Musslor i kvadrat och gammal vänskap

Pust, nu är jag mätt. Jag och Steve gjorde musslor i grädd- och vitvinssås till middag och nu sitter vi och jäser, jag på soffan och Steve på sängen med datorn på magen. Steve har planerat att åka ut och träna med cykeln ännu ikväll, jag är glad att jag avverkade min träning i morse.

Musslor måste vara en av de enklaste rätterna som finns, det tar max 10 minuter. Jag använde det här receptet:

1 nät musslor
2 st challottenlök finhackad
4 st vitlöksklyftor
3 dl vitt vin
2 dl grädde
Salt och vitpeppar
1 stor knippe finhackad persilja

Gör så här:
Tvätta musslorna och avlägsna eventuellt "skägg". Fräs lök och vitlök i olja eller smör. Tillsätt grädde och vitt vin och smaka av med salt och peppar. Tillsätt musslorna och låt koka under lock i ca 5 min tills de öppnat sig. Tillsätt persilja och rör om. Servera.

Igår mötte jag upp med min kompis Lisette i Soho. Jag hade bokat bord på den franska restaurangen Prix Fixe. Jag har ätit där flera gånger och aldrig blivit besviken. Lisette och jag lärde känna varandra när vi som 16-åringar var på språkresa till Hastings i södra England och har hållit kontakten sedan dess. Nu var hon på affärsresa till London och vi lyckades klämma in en träff mellan hennes fullspäckade schema. Det var SÅ kul att träffa henne igen och vi bestämde att nästa gång hon kommer till London ska vi åka ner till Hastings och uppleva gamla minnen ... det lär nog gå ganska snabbt så dåligt minne som jag har:-)

Vi åt båda musslor till förrätt (såsen till mina musslor ikväll smakade flera gånger bättre måste jag säga)

Till huvudrätten slog vi på stort och beställde var sin ribeye-stek som smälte i munnen. Istället för den obligatoriska potatisen valde jag gröna bönor istället.

Jag var ordentligt mätt redan efter huvudrätten men gick all in och beställde en ostbricka ändå. Jag lyckades äta mögel- och brie-ostarna men fick ge upp efter halva hårdosten. Det var helt stopp. Ostarna var iallafall jättegoda. Frukten lämnade jag naturligtvis, jättemycket socker i både druvor och äpple.

Imorgon är det bowls-dags igen, inte för att spela utan för att kolla de sista klubbtävlingarna. Efteråt lär det bli middag och rea på all sprit, för att tömma förrådet inför vintern antar jag. Efter de här tävlingarna är typ bowls-säsongen över för i år.

Heta musslor och pannproblem

Lördag, äntligen. Steve håller på och meckar med värmepannan. Den stannade helt plötsligt igår eftermiddag (varför går pannor alltid sönder till helgen, aldrig en måndag?) så nu är vi utan varmvatten.

När vi upptäckte att pannan tystnat och vattnet började kallna så googlade Steve möjliga pannproblem och kom fram till att problemet kunde vara antingen att termostaten gått sönder eller elementet inne i pannan. Han tittade sedan på videoklipp på youtube hur man byter dessa online (det finns videoklipp för allt:-). Så, i morse gick han till en rörmokarbutik här i närheten och köpte en ny termostat. Han har just installerat den så "fingers crossed". Det finns två termostater så om den här installationen inte fungerar får han försöka byta plats på dem. Om det inte verkar vara något problem med termostaterna kommer vi att byta element själva och om DET inte fungerar får vi krypa till korset och ta in en rörmokare. Vi har redan satt in vårt "problem" på en rörmokarsajt och fått in tre offerter hittills. Vi vill dock undvika den utgiften om vi kan fixa problemet själva. UPPDATERING! Det var termostaten, så nu är pannan som ny igen och det kostade oss endast £14 pund att fixa felet. De offerter vi fått var allt från £60-£75 pund för att "titta" på pannan, lägg sedan till kostnaderna för jobb och reservdelar, skulle snabbt blivit över £100.

Igår blev det musslor till middag. Steve hade hittat ett recept på nätet som verkade jättegott och det var det. Jag tvättade och rev skägget av musslorna samt hackade lök och Steve gjorde resten. Ni hittar receptet här nedanför.

Heta musslor med chorizo och vin
(2 portioner)

Ingredienser 

1 medelstor lök, hackad
3 msk smör
3 vitlöksklyftor
30 gram färsk chorizo, hackad
1 msk harissa (eller 1 tsk sambal oelek)
1 tsk chiliflingor
2 dl vitt vin
3 dl kycklingbuljong
1 kg färska musslor, skrubbade och utan skägg
1 dl grädde

Gör så här
I en stor kastrull, stek löken i smöret på medelvärme tills mjukt, ca 5 minuter. Tillsätt vitlök och chorizo till löken och stek i ca 5 minuter. Tillsätt harissa (eller sambal oelek) och chiliflingor, och öka sedan värmen till hög. När blandningen börjar sprida sin goda doft, tillsätt vinet och låt det koka upp i en minut. Sänk värmen till medium och tillsätt kycklingbuljong och låt det sjuda upp. Tillsätt musslorna och sätt på locket och låt dem ånga tills musslorna är öppna, 3-4 minuter. Tillsätt grädden och rör om. Servera med bröd (i mitt fall lågkolhydratbröd), eller skit i brödet helt för såsen kan ätas direkt med sked.


Filmen jag såg på bio i torsdags hette Gone Girl och var en slags psykologisk triller. Rekommenderar den skarpt.

Just hemkommen från dagens första gympass, Body Attack, och har bytt gymkläder för nästa pass om en timme.

Tisdagsmys

Idag har det regnat nästan hela eftermiddagen och kvällen men eftersom det är runt 20 grader så känns det enbart mysigt. Efter gymet gick jag via Waitrose och såg att de äntligen sålde levande musslor. Jag bad dem sätta deras sista musselpåse i kylen medan jag ringde Steve för att fråga om han kände för musslor ikväll. Det gjorde han naturligtvis.

När jag kom hem satte jag Steve att tvätta musslorna medan jag hackade en massa örter och det här är resultatet. Musslor är mycket billiga här i England och dessutom mycket hälsosam mat.

Inte dåligt alls för att vara första försöket och ingen av oss fick matförgiftning:-)

På jobbet idag har jag roat mig med att googla spahotell i England. Jag och Steve har nämligen lekt med tanken på en avslappnande spahelg i höst, det kan vi behöva efter all stress med "bostadsköp" och nytt jobb. Jag har hittat några förslag jag ska visa Steve imorgon.

Fredagsmys och ingen dusch

Vi fick inte vår duschkabin idag heller. Steve ringde affären som meddelade att tyvärr, ingen dusch idag. Nästa datum är nästa torsdag (!!!). Affären skyllde naturligtvis på tillverkaren. Kabinen kom jättesnabbt första gången vi beställde den så jag fattar inte var problemet ligger nu.

Annars så har dagen varit fylld av jobb. Solen har iallafall skinit men det har varit "kallt", dvs runt 0, men har kännts som -10.

Ikväll gjorde jag och Steve gemensam middag som blev riktigt god. Till förrätt slog vi tilll med färska musslor med grädde, vitlök och persilja. Här säljer de färska musslor året runt och det är billig mat (1,7 kg för 3,45 pund). Vi följde det här receptet från BBC (endast på engelska). Det är så enkelt att göra sina egna musslor.
Till förrätt gjorde vi kycklingbröst lindat med parmaskinka som fyllts med philadelphiaost med peppar- och örtsmak. Jättesaftigt. Till det åt vi "blomkålsrösti" (receptet togs från Anna Hallens kokbok LCHF för kvinnor). Det görs på blomkålsmos (på ett huvud), 2 ägg, 1 msk fiberhus och 100 g riven ost. Blanda allt och stek i smör till gyllenbruna. Vi satte också till lättstekt savoykål för lite mer tuggmotstånd. Smaken var det inget fel på men de blev ganska lösa.
I morgon blir det middag på Little Bay i Croydon igen. Vi har redan kommit överens om att ta taxi hem, kosta vad det kosta vill. Det räcker med att frysa på ditvägen:-)

Tillbaka i storstan

Så är vi tillbaka igen efter 4 dagar i Ilfracombe. Det var lite blåsigt och vädret var minst sagt växlande med sol, regn och till och med hagel, men inget längre än 15 min åt gången. Det var iallafall skönt att komma bort från London lite och det är inte svårt att se att Ilfracombe är en helt underbar stad på sommaren.Man fick möjlighet att träna sina benmuskler för det var verkligen backigt.
Vi bodde på en B&B som Steves kompis hade rekommenderat och vi blev inte besvikna. Hotellet hade åtta rum och sköttes av ett mycket trevligt par i 60-årsåldern.
Vårt jättefräscha rum med...
havsutsikt. Den här bilden tog jag i morse innan vi åkte. Naturligtvis hade de lovat strålande solsken både idag och imorgon:-(
Första kvällen gick vi in på en pub som visade sig ha öl-, eller snarare Ale-vecka, till Steves stora förtjusning. Man kunde välja mellan 9 lokalt producerade Ales och jag tror att Steve lyckades testa 6 stycken.
Här går pubägaren igenom de olika ölsorterna med en kund.

Jag tycker Ale är för bittert och höll mig till en annan lokal produkt, cider. Devon är känd för sin cider och speciellt en som kallas "Scrumpy" som de flesta pubar gör själva i svarta plastdunkar. Scrumpy är hela 7,5 procent men smakar som vanlig äppelsaft, farlig med andra ord:-).

Efter alla ales och scrumpys var det gott med lite mat. Jag gillar musslor.
Frukosten ingick i hotellpriset och de två första morgnarna skämde jag bort mig med engelsk frukost. I morse krävde jag dock min normala youghurt med muessli som är mer lättsmält.
Devon har de högsta skillnaden mellan ebb och flod i Storbritannien. På vintern kan det skilja upp till 9 meter.

Skiffer verkar vara en av huvudstenarterna i Devon
Kusten är brant och karg
Mitt i det gråsvarta skiffret finns granitliknande vita ränder insprängda.

En av två tunnlar som leder till de privata badstränder som byggdes under 1800-talet. Tidigare ledde den ena tunneln till en strand endast för män och den andra till en strand för kvinnor.
När vattnet dragit undan ser man bassängen.
Efter några timmar ute i blåsten, vad kan vara bättre än "Cream tea", dvs. hemlagade scones med clotted cream (tjock grädde med en fetthalt på minst 55 % och speciellt för Devon), marmelad och te (eller i mitt fall kaffe för jag gillar inte te). Underbart gott.
Ett prisbelönat Ale som även fick tummen upp av Steve.

Den sista kvällen tog vi ett par drinkar här. Enligt texten på huset byggdes det år 1309, snacka om gammalt. Det är också det äldsta huset i Ilfracomb.
Mysfaktorn var hög.

Innan vi åkte till Ilfracomb trodde vi att restaurangerna skulle vara bra på att göra fisk, eftersom det ju är ett fiskarsamhälle, men vi blev besvikna. Maken till smaklös mat har jag sällan upplevt.

Sista kvällen gick vi till en liten söt restaurang som hette Basils. När vi kom dit vid 8-tiden på kvällen var det fullt men vi lyckades boka ett bord till kvart i 9. Vi hade inga stora förhoppningar efter de föregående dagarnas stolpskott, men tänkte att en fullsatt restaurang inte kan vara helt fel. Det visade sig att maten var jättegod men servicen mördande långsam. Det tog 1 timme innan vi fick våra förrätter (leverpate och ångade musslor) och en flaska med rödvin. När vi beställde vinet frågade servitrisen om vi ville ha vinet genast eller med måltiden och vi sade genast. Det verkade dock inte ha gått fram, och när Steve påminde henne om vinet (när vi ätit hälften av förrätten) så sa hon att vinet vi beställt var slut (kunde hon inte sagt det genast?!). Vi beställde då husets och det kom efter ytterligare 10 min.

När vi ätit våra förrätter fick vi vänta ytterligare en timme på huvudrätten som kom närmare kl. 11. Även om rätterna var goda och vällagade kunde vi inte njuta maximalt eftersom det helt enkelt var för sent på kvällen, vi satt nästan och gäspade mellan tuggorna. Jag behöver knappast säga att vi skippade efterrätten, annars hade vi väl suttit där ännu:-)

Jag och Steve hade sett att den kvinnliga kocken kom ut då och då och frågade gästerna om allt var till belåtenhet och tyckte att det var underligt att det var så svårt att få ut maträtter till max 15 kunder. Döm om vår förvåning när ännu en kock kom ut ur köket efter stängningsdags!! 2 kockar och det tar en timme att göra 2 förrätter och öppna korken på en vinflaska!! De har verkligen en lugnare livsrytm "på landet":-) Restaurangen skulle aldrig ha överlevt i London där de typ behöver få ut alla tre rätter inom en timme.

Semestervikt och annat

Efter att ha skjutit upp mitt vägande gång på gång beslöt jag mig i morse för att ta steget upp på vågen. Jag hade utgått ifrån att jag skulle ha gått upp ca 2 kg, troligen mera, på grund av alla nypotatisar jag ätit och min kropps sockerkänslighet. Jag kunde därför verkligen inte tro vad jag såg när vågen visade att jag bara gått upp 0,2 kg. Jag har bara gått på promenad en enda gång under de här två veckorna så det kan ju ha varit förlust av muskelmassa, men jag föredrar att tro på att jag inte ätit alltför ohälsosamt:-) Jag har varken vräkt i mig efterrätter, bullar eller godis utan istället lyxat till det med ett glas vin eller två som inte innehåller många kolhydrater. Jag har också hållit mig till mina LCHF-bröd till frukost vilket är enkelt för de är så goda. Jag känner dock att jag varit mer sugen än tidigare eftersom jag ätit mindre fett och därför inte håller mig mätt lika länge.

För att tala om något annat så var morsan, farsan, Steve och jag och åt middag till Park Hotel i Härmä igår. Steve ville bjuda mina föräldrar på mat som tack för all god mat och service han fått:-) Inredningen i Park Hotel-restaurangen är ett skräckexempel på dålig smak, "en blandning av Colosseum och Titanic" som Steve uttryckte det, men maten är fantastiskt god. Jag rekommenderar också deras lunchbuffet som bland annat innehåller lax i alla former.

Förrätten blev nötköttsrullad med någon majonnäsfyllning. Morsan provade på sniglar för första gången i sitt liv och hon tyckte att de var helt ok. Sniglar påminner lite om musslor i konsistensen.
Till huvudrätt blev det grisköttsnoisetter med en fantastisk sås. En av mina favoriträtter i Finland. Engelsmän är inte alls lika bra på att göra griskött, blir ofta torrt och smaklöst. De är mera för nöt- och lammkött.

Jersey - dag 2

Jag tycker att frukosten är dagens absolut bästa måltid och det bästa med att bo på hotell är naturligtvis frukosten, speciellt om de har en buffe. Vid sådana tillfällen äter jag som om det inte finns någon morgondag. Jag höll mig från brödet, den färska frukten och fruktjuicerna men det fanns så mycket annat gott att hugga in på. Jag började varje frukost med en stor tallrik med deras "hemlagade" tjocka yoghurt som jag täckte med färska blåbär, nötter och kokos.

Två morgnar av tre valde jag engelsk frukost som "huvudrätt" som kom komplett med blodkorv. Steve gillar inte blodkorv så jag fick hans och Steve fick mina vita bönor. Efter den brakfrukosten åt vi aldrig någonting förrän det var dags för middag.

Efter frukosten gick vi in till St Helier och tog bussen till flygplatsen, varifrån vi skulle hämta bilen som vi hyrt från Hertz. Allt hade gått perfekt hittills så naturligtvis var det dags för något att gå fel. När alla papper var ifyllda och råkade Steve av någon orsak nämnde att vi skulle köra automatväxlad. Plötsligt kunde man se Hertz agent rycka till. Vi hade använt en mellanhand när vi bokade vår bil för ett par månader sedan och det visade sig att de hade emailat till Herz att vi hade bokat en manuell bil. Som tur var hade jag bokningsbekräftelsen med mig och kunde visa att det stod Automatic klart och tydligt. Hertz hade säkert 15 bilar som stod och väntade på sin parkering men alla var manuella. Agenten ringde sina kollegor som ringde till Europacar och någon annan firma som hyrde ut bilar men ingen hade en automatväxlad bil tillgänglig. Han förklarade att de har fler på sommaren när amerikanska turister kommer men nu hade de bara en i "tjänst" och den skulle levereras först kl 16 på eftermiddagen.

Vi kunde inte göra något annat än att acceptera att vänta för manuellt kör jag inte i England. Som plåster på såret så fick vi försäkring och bensin gratis och de levererade bilen till hotellet senare samt körde oss in till St Helier igen. Det här är verkligen praktexempel på "Ju fler kockar desto sämre soppa". Så, vi fann oss surra runt i stan igen ett par timmar (den är inte stor och vi hann in i de flesta affärer igår) innan vi återvände till hotellet där vi satt i deras trädgård en stund.

Varje hotell med självaktning har bassäng

Jerseys flagga

Vid halv fyra levererade de äntligen bilen och vi hann cirkla runt lite på den östra av ön sidan innan solen gick ner. Vi märkte dock att vår satnav inte kunde hitta postnummer på Jersey och bara 1 av 5 platser som vi skrev in. Det var verkligen inte det ultimata då skyltarna med vägnummer är små som flugskitar och Steve som skulle fungera som kartläsare är både närsynt och inte så bra på att läsa kartor. Dagen efter skickade han mig till exempel åt helt fel håll trots att jag på förhand och flera gånger yttryckligen sagt vilka vägnummer vi skulle ta och visat dem på kartan. Jag sade åt honom att jag har inget intresse av att spendera dagen med att yra omkring på enfiliga småvägar och in på människors bakgårdar och det blev några ordentliga gräl innan vi hittade ett fungerande koncept, dvs. jag kollade kartan på förhand, memorerade vägnumren och höll ögonen öppna för vägnummer medan Steve försökte hitta platser som satnaven kände igen.

Byn Rozel kan ståta med ett imponerande fort.

Vid femtiden återvände vi hem eftersom det började skymma. Vi försökte hitta något ställe att äta på vägen men vi var för sena för lunch och för tidiga för middag så allt var stängt, det var ju trots allt inte turistsäsong. Jag hade emellertid sett reklam för en pub som hette Le Hocq Inn på kartan och när vi parkerat bilen vid hotellet började vi promenera dit. Vi gick, gick och gick och när vi ca 1,5 timmar senare äntligen kom fram (vi hade nästan gett upp hoppet) så hade solen gått ner för länge sen. Som tur var var maten värd den långa promenaden och eftersom vi inte ätit sedan frukost så var det inget fel på aptiten.

När man är på Jersey så ska man äta fisk och skaldjur och vi valde båda musslor till förrätt.

Jag tog stekt rödspätta som kom med räkor, kapris sallad och en MASSIV portion grönsaker (jag hade bett att få byta potatisen mot grönsaker men trodde inte den skulle vara för 3 personer:-).

Till efterrätt valde jag chokladkaka med nötter, chokladsås och vaniljglass. Godaste efterrätten på länge. Man får oftast den bästa maten på ställen som inte ser mycket ut för världen.

När vi ätit klart tog vi bussen nästan enda hem. Vi hade passerats av ett par buss under promenaden och tagit reda på tiderna innan vi gick in till puben.

När vi kom tillbaka till vårt rum och skulle gå och lägga oss hittade vi en flaska med "Sleep spray" på sängen. Kvällen före hade vi ringt receptionen och klagat på ett tvättmaskinsliknande ljud i sängkammaren. Det tog bara ett par minuter innan två anställda kom och försökte utreda problemet. Det visade sig att det var rören på utsidan av vårt rum som började vibrera när någon på övervåningen duschade. De knuffade vår säng längre bort från "problemområdet" men det var typ allt de kunde göra. Det var inte precis läge för rörremont. Som tur var tystnade det 20 minuter senare när personen/personerna slutade duscha. Vad är det för fel med att duscha på morgonen?!, man svettas ju som mest på natten iallafall så man är minst sagt ofräsch när man vaknar.

Vi sprejade lite sömnsprej på våra huvudkuddar för den doftade gott men jag tror inte vi sov bättre, vi slocknade nog snarare av de många promenaderna under dagen och den stora måltiden:-)

Aktiv dag krönad av god middag

God kväll alla. Steve och jag sitter och jäser i varsin stol med våra laptopar i famnen. Vi kom just hem från Putney där vi har ätit ett riktigt skrovmål på Putneys mysigaste restaurang, Hudson's. Mera bilder längre ned.

Dagen sparkade igång ordentlig, som de flesta tisdagar, med ett mördande Body Conditoning-pass kl. 10, sedan var jag redo att möta dagen om än lite stel i kroppen.

När jag duschat och ätit lunch gick Steve och jag till B&Q och köpte de sista färgerna och grejerna som vi behövde till vårt renoveringsprojekt. När vi kom hem satte vi genast igång och målade fondväggen första varvet, den svaaaagt gröna till vänster på bilden, samt den andra väggen i färgen muskot, dvs. svagt beige. Vi får nog måla ännu ett varv imorgon för att vara säkra på att inget av det vita lyser igenom. Fondväggen verkar bli svagare grön än vi tänkte oss men det blir nog bra till det kommande trägolvet.

Vid middagstid föreslog jag till Steve att vi skulle gå ut och äta någonstans för att få lite frisk luft. Det luktar minst sagt starkt av målfärg i lägenheten just nu. Vi beslöt oss som sagt för Hudsons som har jättebra erbjudanden på måndagar och tisdagar. Innan vi gick till Putney, en uppiggande promenad på 30 minuter, så var jag tvungen att äta en bit ost med smör på för jag var huuungring. Den stod jag mig bra på tills vi kom till restaurangen.

Hudsons är så mysig, massor av levande ljus överallt och intressanta grejer att vila ögonen på.

Deras meny är dessutom stor så alla hittar garanterat något att äta. Jag tog avocado fylld med räk- och krabblandning till förrätt. Steve tog musslor som han sa var de bästa han någonsin ätit, och han har ätit många.

Till förrätt blev det fyra olika grillade fiskar med grönsaker för mig. Steve tog sedan också efterrätt, Banoffee-paj, som jag smakade en sked av. Det var den första biten banan jag ätit sedan jag började med LCHF-kost för över 1,5 år sedan. Den smakade väldigt söt och inget jag längtar efter. Bananer är socker, socker och liiite vitaminer och fiber.

Mycket mätta och belåtna promenerade vi hem igen. Kvällen var så härligt ljummen att det var ett nöje att vara ute. På vägen hem såg vi den här stora affischen. Räknar dagarna tills jag får se filmen.

Jag spricker

Jag och Steve kom just hem från vår försenade Alla hjärtans dag-middag på The Cabin. Jag är så mätt att jag håller på att spricka, och då åt jag bara en yoghurt och banan till lunch för att spara mig. Efter en dag som kändes som en vecka på jobbet kunde jag äntligen hoppa på tunnelbanan till Fulham Broadway. Vi kom till restaurangen i tid för när de öppnade och tänkte att vi fritt skulle kunna välja bord som vanligt. Inte den här gången visade sig. Uppenbarligen hade andra än vi kommit på den smarta iden att fira Alla hjärtans dag på måndag när priserna är normala igen för alla bord i restaurangavdelningen var fullbokade. Vi fick sätta oss i vid ett bord i bardelen istället vilket var helt ok.

Som jag berättat tidigare har de jättegulliga målningar av kossor på väggarna. Den här skulle jag gärna hänga på väggen i vårt kommande vardagsrum.

Eftersom det var måndag och 50 % rabatt på alla rätter kunde vi välja vad vi ville på menyn. Till förrätt valde jag grillade kött-/chorizo- och räkspett med en underbar sås och Steve valde musslor. Till huvudrätt slog jag på stort och valde en stek som var lika tjock som den var bred och som serverades med en underbar pepparsås.

Steve valde en pasta med en halv hummer som han fick öppna med "nötknäckare":-) Steve vill aldrig vara med på bild så därför ser han så överspänd ut:-)

När det var dags för efterrätt vaknade Steve till liv från sin förkylning och valde två rätter. Jag kände att vi behövde förklara oss för servitrisen och sade lite överslätande att "he likes his desserts":-). Steve är helt otrolig, han kan äta hur mycket söttsaker som helst utan att få äckelkänslor; grädde, cheescake, bring it on:-)
Resten av veckan blir det inga trerättersmenyer utan nu tänker jag ligga lågt och hålla mig till sallader och soppor och gå på gym. Det kan verkligen bli för mycket av det goda.