Vårt land, vårt land

Idag är det Finlands 95:e födelsedag och det firar man genom att tända blåvita ljus, spela Jean Sibelius mäktiga hymn Finlandia och tänka på de som stred och gav sitt liv för att vi ska ha det så bra som vi har det. Min morfar var en av dem som stred mot ryssarna under andra världskriget och som hade turen att komma hem helskinnad. Min mormors bror hade inte samma tur.

Jag missade tyvärr den finska presidentens handskakning med finska "kändisar", politiker, ambassadörer och annat löst folk på slottet, alltid kul att förfäras över alla stilmissar. Man kan inte säga att finländarna hör till de med bäst klädsmak i världen.

Halv 8 ikväll ringde det på dörren och utanför stod en kille med två lådor. Steve var inte hemma och jag hade ingen aning vad det handlade om men tog iallafall emot dem.

När jag öppnade en av lådorna såg jag att de innehöll 12 flaskor marockanskt vin och då gick det upp ett ljus. Senast vi var till Azou drack vi ett fantastiskt rödvin som inte säljs i vanliga livsmedelsaffärer. När vi kom hem den kvällen kollade Steve runt på nätet och lyckades hitta en distributör och vi planerade att beställa 12 flaskor (man kunde inte beställa mindre) vid något tillfälle.

Jag textade Steve och sa att nu är det fest och några minuter senare ringer han. Han berättade att han beställt dem vid 16-tiden idag. De sade då att de skulle kunna leverera dem tidigast i morgon eller i början av nästa vecka. Nu fick vi dem samma kväll! Det kallar jag service, speciellt då företaget ligger ganska långt utanför London. Imorgon blir det provsmakning tillsammans med god mat tror jag.

Jag har också hunnit fika med min kusin Minna vid Piccadilly Circus. Hennes pojkvän är här på en kurs och då passade hon att följa med honom eftersom hon inte skulle behöva betala för hotellrummet. Perfekt ide. Vi satt flera timmar och avhandlade allt mellan himmel och jord. Det var verkligen kul att träffa henne. De bor normalt i Uppsala så det blir inte så många chanser att träffas.