Besök i Westminster Abbey och restaurangbesvikelse

Hej på er! Har fått mycket gjort då jag vaknade av mig själv redan före sju, det sker inte ofta. Jag håller uppenbarligen på att bli gammal, man brukar ju bli morgonpigg då😏.

Sedan jag började mitt inlägg har jag hunnit träna på gymmet och storstäda kök OCH kylskåp. Jag dammtorkade i går och Steve får dammsuga och rengöra badrummet. I morgon får jag finbesök från Norge, nämligen min kompis Anne som kommer och hälsa på i några dagar😊. Vi har inte träffats sedan före corona, men då var hon här med man och barn så det blev inte många timmar på tu man hand.

Hennes plan landar halv tre och då sitter jag på teater i Richmond för att se Patrick Duffy (Bobby i Dallas) som spelar i pjäsen "Catch me if you can". Hon kommer dock att göra så att hon tar tunnelbanan till Richmond och så hämtar jag henne stationen. Hon borde anlända ganska samtidigt som teatern slutar. Jag har bokat middag åt oss på favoritpuben White Swan😊

I går besökte jag Westminster Abbey på en London Walk. Jag har aldrig tidigare besökt kyrkan under mina 18 år i London så det var dags. Vi var 44 personer som anmält sig till promenaden så vi delades in i 3 grupper.

Det finns 3 000 personer begravda i kyrkan och den blev trångbodd redan för några hundra år sedan. Nuförtiden begraver man bara urnor och bland annat Stephen Hawking ligger här ... eller hans aska. För ett par hundra år sedan fanns det en man som så gärna ville begravas i WA, och för att de skulle godkänna honom så föreslog han att de skulle begrava honom stående och därigenom kräva mindre utrymme. Han fick som han ville😏

Man ska inte bara titta neråt i de här kyrkan utan det finns även mycket beundra när man titta uppåt, åtminstone störs utsikten inte av en massa turister.

Kung Edvards stol eller Kröningsstolen. Alla smorda brittiska regenter sedan 1308 har suttit på denna stol då de krönts, med undantag av Maria I som kröntes på en stol som hon fått av påven. Inte undra på att den såg lite sliten ut😊

Den okända soldatens grav. Det här är den enda gravstenen i kyrkan som man inte får gå på, inte ens de kungliga. Den här soldaten hade "tur" eftersom han fick begravas i hemlandet, annars så begravdes alla som stupade utomlands under första världskriget i landet där de stupade, ingen transporterades hem.

Kyrkan var så vackert utsirad.

Här sitter körpojkarna.

Det senaste bidraget till kyrkans fönster som skapades till drottning Elisabeths diamantjubileum.

Alltså titta på de där taket!

Påstås vara Storbritanniens äldsta dörr, från 1050-talet 😮

Jag rekommenderar verklige en tur med London Walks, eller någon annan guidning med levande guide. Ni får så mycket mer ut av besöket.
 
I mitt senaste inlägg berättade jag att Steve och jag skulle testa en pubrestaurang som fått jättemånga bra recensioner i lördags. Vi valde säkert en dag när de hade dåligt menyurval (de ändrar meny mer eller mindre dagligen) för vi var inte nöjda alls.

Det verkade vara en pub som vill för mycket med sin mat att det slår över. Många rätter måste man dessutom vara 2 eller 4 personer att beställa och de flesta förrätterna var vegetariska.

Steve beställde löksoppa och jag en halv rökt makrill. De var dock helt ok, kan inte klaga på dem även om jag gärna vill slippa rensa min fisk när jag går på restaurang. 😏

Vi hade jättesvårt att hitta intressanta huvudrätter, men tillslut beställde Steve rocka och jag grillad vaktel med sauerkraut och några ynkliga skivor korv. Min vaktel verkade ha varit på bantningskur den sista månaden för den bestod mest av skinn och ben och Steves rocka var lika svältfödd den. Jag fick ungefär 3 gafflar med kött. När vi åkte hem kändes det som om vi inte ätit något. Det blir nog inga fler besök dit😏

Tacka vet jag moussakan jag gjorde för några dagar sedan. Den blir man mätt på😋