Äntligen

Äntligen kom mitt Marc Jacobs-armband som jag köpt av en svensk bloggare. Hon har då och då "bloppis" (loppis online) på sin blogg och då brukar jag kolla. Hon har ganska dyrbar smak men säljer sina grejer jätteförmånligt och det är absolut inga kopior. Tyvärr har hon inte min storlek på kläder och skor så jag brukar sikta in mig på väskor och smycken istället. Jag beställde armbandet den 11 januari och började ge upp hoppet när det aldrig kom, tänkte att de anställda på Royal Mail har gett sig själva lite försenade julklappar igen. Ikväll låg paketet plötsligt utanför vår dörr. Hur det hamnat där vet jag inte, kanske en granne, men paketet skulle lätt ha rymts i vår brevlåda. Nå, huvudsaken är att jag fick det och det är jättesnyggt, svart plast med låset i gul metall. Jag fick också förvaringspåsen som det kom i.

Idag hade jag tid hos en fysioterapeut på St George's Hospital i Tooting. Terapeuten bad mig besvara 100 frågor och förklara mina problem, gjorde reflex-, muskel- och böjtester med mera och så fick jag ett litet "träningsprogram". Jag ska återkomma om 4 veckor. Träningsprogrammet var kanske inte så ambitiöst, jag ska göra bryggan, dvs. jag ligger på rygg och lyfter baken så högt som möjlig och sedan sänker den igen kota för kota samt stretcha. Hon bad också att jag besöker min läkare igen för att be om mer värktabletter. De fungerade perfekt de två veckor jag tog dem tidigare och det kändes som himmelriket att kunna gå och shoppa längre än 30 minuter utan att höger ben började värka utav helvete, men jag kan ju inte äta dem hela livet heller. Jag är inte alltför hoppfull att träningsprogrammet kommer att hjälpa, inte om nerver är i kläm mellan kotorna, men jag får väl försöka.

Våren är på intåg här i London och det är inte bara blommor på träden som börjar slå ut, Busen har också börjat tappa vinterpälsen. Idag satt han i min famn när jag jobbade framför datorn och när han kliade sig i pälsen stod löst hår som ett moln runtomkring honom. Dags att dammsuga två gånger i veckan tror jag:-).