Regn, rusk och nöje

Nu har vi landat hemma igen med magarna sprängfyllda av mat. Det är så mysigt att sitta på restaurangen Hudsons i Putney att vi beställer in drink efter drink bara för att kunna sitta kvar ... eller så är vi desperata efter miljöombyte eftersom vi jobbar hemifrån varje dag:-)

Nu är ryggsäcken, handväskan och  kappsäcken helt färdigpackad och testvägd, 20 kg, så 3 kg till godo ifall vågen skulle visa fel. Jag har också fixat frukost/lunchsmörgåsar (LCHF) och placerat ut morgondagens kläder så nu gäller det bara att larmet ringer som den ska.

Det har regnat i dagarna tre här i London och så här såg det ut från vårt lägenhetsfönster igår när regnfronten närmade sig.

5 minuter senare började det vräka ner (de vita prickarna är inte snö utan regndroppar på min kamera). Det positiva för mig är 1) Så länge det regnar och är varmt (13 grader igår) så kommer det ingen snö som kan stoppa flygen och tågen, och 2) Så länge det regnar formas ingen dimma som kan stoppa flygen och tågen.

Trots skitvädret igår så tog jag på mig "festkläderna" (eftersom jag jobbar hemifrån så använder jag varje tillfälle att få klä upp mig) och begav mig till centrala London och restaurangen Quaglinos för middag tillsammans med min härliga kompis Suss.

Jag kom till restaurangen tidigare än Suss (jag är helt oförmögen att vara försenad) och medan jag väntade drack jag ett otroligt gott och läskande torrt vitt vin. Jag minns inte vad det hette men det var franskt iallafall.

25 minuter försenad kom Suss. Jag hade redan blivit orolig att vi hade missförstått dagen och för att göra sakerna värre så fanns det ingen mottagning i restaurangen som låg på källarplan så jag fick lämna min väska till sitt öde och få upp en våning för att kunna ringa henne. Det visade sig att hennes 3G hade slutat fungera på hennes telefon och hon kunde därför inte få upp kartan till restaurangen och hade gått vilse. Nå, allting redde upp sig och vi kunde njuta av våra trerätters.

Vi åt gravad lax (eller gravlax som det stod i menyn) till förrätt som var en lax som faktiskt var gravad, dvs. smakade salt, så tummen upp.

Som huvudrätt valde jag "grishals" eller pork collar som det hette på engelska, som hade kokats i 7 timmar. Jag var lite orolig för att det skulle vara väldigt fett men det var perfekt, mycket lite fläsk.

Till efterrätt gick jag lös på chokladkaka med chokladsås. Den var väldigt mäktig så jag orkade inte ens äta hela vilket är ovanligt för mig.

Det var så härligt att få prata av sig och få lyssna till andras utmaningar på jobbet. Varje gång jag lyssnar till mina kompisars jobbhistorier från inser jag hur bra jag har det som slipper "tampas" med byråkrati, idiotkollegor och chefer. Visst är det lite mer ensamt men man får så mycket mer gjort och det sociala kan man söka utanför arbetstid.

Idag gick jag som jag nämnde i mitt tidigare inlägg på den sista gymklassen före jul.

Förra onsdagen tappade jag rösten och har inte hittat den än. Jag blir hes om jag säger två meningar i rad, får hostattacker vid de mest olämpliga tillfällena och är allmänt trött och dagens träning hade jag nog kunnat vara utan. Jag flämtade, svettades och lederna värkte för det minsta, orkade knappt lyfta vikterna. Jag blir sällan förkyld men den här har varit seglivad, när ett skede har passerat har jag fått någon annan förkylningssymptom.

Så, när och såg den senaste Hobbit-filmen tidigare idag utrustade jag mig med vattenflaska och det var tur. Just före filmen skulle börja drabbades jag av världens rethosta och satt och hostade och harklade mig samtidigt som jag halsade vatten i säkert 10 minuter innan den försvann.

Filmen var iallafall lika bra som den första och de nästan tre timmarna gick snabbt. Nu måste jag vänta ett heeeelt år innan jag kan se den sista. Snacka om att suga på karamellen.

Steve är inte så förtjust i sådana här filmer så jag gick ensam men när filmen var klar mötte vi upp och åkte in till Putney. Som jag gissade så hittade vi ingen present till mig men Steve hittade iallafall en skjorta till sig. Det är så det brukar gå, genast man ska köpa något åt andra hittar man mer än någonsin till sig själv.

När vi (läs Steve) shoppat klart gick vi till Hudsons och åt ett skrovmål. Förrätt och efterrätt var samma som tidigare men till huvudrätt beställde jag grismedaljonger med "stuffing" och blomkål och ost samt coleslaw till sidorätter. Det var jättegott och jag åt tills jag nästan sprack.

Vi har ätit på Hudsons ganska ofta nu och servitörerna börjar känna igen oss. Det kan vara ganska bra när man beställer drinkar. De serverar bara vin i 175 ml glas och när Steve frågade om han inte kunde få ett 250 ml glas så sa servitören att han kan fylla upp glaset till brädden istället ... utan extra kostnad. Det kallar jag service och sådan service betalar man gärna för:-)

Imorgon blir det uppstigning kl 4.30. Huuu. Det brukar dock ordna sig så fort jag tvättat ansiktet i kallt vatten och fått på mig kläderna.