Igår såg jag en dokumentär på TV om socialtjänsten i England och det var verkligen inget upplyftande program. Man fick följa en man som under täckmantel sökte och fick jobb på ett socialkontor i Surrey som är ett av de rikare kommunerna utanför London. Han hade hemlig kamera och mikrofon på sig så man kunde både höra och se vad som pågick.
Ingen av de som jobbade på kontoret verkade vara några dåliga människor, de brydde sig verkligen om sina fall men de var helt överarbetade. Istället för att träffa problemfamiljerna så ofta som möjligt tvingades de sitta i timtals och fylla i blanketter; för ett socialfall fyllde man i ca 100 sidor. Lönen var urusel och de nyanställda tvingades ta hand om svåra fall (självmord, dödshot etc) utan minsta stöd och hjälp för det fanns helt enkelt ingen tid att hjälpa dem. En 13-åring som inte kunde bo hemma och behövde någonstans att sova skickades iväg för att det inte fanns en ledig sängplats någonstans. Han fick helt enkelt klara sig själv.
Det känns som om det engelska samhället är helt på fel väg. Det finns hur många söndriga/ensamstående familjer som helst som antingen skaffat barn för att få socialbidrag, fått barn i tonåren och varken har jobb eller utbildning, är missbrukare etc. Istället för att ge mer pengar för att kunna anställa fler socialarbetare så skär man ned. Jag läste i tidningen för ett par veckor sedan att det saknas tusentals stödfamiljer, behovet är så stort och det växer hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar