Idag var det dags för min andra Dermapen-behandling. Själva behandlingen tar bara ca 20 minuter för hela ansiktet, men till det kommer minst 30 minuters väntan på att bedövningskrämen ska verka och kylmask efteråt för att lugna rodnaden. Den här gången var jag inte röd som en brandbil utan bara "tomatfärgad". Smart nog hade jag tagit med en keps den här gången att gömma mig under när jag smög hem via bakgatorna:-). Killen som behandlar mig sade att jag är nog den som blir mest röd av alla hans patienter, suck, men inte mycket att göra eftersom det som gör mig mest röd tror jag är bedövningskrämen och DEN kan man inte vara utan i den här behandlingen. Men, trots bedövningskräm i pannan så gjorde det ordentligt ont när han förde pennan över den, det fick mina ögon att tåras ordentligt. Men jag är ingen större gnällspik så jag bet ihop, trots allt så betalar jag för behandlingen så det är bara att stå sitt kast:-)
Jag och Steve hade planerat in middag på Hudson's på kvällen, om jag inte blev alltför röd. Vid 18-tiden var jag, efter flera appliceringar av kylgel med aloe vera, inte längre tomatröd utan snarare flammigt Body Attack-röd. Jag hade dock bestämt mig för att äta ute så tvärtemot min "skönhetsbehandlares" råd (risk för inflammation) så pudrade jag de röda partierna och så gav vi oss iväg.
Maten på Hudson's och speciellt servicen var enastående som vanligt och som alltid på tisdagar så var det smockfullt. Först satte vi oss vid ett bord i konservatoriet, men när jag såg att jag skulle stirra in i en stor spegel och se mitt röda fejs hela kvällen så bytte vi bord till ett mörkt hörn istället:-)
Dublin chicken med ostsås, blir man inte mätt efter den huvudrätten blir man aldrig mätt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar