kan göra sig av med saker på rätt sätt.

Steve fick dessutom en av sina sällsynta energikickar, och har både tvättat gardinerna i sängkammaren och rensat ut bland alla sina kläder. Jag behövde inte ens säga något😁

I torsdags var jag och min kompis Cecilia på en liten annorlunda kräftskiva, en amerikansk Crawfish Boil, som är kryddigt kokta kräftor med majs, potatis och smakrika korvar. Evenemanget hölls på Gosnells Taproom, en bryggeripub som ligger i legendariska Bermondsey Beer Mile och där man tillverkar och serverar olika typer av mead, eller mjöd.

Som de äkta finländare vi är så anlände vi i god tid och hann med ett par drinkar på två andra bryggeripubar i närheten innan det var dags att gå till evenemanget. Alla pubar ligger i valven under tågbron i Bermondsey.

 
Här ligger de engelska kokta kräftorna och väntar på att serveras.

Och här väntar de hungriga gästerna. 

Ett glas valfri mjöd ingick i priset.

Och så började frossandet. Det satt fyra engelska killar bredvid oss som aldrig skalat kräftor tidigare, så vi gav dem en snabblektion innan vi högg in på våra egna kräftor.😊 Cecilia och jag åt och åt och bunkarna fylldes på genast de började bli tomma. Det var riktig gott och kryddorna brände i munnen.

Mannen som fångar kräftorna samt kokar dem, Crayfish Bob, gick runt och pratade med gästerna. Vi har beställt våra kräftor från honom i många år och pratade länge med honom efter evenemanget. Han berättade att han också exporterat kräftor till Lettland ... eller om det var Litauen.

Crawdaddy's Blues Band stod för underhållningen. Det var ett riktigt trevligt evenemang som jag rekommenderar starkt om man gillar kräftor, och öl från minibryggerier.😊

Innan det var dags att åka hem hann vi ännu med ett par drinkar på en pub nära tunnelbanestationen. Det är fortfarande sommartemperaturer och då vill man sitta ute och njuta så länge det går.

Jag avslutar som vanligt inlägget med en bild på Busen.😍

Yes!

I morse hängde jag på låset när de släppte förköpsbiljetterna till en romantisk komedi som heter Plaza Suite med självaste Sarah Jessica Parker (Sex and the city etc) och hennes skådespelande man Matthew Broderick i huvudrollerna. Jag har gjort det till min grej att gå och se teaterpjäser med kända filmskådespelare i rollerna, och har sett både Bradley Cooper och Nicole Kidman här i London. Det är kul att se om de är lika bra på teater (utan omtagningar) som på film. 

När bokningen öppnade var jag på plats 7 300-någonting!, men pjäsen ska spelas under 10 veckor så jag räknade med att jag nog skulle få biljett. Efter 1,5 timmes väntan blev det min tur att boka och 5 minuter senare var det klart. Nu får jag hålla tummarna för att ingen av dem blir sjuk.😏

 

Svettigt värre och kräftfest nr 2

Ny vecka, nya tag. Hoppas ni hade en bra vecka och helg. Vår var bra men vaaaaaarm, eller hela förra veckan var svettig med mer eller mindre över 30 grader varje dag (34 som mest). Jag brukar försöka att inte klaga när det är varmt men nu var det inte skönt, speciellt inte inomhus😬. Vi bor högst upp och har svart tak så det var som att vistas i en bastu. Fläkten gick på högvarv dygnet runt i princip men tillslut vispade den mest runt varm luft. Den var dock guld värd på natten för att vi skulle kunna sova. Från och med i morgon ska det bli mer normala septembertemperaturer med lite över 20 grader.

Det blev inte många utflykter förra veckan men på onsdag promenerade jag till Putney och restaurangen Gazette för en avslappnad lunch. Det är kul att sitta och titta på folk.

Jag började med en fräsch bläckfiskcarpaccio till förrätt och ...

råbiff till huvudrätt. Utan att jag tänkte på det beställde jag två kalla rätter, kroppen ville uppenbarligen inte ha något varmt i sig😏. Råbiffen var god men innehöll lite väl mycket senap för man kände knappt något annat.

Busen har också känt av värmen och rört sig minimalt på dagarna samtidigt som hans öron har lyst röda. Då och då har han lagt sig framför fläkten, men han föredrar att ligga under eller bredvid sängen när det är varmt.

I lördags trotsade vi den 34-gradiga värmen och åt engelska kräftor här hos oss tillsammans med Cecilia och Björn😊. Som tur är går solen ner redan vid 19-tiden nuförtiden och med fläkten strategiskt riktad mot där vi satt så hade vi det riktigt bra.

Innan kräftfrossandet så bjöd jag på laxkrustader till välkomstbubblet enligt ett recept jag hittade på den här bloggen. De var både enkla att göra och goda. Jag skippade dock att dekorera med fiskrom då jag själv inte är någon större romfantast.

Krustader med syrlig laxröra

Ingredienser

10–12 krustader

1 dl creme fraiche

1 citron, zesten

1 msk dill

100 g varmrökt lax

salt, peppar

1–2 msk löjrom eller forellrom

hackad rödlök och gräslök till garnering

Går så här

Blanda crème fraiche, dill och finrivet citronskal i en skål. Dela laxen i mindre bitar och vänd ner. Smaka av med salt och peppar.

Fyll  krustaderna med röran. Garnera med rom, lök och gräslök.

Jag gjorde också minipizzor på lågkolhydrattortillor men dom glömde jag fota😏. Jag toppade tortillorna med biancosås (1 dl creme fraiche, 100 färskost, vitlökssalt, peppar - blanda), parmaskinka, pesto och mozzarellaost.

Sen blev det då dags med "huvudpersonerna", de engelska kräftorna som fiskats inte alltför långt härifrån. 

Steve är ingen kräftfantast (han tycker det är för jobbigt att skala dem) och gjorde jätteräkor i stället.

Ostpaj är också ett måste. Mellan kräftsörplandet och -skalandet sjöng vi snapsvisor och drack snaps. Jag hade köpt med mig en flaska Koskenkorva-vodka med blåbärssmak från Finland som var riktigt god och fräsch.

Till efterrätt hade jag gjort vaniljpannacotta med hemlagad lemoncurd. Jag försöker ju undvika socker och kolhydrater så mycket som möjligt och den här curden, sötad med sötning, är fantastiskt fräsch.

Efter middagen satt vi länge och pratade. Steve kastade in handduken lite tidigare än oss, men så hade han jobbat ute i solen hela veckan och det suger energin ur en. Ännu en jättetrevlig kräftskiva var till ända.