Pizzakväll

Har nu landat på soffan efter veckans andra body combat-pass och pizzamiddag, yepp, du läste rätt, pizza:-) Fast naturligtvis var botten inte gjord på mjöl utan ägg och två sorters ost (philadelphia och riven ost). Myyyycket god och smakade exakt som pizza, tycker jag. Det enda som skilde sig var att botten var ganska mjuk så jag tror jag ska grädda botten längre nästa gång och kanske låta lite vatten rinna av tomaterna. Ska bjuda Steve på en bit också när han kommer hem från sin cykelrunda. Han är den ultimata pizzaexperten (fotnot. han gillade den starkt):-)

Imorgon har jag en välbehövlig vilodag från gymet och ska istället träffa min tyska kompis Tina. Meningen var att vi skulle ha träffats redan förra onsdagen men hennes man tvingades åka in på sjukhus. Han hade varit sjuk i månader med trötthet, plötsliga feberattacker osv men trots massor av prover hade de inte hittat något. Nu blev tillståndet dock så outhärdligt, han började till och med hosta upp blod, att de fick åka till sjukhuset mitt i natten.

När de väl anlände till sjukhuset tyckte sjukvårdspersonalen dock inte att det var något att oroa sig över utan ville skicka hem honom igen! Alltså, i vilken ofarlig sjukdom hostar man blod?!? Han vägrade naturligtvis att åka hem och efter ytterligare tester så kom de fram till att han hade tuberkulos och att han hade säkert fått det när han var på resa i Indien för ett år sedan. Så länge tog det att komma fram till den slutsatsen, och då ökar tuberkulosfallen kraftigt i Storbritannien. Han fick stanna en vecka på sjukhus, i karantän, och nu äter han fyra olika antibiotika.

Hälsovården i Storbritannien befinner sig en ordentlig kris. Okunniga läkare, dålig hygien, misskötsel av patienter, nedskärningar, you name it. Vissa sjukhus är bra men andra en ren hälsofara. Man måste veta till vilket sjukhus man ska åka, och stå på sig om de vill skicka hem en, för det kan vara en fråga om liv och död.