Igår blev det bowls för hela slanten. Vi kom till klubben i East Sheen vid halvtretiden och då stod redan kloten uppradade vid spelplanen. Jag fick låna två klot av en av de kvinnliga spelarna, rosa, surprise, surprise. Vi som skulle spela hade blivit indelade i 10 lag, 4 i varje lag. Jag och Steve var i olika lag men spelade mot varandra. Eftersom jag aldrig hade spelat tidigare så hade jag satts i det bästa laget, för att göra minst skada:-). Jag hade både en kille som spelar i brittiska bowls-landslaget samt hans bror som kommer att börja spela där nästa år, i mitt lag. Kan lugnt säga att Steve var lite sotis, första gången jag spelar någonsin så får jag spela med proffs:-).
Jag gjorde några testrullningar tillsammans med Steves kompis och sedan var det bara att sätta igång.
Man spelar 21 omgångar när man spelar i 4-manslag och när man spelar i seriösa tävlingar är det inte ovanligt med 6-7 timmar, men eftersom det här var en vänskapsmatch så tog det "bara" 2,5 timmar. Jag fick många goda råd och peppningar av alla i de båda lagen och efter cirka halva spelet började jag få mina kulor någorlunda i närheten av den vita kulan (de som kommer närmast får poäng). Det är inte helt lätt eftersom kulan inte är jämntung utan den drar till ett håll när den saktar av. Alla var mycket stödjande och till och med han som spelar i landslaget sade efteråt att jag var mycket bra för att vara nybörjare och att jag hade bra kontroll över kulan. Engelsmän är ett extremt vänligt folk:-)
Att det var en vänskapsmatch såg man på mängden öl som konsumerades under matcherna och efter cirka halva tiden började spelet komma ner i samma nivå som mig, som bara hade druckit en coca-cola:-)
Efter avslutat spel, som slutade oavgjort mellan Steves lag och mitt, så bytte alla om till "festkläder" och det var dags för middag.
Dessertbordet som Steve absolut ville fota, med klubbmaskoten i bakgrunden.
Efter middagen som bestod av kyckling, kokta grönsaker och potatis samt efterrätter så var det tal och prisutdelning. De här fotona har Steve tagit, killen i svart skjorta är han som spelar i lanslaget och han som står till höger kommer att börja spela där nästa säsong.
En riktigt trevlig och pratsam kille och vi hann prata om både bowls och resor.
När maten var uppäten var det dags för liveuppträdande av en 17-årig kille som sjöng swing. Efteråt skulle det vara disco men då hade Steve blivit trött och ville åka hem. Jag skulle naturligtvis ha kunnat stanna ytterligare några timmar. Under kvällen hade det kommit mer och mer folk till klubben och Steves kompis berättade att många registrerar sig som stödmedlemmar bara för att kunna komma in på en drink eller två eftersom det inte finns någon pub i närheten. Helt bra för klubben eftersom de får in mer pengar.
En riktigt kul dag och kväll måsta jag säga. Engelsmännens, med betoning på männen, öppenhet gör att man alltid känner sig välkommen. De pratar, frågar och är nyfikna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar