Känner mig smått mörbultad idag efter diverse fysiska aktiviteter den här veckan. På måndag var det Zumba, inte så jobbigt, på tisdag Body Combat, jobbigt och igår vad det dags för ännu ett besök hos kiropraktorn. Inte det smartaste kanske om man varit på ett hårt boxingpass dagen före och inte vet vad som är träningsvärk och vanlig värk.
Det har ju blivit ett antal besök till kiropraktorn vid det här laget, vilket har lett till ett smärre problem vid behandlingen. Problemet är att jag nuförtiden vet vilken smärtsam (ja det är inte precis smärtfritt att få kotor och leder satta på plats) vridning eller tryckning som hon kommer att göra, med det resultatet att kroppen spjärnar emot. Kiropraktorn säger andas djuuuupt och slappna av, jag andas djuuuupt och slappnar av, mentalt, men kroppen är styv som en pinne. Det här leder till att det är nästan hopplöst att göra en viss typ av behandling nuförtiden. Igår när hon ännu en gång, utan framgång, försökte få en kota i min rygg att knäppa på plats brast vi båda i skratt, jag liggandes på sidan på britsen och hon med hela sin tyngd över mig. Man kan ju inte annat än skratta åt eländet, vill inte kroppen så vill den inte:-)
Efter all denna träning så måste man se till att man äter ordentligt (som om det någonsin har varit ett problem för mig:-), och igår gjorde jag plättar som jag fyllde med pastasåsen som Steve gjorde dagen före. Jag tillsatte också en burk med röda bönor och en halv påse Taco-krydda för extra smak. Innan jag satte in plättarna i ugnen strödde jag också över riven ost. Det blev riktigt, riktigt gott.
Till efterrätt blev det ännu mera plättar som vi åt med glass och pressad citronsaft vilket ger en härlig syrlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar