Jag kan inte säga att vi fick någon lugn och behaglig lördagsförmiddag, för exakt kl. 9 fortsatte grannen på nedersta våning att renovera sin lägenhet. Det var ett envist borrande non-stop och jag till och med kände hur fyllningarna i mina tänder vibrerade. Steve gick tillslut ner och kollade vad de höll på med och för att fråga hur länge oljudet skulle pågå. Vi förstår att de inte kan totalrenovera en hel lägenhet utan oljud men hallå, kl 9 på lördag morgon!! Det visade sig att de höll på att dra in gas istället för el och behövde borra upp golvet för ledningarna.
Anyway, här kommer bilder från dag 3 som jag fick spendera utan Svanhild. Hon fick tyvärr tillbringa hela dagen och kvällen på hotellrummet, och toaletten, då hon drabbades av världens baksmälla. Det konstiga var att vi drack exakt lika många glas vin under kvällen och jag mådde hur bra som helst. Vi kom fram till att det berodde att hon hade jobbat som en galning för att bli klar till semestern och inte sovit så bra. Jag hade däremot sovit som en stock varje kväll.
Efter en ensam frukost beslöt jag mig för att gå och kolla i affärer, vi bodde trots allt vid Istanbuls shoppinggata.
Efter halva gatan såg jag som vanligt massor av poliser utanför ett speciellt område (minns inte vilket), utrustade med både sköldar och vattenkanoner.
Dagens "hot" visade sig vara ett gäng ukrainska kvinnor och barn som protesterade mot kriget i Ukraina. Den turkiska presidenten, som ingen av de skolade turkarna gillar, är mycket rädd för minsta upplopp och skickar ut sitt fotfolk, dvs. poliser som han mutat, för minsta lilla.
När jag kom till slutet av gatan satte jag mig med en kopp kaffe och tittade på människor. Mycket avslappnande.
Den här mannen satt och spelade på flöjt, men de enda som han lyckades locka var katter, det satt två till på andra sidan om honom. Något i musiken verkade locka dem till sig:-)
På kvällen gick jag till Thads lägenhet där man hade fantastiskt utsikt över Istanbul från femte våningen.
Hans två adopterade katter, Zeus och Adonis, hade inte minsta höjdskräck utan spatserade oberört på balkongräcket.
De var så söta och ville sitta nära, nära, och gärna i famnen. Thad berättade att de åt som hästar men eftersom de ännu var i "tonåren" så rann allt av dem.
Efter ett par drinkar hos Thad (bless him, med bakis och allt) gick vi till en mer "posh" restaurang nära hans lägenhet, kallad Koraköy Lokanasi. Jag blev genast såld när jag såg det turkosfärgade kaklet.
Vi beställde flera förrätter; musslor med risfyllning, äggplantsmousse,
stekt lever (som Thad vägrade smaka av:-)) och ostfyllda filopaket.
Till huvudrätt åt jag lammfärsbullar och Thad nöjde sig med fritterad zucchini. Jag hade ingen baksmälla så matlusten var på topp.
Eftersom vi befann oss i Turkiet ville jag testa på äkta baklava och vi gick till ett baklavabageri i närheten. Vi delade på sex olika baklavas som vi åt med ...
Efter middagen följde Thad mig hem. Vi gick längs med Bosporen och hela vägen längs shoppinggatan Iskatar. När vi sagt hej då gick Thad hela vägen hem igen. Han är så uppfräschande gentlemanaktig.
Blå mosken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar