Långlunch

Idag åkte Steve och jag in till High Street Kensington över lunchen. Jag har inte varit där på länge och väl, finns egentligen ingen orsak för shoppingen är väldigt mager. Vi hade iallafall förra veckan bestämt oss för att prova på Bill Wymans (Rolling Stones-medlemmen ni vet) grill- och hamburgerrestaurang Sticky Fingers. De säljer hamburgarna med 50 % rabatt på måndagar så vi tyckte att det kunde vara värt ett besök.

Hela restaurangen var full av minnesartiklar över Rolling Stones, alltifrån tidningsurklipp till gitarrer. Lyckligtvis spelade de inte bara Rolling Stones-musik i högtalarna, som jag inte gillar, utan det var blandad rock.

Servicen var riktigt bra, jag beställde deras största hamburgare men böt ut franska potatisen mot extra sallad och dressing separat (är inte mycket för salladsdressing, föredrar peppar och salt) och fick det jag beställde! Senast jag beställde dressingen "on the side" fick jag dressing både på salladen och bredvid. Hu. Jag brydde inte om att be om en burgare utan bröd (skulle väl ha varit att pröva lyckan lite väl mycket:-), utan satte det bara åt sidan när jag fick min tallrik.
Steve som är en riktig sockerfrass beställde först en milkshake, vanilj, och sedan en till, choklad!! De var goda båda två, vaniljen kanske lite söt men ändå exakt som smält vaniljglass. Chokladen smakade underbart av mörkchoklad och innehöll t o m chokladbitar. Inget jag skulle dricka till maten dock:-)
Efter lunchen vaggade vi ut ur restaurangen och tog bussen hem och efter ytterligare ett par timmar var det dags för mig att promenera in till Clapham Junction för ett besök hos kiropraktorn. Hade noll ork men det ljumma vädret piggade upp mig lite. Underbart att kunna bära långkoftan igen och att slippa frysa inomhus.

Nu ska jag nog ligga lite lågt med restaurangbesök under en tid, åtminstone fram till helgen. Igår hittade jag ett recept på LCHF-pasta som jag tänker prova på senare i veckan. Enligt feedbacken så ska den smaka lika bra som äkta.