Så var man då tillbaka i vardagen och jobbet var minst sagt segt, jag höll på att somna framför datorn i slutet av dagen. Dessutom är det grått och småregnigt ute vilket inte gör humöret bättre.
Tillbakaresan var ganska smärtfri, även om planet från Vasa var 15 min försenad, vilket i sin tur innebar att jag bara hade drygt 30 min på mig att byta i Vanda. Enligt "sägen" så har flygfältet blivit så mycket enklare att navigera i nu efter renoveringen, men förutom att de bytt namn på terminalerna har verkligen inget blivit enklare, tvärtom. Om man flyger med Finnair från Vasa kommer man till gate 23 och Finnair-flyget till London avgår från gate 37. Man måste med andra ord springa från en ände av flygplatsen till den andra, ett avstånd på ca 300 m. Helt ok om man kan jogga i lugn takt och har rätt skor, men med tung ryggsäck och vinterstövlar så känns det som om man ska dö av hjärtattack de sista 100 metrarna. Det tog 10 min innan hjärtat slog i normal takt igen när jag äntligen kunde sätta mig på min plats i flyget.
Jag var lite orolig över att de inte skulle hunnit flytta över mitt bagage till London-flyget och jag skulle tvingas gå igenom den ändlösa processen med att få mitt bagage levererat när jag faktiskt befinner mig hemma, dvs. inte mellan kl. 10 och 17 på dagen. Min kappsäck var full av värdefulla saker, som mat, godis samt en uppsättning Hackman-knivar som jag fick i födelsedagspresent från Owe och Anna. Tur att de inte kollade mitt bagage i tullen:-). Lyckan var dock stor när jag såg att min väska var bland de första som kom ut på bandet. Ibland har man tur:-)
vi kommer att flyga Vasa-Vanda-London i maj, måste vänta hela fyra timmar på London-flyget, men hellre så än att måsta rusa. Man hinner ju i lugn o ro sitta o titta på folk omkring.
SvaraRadera