Turkiskt, italienskt och annat ditt och datt

Hej på er. Hoppas ni hade en trevlig helg. Vår helg har varit tämligen händelselös, Steve har jobbat båda morgnarna som vanligt och jag ... har inte gjort det😊.

Jag åt ute både på lördag och fredag. I lördags åt vi på en italiensk restaurang i Fulham som heter Meridionale. Det var Steves tur att komma fram med en restaurang den här gången och han hade faktiskt hittat ett helt nytt ställe, som låg på norra sidan av Themsen till och med. Han brukar oftast välja ställen som vi besökt flera gånger tidigare av ren lathet, och gärna på vår sida av Themsen, men nu hade han riktigt ansträngt sig och tänkt utanför ramen😁

Det var en liten och mysig restaurang med bra service.

 
Jag beställde beef carpaccio till förrätt ...

och stekt havsabborre med grönsaker till huvudrätt. Det fanns tyvärr inte så många huvudrätter att välja mellan som inte var pizza eller pasta och två av dem var friterade, är inte mycket för panerat och friterat kött. Steve var jättenöjd så det blir nog fler besök dit.

I fredags träffade jag min kompis Jenny på middag i Victoria. Hon bor vanligtvis i Kent men jobbade några dagar i ett stånd på Chelsea Flower Show. Hon har nyligen börjat jobba på ett litet företag som ägs av självaste filmregissören Guy Richie och Madonnas fd man.

Vi åt på en turkisk restaurang som heter Kazan Restaurant.

Jag valde endast ett gäng smårätter men var nästan proppmätt efter den första, som var friterade bläckfiskringar. Det var lite väl mycket frityr för min smak men man kunde alltid skrapa bort en del.

Jag beställde också grillad halloumi och korv på nötkött samt en julig rödbetssallad. Vi satt och åt och pratade ett par timmar innan Jenny åkte hem till Kent igen. Hon hade stått 11 timmar i sträck under två dagar så man kan förstå att hon var slut.😬

När jag kom hem var Busen redo att få baken kliad. Det är det bästa han vet och kurrar alltid högt och ljudligt😻

Van Gogh Alive

Hej på er, hoppas ni haft en bra vecka hittills. Min vecka har bestått av mest arbete men också lite kultur nöje. 

I tisdags besökte Angela, Marie och jag den kringresande utställningen Van Gogh Alive i Kensington Gardens. Det är en digital konstupplevelse med levande grafik och fantastisk musik som stimulerar alla sinnen. 

Man kunde också ta selfies när man sitter i Van Goghs hyrda rum.

Vi gillade alla själva utställningen som var riktigt smart gjord. Den enda nackdelen var alla småungar som sprang omkring, helt ointresserade av utställningen naturligtvis. Det är svårt att låta ens sinnen bli stimulerade när ungar konstant klampade omkring. Naturligtvis brydde sig inte föräldrarna, de tyckte väl bara att det var bra att ungarna fick springa av sig😡. Arrangörerna borde ha förbjudit barn under 10. 

Trots skitungarna, har ni möjlighet att gå så gör det, men välj en tidpunkt innan skolorna slutar för dagen.

Efter utställningen gick vi till High Street Kensington för middag på den mysiga franska restaurangen Maggie Jones's. Det var Maries första besök där men både Angela och jag har varit där tidigare, jag har alltid ätit god mat där. 

Marie frågade en av servitörerna varifrån namnet härstammar. Han berättade då att restaurangen ofta besöktes av drottning Elisabeths syster Margaret (Maggie) när hon levde. Hon ville naturligtvis besöka restaurangen inkognito och bokade alltid bord under namnet Jones som var hennes mans efternamn.😊

De snålar inte på portionerna här utan man var väldigt mätt och nöjd när man gick därifrån.

Jag beställde leverpaté till förrätt ... 

Och kycklingbröst med dragon- och gräddsås och kokta grönsaker till. Såå gott.

Jag gillar alla gamla grejer som hänger i tak och på vägga.

 

Roadtrip till Cotswolds

Glad måndag på er! Hoppas att ni hade en skön helg och är taggade inför en ny arbetsvecka. Min var jättetrevlig. På lördag åkte jag och tre tjejkompisar på en liten roadtrip till vackra Cotswolds som är ett område i södra-mellersta England. Jag har faktiskt varit till Cotswolds en gång tidigare, men då med buss. 

Vi hade lite otur med trafiken för det verkade vara trafikstockningar på alla vägar vi körde, till och med motorvägen, och kom fram till första stoppet över 1 timme försenade. Nå, huvudsaken var att vi kom fram i alla fall😀.

Vårt första stopp var den pitoreska staden Burford, dit jag också var första gången, där vi åt lunch på puben The Angel. Vädret var perfekt så vi kunde sitta i deras beer garden.

Leverpaté och mozzarella, I like😋

Efter lunchen gick vi i några affärer innan vi satte oss i bilen igen. De flesta småstäder och byar man kör igenom i Cotswolds är byggda av den gulaktiga cotswoldsstenen och samtliga har takplattor av mörkgrå sten.

Vi körde igenom mängder av vackra välskötta små städer och byar med gräsmattor och häckar som verkade vara klippta med nagelsax. Vi stannade dock inte förrän vi kom till en småstad som hette Chipping Campden som lär ha de vackraste gatorna i England. Staden är också över 1 000 år gammal. Här kan man prata om historia.

Såååå vackra och gamla byggnader.

Vi stannade till och tog en kaffe innan det var dags att styra kosan mot London igen. Den här turen gav verkligen mer smak att åka tillbaka till Cotswolds, och gärna stanna ett par dagar för att hinna se allt ordentligt. Det ultimata är att besöka området med bil men det är inte alltför jobbigt att ta sig runt med tåg och buss heller, även om man kanske får fokusera på ett par ställen istället för 10.

The Glass Menagerie

Och så har jag klickat hem en biljett till pjäsen The Glass Menagerie med den kända amerikanska filmstjärnan Amy Adams i huvudrollen. Hon gör sin teaterdebut i West End. Pjäsen kommer dock inte att öppnas förrän maj nästa år så det blir en lång väntan, inte min starkaste sida😐. Jag gillar att se Hollywoodstjärnor agera live på teaterscenen. Där kan de inte göra några omtagningar utan de måste verkligen vara bra.

Bild från the Guardian

Mat är livet

Så är veckans bästa dag här igen och jag ha några roliga saker på gång, varav den första är att gå ut och äta med Steve på Hudsons i Putney nu i kväll. Älskar att äta, och speciellt på restaurang😋.

Söndagens middag på en italiensk restaurang i Putney var dock inte lika njutningsfull. Det var inget fel på maten men ljudnivån!!! Det kändes som om vi satt på ett diskogolv med italiensk dunkadunkamusik och åt. Jag bad dem sänka volymen vilket de gjorde, men antingen så var det inte tillräckligt eller så höjda någon idiot volymen igen. Jag ville inte tjata så vi skyfflade i oss våra två rätter och var ute på under en timme.  Vi var helt stressade när vi äntligen kunde gå ut. Usch, dit går vi inte igen.

I går åt jag också ute tillsammans med Angela. Vi besökte en nyrenoverad pub i Barnes som heter The Crossing. De har hållit på att renovera den i två år, men den utdragna processen beror nog på att Corona kom i vägen😏. Vi satt ute hela kvällen och när det blev lite kyligare fick vi låna filtar. En jättetrevlig kväll!

Vi beställde två smårätter var, varav en av mina var ragu med pasta såg jag när den kom. Jag hade läst menyn slarvigt ... eller snarare så borde jag börja ta med mig mina läsglasögon😏. Mjölpasta är ju ett stort nej inom keto/lchf😊.  Nå, jag åt köttfärsen och burratarätten och blev rätt mätt ändå.

I morgon är det klubbfinaldag på Steves bowlsklubb och sedan är det färdigspelat utomhus för i år. Steve spelar i tre finaler💪. Tyvärr så hade jag dubbelbokat lördagen så jag kommer inte att kunna vara där. Kanske lika bäst, skulle bli för nervöst😬 Steve har dock fått ryggproblem, säkert ryggskott eller något liknande, för han går som ett C och stånkar och stönar när han tar sig in och ur en stol. Tidpunkten kunde inte ha varit sämre. Han vann dock sin sista semifinalmatch i går, fullproppad av värkmedicin, så med lite vilja och en ordentlig dos fananamma så går det.😊

Några bilder från veckan

Hej, hej😃 Här kommer några bilder från vad jag har gjort den här veckan.

Jag har jobbat på ett par stora projekt men har ändå sett till att kunna åka till Steves bowlsklubb tre gånger den här veckan för att se när han tävlat. Nästa vecka är sista spelveckan innan planen stängs för säsongen och alla stressar för att hinna spela sina klubbtävlingar för nästa lördag spelas klubbfinalerna.

I går mötte jag upp min kompis Mia i Gravesend för en roadtrip i Kent som ligger i sydöstra England. Kent kallas också Englands Eden eftersom det är väldigt bördigt, perfekt för olika odlingar och djurhållning. Mia har bil och det är det perfekta sättet att ta sig till de små och pitoreska byarna, även om småvägarna inte håller samma höga standarder som de flesta finländska vägarna. En stor del av småvägarna ha bara en fil och utbuktningar med jämna mellanrum som man kör in i om man möter en annan bil. Nästa steg upp är tvåfiliga vägar där man bara precis kan mötas, om båda fordonen kör så lång till sidan de slipper😏.

Vi besökte byar som Otford, Shoreham och Meopham. 

De hade lovat moln under dagen men istället så blev det en strålande solig dag, perfekt för en utflykt.

Älskar alla dessa cottages.

Mia och jag konstaterade att även om dessa småbyar är väldigt mysiga så skulle vi aldrig vilja bo i en, det skulle vara alldeles för tyst och lugnt. Jag vill ha nära till restauranger, pubar, barer, teatrar, museer och andra aktiviteter.

Vi åt en god lunch i en pub garden och de snålade verkligen inte med varken laxen ...

eller kycklingrätten.😋 På kvällen tog jag tåget hem igen och var hemma exakt en timme efter att Mia släppte av mig på tågstationen. Inte dåligt alls med tanke på att jag måste ta två tåg och en tunnelbana. Ibland flyter det😊

När jag var borta gav jag Steve i uppgift att dammsuga lägenheten, men i morse såg jag de här tassavtrycken på mitt vita skåp i vardagsrummet ... undrar hur Busen lyckats få svarta tassar, det är ju inte så att vi har en öppen spis här😁

I kväll ska Steve och jag äta middag på en italiensk restaurang i Putney, inte långt härifrån. Det var hans andra uppgift som jag gav honom i går, att boka en restaurang.😊

Kräftskiva 2.0

Hej på er, hoppas veckan har börjat bra! Jag sitter och skriver på soffan med fläkten på och njuter. Vi har fått en kortare värmebölja som kommer att pågå till onsdag, med hela 29 grader i morgon! Jag har ingen brådska att få höst så för mig får det gärna vara över 20 fram till jul😊

I lördags var det dags för den årliga kräftskivan här i London. Vi höll den hos oss och hade naturligtvis beställt engelska kräftor från Crayfish Bob. Han fångar och kokar dem själva samt levererar. När man en gång ätit inhemska engelska kräftor är det svårt att få smaken på frysta turkiska, spanska och kinesiska kräftorna.

Bob levererade kräftorna på fredag kväll och så fick de "gosa till sig" i kylskåpet över natten.
Jag dekorerade både med kräftflaggor och den här kräftfestsolen. Cecilia och Björn tog med sig kräftknivar och jättegod dillsnaps.

Vi började kvällen med en fräsch Ginger beer margarita.

Till förrätt och sidorätt åt vi hemlagad lax- och räktårta, ostpaj, samt kex och andra ostar.

Sedan var det dags att hugga in på kräftorna. De var stora och saftiga med mycket kött som vanligt.😋 Jag hade köpt nötknäppare som vi knäckte upp klorna med för att slippa bita sönder tänderna

Steve är inget fan av dessertostar med stark lukt så han snusade sig fram för att ta reda på vilka som, enligt hans mening, var ätliga.😏 Vi åt, sjöng och drack snaps och hade supertrevligt.

Till efterrätt hade jag gjort lingonpannacotta med lingon som mina föräldrar plockat i monässkogarna. En fräsch avslutning på middagen.

 

En dag i Cardiff

 Hej på er, hoppas helgen har varit trevlig så här långt. Min har varit jättebra, och i dag ska det bli 24 grader så det blir nog en skön promenad i eftermiddag.

I går höll vi en liten men naggande god kräftskiva här hos oss tillsammans med våra vänner Cecilia och Björn, men mer om den i nästa inlägg. Jag mådde helt bra när jag vaknade och har spenderat morgonen med att diska och plocka undan så nu är allt på sina platser igen.😊

I torsdags gav jag mig en dag ledigt och tog tåget till Cardiff som är Wales "huvudstad". Det är en resa på mindre än två timmar så det passar bra att åka dit för en dag.

Tåget gick från Paddington station.

Med min tur fick jag naturligtvis en plats med perfekt utsikt😏

Wales har två officiella språk, engelska och kymriska, och 20,5 % av befolkningen talar kymriska som modersmål. Språket tillhör de keltiska språken och är helt olika engelska. Jag hörde ingen som pratade kymriska när jag var i Cardiff, förutom vid de offentliga meddelandena på tågstationen där de pratade både engelska och kymriska. 

När jag kom fram till Cardiff styrde jag först kosan till Cardiff Castle som låg alldeles i centrum.

Draken, det walesiska nationalsymbolen

När jag tittat klart på slottet hoppade jag på en Hop-On-Hop-Off-buss. Jag gillar dom för man får en bra överblick över en stad och använder alltid dom nuförtiden om de finns på platser jag besöker.  Tyvärr fungerade inte hörlurarna, eller snarare guidningen, så jag lärde mig inte mycket om stan, men ett av stoppen var i alla fall norska kyrkan.

Operan

Efter all kultur blev jag törstig och gick till en pub jag hittade online som sålde lokalt öl, Tiny Rebel. Deras lager var väldigt god och logotypen söt😋.  När jag är ute på resa brukar jag tillåta mig en kolhydratstinn lokal öl.

Jag beställde också en tallrik med padronepeppar till.

De resterande timmarna innan tåget hem gick jag runt i affärer som det fanns hur många som helst av. Det fanns också många fina arkader med småbutiker.

Det enda jag köpte på resan var blandade walesiska kakor till Steve. Det fanns ett stånd på en lokal matmarknad där de gjorde dem på plats. Det var det enda ståndet med kö så jag tänkte att deras produkter måste vara bra😊. De såg ut och smakade som platta scones och Steve gillade dem 

Kvart över 7 gick tåget tillbaka igen och det var ganska lämpligt, jag hade sett allt jag ville se. Cardiff var inte en särskilt vacker stad om jag ska vara ärlig, lite nergången, men nu har jag sett den😃.