Tisdag, onsdag och torsdag

God kväll i stugan. Här sitter jag med ett glas vitt och har just sett det tredje avsnittet av Stjärnorna på slottet på SVT play. Jag gillar verkligen programserien eftersom man får reda på mer om "kändisarna". Steve har cyklat till sin kompis Duncan för sin sedvanliga "torsdagsträff". Hoppas han lyckas hålla sig på vägen för det blåser väldigt därute. Vädret har verkligen varit intressant de senaste veckorna, på dagarna har det varit i det närmaste kavlugnt, kanske några regnskurar, för att på kvällen bli jätteblåsigt och ordentliga regnoväder.

Idag har jag gått på Pilates och jobbat. Jag har jobbat väldigt intensivt på ett projekt sedan i fredags eftersom det skulle levereras idag ... trodde jag. När jag av någon orsak kollade mailet med deadlinen såg jag att den är först nästa tisdag!! Jag satt flera timmar både på lördag och söndag för att jobba undan och nu skulle jag trots allt inte ha behövt göra det. Nå, jag väljer att se positivt på det, nu slipper jag iallafall jobba på det den här helgen:-).

I tisdags deltog jag i min första bokklubbträff som hölls på den svenska restaurangen Stockholm Deli i East Sheen.

Bild tagen från www.stockholmdeli.co.uk/

Jag känner mig alltid lite som en "förrädare" när jag tränger mig in i den svenska gemenskapen eftersom jag är finländare, men alternativet skulle vara ännu "värre":-) Försök själv sitta och diskutera en bok på halvtaskig finska:-) Jag känner mig naturligtvis närmare svenskar än finnar kulturellt tack vare språket, men ändå känner man sig alltid som om man befinner sig i ett limbo, man är inte 100 % någonting.

Ifallafall så var det en mycket trevlig kväll. Jag gillar svenskarnas öppenhet, de talar med alla. Finnarna är ofta mer reserverade och behöver få i sig ett antal vinglas innan de öppnar upp och talar med obekanta, speciellt med någon som inte talar flytande finska. Nå, jag kan väl inte påstå att jag anstränger mig alltför mycket själv heller. Först spenderar man 5 minuter på att fundera ut en mening på finska med alla ändelser korrekta (i bästa fall) och sedan när man äntligen ska kläcka ur sig den så har de börjat tala om något annat.

Anyway. Vi var 7 stycken på kvällens bokklubb, varav 3 nya. Alla av oss hade inte hunnit läsa igenom hela boken men det var inget hinder för vi hade mycket intressanta diskussioner ändå, både om boken men även om livet i England i allmänhet. Det var en grymt trevlig kväll och jag ser fram emot nästa träff som kommer att hållas om en månad.

En sak som jag vet om, och som blev uppenbart under kvällen, är att jag inte gillar att vara i centrum. Alls. Alla var supertrevliga så jag hade inte behövt känna mig besvärad på något sätt, men varje gång jag skulle säga något som krävde mer än två meningar så kände jag hur jag blev blossande röd när sex par ögon riktades mot mig. Om jag hade känt personerna i flera år, eller det gäller två eller max tre personer, fine, men om det är många nya personer så känner jag pressen att jag måste säga något extremt smart:-), vilket leder till att pulsen stiger med åtföljande rodnad.

När jag läste marknadsföring på Svenska Handelshögskolan så var vi tvugna att göra grupparbeten och presentera och försvara dem inför resten av klassen i varje kurs. För någon så introvert som jag var det det värsta som fanns, men man hade ju inget val om man ville få sitt betyg. Under de 5 år som jag studerade på Hanken så märkte jag att det blev mycket bättre, men eftersom jag inte har hållit några presentationer sedan dess så är jag nu tillbaka på ruta ett.

Nej, nu ska jag hämta ännu ett glas vitt vin och kolla på ett avsnitt av Game of Thrones.