Måndagsmiddag de luxe

Snart är måndagen över, skönt. Dagen har inte varit alltför traumatisk och stressig dock så jag får väl vara nöjd. Mellan jobben gjorde jag en snabb utfärd till shoppingcentret för att donera lite kläder och skor till Cancer Research UK och sedan gick jag till Sainsburys för att köpa ingredienser till kvällens middag. Där hittade jag även en ljusslinga till mycket kraftigt nedsatt pris som jag inte kunde hålla mig från att köpa. Ju mörkare det blir på kvällen desto mer mysljus vill jag ha.

Middagen blev moussaka, hemmagjord naturligvis, som vi sköljde ner med fantastiskt gott rödvin som jag köpte i Dubrovnik ifjol. Kroatier vet hur man gör vin minsann.

Den här moussakan är oslagbar.

Istanbul - sista dagen och hemresan

Och här kommer foton från min och Svanhilds sista hela dag i Istanbul.

Den här morgonen hoppade vi över hotellfrukosten och åt den tillsammans med Thad på ett ställe som han rekommenderade. Frukosten bestod av en massa smårätter och den var helt fantastisk, sött och salt om vartannat. Jag är verkligen svag för småplock.

Jag beställde också in äggröra med tomat och ost som var jättegod och mättande. Den måste jag försöka göra själv någon gång.

Efter den fantastiska frukosten sade vi hejdå till Thad för stunden, han skulle jobba på sin avhandling (jag har skrivit två i min studiekarriär så kan inte säga att jag är avundsjuk:-), och vi fortsatte till Grand Bazaar för lite shopping.

Innan vi kom till basaren fick vi trängas genom massor av shoppande människor men när vi väl kom fram var det hur lugnt som helst. Den här basaren flera gånger finare än den i Marocko, med riktiga golv och tak. Man fick också gå mer ifred vilket jag uppskattar.

Keramik, keramik och mer keramik.

Taken var jättefina och mycket bra underhållna i den helt övertäckta basaren.

Efter Grand Bazaar vadade vi tillbaka genom människomassorna till kryddmarknaden.

Den var mindre än jag trodde och jag kom tomhänt därifrån. Orkade helt enkelt inte köpslå för 100 gram svartpeppar, typ.

Efter marknaderna hade vi inte något inplanerat och efter att ha skippat "Hop on hop off"-bussarna som skulle ha 35 euro! så hoppade vi på en båt istället som bara kostade drygt 4 euro för två timmars rundtur. Det kanske inte fanns så jättemycket spektakulärt att se men det var skönt att sitta och njuta i solen.

När vi kom i land promenerade vi tillbaka till hotellet med våra inköp och naturligtvis såg vi en maaassa katter på väg hem:-)

Matdags

Det finns både tunnelbana och spårvagn i Istanbul men man klarar sig mycket bra med apostlahästarna.

När vi duschat och vilat lite mötte vi upp med Thad för middag på ännu en restaurang, lite bortom turiststråken, som han rekommenderade.

Jag hade redan på förhand beslutat mig för att "offra mig" (kolhydrater) och prova ett turkiskt öl som inte säljs i de flesta matvaruaffärer här i England och Bomonti var ett mycket bra val om man gillar lager. Fräscht och gott.

Till förrätt delade vi på en stor mezze-tallrik med 11 olika godsaker.

Till huvdrätt gick jag all in när det gäller kolhydrater och beställde någon slags pasta med kött och creme fraiche. Helt ok, men jag har ätit mer smakfull mat och det skulle inte ha skadat med ett par deciliter olivolja:-)

Efter middagen kände vi oss alla ganska trötta och Svanhild hade ännu inte hämtat sig helt från sin magsjuka. Vi kom senare kom fram till att måste ha varit ett magsjukevirus för hennes man fick det senare när hon kom hem. Jag med stålmage har inte haft några problem alls.

Följande dag tog vi taxi till flygplatsen. Det var världens säkerhetspådrag för innan vi ens kunde gå till incheckningsdisken måste alla röntga sina kappsäckar och sig själva, först därefter kunde vi checka in och "röntga oss" som normalt. Även vid min gate tog de vissa åt sidan för en extra koll. Lite irriterande men sen så får man tänka på att det är för ens egen säkerhet.

Returflyget var snäppet bättre än det jag kom med för nu hade vi alla var sin TV-skärm. Varje rad bestod dessutom av 9 säten istället för 6. Utbudet av filmer var också jättebra och jag hann se 1,5 film innan vi anlände till Heathrow 4 timmar senare.

Min detox började redan på flyget så jag skippade potatismoset, brödet och efterrätten men toppade köttet och grönsakerna med smör och creme cheese istället.

Sammanfattningsvis kan jag säga att resan var jättekul (Svanhild är den perfekta resekompanjonen, vår 5:e gemensamma resa nu) och det faktum att min kompis Thad kunde visa oss omkring gjorde att vi inte föll i de vanliga turistfällorna med tråkig mat och överpriser. Jag rekommenderar verkligen ett besök till Istanbul, men en lång helg räcker för att se det viktigaste.

Greenwich

Tillbaka från ett tufft men skönt Body Pump-pass på gymet. Jag har kunnat öka på vikterna igen för jag nådde ännu ett skede där jag kände att jag kände mig redo för lite mer motstånd, och så säger såna som inte vet att man måste äta kolhydrater för att prestera på gymet. Man bygger muskler av proteiner, inte kolhydrater. Det enda som kolhydrater bygger är fett på magen, baken och låren och sån kroppsbyggnad är jag inte intresserad av.

För att ni ska få lite paus från Istanbul så slänger jag in lite bilder från gårdagen när jag och Mia besökte Greewich. Jag har bott i London i 11 år men aldrig besökt området tidigare, skandal. Mia har ofta varit här så hon fick valla mig runt till det som var värt att se, nästa gång får hon bestämma vart vi åker:-)

Vi träffades utanför DLR-stationen och möttes genast av Morris-dansare med bjällror på benen. Kan inte bli mycket mer engelskt än det:-)

Klipperskeppet Cutty Sark som nästan brann ner under renoveringen 2007 men som nu är helt tipptopp igen.

Efter en brant klättring kom vi upp till observatoriet som är hem för Greenwich Mean Time och nollmeridianen.

Härifrån har man fantastisk utsikt över stora delar av London

O2 Arena

Canary Wharf

Finansområdet med the Gherkin (sockertoppen)

Efter att ha promenerat runt i Greenwich Park kände vi att det var dags för middag och vi hittade en mysig pub som hette The Mitre Greenwich

Puben var inte precis specialiserad på lågkolhydratmat, inte många pubar som är det ... ännu ... så jag tog det som verkade minst illa, fritterade bläckfiskringar. Paneringen var mycket tunn så ingen större skada skedd. Gott och mättande var det.

Till huvudrätt valde jag ceasarsallad och plockade bort de 4 brödbitarna. 

Både Mia och jag gillade den stora tavlan med byggnader i London.

Efter middagen gick vi en snabbis genom Greenwich market. De höll tyvärr på att stänga för dagen men jag hittade en uppsättning fina smycken som jag köpte. Hann iallafall se att det fanns massor av stånd med fina hantverk så det blir nog ett besök där närmare jul för julklappsinköp.

Vädret var så fint att vi kände att vi inte ville åka hem ännu utan satte oss istället utomhus på en annan pub, kallad The Gipsy Moth, för ytterligare ett par drinkar. Det var så mysigt att sitta och prata i lugn och ro över ett par drinkar i det varma vädret. Mia och jag har beslutat oss för att besöka olika delar av London. Det finns guideböcker med olika promenader som man kan göra så en sån ska jag köpa.

Mia hjälper mig att skicka iväg min incheckning på Facebook. Har jag berättat att mobiltäckningen fortfarande är usel i Storbritannien?.

Så, här är då mina inköp, armband och örhängen i silver. Jag får aldrig nog av armband.

Nu ska Steve och jag ge oss ut på promenad, 24 grader och sol, kan inte bli mycket bättre en det i slutet av september.

Istanbul - dag 3

Trevlig lördag på er alla! Har just satt mig i soffan igen efter veckans städning. Steve svettas ännu på toaletten (hans tur att städa den) och håller på att förgås av ångorna från blekmedel och blandningen vatten och vinäger som vi använder för att avlägsna kalk från inifrån duschkabinen. Vattnet här i London är väldigt kalkrikt och efter en dusch så ser kabinen ut som tidigare igen.

Jag kan inte säga att vi fick någon lugn och behaglig lördagsförmiddag, för exakt kl. 9 fortsatte grannen på nedersta våning att renovera sin lägenhet. Det var ett envist borrande non-stop och jag till och med kände hur fyllningarna i mina tänder vibrerade. Steve gick tillslut ner och kollade vad de höll på med och för att fråga hur länge oljudet skulle pågå. Vi förstår att de inte kan totalrenovera en hel lägenhet utan oljud men hallå, kl 9 på lördag morgon!! Det visade sig att de höll på att dra in gas istället för el och behövde borra upp golvet för ledningarna.

Anyway, här kommer bilder från dag 3 som jag fick spendera utan Svanhild. Hon fick tyvärr tillbringa hela dagen och kvällen på hotellrummet, och toaletten, då hon drabbades av världens baksmälla. Det konstiga var att vi drack exakt lika många glas vin under kvällen och jag mådde hur bra som helst. Vi kom fram till att det berodde att hon hade jobbat som en galning för att bli klar till semestern och inte sovit så bra. Jag hade däremot sovit som en stock varje kväll.

Efter en ensam frukost beslöt jag mig för att gå och kolla i affärer, vi bodde trots allt vid Istanbuls shoppinggata.

Efter halva gatan såg jag som vanligt massor av poliser utanför ett speciellt område (minns inte vilket), utrustade med både sköldar och vattenkanoner.

Dagens "hot" visade sig vara ett gäng ukrainska kvinnor och barn som protesterade mot kriget i Ukraina. Den turkiska presidenten, som ingen av de skolade turkarna gillar, är mycket rädd för minsta upplopp och skickar ut sitt fotfolk, dvs. poliser som han mutat, för minsta lilla.

När jag kom till slutet av gatan satte jag mig med en kopp kaffe och tittade på människor. Mycket avslappnande.

Den här mannen satt och spelade på flöjt, men de enda som han lyckades locka var katter, det satt två till på andra sidan om honom. Något i musiken verkade locka dem till sig:-)

På kvällen gick jag till Thads lägenhet där man hade fantastiskt utsikt över Istanbul från femte våningen.

Hans två adopterade katter, Zeus och Adonis, hade inte minsta höjdskräck utan spatserade oberört på balkongräcket.

De var så söta och ville sitta nära, nära, och gärna i famnen. Thad berättade att de åt som hästar men eftersom de ännu var i "tonåren" så rann allt av dem.

Efter ett par drinkar hos Thad (bless him, med bakis och allt) gick vi till en mer "posh" restaurang nära hans lägenhet, kallad Koraköy Lokanasi. Jag blev genast såld när jag såg det turkosfärgade kaklet.

Vi beställde flera förrätter; musslor med risfyllning, äggplantsmousse,

stekt lever (som Thad vägrade smaka av:-)) och ostfyllda filopaket.

Till huvudrätt åt jag lammfärsbullar och Thad nöjde sig med fritterad zucchini. Jag hade ingen baksmälla så matlusten var på topp.

Eftersom vi befann oss i Turkiet ville jag testa på äkta baklava och vi gick till ett baklavabageri i närheten. Vi delade på sex olika baklavas som vi åt med ...

mycket gummig turkisk glass. Mycket gott men jag förstår fortfarande inte hur de får den så seg.

Efter middagen följde Thad mig hem. Vi gick längs med Bosporen och hela vägen längs shoppinggatan Iskatar. När vi sagt hej då gick Thad hela vägen hem igen. Han är så uppfräschande gentlemanaktig.

Blå mosken