Ping pong

Nästan nyss hemkommen från en ovanlig men fantastiskt kul söndag:-)

Den började som vanligt med en timmes Body Pump på morgonen efter att vi faktiskt nästan fick sova till kl 9 utan "större" irritationsmoment:-)

Efter dusch och lite jobb tog jag några tåg till Old Street där jag mötte upp med min kompis Carina. För några veckor sedan så frågade hon om jag skulle vara intresserad av att spela ping pong. Jag har kanske spelat ping pong i sammanlagt 10 minuter i hela mitt liv men tänkte, varför inte!:-)

Det finns två Bounce ping pong-klubbar i London där man bokar bord för ett visst antal timmar och sedan spelar man av hjärtans lust. Eftersom det här är England så är det också spritservering:-). Vi bokade ett bord för 1 timme och sedan satte vi igång ... efter att Carina fått lära mig hur man håller iracketen och servar.

Vi tänkte först att det blir en massa servar och inget spel men det gick faktiskt hur bra som helst och svettigt var det. Man behövde inte heller plocka upp bollarna själv utan det gick hela tiden personal omkring med en "bollplockarborste" som samlade upp bollar och fyllde våra bollhinkar.

Vi hade som sagt bokat bordet för en timme men när vi frågade personalen om de meddelar oss efter en timme så sade de att vi kan spela ända tills någon annan bokat samma bord som oss. Det slutade med att vi spelade två timmar i sträck. När slutligen ett annat par kom och "tog" vårt bord satte vi oss i baren för ytterligare ett par glas vin. Vi konstaterade att vi lätt var de äldsta där, 99 % var i 20-årsåldern. Det är lite konstigt för ping pong passar folk i de flesta åldrar och det är ju ett "retrospel". Det var emellertid inget som störde oss, vi har passerat åldern när vi bryr oss vad andra tycker för länge sedan:-)

Redo att serva men med fel grepp

Ett skåp tillägnat ping pongens grundare som faktiskt var en engelsman som hette John Jaques II.

När vi lämnade källarklubben vid sjutiden kändes det konstigt att upptäcka att det fortfarande var ljust, det var inte många veckor sedan när det var kolsvart vid samma tid.

Uppfriskande med färgglada bostadshus.

Här kommer lite bilder från lördag kväll som Steve och jag spenderade på puben The Earl Spencer i Southfields, ca 15 min promenad från oss. Ingen av oss hade besökt den här puben tidigare utan alltid tyckt att den sett lite halvtom ut från utsidan. Det visade sig att den var allt annat än tom. Steve hade googlat runt lite efter bästa gastropuben i London och då hade den här kommit upp, så han ringde puben för att försöka boka bord sista minuten. Vi fick nog det sista bordet för det låg i ett hörn bredvid trappan upp till ovanvåningen så det blev många "excuse me" under kvällen när folk trängde sig förbi.

Några av priserna som puben vunnit.

Efter en vecka som varit stressigare än normalt så satt ett glas bubbel perfekt.

Sedan blev det en half pint med rökta räkor till förrätt. De fick mig att minnas barndomen lite för räkor (oftast i form av hemmagjorda räksmörgåsar) var ett stående inslag på lördag när jag fortfarande bodde hemma:-) Så enkelt och så gott!

Till huvudrätt åt jag flankstek, eller bavette som det heter på engelska. Jag har ätit den en gång tidigare och mindes att köttet var ganska mört, men den här gången fick jobba verkligen jobba med tuggandet. Den gröna såsen var fantastiskt god och köttet var perfekt medium grillat men det var fortfarande segt. Flankstek kommer inte från den dyraste delen på kossan så kanske det beror på kossan om det är mört eller segt.

Till "efterrätt" beställde jag en gin & tonic efter att Steve rekommenderat en tysk gin som han druckit tidigare. Deras gin-, whiskey- och vodkameny är väldigt imponerande, man kan också köpa kubanska cigarrer där.