Jobb och matnöje

Idag har jag inte stuckit ut näsan genom dörren utan jobbat, jobbat och jobbat. Jag lämnade in mitt andra 10 000-ordsprojekt på morgonen och en timme senare fick jag ännu ett. lika långt som ska lämnas in på torsdag. Det är verkligen inte någon lång deadline på det här projektet men det här borde vara det sista för den här slutkunden vad jag vet. Förutom det här projektet har jag också jobbat undan andra mindre grejer för jag tänkte att imorgon ska jag bara fokusera på mastodontprojektet.

Igår spenderade Steve och jag en mycket trevlig eftermiddag tllsammans med Cecilia och Björn som började med Sunday Roast Carvery på vår lokala pub The Armoury. Cecilia och Björn anlände till puben före oss och när vi kom dit 10 minuter senare var dörren låst med en lapp där det stod att de öppnar igen om 10 minuter. Vi tittade in genom fönstret och såg Cecilia och Björn sitta där, inlåsta:-). När barkillen slutligen släppte in oss berättade de att det hade blivit lite kaos när kunder började droppa in vid 12.30 och kocken ännu inte var klar. Han hade då helt enkelt beordrat barkillen att stänga puben några minuter och komma till köket och hjälpa honom.

En halvtimme försenad var lunchen klar. Det hade dock inte gått någon nöd på oss för vi hade njutit av var sin Bloody Mary medan vi väntade.

Steve och jag hade gett Cecilia och Björn rådet att lassa på så mycket de kan på tallriken eftersom man inte kan ta om (utan att betala) och lassade på gjorde vi:-).

Jag hade smugglat med mig egen köttkniv i väskan för de som finns på puben går inte att skära med, nu var det som att skära i smör. Maten var farligt god och det gick inte att sluta äta förrän tallriken var tom.

När vi ätit och druckit upp promenerade vi till Putney i det fina vädret där vi tog ytterligare en drink (jag och Cecilia) och kaffe och efterrätt (de med "sweet tooth", Björn och Steve:-)) på puben The Rocket där man har fin utsikt över Themsen. Vi satt utomhus så länge vi tålde men gick in när solen gick i moln och det började blåsa upp.

När vi kom hem igen satt Steve och jag och slöade flera timma framför TV, nästan som i matkoma. Jag hade varit på gym redan på morgonen så jag kunde slappa med gott samvete, men Steve åkte ut en runda med cykeln vid 21-tiden.

Idag gjorde jag en enkel men mycket god lunch till mig; stekt finsk korv, kokt sparris med smör, oliver och min nya favorit, Floridasallad  Den är ju bara så god med sin krispig bacon och råa blomkål.

Till middag blev det hämtmat, något som jag mycket sällan köper, men när nu Steve erbjöd sig att hämta den så var jag inte den som sade nej. Jag ville ha lammkebab (sån där som snurrar på ett spett) och sallad, inget bröd, och Steve beslöt sig för samma sak.

Stackars Steve, det blev samma visa som på curryrestaurangen i fredags när vi sa att han inte ville ha något bröd (eller ris). Killen som tog emot beställningen på kebabrestaurangen hade frågat Steve om han inte ville ha franska potatis istället, han skulle till och med ha fått dem gratis:-) Är det bara jag i hela Storbritannien, och Steve då och då när han inte vill känna sig uppblåst, som inte äter kolhydrater?!:-) Utan brödet, och den erbjudna potatisen, var portionen fortfarande massiv, jag åt och åt men fick tillslut lämna hälften till imorgon. Det, kan jag säga, händer mycket sällan.