Halv 10 satte jag Busen i buren och tog honom högljutt jamande till veterinären. Än en gång var jag tacksam för att vår veterinär bara ligger 10 min promenad från oss.
Väl där klämde veterinären på honom, satte honom på vågen (han väger nu över 3 kg, en uppgång med 800 g) och lyssnade på hjärtat. Vid den tidpunkten hade han slutat jama och börjat kurra istället, till en sådan grad att veterinären hade svårt att höra hjärtslagen. Veterinären envisades med att kalla Busen för "hon" hela tiden så tillslut kände jag mig manad att informera honom att det är en "han". Ville ju inte att de skulle börja skära på fel ställen. Lite konstigt var det för han kände ju på de nedre regionerna också så man skulle ha trott att han känt att Busen hade ballar.
När kontrollen var klar satte jag tillbaka Busen i buren och gick till receptionen som låg i ett annat rum för att skriva under papper. Busen tyckte uppenbarligen inte om att bli lämnad ensam och jamade högt och ljudligt. Jag tyckte riktigt synd om honom. Nå, inte mycket att göra, jag kom överens om att hämta honom halv 6 och så gick jag iväg och lämnade Busen till sitt öde.
En lång jobbdag och ett gymbesök senare gick Steve och jag tillbaka till veterinären för att hämta honom. Allt hade gått bra och han verkade riktigt pigg när de hämtade ut honom i buren, jamade till och med flera gånger när han såg oss. Veterinären sa att Busen är en riktigt pratsam liten kille och det kunde vi bara hålla med om:-).
Nu har han varit hemma några timmar och han verkar inte ha ont alls, även om han inte springer runt alltför mycket. Kanske han fick smärtstillande hos veterinären. Det första han gjorde när han klev ur buren var att gå på sandlådan, han hade säkert hållit sig i timtal stackarn:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar