Manchester continued...

Vi väcktes redan kvart över 8 av en kvinna som öppnade dörren till vårt hotellrum och ropade "is anybody there??" flera gånger. Först fattade vi inte vad som hände men tillslut sa Steve att det säkert är städerskan så jag svarade hest "yes". Då mumlade hon bara något och gick ut igen. Vi hade inte beställt någon väckning och ett enkelt samtal till receptionen skulle ha informerat städerskan om att vi ännu var kvar på rummet. Jag avskyr tidig väckning när jag har "sovmorgon".

Nå, naturligtvis kunde vi inte somna om och efter en snabb dusch och påklädning gick vi ned till den vackra matsalen där de serverade en stor munvattnande buffet. Det fanns till och med en kock som stod beredd att göra äggröra med lax... och varma belgiska våfflor med bär eller varm muesli (?)

Vi tog tid på oss och först en timme senare vaggade vi tillbaka till vårt hotellrum. Efter den brunschen klarade vi oss utan mat ända till kvällen.

När vi checkat ut från hotellet hade vi ännu några timmar att slå död på i Manchester och vi beslöt oss för att ta en tur i deras "pariserjul" för att se stan från luften. Något som jag INTE gör om, för det är länge sedan jag har varit med om något så obehagligt. Vi satt i små kapslar som gungade genast man rörde på sig. Det 4:e och sista varvet stannade de dessutom hjulet när vi satt som högst upp och kapseln gungade fram och tillbaka. Vi var de enda i hjulet så tidigt på morgonen och de tyckte väl att de skulle vara "snälla" och låta oss få lite mer tid att kolla på utsikten. Fy farao, jag satt med hjärtat i halsgropen hela tiden.

Jag var så glad när vi äntligen kom ner och ut att jag kunde ha kysst marken!

Klockan tre satt vi åter på tåget mot London. Det kändes som om vi hade varit borta i flera dagar trots att det bara rörde sig om en natt.