Har just haft två frustrerande telefonsamtal och jag som har värsta telefonfobin. Först hade jag en telefonintervju med en person som bodde utomlands och jag hörde kanske hälften av vad hon sa. Jag tror inte att hon hörde mycket mer av mig heller. Det blev många "Could you say it again please", "Sorry, I did not hear the last part" (efter en 5 min utläggning av mig) och fler skulle det ha blivit om jag orkat tjata. Jag gav säkert ett förvirrat uttryck. Nå, ingen större skada skedd egentligen.
När jag väl hade ångan uppe ringde jag också till bostadsförmedlaren som vi köper vår bostad av, för att höra om säljarna gått med på att sänka priset på deras kyl/frys och tvättmaskin som de gärna skulle sålt till oss. Vi fick listan med köksmaskiner som säljarna ville sälja för flera månader sen.
Killen som jag talade med idag var inte samma som skött förhandlingen och det tog säkert 15 minuter innan vi var på samma våglängd. Först trodde han att jag var intresserad av att köpa lägenhet och ville boka en visning och jag fick säkert säga 3 gånger att NEJ, vi har redan köpt lägenheten. Han fattade inte förrän jag sa att vi kommer att flytta in nästa månad, allt jag ville veta var om vi kan köpa köksmaskinerna till nedsatt pris. När han äntligen fick fram våra papper så sa han att han trott att vi redan flyttat in. I wish, sa jag, vi skulle säkert ha flyttat in för 2 månader sedan om inte vår Housing Association som äger hälften av Steves lägenhet inte gjorde en enda sak förrän man tjatade.
Under samtalet fick jag också veta att lägenheten ovanför oss är till salu. Hmmm, hoppas verkligen att det är vettiga människor som flyttar in och inte en familj som lever på socialbidrag och har 12 ungar. Gillar man inte sina grannar är det inte lika lätt att flytta om man äger bostaden. Skulle vi ha råd så skulle vi ha kunnat lägga ett bud...kanske Steves föräldrar skulle vara intresserade av att flytta tillbaka till London...?! Nej, jag gillar hans föräldrar men vill inte ha dom boendes i samma hus. Nu är det en snabbvinst på lotto som gäller:-)
Jag är väldigt "tarkka" när det gäller mina grannar. Har låg stresströskel och vill inte bli störd på nätterna av musik, fester eller sorl, ringer disponenten direkt det är strul. Har börjat fundera på om jag ska köpa hus för att få lugn och ro. Minns att i London var det ännu svårare, där hade jag för det mesta oroliga grannar som störde på nätterna.
SvaraRaderaJo, det är just det som oroar. Sannolikheten för att man får störande grannar är mycket större här än i Finland. Jag har en kompis som hade stora problem med en fd granne som började spela hög musik och flytta möbler kl 2 på natten. Hon klagade flera gånger hos vicevärden med det hjälpte inte. Det var helt enkelt bara att flytta.
SvaraRaderajag hade samma typ av granne en gång i London, spelade musik nästan varje natt. Till sist hade jag nån slags patrull dit på nätterna som kom och mätte ljudnivån samt tog kontakt med grannen via brev. Men det blev inte så mycket bättre så jag flyttade också, till det lugna ortodox-judiska Golders Green där lugnet rådde speciellt under helgerna när de firade sabbaten..
SvaraRadera