Småplock

Jag är på G nu med att lägga upp inlägg:-) Bäst att göra det tänkte jag medan jag har tid.

Förra veckan fick jag tummen ur och började prenumerera på LCHF Magasinet. Tänkte göra det för ett par år sedan men kom mig inte får. Nu gjorde jag slag i saken och beställde samtidigt de två föregående årens nummer också så nu har jag att läsa.

Här kommer ett foto av den mossgröna bombarjackan som jag köpte för ett par veckor sedan från River Island. Jag har tyvärr inte hunnit använda den ännu då det varit så kallt.

Hidden bars i Shoreditch

I tisdags var jag tillsammans med andra sweor på en liten barrunda i stadsdelen Shoreditch. Temat för kvällen var hidden bars, dvs gömda barer. En gömd bar är en som man måste veta på förhand att den finns eftersom det inte finns några skyltar på utsidan.

Första baren vi besökte hette Discout Suite Company och låg under en kostymaffär nära Sitafields market. När vi gått nerför den mörka trappan som krävde att man höll tungan rätt i mun öppnade sig en mysig bar med tegelväggar och slitna möbler, helt i min smak.

Vi beställde var sin cocktail som vi njöt av medan vi pratade om livet. Det är så intressant att lyssna till varför var och en befinner sig i London för ingen historia är den andra lik.

Min urgoda cocktail, den innehöll bland annat Prosecco och då var valet inte svårt.

Efter nästan två timmar så var det dags att styra kosan till nästa bar.

Den hette Lounge Bohemia och ägs av en kille från tjeckien. Efter ännu en mörk trappa ner så var det som att stiga in i ett hus på 60- eller 70-talet. Väldigt minimalistiskt och många av tjejerna fick lite flashback till barndomen när de såg ...

den här plastkannan. Servitrisen berättade att mycket av inredningen kom från Norden, speciellt Danmark.

Drinkmenyn fanns i tjeckiska böcker.

Drinkarna var inte billiga men sättet på vilket de serverades gjorde hela skillnaden. De smällde inte ner färdigblandade drinkar på bordet utan alla gjordes framför kunderna samtidigt som servitrisen berättade historien bakom varje drink. Det tyckte jag, och alla andra, var hur häftigt som helst. Här "förbereder" servitisen Sofias Absinth.

 

Sen var det dags för min och två andras drinkar. När hon kom med drinkbrickan tänkte jag att det var fasligt vad stora iskuber man fick, men det var en ide' bakom den också. Jag beställde en drink med bland annat Campari.

När servitrisen blandat klart och gett oss våra drinkar såg vi att istiben var formad som en dödskalle. Med den röda Camparen blev effekten ganska imponerande.

En annan tjej beställde en drink som serverades i en köttätande blomma (och ja, blomman var äkta) som hon "vattnade" (dvs. fyllde på sprit) med en liten vattenkanna så att rök steg upp ur blomman.

En annan drink serverades genom att servitrisen långsamt droppade vatten på en sockerbit som smälte och föll ner i spriten.

Vi var verkligen imponerade och jag vill absolut dit igen.

När alla hade druckit upp sina drinkar styrde vi kosan till den tredje och sista baren som hette Hawksmoor Spitafields Bar

De flesta av oss valde en drink som enligt den roliga australiensiska servitören var den starkaste på listan, Manhattan Jr.

Vi satt och smuttade på våra drinkar och pratade ända tills de stängde stället, men så kom vi dit ganska sent också:-). Det blev en sen kväll på grund av att det tog mig 1 timme att ta mig hem men vi hade så otroligt kul och nu har jag fått ett antal barer dit jag kan ta besökare. Det lär nog inte heller vara sista gången som vi besöker gömda barer för det finns garanterat fler att upptäcka:-)

Fotoutställning i Somerset House

Glad Valborg på er alla, fira med förstånd!:-) Här i London har man möjlighet att få lite Valborgsstämning om man vill genom att lyssna till en svensk kör uppträder i Regents Park men jag orkade inte bege mig dit. Vädret är inte såde jättehejsan heller. I onsdags kväll åskade det i ett par timmar följt av kraftigt snöfall/hagel. Steve var och spelade bowl och han berättade att på ett par minuter var spelplanen helt täckt av 3 cm snö/hagel. Också igår bullrade det i ett par minuter åtföljt av ett kraftig regnskur. 10 minuter senare så sken solen igen.

Idag lyckades jag sova ända till halv 10. Steve steg upp vid sju för han måste arbeta mellan 8-12. När han gått stängde jag sovrumsdörren med Busen på utsidan. Han mjauade i protest några gånger men jag var envisare och han gav med sig efter ett tag. Efter frukost satte jag mig att fakturera underhållen av TV4:s morgonnyheter och deras sändning från svensk kungens 70-årsfirande.

Vid tolv var det dags för lördagens Body Attack, jobbigt till max under passet men det övergår till energi genast efteråt. På väg från gymet smet jag in på den lite finare mataffären Waitrose och köpte ett par småsaker men hittade även en liten flaska med äkta champagne. Jag stod och velade ett tag om jag skulle ta den eller en betydligt billigare flaska men sen tänkte jag, fan, varför inte skämma bort sig lite. Det blir första Valborg som jag dricker riktig champagne. Under studietiden så sträckte sig budgeten till Elyssee som vad typ det billigaste mousserade vinet man kunde få på Alko. Inte undra på att man mådde illa dagen efter:-)

Busen har fångat sin första "börrfluga". Jag lät honom leka med den tills den dog och då tog jag den av honom, den innehåller säkert maskar. Kan ju säga att han inte blev glad:-)

Igår var jag och min kompis Carina, som jag lärt känna via SWEA, och såg fotoutställningen 2016 Sony World Photography Awards Exhibition på Somerset House. Den var grymt intressant och innehöll foton från alla som gått vidare i de olika kategorierna i Sonys fototävling samt de som vunnit. Jag hade äntligen skickat in den sista delen av ett stort översättningsjobb som jag hållit på med i ett par veckor och stängde laptopen kl 14 och tog bussen in till stan.

Medan jag väntade på Carina tog jag ett glas med grumligt Prosecco på en av barerna i Sommerset house. Gott var det och perfekt för att fira att ett par stressiga veckor är över.

Foto över Central Park i New York, tror den bilden vann i arkitekturkategorin.

Färgranna flickor och kvinnor.

En ny version av Nattvarden

Efter att vi varit kulturella så gick vi till puben för engelsk kultur och ett par drinkar. Vi hade så mycket att prata om att timmarna gick och jag kom hem först vid kl. 21.

Some time no see

Long time no see och det blir också ett kort inlägg ikväll för jag har haft så mycket jobb de senaste dagarna. Imorgon ska jag iallafall skicka in mitt megaprojekt som jag jobbat på i några veckor så då lugnar det ner sig och dessutom åker Steve och jag till Krakow, Polen nästa tisdag. Ska bli så skönt.

Idag gjorde jag en favorit till lunch och middag, blomkålstortillas. Dom är så jäkla goda och jag äter dem med köttfärs, hemlagad guacamole, majonnäs, sallad, rödlök och ost.

Imorgon skickar jag som sagt in den sista delen av mitt megaprojet och då kommer jag att fira med ett glas prosecco eller två.

Ping pong

Nästan nyss hemkommen från en ovanlig men fantastiskt kul söndag:-)

Den började som vanligt med en timmes Body Pump på morgonen efter att vi faktiskt nästan fick sova till kl 9 utan "större" irritationsmoment:-)

Efter dusch och lite jobb tog jag några tåg till Old Street där jag mötte upp med min kompis Carina. För några veckor sedan så frågade hon om jag skulle vara intresserad av att spela ping pong. Jag har kanske spelat ping pong i sammanlagt 10 minuter i hela mitt liv men tänkte, varför inte!:-)

Det finns två Bounce ping pong-klubbar i London där man bokar bord för ett visst antal timmar och sedan spelar man av hjärtans lust. Eftersom det här är England så är det också spritservering:-). Vi bokade ett bord för 1 timme och sedan satte vi igång ... efter att Carina fått lära mig hur man håller iracketen och servar.

Vi tänkte först att det blir en massa servar och inget spel men det gick faktiskt hur bra som helst och svettigt var det. Man behövde inte heller plocka upp bollarna själv utan det gick hela tiden personal omkring med en "bollplockarborste" som samlade upp bollar och fyllde våra bollhinkar.

Vi hade som sagt bokat bordet för en timme men när vi frågade personalen om de meddelar oss efter en timme så sade de att vi kan spela ända tills någon annan bokat samma bord som oss. Det slutade med att vi spelade två timmar i sträck. När slutligen ett annat par kom och "tog" vårt bord satte vi oss i baren för ytterligare ett par glas vin. Vi konstaterade att vi lätt var de äldsta där, 99 % var i 20-årsåldern. Det är lite konstigt för ping pong passar folk i de flesta åldrar och det är ju ett "retrospel". Det var emellertid inget som störde oss, vi har passerat åldern när vi bryr oss vad andra tycker för länge sedan:-)

Redo att serva men med fel grepp

Ett skåp tillägnat ping pongens grundare som faktiskt var en engelsman som hette John Jaques II.

När vi lämnade källarklubben vid sjutiden kändes det konstigt att upptäcka att det fortfarande var ljust, det var inte många veckor sedan när det var kolsvart vid samma tid.

Uppfriskande med färgglada bostadshus.

Här kommer lite bilder från lördag kväll som Steve och jag spenderade på puben The Earl Spencer i Southfields, ca 15 min promenad från oss. Ingen av oss hade besökt den här puben tidigare utan alltid tyckt att den sett lite halvtom ut från utsidan. Det visade sig att den var allt annat än tom. Steve hade googlat runt lite efter bästa gastropuben i London och då hade den här kommit upp, så han ringde puben för att försöka boka bord sista minuten. Vi fick nog det sista bordet för det låg i ett hörn bredvid trappan upp till ovanvåningen så det blev många "excuse me" under kvällen när folk trängde sig förbi.

Några av priserna som puben vunnit.

Efter en vecka som varit stressigare än normalt så satt ett glas bubbel perfekt.

Sedan blev det en half pint med rökta räkor till förrätt. De fick mig att minnas barndomen lite för räkor (oftast i form av hemmagjorda räksmörgåsar) var ett stående inslag på lördag när jag fortfarande bodde hemma:-) Så enkelt och så gott!

Till huvudrätt åt jag flankstek, eller bavette som det heter på engelska. Jag har ätit den en gång tidigare och mindes att köttet var ganska mört, men den här gången fick jobba verkligen jobba med tuggandet. Den gröna såsen var fantastiskt god och köttet var perfekt medium grillat men det var fortfarande segt. Flankstek kommer inte från den dyraste delen på kossan så kanske det beror på kossan om det är mört eller segt.

Till "efterrätt" beställde jag en gin & tonic efter att Steve rekommenderat en tysk gin som han druckit tidigare. Deras gin-, whiskey- och vodkameny är väldigt imponerande, man kan också köpa kubanska cigarrer där.

Musik i Putney

Trevlig lördag på er. Här har solen skinit hela dagen. Jag hade inget morgonpass på gymet idag då instruktören var på jobb någon annan stans så jag tänkte att jag skulle kunna sova ut. Det blev det si och så med för Busen var morgonpiggare än normalt och kom skuttande upp i sängen redan 5.30, redo för en ny dag. Jag lyckades till slut somna om vid sju men vaknade igen kl 8 och så var det slut med den sovmorgonen.

I torsdags var jag och min kompis Sofia till puben Half Moon i Putney för att lyssna till den svenska sångaren/låtskrivaren Benjamin Folke Thomas. Vi har sett honom tidigare på en pub i Tooting och gillade honom skarpt, så när Sofia såg att han skulle uppträda igen så köpte vi snabbt biljetter.

Först ut var iallafall tjejbandet Underhill Rose från USA som spelade country/Americana. Kul att se ett tjejband och de var inte dåliga även om country-musik kanske inte är min "cup of tea".

Efteråt var det då dags för höjdpunkten. Benjamin, som sångaren heter, har helt fantastisk röst och är en hejare på att spela gitarr. Man blir nästan inspirerad att ta en kurs i gitarrspelning, men det skulle nog kräva åratal av träning för att bli lika fingerfärdig som han. Benjamin är också väldigt bra på att prata mellan låtarna och att få publiken med sig. Det blev många glada skratt.

Jag är verkligen glad över att Half Moon finns för de har uppträdande varje dag i veckan, från stå upp, till jazz, cover-band och sådana som skriver egna låtar som i torsdags.

Lunch på 39:e våningen

Äntligen fredag. Den här veckan har varit grymt stressig på grund av att min "kollega" (dvs. en annan svensk översättare) på mitt tidigare företag blev sjuk i tisdags och jag har gjort hans jobb också och det var inte lite. Kunde inte riktigt säga nej heller för han ska göra mina projekt när jag åker på semester i maj:-) Mina välplanerade deadlines flög ut genom fönstret. Hoppas han är frisk igen på måndag så att allt kan återgå till det normala.

I tisdags hade jag dock planerat att ta eftermiddagen ledig för lunch på hög nivå tillsammans med ett par kompisar. Jag hade hittat ett luncherbjudande till restaurangen Searcys som ligger högst upp i byggnaden Gherkin, eller sockertoppen/gurkan som den kallas på svenska:-). Normalt är det bara de som jobbar i byggnaden eller privata medlemmar som har tillträde dit.

Utanför byggnaden finns en skulptur av den världsberömda kinesiska konstnären Ai Weiwei som blev känd för sin installation med miljontals handmålade ärtor ... eller om det var bönor ... i Tate Modern för några år sedan. Det här är cyklar.

Efter att våra väskor röntgats och vi gått igenom metalldetektorn kunde vi först ta en hiss upp till 34:e våningen och sedan byta till en som gick ända upp till toppen, dvs. våning 39.

Anett, Helen och jag

I erbjudandet ingick en mycket god fördrink baserat på gin.

Min förrätt var terrin ...

och huvudrätten en jättegod kyckling.

Eftersom efterrätt ingick i dealen så åt jag den också, sparsam som jag är, den var inte så stor så det fick gå. God var min lilla cheesecake.

Efter lunchen tog vi trapporna upp till toppen för var sin kaffe. Kan man ha mycket bättre lunchutsikt än så här?! Dessutom hade vi så otroligt tur med vädret, himlen var klarblå!

Canary Wharf i horisonten

Tower Bridge och Tower of London nere till vänster.

Gurktoppen.

En grymt trevlig lunch med bästa utsikten. Vid fyratiden var jag hemma igen och sedan jobbade jag resten av eftermiddagen för att komma ikapp.