Hemma igen

Så är man hemma igen efter en snabbis till Manchester och Stereophonics-konserten. Det tar mellan 2 och 2,5 timmar med tåg till Manchester så det går ganska snabbt. Vädret visade sig dessutom från sin bästa sida båda dagarna med sol och blå himmel, vilket enligt Steve är ganska ovanligt.

Vi bodde på The Palace Hotel som hade minst sagt en imponerande entre. Vårt rum var jättestort men hade kanske behövt en liten renovering och framförallt en mjukare madrass. Vi blev erbjudna en uppgradering och en flaska vin för 25 pund extra när vi checkade in, men vi tyckte det var onödigt eftersom vi bara skulle stanna där en natt. Dessutom känner jag ännu inte någon större sug efter vin sedan torsdags:-)

Trappuppgången i hotellet. Det fanns mycket kakel, kändes mer som ett badhus än hotell.

När vi slängt in väskorna gick vi till en italiensk restaurang som jag hittat på nätet för en sen lunch. Steve beställde pizza medan jag tog lax till förrätt och någon sorts Sunday Roast med italienskt stuk till huvudrätt. Speciellt huvudrätten var mycket god och Steve kastade långa, avundsjuka blickar på min mat:-)

Efter middagen hade vi några timmar att slå ihjäl innan det var dags att gå till konsertarenan. Jag och Steve var inte på något shoppinghumör trots att det fanns ett stort shoppingcenter mitt i stan så vi kom därifrån tomhänta. En dålig bild men jag tog den för att visa ett exempel på arkitekturen i Manchester. De verkar ha en förkärlek för röd tegel där, något man sällan ser i London.

Stadsbiblioteket. Måste vara det finaste jag någonsin sett. Det ser gammalt ut men byggdes runt 1890-talet.

Sen blev det dags för konserten. Jag och Steve kom dit när de öppnade dörrarna kl 6. När förbandet började spela vid 7.30 var kanske 1/3 av arenan fylld, resten stod väl ännu i vid de många barerna precis utanför själva arenan och drack sprit. Det är ofta ett fasligt spring på konserterna här; fram och tillbaka mellan sittplatserna, baren och toaletten. Slutligen blev det då dags för Stereophonics gå in på scenen och då var det fullt ös och fullsatt.

Bandet använde en massa ljuseffekter så det blev svårt att ta bilder.

Finalen.

Det var verkligen en bra konsert. Sångaren har en mycket skön röst...han är inte precis ful heller:-) Jag och Steve var förvånad över att hans röst höll under hela konserten för han gav verkligen allt. Han lät precis som på CD men här var det inte tal om någon playback utan 100 % äkta vara.