Helgen som gick

Hej på er, hoppas ni haft en bra dag hittills. Min har varit fylld av träning, jobb och fakturering, det är den dagen i månaden igen.😏 Jag fick dock en väldigt sorglig nyhet på eftermiddagen. En av mina kusiner i Sverige har dött av tarmcancer, endast tre veckor efter att han fått sin diagnos. Han var endast 53, så ett år äldre än mig. Så fruktansvärt sorgligt😢. Jag är dock väldigt tacksam över att jag hade möjlighet att träffa honom sommaren 2019 när han kom och hälsade på oss i Finland med sin mamma och son. Då hade jag inte träffat honom sedan jag var barn. Än en gång blev man påmind om att aldrig, aldrig skjuta upp något man vill göra.

Så här ser köket ut efter helgen. Luckorna är upphängda (några handtag saknas än) och golvet är utlagt. Golvet är laminat men det ser ut som trä och jag gillar det till max.

I lördags var Steve med Busen till veterinären. Han hade inte varit på topp i torsdags så vi beslöt oss för att han behövde en ordentlig genomgång samt en influensaspruta som var försenad sedan länge. Hon hittade inget fel på honom FÖRUTOM att han var för fet! Han hade lagt på sig ett helt kilo på lite över ett år och vägde nu över 7 kg.😲 Det är naturligtvis alldeles för mycket, så nu är han på diet och hans dagliga kattgodisranson har minskats rejält😊. Om en månad har han sin andra vaccinationsdos och invägning.

Förra helgen var det fullt program när min kompis Hanna var på besök i London. Hon bodde på hotell och slapp som tur var att se renoveringskaoset😌.

Hon anlände sent på fredag eftermiddag och jag hade bokat bord på den syrianska restaurangen Imad's Syrian Kitchen i Kingly Court, alldeles bredvid Carnaby Street. Det kan inte bli mer centralt än så.

Maten var lika fantastisk god som vanligt och vi frossade i lamm, kycklig, ugnsrostad blomkål och andra grönsaker.

Vi avslutade kvällen på en pub, var annars?!😊

På lördag hann jag med ett par tidiga pass på gymmet innan vi möttes upp utanför tunnelbanestationen Walthamstow Central som ligger i nordöstra London. Därifrån var det bara 10 minuters promenad till "neonskyltsmuseet" Gods own junkyard. Jag har varit dit tidigare men man kan besöka stället om och om igen, man ser alltid något nytt. Inträdet är gratis och det finns även en bar.

Ingången

Stället har till och med sin egen öl😊

När vi gått några rundor gick vi till ett av mikrobryggerierna mittemot och beställde var sin öl och satt och njöt av vädret. Jag dricker öl väääääldigt sällan på grund av kolhydratinnehållet, men ibland slår jag på stort och då ska det vara lokal öl, inte en från de stora bryggerierna. Den här var god.

När vi druckit upp tog vi tunnelbanan till St Paul's, där katedralen ligger. Det var dock inte vårt mål utan takterrassen Madison Rooftop Bar St Pauls som ligger i byggnaden mittemot. Utsikten är fantastisk och det är gratis att åka upp dit.

När vi sett oss mätta på utsikten och druckit upp våra gas vin tog vi tunnelbanan till Tooting Broadway för middag på den spanska restaurangen Tokova Restaurant på Tooting Market. Jag har varit där ganska många gånger nu😏. Först hann vi dock med var sin Margarita på den mysiga portugisiska baren The Secret Bar.

Maten var lika god som vanligt. Hanna satt till och med och blundade ibland när hon åt, det är ett gott tecken😀

Det märktes dock att det var skollov för marknaden var lugnare än vanligt.

Det hade varit en intensiv dag så efter middagen beslöt vi oss för att "ta kväll", det tar på krafterna att susa från ett ställe till ett annat.😊

Hannas flyg gick tidigt på söndag så vi hann inte träffas mer den helgen. Jag hade dock en lunch inbokad hos Angela tillsammans med två andra kompisar. Hon är gammal kock och bjöd på fantastisk mat som vanligt; mör rostbiff med svamp- och gräddsås, hasselbackspotatis, kokade grönsaker, inlagd gurka och gelé.  

Till efterrätt fick vi hallonsorbet i flarn som smälte i munnen. Perfekt avslutning på måltiden.

Förra helgen gick verkligen i den goda matens tecken, och det lär inte bli sämre nästa helg då jag och min kompis Ivonne besöker min bror Magnus och hans tjej Sonja i Bergen, Norge.😋

Jubileumsdrycker och annat gott

Hej på er! Nu är det färdigjobbat för i dag och jag tänkte jag skulle fortsätta och se den svenska Netflix-serien Clark som jag började på i går. Serien grundar sig på bankrånaren Clark Olofssons liv och är ganska humoristisk. Bill Skarsgård spelar Clark. Tips!

Det lär nog inte förbigå någon i UK att det snart är drottning Elisabeths platinumjubileum, och när jag kom hem från Waitrose i dag hade jag både en jubileumsutgåva av det engelska bubblet Nyetimber samt ett gin i begränsad utgåva som gjorts på handplockade växter från Buckingham Palaces trädgård i shoppingkassen.😊

Jag hittade också vit sparris til specialpris som jag testade att koka mjuka i vatten med salt, citronjuice och smör. 

Jag åt dem tillsammans med hollandaisesås, ugnsgillad kyckling med citron och peppar samt en sallad. Det smakade ... sparris😏

I dag såg jag för första gången att min tomatplanta har börjat få tomater, 5 stycken just nu. Jag hade nästan börjat ge upp hoppet för allt jag sett har varit gröna blad. Nu blir det till att vattna med utspädd tomatnäring som jag köpte samtidigt med plantan för att tomaterna ska orka växa. Även chililplantan verkar bära frukt.

Rugby och teater

Så är det lillördag igen, har ni några planer? Steve var ledig i dag och nu åkte han precis till sin bowls-klubb för att träna lite och kolla på några tävlingar. Det är för kallt för mig att sitta och kolla när andra spelar. Skulle Steve haft match vore det en annan sak.

Jag jobbade hela morgonen och när jag skickat iväg det sista projektet plockade Steve och jag in torrvaror i de två skåp som är klara i köket, förutom handtagen. Det är skönt att kunna tömma en låda i alla fall. Bara fyra kvar.😏

I måndags fick Steves idrottsplats besök av Englands landslag i rugby som hade hyrt deras rugbyplan i två dagar. När Steve fick höra nyheten så sa han att jag kunde komma dit på tisdag om jag ville och följa när de tränade. Media skulle också var på plats. Jag var inte svårövertalad, för hur ofta får man se dem på nära håll?!

Ett rugbylag består av spelare av olika storlekar beroende på vad deras uppgift i laget är; vissa är stora och biffiga medan andra är korta och klena.

Varken Steve eller jag har riktig koll på spelarna nuförtiden ,men vi såg den tidigare stjärnan Jonny Wilkinson (längst till höger) som nu tränar spelare som gör frisparkar mot mål.

När de började spela träningsmatcher kom också skolklasser dit för att titta, bland annat privatskolan som Steve jobbar för och som äger den massiva idrottsplanen. Ungarna (och också flera av deras lärare) var i extas när de fick se sina hjältar på nära håll.😊 Efteråt ställde spelarna också upp och skrev autografer så pennorna glödde. 

Man ska inte vara tunnhudad när man spelar rugby, det är lite som ishockey men på gräs, väldigt fysiskt🏉👊

Uppenbarligen så ingår boxning också i träningsschemat😊

Jag var hemma igen efter lunch och jobbade några timmar innan jag tog bussen in till stan för att se pjäsen Glasmenageriet med Hollywoodskådespelaren Amy Adams i huvudrollen på Duke of York's Theatre i Covent Garden. Jag gillar att gå och se pjäser med Hollywoodskådisar.😊

Pjäsen var väldigt bra, men fy farao så obekvämt man satt i Upper Circle. Jag är 170 cm lång men fick sitta med benen isär för att inte knäna skulle nöta emot stolen framför. Tjejen bredvid mig var lite längre än mig och hon klagade också. Det var också väldigt varmt och man fick sitta och fläkta sig med jämna mellanrum.

En lite komisk sak som hände i början av pjäsen var när en man på samma rad som mig började äta chips. Det lät utan överdrift som en cementblandare full av småsten! Jag har aldrig hört någon äta chips så högljutt tidigare. Jag såg att en av vakterna pratade med honom efteråt för det var tyst resten av pjäsen.😂

Porto - dag 6

Så var ännu en helg över och snart också veckans tråkigaste dag. I dag har jag jobbat mest hela dagen och bara pausat för ett träningspass på youtube bland köksdelar och flyttlådor i vardagsrummet. Vill man så kan man.😏

Så här ser köket ut efter söndagen. Alla rör är inkopplade och vi kan både diska och tvätta kläder igen, till Steves stora glädje. Han har inte lika mycket kläder som mig😉. Installatören hade också lagt ut golvet under tvättmaskinen. När jag kom in i köket för att hjälpa Steve och honom att skjuta in tvättmaskinen under bänken såg jag att han satt delarna i fel riktning. Suuuuck. Jag vill att köksgolvet, som föreställer träplankor, ska följa samma riktning som resten av trälaminatgolvet i lägenheten. Det skulle se jättekonstigt ut om plankorna i köket gick vertikalt när alla andra går horisontellt. Jag nämnde det åt honom så han ska göra om det när han kommer igen nästa helg. Tur att han hann så långt.

Jag har börjat testa "brun utan sol"-produkter och höll på att skratta ihjäl mig när jag drog av mig träningstightsen från Adidas i går. Adidasränderna på tightsen hade skavt av den bruna färgen på benen och lämnat tre tydliga vita ränder på utsidan av benen. Jag får nog vara lite försiktig när jag använder de här specifika byxorna så att jag inte ska gå ut med kort kjol samma kväll 😀

Nu har jag äntligen kommit fram till den sista heldagen i Porto och Portugal som vi spenderade på en sex timmar guidad tur i östra delen av Portugal. I utflykten ingick besök på två vingårdar och vinprovning, utflykt med båt på Dourofloden och lunch som bestod av olika lokala specialiteter, portugisisk husmanskost helt enkelt. Vi hämtades upp med en minibuss av en tjej som var vår guide för dagen.

Området var väldigt kuperat och vackert.

Vårt första stopp var på en vingård som heter Beijo. 

En anställd på vingården berättade intressant om processen och gav oss smakprov på både deras viner och port. Jag var inte helt förtjust i deras röda och vita viner men deras port var fantastiska! Om jag hade checkat in min väska så hade jag lätt köpt en flaska.

I de här karen står man och trampar vindruvor.

Porttunnorna måste rengöras från sockeravlagringar med jämna mellanrum och då får någon stackare krypa in och skrapa väggarna. Här klämmer Cecilia sig in.

Ser lite ut som om Cecilia är på väg att födas och Angela är barnmorskan😂

Tunnan på insidan.

Efter besöket på den första vingården gick färden vidare mot den lilla staden Pinhão varifrån den en timme långa båtfärden startade.

Det hade hunnit bli väldigt varmt (kan bli upp till 45 grader på sommaren) så det var väldigt skönt att komma ut på vattnet ... speciellt då man måste bära ansiktsmask😓. Båten vi åkte med var samma typ av båt som man tidigare transporterade porttunnorna på till Porto.

Efter båtturen var det dags för lunch på en restaurang i stan. Jag glömde fotografera därifrån, men vi fick prova på både korvar, revbensspjäll, lammgryta och en stuvning på vita bönor. Helt ok mat, väldigt rustik.

Mätta och belåtna styrde vi kosan till den sista vingården, D'origem, där man också producerade olivolja. Vi fick först en föreläsning i hur man tillverkar olivolja innan det blev dags för vin- och olivoljeprovning. Jag gillade verkligen den här gårdens vin, och speciell det röda.

Vi kunde inte klaga på utsikten.

När vi satt i bussen på väg till Porto igen satt alla mer eller mindre och, det hade varit en lång dag, men väldigt lärorik och vår guide var fantastisk.

När vi kom tillbaka till Porto valde Angela att stanna på vår airbnb medan vi andra sökte upp ett ställe för middag. Valet föll på en tapasrestaurang som var riktigt bra. Vi hade också tänkt gå till en jazzbar som vi gick förbi redan på fredag men den hade stängt, söndag som det var. Man blir lite bortskämd av att bo i London där nästan allt är öppet 7 dagar i veckan.😏 

På måndag var det tidig uppstigning för att packa ihop och ta taxi till flygplatsen för vidare färd mot London medan Anette körde hem till Cascais.

Det var en riktigt rolig resa och vi hann verkligen med massor. Kul att kunna besöka Portugal igen efter två bortslösade år.