I de flesta företag håller man utvecklingssamtal en eller två gånger om året för att den anställda ska få feedback om hur denna sköter sitt jobb och den anställda i sin tur ska få chans att i lugn och ro tala med sin chef och säga vad denna är missnöjd och nöjd med etc.
Jag tycker personligen att dessa "utvecklingssamtal" är slöseri med tid och det gör ju inte heller saken bättre att cheferna ofta tycker samma sak. Mycket lite förändras efter ett sånt här samtal, ofta för att många av de sk. cheferna inte har mycket att säga till om och därför inte tas på allvar (speciellt här i England där alla är chefer, arbetserfarenhet eller ej).
På mitt jobb håller man ambitiöst "utvecklingssamtal" två gånger om året och före det riktiga samtalet ska man fylla i ett formulär på nätet och poängsätta sig själv samt motivera. På basen av detta beräknas vår bonus. Nyanställda brukar gå in i det här uppdraget med stort allvar men redan efter den andra gången har de insett att det är slöseri med tid. I teorin får vi bonus på basen av hur bra vi har mött våra och avdelningens mål men verkligheten är en annan; oberoende av om man ett halvår skulle ha rott hem en stor affär och det följande bara suttit och sorterat post-it-lappar så får man likt förbannat samma bonus. Inte någon kick för motivationen precis.
Jag har mitt samtal imorgon och före det var jag tvungen att fylla i min självvärdering. Jag hade skjutit det framåt i flera dagar men idag var jag bara tvungen att fylla i formuläret. Som tur är har jag sparat tidigare formuleringar så jag satt i proncip och kopierade och klistrade in samma text som tidigare. 10 min senare var jag klar.
jag hade mitt första utvecklingssamtal för nån vecka sen, det första på snart 5 år som jag varit här, det har alltid blivit uppskjutet. Men när vi bytte från kommun till staten så blev det en ändring på det, så nu har vi en gång i året. Jag tycker att det är väldigt bra, jag är en sån som inte får ur mig i större sällskap, talar hellre förtroligt med min chef eller arbetsledare om saker som jag funderar över. Det som jag tyckte var tråkigt var att allt gick på finska, det är lite svårare att uttrycka sig på ett språk man inte har som modersmål. Tror jag hade klarat det bättre på engelska faktiskt. Men några löneförhöjningar var det inte tal om, men här höjs de alltid automatiskt en gång i året, tror jag.
SvaraRadera