Fredagskoma och AW i Clapham Junction

Trevlig lördag på er. Jag vaknade först kl 9.30 så nu känner jag mig härligt utvilad. Det var ingen dansklass kl 8.15 i morse, eller instruktören var på annat jobb och hade tagit in en ersättare som jag inte gillar så valet var enkelt. Jag tog en sovmorgon.

Steve jobbar fram till kl. 12 som vanligt. Tur att han gillar sitt jobb för annars skulle det nog ta emot att stiga upp kl 7 sex dagar i veckan. Han får visserligen ta ut lördagens fyra timmar mellan måndag till onsdag, men eftersom han föredrar att ta ut dem på eftermiddagen så stiger han fortfarande upp som normalt de dagarna.

Igår köpte jag ett par tunna "pyjamasbyxor" på H&M. Perfekt för varma sommardagar tänkte jag. "Pyjamasbyxor" har varit moderna i flera år redan men det har varit stört omöjligt hittat några som sitter bra på mig. De faller helt enkelt inte bra om man har smala höfter, smala ben och bred midja, de flaxar där de inte ska flaxa och sitter åt där de inte ska sitta åt. Det här paret är lite mer raka och åtsittande så det blir inte för mycket tyg.

Igår kväll gjorde Steve och jag något som vi gör kanske en gång i halvåret, beställde hemleverans av mat. Vi provade att beställa från en indisk restaurang i Clapham Junction som vi aldrig testat tidigare och blev mycket nöjda. Jag beställde som vanligt lammfärskebab till förrät, spenat och indisk ost till sidorätt och provade på en kycklingrätt i tomat- och grönsakssås till huvudrätt. Inget ris för mig naturligtvis, sidorätten fyller den uppgiften. Allt var mycket gott även om kanske tomatsåsen var lite väääääl kryddstark för mig, det krävdes en hel del vatten för att släcka elden. Efter middagen kom vi båda in i någon slags matkoma för jag somnade på soffan och Steve ett tag i sin fåtölj. Inga frestprissar här inte:-)

Igår beställde jag också biljetter till årets Nordicana, ett evenemang som är helt dedikerat till Nordiska kriminalserier/filmer. Det är tredje året som det hålls. Få se hur årets evenemang blir eftersom de har ändrat konceptet ordentligt, nu måste man köpa sittplatsbiljett (tidigare satte man sig där det fanns plats inför en visning) och priserna har gått upp ordentligt.

I torsdags träffade jag Cecilia på AW i Clapham Common. Det går buss dit från Wandsworth men av någon orsak så åker jag sällan dit. Det finns hur många mat- och dryckesplatser som helst där så man borde verkligen åka dit oftare.

För flera måndader sedan läste jag om en bar/restaurang som inretts i en gammal offentligt toalett bredvid Clapham Common tunnelbanestation så jag föreslog att vi skulle gå dit. Restaurangen heter passande nog, WC. Restaurangen var liten och jättemysig, jag gillade deras rustika inredning och de hade t.ex. sparat kakelväggarna.

Cecilia som alltid blir bra på bild.

Vi beställde in två olika brickor med kött och ost som vi delade på. Servitrisen trodde säkert inte att vi skulle orka allt men det gjorde vi, naturligtvis:-) En riktig höjdare på brickan var den jättevita osten på bilden. Hette dubbelgrädde någonting och formligen smälte i munnen. Nog en av de bästa dessertostar som jag ätit.

Efter middagen gick för en drink till någon slags amerikansk diner, visade sig, innan vi fortsatte till puben bredvid ...

... för Prosecco. Skylten bakom mig visar i vilken stadsdel vi befann oss ... om man skulle ha glömt.
Vi satt och pratade tills de nästan stängde puben och precis innan den sista tunnelbanan skulle gå. Cecilia hade verkligen tur, hon lyckades hinna med det sista tåget hem, de till och med stannade rulltrappan när hon var halvvägs upp. Där kan man tala om timing.

När man jobbar hemifrån i sin egen lilla vrå så är det extra värdefullt att träffa kompisar för att få prata av sig till mer eller mindre villiga åhörare:-). Jag har märkt med mig själv att jag är en periodare när det gäller att berätta vad som händer i mitt liv eller vad jag funderar på. Ibland tycker jag att jag inte har något intressant att säga, minns inte vad som hänt eller, och ibland så kommer allt ut som jag funderat på i evigheter och så är det bra med det igen några månader:-) Jag är som den där fågeln som gungar fram och tillbaka och doppar näbben i ett glas vatten ända tills den sugit upp så mycket vatten i näbben att den tippar över och så börjar den från början igen. Jag vet inte om ni fattar vilken "leksak" jag talar om men min farmor hade en och jag tyckte den var väldigt faschinerande:-)

Nej, nu ska jag fortsätta kolla på "Saturday kitchen" på TV innan det blir dags för gymet.