Teater och kulinariskt bottennapp

Fredag, jippeee. Vi har haft en alldeles fantastisk dag här i London, 21 grader och strålande sol, doftade vår.

Steve och jag gick in till Clapham Junction vid lunchtid. Målet var Lidl för att köpa deras grekiska yoghurt, korv och annat smått och gott som man inte hittar någon annanstans, inte gott iallafall.

Resten av dagen har jag spenderat med att jobba och fakturera. Tråligt men nödvändigt. Jag bokade också biljett till musikalen Once när jag såg att man kunde få biljetter nästan till halva priset. Ronan Keating ska spela huvurollen i musikalen från och med november någon gång, men då gick biljettpriset upp drastiskt. Inte förvånande. Jag gillar Ronan, men inte så mycket att jag betalar multum för att se honom.

Igår åt Steve och jag middag på vår lokala nepalesiska restaurang, Kathmandu Valley. Vi har inte varit dit på ett par år nu (finns ju så många stället att äta på) så vi kände att det var dags.

Decisions, decisions ...

Valet av förrätt var enkelt, Momo som är kycklingdumplingar som doppas i en halvstark currysås. Inte LCHF men så gott.

Min huvudrätt var en besvikelse. Jag beställde smörkyckling som dessutom skulle serveras i en gräddsås. Perfekt för mig tänkte jag. När jag tog först tuggan så smakade det som om jag åt en efterrätt med kyckling, så jävla sött. Det blev till att skrapa av så mycket av såsen som möjligt av kycklingen och fokusera på grönsakerna. Så mycket socker i en rätt borde nämnas i beskrivningen i menyn, kan ju ge vilken diabetiker som helst en insulinchock. Steve var nöjd med sin mat, och speciellt riset som han för ovanlighetsskull valde. Men, det räcker nog länge innan vi åker dit igen, nästa gång blir det den pakistanska resaurangen i Norbury igen. Där smakar smörkyckling, smörkyckling.

Snart ska jag byta om och åka iväg till ett ställe i sydöstra London jag aldrig varit till tidigare för att tillsammans med några ex-kollegor kolla på en teaterpjäs där annan ex-kollega spelar. Känner mig väl inte alltför upplagd men det blir nog kul bara jag kommer dit.

Kul, nooot.

Mat och hälsa

Glad torsdag på er. Två pass på gymet är avverkade samt sen lunch och nu har jag flyttat kontoret från skrivbordet till soffan, en flytt på ca 50 cm. Vaihtelu virkistää.

Det blidde ingen stek på The Rocket på tisdag för det var alldeles packat när vi kom dit, både inne och ute, och då var vi där redan kl 18. Engelsmännen äter normalt först kl 20 och när vi varit där kl. 19 har det funnits ok med platser. Kan hända att skolornas höstlov och faktum att det var ca 19 grader påverkade rusningen.

Eftersom vi inte orkade stå och vänta på ett ledigt bord så gick vi till Hudsons istället som också har specialerbjudande på tisdagar. Jag gillar verkligen restaurangen och det faktum att de dekorerar restaurangen efter högtider och säsong. Personal där är också jättetrevliga och de måste trivas för många av dem har varit där i åratal.

Nu är det Halloween som gäller

Som vanligt var det jättekul att träffa Carola igen. Tyvärr kommer hon att flytta tillbaka till Sverige med sina två döttrer redan i januari (den tidigare planen var maj):-((

Till förrätt åt vi båda avokado fylld med räkor och krabba i majonnäs eller något liknande. Mums.

Till huvudrätt beställde vi båda griskött som fyllts med spenat och ost och inlindad i bacon. Jag tror det var nytt på menyn. Som sidorätter valde jag grekisk sallad och mycket krämig coleslaw. Allt detta för £12,95, inte dåligt alls.

Efter middagen gjorde vi ett nytt försök till The Rocket och nu hade det blivit avsevärt lugnare. Vi beställde dock inte våra planerade 14 ounce stekar, för även om jag är stor i maten så har jag också mina begränsningar, utan nöjde oss med att dela på en flaska Cava:-).

För att tala lite om hälsa, och framförallt kolesterol som är byggstenen i våra celler, så såg jag den här lättlästa artikeln i Göteborgsposten. Jag rekommenderar alla att läsa den, till och med den mest trögfattade borde kunna ta in informationen. Det är otroligt skrämmande hur läkemedelsbranschen och lättköpta läkare under åratal har gjort folk allt sjukare med sin kolesterolmediciniver. Och ännu värre, att förgiftningen av människor fortsätter! Jag skulle ALDRIG äta kolesterolmedicin för jag har inte lust att få alzheimer, cancer och andra fruktansvärda sjukdomar. Har jag högt kolesterol så finns det en orsak, något är trasigt och måste fixas i min kropp. Läkemedelsföretagen har noll intresse av att göra människor friska, de vill bara hålla dem vid liv så att de kan sälja ännu mer medcin. De är ingen välgörenhet utan drivs av vinst och om man råkar få allvarliga sidoeffekter av deras medicin så har de säkert annan medicin som dämpar (dvs. INTE botar) de symptomen också.

När jag besökte Steves föräldrar så fick jag LCHF-anpassad mat. Hans mamma var lite i panik först men när jag sa att jag äter ovanjordgrönsaker, kött och fett (vilket finns på alla matbord) så lugnade hon sig. Hon hade till och med köpt spenat för min skull trots att hon aldrig gjort spenat tidigare. Hur gulligt är inte det! Jag hade också tagit med mitt eget LCHF-bröd ifall det skulle bli "kris" men det behövdes inte:-). Steves mamma berättade att hon äter medicin för typ allt; diabetes, kolesterol, högt blodtryck osv., typ allt som i princip kan botas med lågkolhydratkost. Hennes diabetesläkare hade vid ett tillfälle sagt åt henne att undvika potatis men jag tror nog att han borde ha gett en längre lista över förbjudna saker än så eftersom hon är väldigt förtjust i bröd och sötsaker:-). Det som var mycket positivt med Steves föräldrar var att de var nyfikna och ställde en massa frågor om min livsstil, speciellt hans pappa var väldigt nyfiken och det är det bästa sättet att lära sig. Jag gillar när folk är intresserade av att lära sig nytt eller lära om, ingen är för gammal för att ta in ny information.

Uppdatering av förra veckan

Hej och hå vad tiden går. Nu har jag 30 minuter på mig att skriva det här inlägget innan det är dags att promenera till Putney för stekmiddag på puben The Rocket tillsammans med Carola.

Nästan hela förra veckan var fullbokad med jobb och nöje, den enda händelselösa dagen var, surprise, surprise, måndag.

Här kommer lite bilder och text från förra veckan, med början från helgen och sedan jobbar jag mig bakåt.

Från fredag till söndag besökte Steve och jag Steves föräldrar i Bognor Regis, södra England. Eller, jag åkte tillbaks i söndags och Steve kom idag.

Det var inte alltför soligt men behaglig temperatur. En dag gick Steve och jag ner till havet vilket ligger ca 15 min promenad från Steves föräldrars nya hus.

Bognor Regis i bakgrunden

Steves föräldrar adopterade en schäfer från ett hem när de måste avliva deras andra schäfer för ca två år sedan. Meg som hon kallas, hade blivit dåligt skött av sin tidigare ägare och det har verkligen krävt hårt arbete och mängder av lydnadskurser för att få henne till den nivå hon är nu. I början tyckte hon varken om människor eller andra hundar men nu älskar hon alla människor och nästan alla hundar:-). Sitter man i soffan tar det max 2 minuter innan man har hennes huvud i famnen och hon sticker in sin nos under armen och vill bli kliad på magen:-) Meg hette något annat tidigare och när Steves morsa sade hennes gamla namn började hon morra och skälla, det ger uppenbarligen upphov till dåliga minnen.

Kasta frisbee med mig Steve.

På lördag kväll åkte vi till restaurangkedjan Harvester's. Det är ingen fine dining men man blir mätt och det smakar helt ok.

Steves ribs

Min "trio i kyckling", kan inte klaga och proppmätt blev jag.

Ja det var den helgen i korthet. I onsdags träffade jag Suss över en middag. Vi har inte setts sedan i juli, semester, resor och jobb har helt enkelt kommit i vägen.

Vi provade på en fransk restaurang i Farringdon. Restaurangen heter Bleeding Heart och består egentligen av tre restauranger i samma kvarter. Jag förvirrade mig bara till två av dem innan jag hittade rätt, Suss "besökte" alla tre:-). Servicen var ... väldigt fransk ... så man kände sig verkligen omhändertagen och maten god.

Sött hjärta på smöret

Vi fick en liten amuse bouche före förrätten, med betoning på liten

Till förrätt valde jag en terrin med kalvkött ...

Till huvudrätt åt jag kyckling med mycket god sås.

Efter som vi utnyttjade ett erbjudande med 3 rätter och ett glas champagne så blev det också efterrätt. Vi valde båda var sin osttallrik och lämnade båda den runda getosten eftersom vi båda avskyr den. Däremot så åt jag Suss selleri och hon mina vindruvor.

I tisdags var vi ett litet gäng som klämde in ännu en liten kräftskiva hos oss. Efter lite efterforskningar lyckades jag få tag på tre kräftlådor på svenskbutiken Totally Swedish. Vi avstod från snapsarna den här gången för vi skulle alla gå på jobb dagen efter, vissa mycket tidigare än andra.

Gänget samlat

Kräftorna fick utgöra förrätten, för sedan blev det fiskgratäng till huvudrätt och en gammal goding till efterrätt, limepaj i glas till efterrätt.

Sofia hade fått nytt jobb och Cecilia hade köpt äkta engelsk champagne (eller mousserat vin måste man väl säga), Ridgeview Bloomsbury, som vi skålade i. Riktigt god var den, ska kanske köpa hem den till Finland till jul. Eftersom vi alla skulle jobba dagen efter så blev det inte så jättesent men roligt hade vi:-)

När jag diskade dagen efter och såg alla Iittala- och Arabia-glas, muggar och fat på tvättstället så slog det mig att det var många hundra euro som låg där. Jag har faktiskt inga billiga glas och fat längre, de har fått ge rum för mina finska märkesgrejor. Man får inte rum för både billiga och dyra grejer i våra köksskåp och då valde jag att samla på dyra.

Ett tips till alla läsplatteägare, håll i dem. I måndags tappade jag min med hörnet före på min mellantå. Det gjorde väl så ont som man skulle kunna förvänta sig men hela tån svällde upp och blev blå, både under- och ovansidan. Känsliga saker.

Tån när den ännu inte fått sin ultimata svullnad och färg.

Teater

Så har jag varit lite kulturell igen och varit på teater. Jag skulle ha suttit på en av balkongerna högt upp men de hade stängt dem (säkert inte tillräckligt med biljetter sålda) ikväll så jag blev uppgrad och fick sitta längst ner istället. Inte mig emot😊

Pjäsen hette Speed-the-Plow och hade Lindsey Lohan i en av huvudrollerna. Hon gjorde faktiskt en bra prestation men pjäsen var inte den bästa, enligt min åsikt. Mycket prat och lite action.

Nu sitter jag på bussen hem. Imorgon åker Steve och jag ner till hans föräldrar över helgen. De har köpt nytt hus så det ska bli intressant att se det.
Sent from my Windows Phone

Småprat

Jaha, så är snart helgen över igen. Idag har vi haft ännu en fin och varm dag med runt 20 i solen. Efter morgonens Body Pump och dusch åkte jag in till Richmond några timmar och gick i affären. Har inte varit dit på evigheter så det var dags. Hittade dock inget, inte ens julklappar, men det var väl lika bra.

LCHF har ännu inte nått Storbritannien i någon större skala. Man har så smått börjat förstå att kolhydrater är roten till det onda (man ger t.ex. personer med diabetes rådet att skära ner på kolhydrater) men man är ännu fettskrämda. Nå, Rom bygdes inte heller på en dag, det ska väl dö några hundra tusen till i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer innan det börjar går upp ett ljus i det här landet. USA har redan börjat fatta så det spiller väl över hit snart. Något som däremot är på frammarsh är Paleo-kosten, eller Stenålderskosten som den kallas i Sverige. Den påminner mycket om LCHF, dvs. man ska äta så renodlat som möjligt och naturliga fetter som smör, olivolja, kokosolja och dylikt, men de tillåter frukt, dvs mer socker. Inte för att jag tror att man åt bananer och dadlar i norra Europa under stenåldern ...

När jag kom in till Richmond hittade jag en gammal bekant, snake puzzle (ormpussel) som det heter på engelska. Minns att vi höll på med det mycket när jag gick i lågstadiet, tillsammans med Rubiks kub. Jag måste bara testa att göra bollen när jag såg den och ännu hade jag inte tappat greppet. Tadaaa:-)

Måste bara sätta upp den här bilden av en av mina kusiners katt, en perser, som hade tvättats och fönats till helgen. Jag har aldrig sett en så fluffig ... eller missnöjd katt:-D

Nya upptäckter och teater

Trevlig lördag på er alla! Här är det 19 grader och riktigt skönt i luften. Jag började dagen "på riktigt" med mitt vanliga Body Attack-pass på gymet halv 1. Tyvärr var dansinstruktören borta så jag skippade den efterföljande Zumba-klassen. Onödigt att gå på ett pass om man inte får svettas ordentligt och det gör jag sällan på Zumba-pass med inhoppare.

Igår begav Steve och jag oss till "okända marker", nämligen till en plats i sydvästra London som heter Teddington. Det ligger ca 25 min med tåg från Wandsworth och alldeles vid Themsen. Jag hade aldrig varit där tidigare och Steve max två gånger. Det var verkligen ett fint område, mycket grönt och lummigt och fina hus. Av någon orsak är huvudgatorna i Engelska städer oftast de fulaste, men den här var mycket fin med knappt några kedjor, inte en Next eller Tesco så lång ögat såg utan oberoende butiker och restauranger. Som Richmond men mindre. Här skulle jag bra kunna bo.

Orsaken till att vi besökte Teddington var att vi hade bestämt oss för att äta på den italienska restaurangen Canta Napoli, den med den bästa pizzan som Steve någonsin ätit ni vet. Vi har normalt besökt den i Chiswick men när vi såg att de också hade en restaurang i Teddington åkte vi dit istället, enklare för oss för man slipper gå 20 minuter för att ta sig från tågstationen till Chiswick centrum.

Det blev musslor till förrätt, har varit sugen på dem ett tag.

Till huvudrätt beställde jag napolitanska korvar på en bädd av broccoli (såg inte alls ut som broccoli). För att vara säker på att bli mätt beställde jag en grönsakstallrik som sidorätt. Det var en grönsakstallrik som hette duga. Servitrisen trodde att det var två huvudrätter och började ge mig grönsakerna och Steve korven (typiskt stereotypt) innan Steve rättade henne att det är jag som ska ha allt:-). Maten var mycket god och jag behöver knappast säga att jag blev MÄTT. Steve var också nöjd med sin pizza, han sa att den smakade exakt som på det andra stället.

Efter middagen promenerade vi ner till Themsen och en pub med den största beer garden som jag någonsin har sett. Trädgården var större än puben tror jag.

En söt gångbro över Themsen. På andra sidan fanns det en lång sluss med vatten som brusade. Ett populärt ställer för fiskare.

Puben The Anglers. Den är uppenbarligen väldigt barnvänlig för det fanns en stor lekpark i trädgården. Hit vill jag absolut komma igen.

Innan vi åkte hem igen så tog vi ännu en drink på en annan mysig pub, King's Head. Deras meny verkar också mycket intressant, engelsk pub grub möter Frankrike.

Igår hann jag också med att köpa teaterbiljett. Jag hade tidigare i veckan läst att pjäsen med den amerikanska skådespelerskan Lindsay Lohan, mer känd för sina skandaler och spritmissbruk än skådespeleri, faktiskt var mycket bra. Pjäsen heter Speed the Plow och igår så googlade jag efter biljetter och såg en sajt där de hade rea på biljetter till föreställningarna nästa vecka, så nu är biljett köpt till nästa torsdag. Hoppas nu bara att det är Lindsay Lohan som spelar den dagen. Man vet aldrig om hon får återfall med spriten och måste sjukskriva sig:-)

Utflykt till Hampstead

Idag åkte Steve och jag upp till Hampstead som ligger i norra London då Steve skulle göra ett kort jobb åt sin kompis. Medan Steve jobbade gick jag i affärer, men eftersom jag inte kände mig minsta shoppingsugen gick jag till en pub, kallad King William IV, för sen lunch. Jag såg att de hade stekt lever och bacon på menyn så var lunchvalet enkelt, leverälskare som jag är. Jag nöjde mig med ett glas diet Coke till lunch eftersom jag trodde att Steve snart skulle vara klar, men när han en halv timme senare ringde och berättade att jobbet skulle komma att ta ännu en timme så slog jag till och beställde ett glas argentinskt Malbec.

Jag stornjöt av att i lugn och ro sitta och titta på folk som passerade utanför fönstret, dricka mitt vin, samtidigt som avslappnande jazz spelade i bakgrunden. Det är verkligen ett privilegium att kunna ta ledigt mitt på dagen.

Londons överhettade bostadsmarknad

Såg den här artikeln i gratistidningen Evening Standard på väg hem från musikalen. Bostadspriserna i London har stigit så massivt de senaste åren att man nu måste ha en årsinkomst på minst £100 000 (om man vill köpa själv) för att ha råd att ta ett lån och köpa boende i London! Även om man lyckas skrapa ihop en deposition på 20 % har bara invånare med en sexsiffrig årsinkomst möjlighet att köpa bostad här. Har man en helt ok årsinkomst på £30 000 (medellönen i London) har man fortfarande inte en chans.

Steve och jag kan verkligen skatta oss lyckliga att vi köpte hela vår lägenhet för några år sedan innan priserna sköt i höjden. När vi beslutar oss för att jaga hus nästa gång kan vi använda den som säkerhet (vill hellre hyra ut den än sälja). Trots att jag förtjänar ok i mitt jobb skulle jag nog få arbeta dygnet runt för att få ihop till en årsinkomst på £100 000:-)

Memphis - The musical

Nyss hemkommen från musikalen Memphis. Jag visste inget om den när jag bokade men MAJ GAD så bra den var och Beverley Knights kraftfulla röst fick mig att rysa av välbehag. De fick stående ovationer efteråt. Musikalen har sin riktiga premiär den 23 oktober och jag säger, gå och se den om ni kan.

Bergen - dag 3 och 4

Ännu en grå dag här i London, men det regnar iallafall inte längre. När jag kollade på väderleksprognosen såg jag att det ska bli stadigt varmare och på lördag hela 21 grader! Ikväll kommer jag att åka in till stan för att gå på en ny musikal som de satt upp, Memphis, med Beverley Knight i huvudrollen. Jag har ingen aning vad den handlar om men någonting med staden Memphis antar jag:-).

Här kommer de sista bilderna från helgen och som vanligt har jag svårt för att hålla mig kort när jag skriver så det blir en mindre roman.

På lördag steg vi alla upp upp vid halv 11 som vanligt. Jag sover aldrig så här länge hemma, det måste vara havsluften som söver ... eller de sena kvällarna:-). När vi ätit frukost gick vi ut på stan och kollade i affärer. Fördelen med att bo i shoppingens Mecka, London, är att man inte känner något tvång att shoppa kläder när man är utomlands, vi har allt vi behöver här och mer därtill. Det enda som jag saknar är nordiska möbel- och inredningsaffärer. Visst finns det affärer som säljer nordisk design i London men de kostar skjortan. Jag såg många möbler och lampor som jag skulle ha kunna ta med mig hem.

När vi vandrat runt några timmar satte vi oss på Kulturhuset (tror jag det hette) för en lätt lunch. Vi kom tyvärr "mellan serveringarna" så det enda man kunde välja, förutom bakverk, var ost- och köttbricka men den var desto godare och helt perfekt, vi hade ju trots allt nyss ätit en stadig frukost.

Och hejsan hoppsan så blev det middag:-). Sonja stod för middagen på lördagen och bjöd på två fantastiska vegetariska gratänger (en utan pasta för mig) oc hsallad. När jag reser så brukar jag inte vara lika sträng gällande kolhydraterna och tillåter mig EN kolhydratrik grej varje dag. Jag har inga problem att hoppa över godis, efterrätter eller andra sötsaker, men vill gärna prova på lokal öl. Skulle jag gå "all-in" och äta kolhydrater utan hejd skulle jag komma hem 5 kg fetare (kolhydrater ökar insulinproduktionen ordentligt vilket leder till ansamling av både fett och vatten i kroppen) och ett sockerberoende som skulle ta mig en vecka att komma över, samt förstoppning.

När vi köpte ingredienser till middagen plockade vi på oss ett par flaskor med norskt öl också (hann bara testa en:-). Jag gillade texten bakpå den här flaskan: "En uppfriskande belgisk veteöl. Passar perfekt till sommarkvällar, småförälskelser och sardiner."

 

När vi ätit klart gick vi till en whiskeybar i närheten, The Tasting Room (alla barer ligger nära där Magnus och Sonja bor). Det fanns sida upp och sida ner av whiskey, men även ett antal whiskey-baserade cocktails. Jag är inget fan alls av outblandad whiskey men Whiskey Sour-cocktailen som jag beställde var fantastiskt god ... smakade nästan inte alls whiskey:-)

Suddig selfie

När de stängde baren vid 2-tiden beslöt Ivonne, Magnus och jag oss för att fortsätta till en annan bar. Sonja gick hem för hon var tyvärr för trött för att hänga med. Vi hade först tänkt oss ett annat ställe men när vi såg en bar som hette Cafe Legal så beslöt vi oss för att gå in. Det var en riktig retrobar och vi trivdes. Deras drinkar var också lite retro. Jag hade gjort French 75 som fördrink under kvällen och den fanns också här. Magnus och Ivonne beställde varsin av dem (Ivonne sade att min var godare vilket jag höll med om, mer sprit:-) och jag, som ville ha något salt, beställde en massiv Bloody Mary som kom med en selleristjälk stor som rabarberblast. Även här satt vi tills de stängde.

 

Dagen efter steg vi upp 10.30 som vanligt och trots att vi druckit både de ena och det andra så hade ingen av oss baksmälla. Idag var det den första dagen som solen faktiskt sken i några timmar och efter frukosten promenerade vi upp till Flöjet varifrån man har en fantastisk utsikt över Bergen med omnejd.

Man såg till och med Magnus och Sonjas lägenhet som ligger högst upp i ett hus, ett riktigt Penthouse.

På vägen ner tog vi en annan stig.

Jag gillar den här vägskylten, man kan välja att gå "Hit" eller "Dit"

Eftersom vi ännu hade några timmar på oss innan flygbussen gick satte vi oss på ett cafe för var sin kopp kaffe. Jag beställde en Americano (vanligt kaffe) som var det värsta jag druckit. Det smakade sur mjölk, utan övedrift! Nu förstår jag varför Magnus och Sonja beställer sina kaffebönor online för norskt kaffe går ju inte att dricka.

När vi kom tillbaka till lägenheten packade vi det sista och sedan var det bara att tacka för en jättekul helg och ta flygbussen till flygfältet.

Bästa laxsmörgåsen hittade jag på flygfältet. Åt inte brödet men det gjorde inget för man fick massor av lax.

Vi avslutade vår resa på samma sätt som vi började, med lite bubbel.