Träning och katterapi

Glad söndag! Har ätit frukost och ni sitter jag och väntar på att gå till gymet för mitt Body Pump-pass kl. 10.

Steve är ju borta på fiskeresa den här helgen men trots det har jag inte gjort många knop:-) Jag blir väldigt hemmabunden när det är kallt, har inte alls lust att sticka ut näsan i kölden mer än jag måste. Min amerikanska kompis Thad är i London i ett par veckor och frågade om jag skulle ha lust att komma över till sydöstra London där han bor hos en annan kompis. Tanken på att jag skulle behöva stå och vänta på tåg/buss och byta för att åka till en stadsdel där man i princip behöver ta med sig pepparsprej och elpistol när man rör sig ute på kvällarna (ok, kanske liiite överdrivet men det är verkligen inte Wandsworth:-) gjorde att jag föreslog att vi träffas idag istället.

Jag gick iallafall till min dansklass vid tre, något som jag inte skulle missa för något. Tyvärr har instruktören tröttnat på att undervisa kl. 15 på lördag eftermiddag och hans sista pass är om två veckor:-(. När vi fick nyheten förra lördagen så slog den ned som en bomb bland oss trogna deltagare. Jag talade med en av de andra kvinnorna igår och hon sa att hon var fortfarande i chock:-). Både hon och jag (och garanterat flera andra) hade skickat klagomålse-post till gymmet och frågat varför han inte kan få en bättre tid, det finns trots allt tomma luckor i schemat?! Jag skrev också att eftersom alla vill ha honom kvar, han vill fortsätta undervisa och det finns bättre luckor så är det något lurigt som är på gång på det gymet. Igår meddelade han dock att han fått ett preliminärt erbjudande om en lucka kl. 8.15 på lördagsmorgonen!!!! Så generöst av gymet. Han frågade hur många av oss som skulle komma då. Jag och några till lyfte handen ... jag är iallafall villig att försöka (stiga upp) ...sova kan man göra när man är död. Dessutom, dansa kan man göra med lite baksmälla, det är värre med Body Pump:-). Det förstärkte emellertid min övertygelse att det är något konstigt på gång eftersom de gav honom ännu en skitdålig tid.

Efter gym och dusch så promenerade jag in till Wandsworth Common för att vara sällskapsdam till mina kompisar Sofias och Kims katt Abigail ett par timmar eftersom de är på resa över helgen. Hon är innekatt och van att vara ensam på dagarna men det skadar ändå inte med lite besök.

Genast jag satte nyckeln i dörren hörde jag ett mjau på andra sidan. Jag öppnade dörren försiktigt och det första jag såg var ett litet rostbrunt huvud i dörröppningen. Aldrig har man väl blivit så väl emottagen:-) Hon strök sig runt mina fötter, mjauade och kurrade om vart annat och visste inte hur hon skulle visa sin uppskattning. Genast jag satte mig så hoppade hon upp i min famn och ville gosa. Hon är en Abessinier vilket är en ganska liten kattras och såå otroligt söt. Jag lekte med henne och borstade hennes korta päls vilket Sofia berättat att hon gillade. Ett tag höll hon på att somna i min famn och jag var lite orolig att jag skulle bli sittandes i timtals för inte kan man ju väcka en sådan sötis ... kattälskare som man är:-)

När det var dags att åka och jag tog på mig kläderna så tittade hon på mig och mjauade en gång, precis som för att fråga "Ska då gå nu?". Jag kommer absolut att skaffa katt i en nära framtid, de lär ju vara bra mot högt blodtryck också, vilket är ännu ett bra skäl till att skaffa katt ... om det nu behövs fler:-)