Min vad håller på att bli långsamt bättre. Tänkte försöka gå på en klass på gymet imorgon men får undvika vissa rörelser, överkroppen är det iallafall inget fel på. Idag gick jag en sväng till shoppingcentret och det gick helt ok. Jag tog ett par skor med kilklack vilket avlastade vaden.
Sån här solnedgång har vi haft i ett par kvällar nu. Det överträffar inte norrsken men inte så pjåkigt ändå.
I fredags var det Fish & Chips-kväll på Steves bowls-klubb, jag tror att vi var de yngsta. Jag blev förvånad över att vi var så många, räknade till nästan 60 personer! Engelsmän gillar verkligen sin Fish & Chips, särskilt de äldre. Senast jag åt rätten var för 11 år sedan och det kommer säkert att gå 11 år till innan jag äter den nästa gång. Jag har aldrig varit något fan av friterad mat, den smakar ju inget.
De måste ha haft det hett om öronen i Fish & Chips-butiken, först göra 60 portioner OCH sedan hålla maten varm.
Jag lämnade franskisarna och åt fisken som faktiskt var jättegod, dvs. själva fisken, inte smeten. Man kunde välja mellan tork och pigghaj. Jag är inte så förtjust i torsk, tycker den smakar för starkt, så jag valde pigghajen eftersom jag aldrig ätit den tidigare. Den var jättegod, lite som sik i konsistensen och smaken men den hade inga ben, bara en ryggrad. Vi stannade inte så länge efter middagen eftersom vi var båda var trötta, Steve efter en lång arbetsvecka och jag efter att ha stigit upp runt 6 varje morgon på grund av katten.
Så här ser det ut varje dag som jag äter nuförtiden, en snål katt som nästan sitter på tallriken:-)
I lördags fick Busen besök inte bara en utan två gånger. Cecilia och Björn kom ända från norra London för att se vår pälsboll och Busen var glad när det hände saker.
På kvällen kom Kim och Sofia över för middag och kattmys. De har en katt men det skadar ju aldrig med lite ombyte:-)
Vi bjöd på halloumi som lindats in i lufttorkad skinka till förrätt och Pork Belly till huvudrätt från det här Gordon Ramsay-receptet. Vi tröttnar aldrig. Till det serverade vi ångkokt sparris, ugnsgrillade körsbärstomater och en potatis som Steve gjorde efter ännu ett Gordon Ramsay-recept.
Efter att Busen hade hållit låda hela eftermiddagen och kvällen kom tröttheten äntligen ikapp honom
och han somnade som en stock och sov ända till kl 7, vilket vi var tacksamma för:-)
Minns liknande med min katt jag hade när jag ännu bodde ensam. Hon rusade runt alltid 22-23 tiden när jag ville börja sova. Innekatt som hon var då fick jag det förklarat åt mig av en sakkunnig att det berodde på att katter som inte släpps ut inte förstås får samma stimulans som en utekatt. Så, jag fick så lov att stimulera henne med olika leksaker, vi var ute mycket på promenader, osv. Men, sen tyckte jag så synd om henne att hon fick börja vara ute, även om jag bodde ganska centralt, men det gick bra. Då sov hon ju i princip nästan all tid hon var inne, och springandet inomhus slutade. Det handlar ju om energi som ska ut, då är springandet det enda sättet för dem....kanske ni får börja ta ut Busen på en kvällspromenad? ��det skulle han säkert gilla...
SvaraRaderaJo det är så. När han blir större ska jag köpa sele och ta honom på en runda, åtminstone på parkeringen här. Vet inte om jag vågar ta honom till kyrkogårdsparken för det springer runt så många masterstiff- och liknande hundar där:-( Det blir nog jag som får gå ut med honom för där vägrar Steve, skulle väl kännas lite för genant att som man att vandra runt med katt i koppel:-D
Radera