Hamilton

Hej från ett väldigt grått London. Det kändes nästan som det redan var sen eftermiddag när jag steg upp i morse. I dag är det bank holiday, dvs röd dag, här i England, men det påverkar inte mig, om jag inte vill det, eftersom de flesta av mina kunder finns utanför UK.

I går var det äntligen dags att gå på den efterlängtade "sång- och rapmusikalen" Hamilton. Före pandemin hade jag försökt hitta en någorlunda förmånlig biljetter under ett par år (dvs. under 100 pund) men det var stört omöjligt, alla var utsålda hur långt framme man än kollade. För några veckor sedan ploppade det upp reklam om att Hamilton öppnat igen i mitt Facebook-flöde, och jag beslöt mig för att kolla. Till min förvåning fanns det ett par lediga biljetter till överkomlig pris och jag slog genast till.

Jag går ofta ensam på teater, musikaler etc eftersom det är enklare att hitta biljetter då och Steve är ingen fantast av sådan underhållning. Innan man kommit överens om tid och pris till någon extra populär föreställning som endast hålls under en begränsad tid, så har biljetterna oftast hunnit försvinna. Det är ju inte så att man sitter och pratar med varandra under föreställningen heller.

Jag kom till teatern en halv timme innan föreställningen började och då var kön redan lång. Den framskred dock på snabb så jag var inne på 10 minuter. Det gick även en polis med en glad bombhund längs med kön, säkert på grund av det rådande IS-terroristläget.

Jag satt på tredje raden på balkongen högst upp, men såg allt som jag behövde se. Det gäller dock att ha tungan rätt i mun när man tar sig till sin plats, för det är inte mycket gångutrymme och raderna är branta😛

Musikalen var väldigt bra (tror inte det finns någon dålig musikal eller teaterpjäs i London) och jag rekommenderar ett besök om ni får chansen.