En middag jag sent glömmer

Igår var det då julmiddag med mina exkollegor. Vi blev 14 personer till slut som alla någon gång hade jobbat på samma avdelning. Det blev ett kärt återseende och det var intressant att höra vad som pågår i allas liv, men framför allt i företaget av de två stackarna som fortfarande är kvar. Jag kan bara säga att jag är jävligt nöjd över att jag tog mitt avgångsvederlag, för det har verkligen gått från "bad to worse" då de nya cheferna, som dessutom sitter i Wien, har noll koll på vad de gör och bryr sig inte ens om att besvara email.

Ingen av mina ex kollegor som blev uppsagda saknar kontoret, de tycker alla att det är så jävla skönt att kunna tassa upp på morgonen vid 8, 9, ibland 10, sätta sig framför datorn och jobba i pyjamas. En av killkollegorna hade till och med gått ned i vikt, troligen eftersom hans fru, som också jobbar hemma, lättare kan hålla koll på hans småätande:-)

Restaurangen vi åt på låg nära Piccadilly Circus. När jag svängde in på den posha gatan fick jag lite aningar om hur notan skulle se ut, speciellt då min ex. chef Riccardo, som alltid får ansvar över vinlistan, beställde drickat:-) Han kommer från Sicilien och hans pappa äger en vingård så Riccardo nöjer sig inte med "husets" som vi andra dödliga utan det ska vara "riktigt" vin. Gott, javisst, men dubbelt så dyrt. Den värsta gången hittills var en gång när servitörerna misstog beställningen och gav oss £80 vin istället för £20 som Riccardo trodde att han beställt. Det krävde mycket förhandlande innan restaurangen gav med sig.

Vi åt förrätt, huvudrätt och efterrätt, drack mousserat vin till fördrink och vin till maten samt kaffe eller starkare saker som avrundning. Maten var god, men det blev också den dyraste kvällen någonsin (skulle ha fått en returbiljett till Amsterdam för samma pris, typ), och då utgjorde maten bara hälften av notan. Nu blir det vatten och bröd resten av året:-).

Alla hade sett fram emot kvällen så humöret var på topp. Så kul att träffa dem igen.




Värdens äckligaste dryck, Grappa. Det var första gången jag smakade (och sista) fy farao, den brände i halsen och jag fick flashbacks från alla sitzer på universitetet. Enda skillnaden var att vodkan vi drack då inte innehöll 65 % alkohol.