Regn och rusk del 178

Helgens varma väder har bytts till regn och kyla, usch säger jag bara.

Nå, det passar bra till mitt måndagshumör. Och om jag inte var på tillräckligt dåligt humör så blev jag det garanterat när jag öppnade mitt brev med min "löneförhöjning" (delades ut på fredag men då var jag ledig). Fy fan vilket skämt!! Jag fattar inte hur de täcks kalla det löneförhöjning?! Jag var till och med tvungen att jämföra med förra månadens lön för att se om jag fått något över huvud taget.

Online-spelföretag borde minsann ha pengar men de går nog rätt ned i de högre chefernas fickor. Inte hamnar de hos oss vanliga "donare" inte som konstant får rätta till deras misstag, det är en sak som är säkert.

Jag tror nog att motivatinen är på fryspunkten för samtliga kollegor i mitt team.

Inte gjorde det humöret bättre att jag fick en släng av IBS också som kom och gick, kanske attacken berodde på ilskan över "löneförhöjningen". Jag släpade mig iallafall till mitt Zumba-pass efter jobbet för motion ska ju göra humöret bättre.

Det har verkligen varit den "perfekta" måndagen.

Lördagens fynd

Det här halsbandet hittade jag i en vintagebutik i Notting Hill och jag måste bara ha det.

Njutning för kropp och själ

Igår spenderade Steve och jag hela dagen i Notting Hill, vi åkte halv ett och kom hem vid nio.

Orsaken till vår heldag i Notting Hill var en behandling på ett dagspa som heter Pacifica Spa. Jag hade köpt spadagen till Steve (och mig) som julklapp och igår skulle vi utnyttja den. Det var Steves första spaupplevelse så jag var nyfiken på vad han skulle tycka. Det hör ju inte till vanligheten att männen går på spa själva, eller med sina kompisar, eftersom det inte anses riktigt manligt:-)

Dagen inleddes med 30 min. i torrbastu. Jag har aldrig testat torrbastu tidigare och det var ganska intressant att man kunde sitta och läsa tidningen samtidigt som svetten rann. När vi tagit igen oss i deras "vilorum" med örtte, gurkvatten och frukt blev vi hämtade för nästa del av behandlingen som var torrskrubbning, oljeinpackning i folie och ansiktsbehandling. Efter det fick vi gå och duscha och sedan avslutades sessionen med insmörjning med body lotion och 30 min rygg- och nackmassage.

Vi spenderade 2,5 timmar på spat och vi kände oss härligt möra i kroppen och avslappnade efteråt. Steve gillade verkligen sin present och sa att han skulle kunna gå en gång i månaden för så skönt hade det varit. Omklädd och beredd

Andra delen av julklappen bestod av middag på en jätteromantisk restaurang på Portobello road (tack för det toptable.com :-). Vi hade fått bord först kl 7 och vi hade några timmar att döda på Portobello road.
Vi gjorde bland annat ett pitstopp på en italiensk glassbar. Vi kunde inte hålla oss trots att vi snart skulle äta middag.
Restaurangen som vi besökte hette First Floor. När jag sökte efter en lämplig restaurang i Notting Hill fastnade jag genast för den här. Perfekt för romantiska middagar plus att den ligger mitt på Portobello Road. Jag har besökt Portobello många gånger men aldrig lagt märke till den här restaurangen.

Levande ljus på alla bord, bra service och mycket god mat.

Min huvudrätt, fasan på två sätt. Det är så sällan man ser fasan på menyn så jag måste bara ta den.

Vi orkade ingen efterrätt men vi hade i och för sig redan ätit efterrätt när vi åt glassen så det gick ingen nöd på oss:-)

Den här restaurangen kommer jag absolut att komma tillbaka till.

Moody Cow

Jag måste bara få visa en av presenterna jag fick igår, ett doftljus som hette Moody Cow från Cowshed.

Ivonne berättade att det fanns doftljus för alla typer av humör, allt från Knackered Cow till Lazy Cow. Hon hade funderat på ett som hette Horny Cow också men tänkte att det kanske var lite för vågat:-)

Middag på Madsen

Igår kväll var jag, Steve, Annika, Ivonne och hennes pojkvän Seth till den skandinaviska restaurangen Madsen i South Kensington.

Jag hade bokat bord till oss för några veckor sedan, men när vi anlände till restaurangen, prick klockan åtta, visade det sig att de gett vårt bord till ett annat gäng, de trodde nämligen att de var oss. Det skulle kanske underlätta om de bad gäster som bokat bord om deras namn innan de säger var de kan sätta sig. Servitrisen sa dock att hon kunde flytta dem till ett annat bord. Först sa jag, typisk skandinav som jag är (vill ju inte vara till något besvär:-)), att nej det är helt ok, vi kan ta det andra bordet. När det andra bordet visade sig ligga i ett litet och omysigt rum längst bak i restaurangen tog Steve ledningen och sa att vi nog ville ha det andra bordet iallafall, speciellt eftersom det är min födelsedag och allt. Det arrangerades utan problem.

Medan vi väntade på maten beställde vi in varsin snaps. Den smakade lika äckligt som de vi drack på
våra "sitser" när jag studerade på universitet. Härliga tider! En snaps blev till två då de glömde bort en av våra förrätter och gav oss en extra snaps var gratis medan vi väntade. Det är så man får nöjda kunder.

Som förrätt blev det sill och potatis. Gott. Huvudrätten var tyvärr inte alltför imponerande, kycklingbröst med för lite sås.

Efterrätten var dock en riktig höjdare. Någonting som man inte skulle kunna tro när man läste menyn: rödbets- och anisglass med vitchoklad- och limekräm. Tycker man om salmiak så är det här en drömefterrätt. Jag var den enda som tog den här desserten men alla andra i gänget ångrade genast sina val när de smakade min:-)

Efter middagen gick vi på ännu en drink i en pub bredvid innan det var dags att styra kosan hemåt.

Happy Birthday

Jag är inte mycket för födelsedagar och vill helst att dagen ska passera obemärkt. Vem vill fira att man är ett år närmare döden typ:-)Det var dock svårt att undvika vad som var på gång när det här mötte mig utanför lägenheten när jag kom hem från jobbet i fredags. Steve hade verkligen gått "all out" i år och då fyllde jag inte ens jämnt:-)

Det fortsatte in i vardagsrummet

En vacker otroligt tulpanbukett väntade också på mig. Gillar verkligen tulpaner

Som pricken över i hade han också köpt ljus i form av "Happy Birthday". De brann som facklor, han hann knappt gå de 5 metrarna från köket till vardagsrummet, där jag satt, innan de brunnit ut:-) Så gulligt.

Lunch i Borough Market

Eftersom vädret var så fint idag gick jag över bron till Borough Market vid London Bridge på lunchen. Det är så mysigt att gå runt bland all mat och råvaror och dra in de olika dofterna.

Det första jag gjorde när jag kom fram var att ställa mig i Raclette-kön. Tänkt att något som stinker så avskyvärt smakar så gott...
Osten smälter under "värmeelement"
och skrapas sedan över kokt potatis och saltgurka och kokt skinka om man så vill. Mmmmm, fett och gott.

På Borough Market hittar man bland annat fisk i alla former. Den fula storkäftade fisken till höger är en av mina favoriter, Marulk eller Monkfish på engelska. Tur att de inte serverar den med huvud på restauranger.

Vill man så kan man köpa kött med hull och hår.

För ölälskare

Nöjd och mätt gick jag tillbaka till jobbet igen, tänkte att jag skulle ta det lugnt resten av dagen. Oj vad jag misstog mig, det nästan kaos resten av dagen med den ena krisen efter den andra, jag jobbade till och med över nästan en timme. Det spelare ingen roll hur mycket man planerar, när man måste samarbeta med andra är det alltid något som går fel.

Nu är jag dock hemma, har ätit middag och druckit ett par glas mousserat vin. Helgen kan börja!

Våren är här, säkert

Grå himmel eller inte, pollenhängena kan iallafall inte blir större eller längre. Idag var det 15 grader och soligt, vilken njutning.

Grått, grått och mera grått

Det var fasligt vad det dåliga vädret är envist, idag har det regnat så smått nästan hela dagen. Det är iallafall ganska "varmt", ca 13 grader och varmare ska det bli imorgon eller fredag.

Gick på gymet idag efter jobbet, 45 min muskelträning och sedan 45 minuter Body Attack och sen gick jag hem och hetsåt Fazers choklad som morsan skickat:-)

Nu skulle jag seriöst vilja att det blev helg för jag har många roliga saker inplanerade.

För det första har jag fredag ledig (gud så skönt att slippa all favorism och rövslickeri på jobbet) och på kvällen blir vi ett gäng på 5 pers. som ska testa den danska restaurangen Madsen i South Kensington. På lördagen, förhoppningsvis pigga och krya, bär det av till ett spa i Notting Hill, jag och Steve ska nämligen utnyttja julklappen som jag köpte åt honom. Dagen kommer sedan att avlutas på en mysig restaurang på Portobello Road. Den lät och såg ut bra på deras webbsida iallafall:-)

Det enda molnet på himlen är att Steve har fått min förkylning, och som den typiska man han är så är han naturligtvis 50 gånger sjukare än mig:-) Jag tvingar dock i honom muggar med Finrexin så förhoppningsvis är han ok till på fredag.

Ny vecka

Ny vecka, nya möjligheter.

Gårdagen var lugn, förutom Zumba-passet på kvällen. Det fick mig på bättre humör under några timmar. Vädret har varit väldigt grått nu i ett antal veckor och det börjar långsamt påverka humöret. Den enda lösningen är att göra upp roliga planer så att man har något att se fram emot.

I söndags lyckades dock jag och Suss ganska bra med att tränga undan tungsinnet under några timmar med sen lunch på Kettners i Soho och sedan ett par drinkar i en bar bredvid. Ganska mysigt att man kan gå på drink när som helst under veckan utan att behöva smyga och oroa sig för att någon bekant ska se att man dricker alkohol på en söndag. Seriös alkoholistvarning:-). Steve frågade en gång varför vi inte har någon pub eller liknande i min hemby. Jag sa att ingen skulle våga sig dit eftersom byn skulle börja skvallra om att man säkert har alkoholproblem. I England fungerar puben som en kombinerad restaurang och byagård, jättemysigt och bra för äldre folk som kanske bor ensamma och sällan skulle träffa folk. Till puben kan alla gå, gammal som ung.

Konserten

För att få energi att headbanga på konserten gick Annika och jag först till den mycket mysiga puben Queens Head vid Brook Green i Hammersmith för sen lunch. Tyvärr hade kvaliteten på maten gått ned och priserna upp men fisktallriken som vi delade på som förrätt var jättegod. De bruna "fingrarna" nere till höger på bilden är fritterad gädda. Vem skulle ha trott att gädda kunde smaka så gott.
Förbandet hette Voodoo Johnson?!. Ett av de bättre förbanden jag hört måste jag säga, trots att de spelade hårdrock:-)

En halvtimme senare var det dags för Europe att inta scenen och sen följde 1,5 timme med både nya låtar och gamla godingar. Varken jag eller Annika är några hårdrocksfans, i min familj var det brorsan som skötte om den delen medan jag höll mig till Niklas Wahlgren, Mauro Scocco, Take That, Backstreet Boys osv., men vi blev positivt överraskade. Ljudet under konserten var också bra, man behövde inga öronproppar.

När vi var på väg till konserten spekulerade vi i om vi skulle bli de enda där (för vem minns Europe liksom...), eller att hela publiken skulle bestå av svenskar. Vi blev dock överraskade. Köerna var säkert 100 meter långa när vi kom och det var en skön blandning av gråhåriga och skalliga män och hårdrockare med långt hår till tjejer i tonåren.

Det verkar som tandblekning är den nya permanenten bland hårdrockare:-)

Sista låten var förstås "The final countdown"

Lördagens planer

Kom just hem från ännu ett Body Attack-pass. Tänkte först inte gå då jag ännu är lite förkyld, men passet är så kul att jag inte kunde hålla mig.

Innan jag gick till gymet drogade jag mig med en mugg Finrexin för att pigga upp mig. Jag planerade också att ta de lite enklare alternativen som alltid ges under passet, med mindre hopp och så, men väl på plats och med den medryckande musiken var alla sådana föresatser som bortblåsta. Jag är inte mycket för att ta den enkla vägen, speciellt inte på gym:-)

Nu har jag en timme på mig att göra mig klar innan jag åker iväg igen. Jag ska träffa Annika för en sen lunch/tidig middag halv fem på en pub i Hammersmith som heter Queens Head och sedan bär det av till Shepherds Bush Empire för lite headbanging, vi ska se svenska hårdrockarna Europe. Det ni:-)

Snart, snart...

Det fattas ännu några nollor på våra lotterivinster för att vi ska öppna champagnen, men eftersom hoppet är det sista som överger en människa så fortsätter vi vårt spelande:-)

Fredagskväll i Richmond

Äntligen blev det fredag. Arbetsveckan har varit mycket stressig och det blev inte bättre av att jag dessutom varit förkyld.

Förkyld eller inte, men på fredag ville jag ändå gå ut på middag och några drinkar och jag och Steve beslö oss för att åka till Richmond. Jag hade så bråttom på jobbet och bad Steve, som hade ledig fredag då han ska jobba helg, att söka efter en intressant restaurang. Den första restaurangen var fullbokad och efter en mycket snabb andra sökning hittade han ett ställe med ett afrikanskt klingande namn och jag tänkte att jag har aldrig testat afrikanskt så varför inte. Steve hade inte heller tittat närmare på menyn utan såg bara att att den fått bra feedback. När allt var bokat och klart och vi tittade närmare på restauranginformationen såg vi att det var en indisk restaurang. Äsch, tänkte vi båda, men beslöt oss för att ge den en chans.
Först tog vi iallafall ett par drinkar på den belgiska restaurangen "Brouge" i Richmond
Utsikt mot Richmond från Themsen

På väg till restaurangen gick vi förbi en thailändsk restaurang med det här "lite" annorlunda namnet, Fat Boys. Undrar vem de baserar namnet på?! Kockarna, de manliga servitörerna eller kunderna?:-)

Middagen är serverad. Servicen var mycket effektiv, portionerna stora, priset ok och restaurangen ganska mysig men rätterna var smaklösa, något man vanligen inte kan anklaga indisk mat för att vara. Nej, vår nepalesiska restaurang vinner big time. Vi borde ha stannat på den belgiska restaurangen:-)

Kontakter

Gick på pilates efter jobbet och nu sitter jag i soffan och slappar och snörvlar. Förkylningen är inne i sitt slutskede, dvs. snuva.

Steve står i köket och steker korv, klockan tio på kvällen. Han har en "dealer" bakom kött- och fiskdisken på vårt lokala snabbköp som, när chefen inte ser, säljer fisk eller kött till honom till vrakpris. Idag fick han 30 korvar till en tredjedel av priset, det blir många portioner "bangers and mash". Det är bra med kompisar på rätt ställen:-)

Dagens humor

Den finska fyllans fem faser med Robert Gustafsson. Så sant, så sant:-)

http://www.youtube.com/watch?v=NAl9OyGYxOg

Snörvel

Nästan alla runt omkring mig på jobbet har haft en släng av förkylning. Jag klarade mig länge men nu drabbade den även mig. Jag blir aldrig sådär supersjuk men jag var iallafall hemma från jobbet i tisdags. Det är så jobbigt att vara bland folk när det känns som om man sitter i en bubbla och varje led i kroppen som värker. Nu börjar jag dock vara på bättringsvägen för jag har sluppit min sjuka hals och jag hör till och med vad folk säger.

Idag var det åter dags för besök hos min kiropraktor och jag berättade att jag inte längre har ont i ryggen när jag ska sova och att jag faktiskt hade en helt smärtfri dag för två veckor sedan?!. Hon sade att det troligen är min pilatesträning som börjar ge effekt i takt med att musklerna i ryggen blir starkare och flexiblare. Det är verkligen tur att Pilates verkar hjälpa för det är verkligen ingen kul träningsmetod, snarare urtråkig, och det är svårt att hålla motivationen uppe. Jag föredrar snabba klasser där svetten rinner.

Igår gjorde jag förresten en mycket enkel och god middag, till och med Steve blev förvånad och tömde kastrullen på det som var kvar.

Stekt malet kött och lök som blandas med kokt fullkornspasta och kokta grönsaker till det. Morsan brukade göra det när jag var yngre och det var en av mina favoriträtter.

Glad Alla Hjärtans Dag

...eller Vän Dag som det heter på finlandssvenska, så får alla vara med i festligheterna.

Fick med mig de här ballongerna från restaurangen

Jag har lyckats bli förkyld, det började igårkväll. Om jag inte hade varit tvungen att åka till jobbet för att kolla att min väska anlänt så skulle jag ha tagit ledig hela dagen. Varje led och muskel i kroppen värker, till och med hårbotten är känslig. Jag som inte ens brukar blinka när hårfrisöskan river i håret fick knappt kammen genom håret i morse för att det gjorde så ont.

Kl. 3 beslöt jag mig iallafall för att åka hem för då hade jag sådana problem med ryggen att det var omöjligt att sitta mer än 30 sekunder i samma ställning. När jag kom hem intog jag genast ryggläge, drack en mugg med Finrexin och sov en timme. På kvällen kände jag mig så pass ok att vi kunde åka till vår fantastiska nepalesiska restaurang, Katmandu Valley för en Alla Hjärtans Dag-middag, även om jag hade lite problem att svälja på grund av min svullna hals. Få se hur jag känner mig i morgon, som jag känner mig nu lutar det nog åt att jag stannar i sängen.

Väskstress

Krisen är över, jag fick äntligen min julklapp som jag hade bett skulle skickas till jobbet. En äkta Mulberry Bayswater med crocodiltryck. Så här ser den ut. Den är stor och rymlig och passar för alla tillfällen.

Det visade sig att paketet hade anlänt till jobbet redan på fredag morgon (jag hade betalat för specialleverans) men när jag gick till receptionen vid ettiden för att gå igenom alla anlända paket så fanns det inget till mig. Jag frågade receptionisten om hon sett något paket till mig men hon sade nej, hon hade inte sett något. När vi senare fick trackingnumret av säljaren såg vi dock att hon hade signerat för den kl. 10 på fredag morgon. Jag var nervös hela helgen över att någon skulle ha stulit den. Mulberry-väskor är inte billiga, inte ens när man köper den i andra hand.

Nå, nu har jag iallafall min väska, som visade sig vara i mycket bra skick vid närmare inspektion, nästan som ny, trots att den är 2 år gammal. Den förra ägaren hade tagit mycket väl hand om den.

Under mina nästan 8 år i London kan jag inte säga att jag blivit någon större märkessnobb, förutom när det gäller väskor. Jag nöjer mig dock med andra hand om de är välskötta.

Lat söndag

Idag har vi inte gjort så mycket, har bara legat lågt efter gårdagens utsvävningar:-) Jag var på mitt Pilates-pass som vanligt och sen så städade vi hela lägenheten, gick och köpte ingredienser till Sunday Roast som vi sedan gjorde hemma.

Just nu känns det som om en förkylning kommer krypande, men den blir väl inte värre än att jag känner mig lite seg och igentäppt ett par dagar. Min kropp är inte så mycket för förkylningar.

Lite mat för mycket pengar

Igår var det då posha Chiswick som gällde. Steve och jag tog tåget dit eftersom det gick så praktiskt från Wandsworth. Vi tänkte att det kan ju inte vara så långt att gå från Chiswick tågstation till restaurangen som låg i Chiswick centrum. Det tog 30 min.! Det är nog inte en promenad som vi kommer att göra sådär jätteofta:-)

Ivonne och Seth väntade redan i restaurangbaren när vi kom dit och vi fortsatte till vårt bord. Restaurangen som hette Charlottes Bistro hade en ganska annorlunda meny och man kunde hitta både grishuvud, kokind och griskind. Dyrt var det också och när vi kollade runt oss märket vi att det var ett ställe där man jobbar efter "less is more" (so 1990's)...men inte när det gällde priset. Maten kunde man inte klaga på, allt smakade jättegott, men jag blir inte mätt av barnportioner. När notan sedan kom blev vi verkligen varse om att det inte var någon barnlek, vi höll på att svimma av chock:-) Dit går vi inte igen, såvida vi inte vinner på lotto eller de har något specialerbjudande.
Min cocktail med passionsfrukt och vodka och lite till var jättegod

Förrätten, soppa på pumpa och lödder.

Seth valde en "massiv" laxtallrik

Huvudrätten var så liten att den knapp syntes på tallriken, ännu mindre på foto, men här är min jättegoda efterrätt, risgrynsgröt med äkta vanlilj och kokt päron.

Det blev ändå en jättetrevlig kväll tack vare sällskapet, som var gratis:-)

Svettig inledning på lördagen

Kom just hem efter en timmes Body Attack-pass, så otroligt jobbigt och kul. När man till och med svettas i armvecken så vet man att det är ett gympass som heter duga. Jag fattar inte hur instruktören orkar prata non stop samtidigt som hon själv gör alla rörelser. Det är ett tecken på bra kondis om något. Jag har fullt upp med att andas.

På väg hem gick jag via Tiger och kunder inte hålla mig från att köpa de här godsakerna.

Nu är det rugby på TV som gäller, England-Italien, och Steve sitter som klistrad. Han fick förresten sin första sportmassage igår och gillade den verkligen. Massören hade varit mycket förvånad över att han hade så många knutar i sin kropp, och när hon kom till hans ena vadmuskel sa hon att hon var mycket förvånad över att den inte brustit eftersom den var spänd som en fiolsträng. Efter massagen hade hon sagt åt honom att han kommer nog inte att känna allt för stor skillnad efter första behandlingen för hans knutar skulle kräva flera besök för att nystas upp.

Gårdagens AW med Tina och hennes kompis var riktigt kul. Vi gick till favoritpuben Princess Louise i Holborn och stannade där hela kvällen. Vi drack inte så mycket för jag ville inte missa dagens gympass och hon ville inte slösa bort lördagen med baksmälla:-). Trots det hade jag ändå huvudvärk när jag vaknade. Den försvann dock snabbt efter en burana och kaffe.

Ikväll blir det då middag med Ivonne och hennes pojkvän i Chiswick. Jag lyckades hitta en restaurang med lediga bord till slut. Har aldrig varit till Chiswick tidigare så det ska bli intressant. Stadsdelen ligger efter Hammersmith och anses vara ganska posh, speciellt om man tittar på bostadspriserna.

Helg med tyska inslag

Nu börjar helgens planer ta form och den blir väldigt tyskinspirerad. Jag gillar att ha saker att se fram emot.

Imorgon ska jag ut på after work-drinkar med min fd kollega Tina och på lördag ska jag och Steve på restaurang (om vi hittar något ställe som inte är fullbokat, Valentines you know) med Ivonne och hennes pojkvän.

Det är intressant hur lika tyskar är i grund och botten, oberoende varifrån i landet de kommer. Det är raka rör och inget rövslickeri och är de missnöjda med något så klagar de högt och ljudligt, de går inte och muttrar för sig själva, det gillar jag. Helt annorlunda mot engelsmännen som helst går runt i cirklar och hoppas att problemet ska lösa sig själv.

Kortköpsvånda

Jisses vilket "roskväder" (ruskväder) det är idag, regn och blåst, värsta möjliga kombinationen. Det positiva är att det är ganska varmt, över 10 grader.

När jag var ute och köpte lunch passade jag samtidigt på att köpa ett Alla Hjärtans Dag-kort till Steve. I det här landet finns det kort för alla tillfällen så man lär aldrig gå "kortlös".

Jag stod länge och valde bland hundratals kort i avdelningarna "To the one I love" och "To my boyfriend" och det var verkligen inte lätt. Problemet var inte att det fanns för mycket att välja på utan att texterna oftast handlade om att "utan dig är mitt liv tomt", "du är luften jag andas", "du gör mig hel" och liknande romantisk smörja. Sorry, jag må vara cynisk i överkant, men jag tycker att texter som går ut på att livet inte är perfekt förrän man hittat en partner är rent skitprat. Jag behöver ingen annan för att mitt liv ska ha ett värde, jag ansvarar själv för mitt eget liv och min egen lycka. Att jag sedan haft turen (och lite hjälp av internet:-) att hitta en partner som jag älskar och trivs superbt med är naturligtvis ett jättestort plus, men inte en livsnödvändighet för ett lyckligt liv.

Dagens goda gärning och allvar

Idag läste jag i tidningen Metro att nästan 1,3 miljoner människor kommer att dö av cancer i Europa i år, en ökning med 25 000 personer på fyra år. Från ett positivt perspektiv så överlever också allt fler sin cancer i takt med bättre kontroller och bättre mediciner. Men ännu är det dock en väg att gå innan cancer kommer att kunna botas helt, eller åtminstone hållas i chack som AIDS.

Jag tror inte att det finns någon som inte har berörts av den här otroligt hemska sjukdomen på ett eller annat sätt och det verkar finnas en cancertyp för alla åldrar. Ifjol fick en av Steves kompisar testikelcancer, endast 36 år gammal. Han hade dock tur och är nu på väg att återhämta sig helt. Hans läkare hade dock berättat att varje människa har cancerceller i sin kropp och det beror bara på tur, och i viss mån också livsstil, om de utvecklas eller inte. Inte precis någon uppiggande information.

Forskning pågår intensivt och för det behövs pengar så därför gjorde jag slag i saken idag och gav ett bidrag till Cancer Research UK. Det var alltför länge sedan sist. Engelsmännen är bra på att forska så jag är övertygad om att pengarna används väl.

Alla hjärtans dag-funderingar

Inte många dagar kvar nu till kärleksdagen nummer ett, Alla hjärtans dag, iallafall ur kommersiell synvinkel. Jag och Steve brukar aldrig fira den alltför hysteriskt, vi köper var sitt kort till varandra, Steve köper blommor (hans årliga blombukett:-)), jag köper en ask med choklad och så kanske vi gör en finare middag hemma. Om vi slår på stort och går på restaurang så gör vi det ett par dagar före eller efter den stora högtiden för att slippa trängseln och de hutlösa priserna på deras värdelösa "set menus".

Steve är ganska dålig på att planera och komma med ideer, är lite bekväm av sig, så igår roade jag mig med att stressa upp honom och frågade vad han har planerat för oss den 14:e. Först var han tyst, man såg riktigt hur hans hjärna arbetade för att hitta på ett tillfredställande svar tills han slutligen gav upp och sa, som han brukar, "att det är alldeles för tidigt att besluta om sånt nu". Han är verkligen ingen romantiker men jag älskar honom ändå:-)

Söndagslunch med kompisar

Igår träffade jag Annika och Carola, som nuförtiden bor i Sverige (men som till vår glädje beslutat sig för att flytta tilllbaka snart igen) för en mycket trevlig lunch i Covent Garden. Vi gick till ett ställe som heter PJ's bar and grill. Stället hade fått bra feedback men av oss fick det bara betyget OK, ingen kulinarisk upplevelse alls. Den bästa delen av måltiden var desserten för min "Bread and butter pudding" smakade ugnspannkaka och det gillar jag, kanelglassen och vaniljsåsen var verkligen inte fy skam heller.

Efter lunchen gick vi för ytterligare en drink till Porterhouse, en dröm för ölälskare då de säljer öl från hela världen.

Motion och middag

Kom just hem från en timmes Zumba. Innan passet varnade instruktören oss om att hon mådde illa men lyckades ändå genomföra hela timmen. Hon sa att hon inte ville sluta tidigare för hon tycker så mycket om att instruera vår klass. Måste säga att hon gjorde ett bra jobb, det är säkert inte kul att hoppa omkring när det känns som om man ska börja spy vilken minut som helst.

När jag kom hem hade Steve fixat sin middag; potatis och pasta i salig blandning och ett stekt ägg ovanpå det, allt halvfabrikat. Det är endast i England som man äter pasta och potatis på samma gång. De gånger jag gör mat, dvs mer än pestopasta och smörgåsar, är han helt lyrisk eftersom jag gör mat från grunden, inget hel eller halvfabrikat för mig.