Fine dining

Samma morgonprocedur som igår, jag äter frukost och surfar på nätet och Steve kollar på rugby. Så här kommer det att se ut hos oss i sju veckor framåt:-). För övrigt så insåg jag precis att jag har tagit miste på vilken vecka det är, hela veckan. Jag har helt seriöst trott att det är nästa helg som vi åker till bröllopet i New Forest när det i själva verket är veckoslutet efter. Det var först när jag satt och bokade in mig till gymklasser som "the penny dropped". Steve har inte varit mycket visare han för han har hållit med mig när jag pratat om bröllopet nästa vecka:-)

Gårdagens middag var mycket lyckad. Eftersom våra tre rätter var gratis satte vi pengar på en flaska rödvin istället, husets, men den kostade ändå 21 pund. Jag beställer alltid husets vin för det är enligt min åsikt oftast lika bra som något annat vin på menyn så onödigt att betala överpriser.

Kvällens outfit. Klänningen köpte jag på outleten i Portsmouth förra helgen (White Stuff), leggings från Marks and Spencer, Skor från Jones the Bootmaker och väska från Salvatore Ferragamo.

Restaurangen Quaglinos består av ett stort rum med högt till tak. Välklädda servitörer (ibland visste man inte om det var en gäst eller servitör) surrar runt som flugor. När vi kom fram till vårt bord såg vi att det fanns "tassels" som Maria Montazami i Svenska Hollywoodfruar skulle säga, i olika färger på varje stol. Månne de har sett programmet?!
Kvällen till ära hade jag bestämt mig för att inte välja bort någon kolhydrat utan bara njuta av maten. Eftersom det handlade om "fine dining" så är ju portionerna inte så stora ändå så jag utgick ifrån att kolhydratöverskottet inte skulle bli alltför stort.
Till förrätt valde jag gravad lax med 1 blini. Mmmm, tror jag ska köpa gravad lax till middagen ikväll.
Till förrätt något som jag aldrig beställt eller hört talas om tidigare, "feather blade steak". Jag vet inte ens vad det kallas på svenska. Jag såg iallafall när jag googlade att köttbiten kommer från skuldran på kon. Det var otroligt mört och föll nästan isär bara man tittade på det. Till det serverades potatismos. Jag åt hälften av moset och gav resterande till Steve. Jag avskyr att lämna mat så det är tur att Steve är matfrisk så jag slipper sitta och titta på resterna för att tillslut äta upp dem:-)
Efterrätten var gudomlig, chokladfondant med lavendelglass. De fondanter jag ätit tidigare har haft en lite hårdare utsida och rinnande insida men den här hade konsistensen av en chokladmousse men fortfarande rinnande insida. Jag fattar inte hur de hade fått till det, absolut fantastisk!
Senare när vi gick till tunnelbanan passerade vi en massa gamla affärer i St James-området som sålde produkter jag inte ens visste att de sålde i affär längre; hattar, rakprodukter (ovan), cigarrer etc. Det var som att tas tillbaka 100 år i tiden. Mysigt.

Den här affären har existerat i 224 år, otroligt!