Igår beslöt Steve och jag oss för att kasta oss ut i det okända och åka ut till Tooting för lite indisk mat. Tooting är för sydvästra London vad Brick Lane är för östra. Här kan man få både bra och billig indisk mat. Tooting, och främst Tooting Broadway, är inte ett ställe man besöker för dess nöjesutbud, massor av utlänningar och alla har inte rent mjöl i påsen heller, men nu beslöt vi oss för att leva lite vilt och åka dit för deras curry.
Vårt första stopp var emellertid en av Weatherspoon-kedjans pubar. Weatherspoons pubar är riktiga gubbdagisar och medelåldern är säkert 50+. Orsaken är att deras sprit är jättebillig vilket är perfekt när man har mager pension. Kedjan har emellertid börjat locka till sig yngre kunder på grund av deras allt större utbud av Ale från när och fjärran. En flaska av Steves favoritale, Sierra Nevada (amerikanskt), kostade 5 pund på puben vi besökte i Hammersmith i onsdags och 3 pund på Weatherspoon. En ganska stor skillnad.
Efter puben gick vi Tooting High Street ner för att hitta en indisk restaurang som såg representabel ut. Jag vägrar gå till restauranger som är lika upplysta som ett butiksfönster och man får känslan av att sitta i ett akvarium. Lite atmosfär vill jag ha. Efter att ha passerat kanske 10 indiska restauranger stötte vi på en restaurang som hette
Masaledar som såg mysig ut. Den såg ganska full ut och vi fick reda på att vi skulle få ett bord om ca 20 minuter, vilket var helt ok.
Många indiska restauranger har BYO (Bring Your Own), dvs. man tar med sig sin egen sprit och så bistår de med korköppnare och glas, ibland gratis och ibland till en avgift. Jag tycker det är en riktigt bra ide för det blir sååååå mycket billigare. Medan vi väntade smet vi över till Tesco Express på andra sidan gatan och köpte en flaska vin.
Det var minst sagt full rulle i köket och currys tillgades och portionerades upp till höger och vänster.
Dessutom gjorde de mat för upphämtning.
Vi hamnade att vänta längre än 20 minuter så restaurangchefen beställde fram gratis popadoms och dip till oss som vi fick underhålla oss med. Det kallar jag bra service.
Tillslut fick vi iallafall vårt bord och kunde beställa. Jag valde som vanligt lamb seekh kebab som var jättegott och med passlig mycket hetta.
Till huvudrätt valde jag grillade kycklingbitar i någon slags sås och blandade grönsaker och en auberginehistoria till sidorätter. Jag äter ju inte ris längre men saknar det inte alls, varför fylla magen med smaklöst ris när man kan äta jättegoda grönsaksrätter.
Steve och jag kan inte fatta hur man kan bli så otroligt mätt på indisk mat men vi formligen rullade ut (tänk om vi ätit ris och naan-bröd också, då skulle de ha fått hämta oss med ambulans). Steve hade dessutom beställt mixed grill som huvudrätt och de hade verkligen inte slösat med köttet.
Steve höll formligen på att spricka och ojade och vojade sig hela vägen tills vi hittade ett minicab-kontor där vi beställde en taxi. Följande buss skulle ha gått om 14 minuter och så länge orkade han inte vänta i sitt överätna tillstånd:-).
Vi gillade verkligen restaurangen och kommer absolut att åka dit igen när vi blir sugna på indisk mat, om ett halvt år eller så (det är inte vårt favoritkök). Servicen var verkligen toppen och de ursäktade sig hur många gånger som helst för att vi tvingats vänta.
Nu är det dags att göra sig iordning för teater i Leicester Square. Vi hör snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar