Vi hämtades 7.30 och sedan körde vi i en timme innan vi kom fram till Auschwitz. Under bilresan fick vi titta på en 30 minuters dokumentärfilm om bland annat befrielsen.
Vi kom fram före morgonrusningen och kunde gå runt i barackerna och läsa oss fram utan att trängas. Ett rum innehöll bl.a. hår från fångar som gasats ihjäl. Där fick man inte fotografera och det kan man ju förstå.
Köket |
Barackerna var ursprungligen polska militärbaracker tills de gjordes om till koncentrationsläger. |
Efter två timmar på Auschwitz åkte vi de 5 minutrarna till Birkenau (även kallat Auschwitz 2). Området var jättestort, 175 hektar och innehöll en gång över 300 byggnader!!!. Det var här som de flesta morden skedde och här fanns också de största gaskamrarna och krematorierna. Lägret var indelat i två huvuddelar, ett för kvinnor och barn och ett för män.
Största delen av lägret hade bestått av träbaracker. De finns inte kvar, förutom de som rekonstrukterats. Orsaken var att invånarna i Birkenau (Brzezinka), som fick flytta på sig när nazisterna bestämde att koncentrationslägret skull byggas ovanpå deras stad, tog allt trä när kriget var slut till sin egna hus. Det enda som finns kvar är skorstenarna men tack vare dem får man en bra förståelse för hur stort lägret var. Nazisterna planerade också att bygga två läger till, Birkenau 3 och 4.
Minnesstenar bredvid en av gaskamrarna/krematorierna. Bakom minnesstenarna finns gropar där man hittat mänsklig aska. Phil berättade dock att nazisterna efter ett tag började blanda askan med mänsklig avföring för att skapa konstgödsel som man sedan sålde. Det verkar inte ha funnits någon gräns för nazisternas makaberhet.
En av gaskammrarna med tillhörande krematorium som nazisterna sprängde innan de flydde från ryssarna som närmade sig. Det hade tagit med sig alla ugnar och försökte på detta sätt avlägsna spår efter massmord. De lyckades inte väldigt bra, speciellt inte när man förstod att askan i groparna bredvid var från människor.
Nedanför den här trappan har ca 200 000 fångar gått och ingen kom ut med livet i behåll. 10 meter bort fanns en annan lika stor gaskammare och krematorium. För att undvika panik och utbrytningsförsök så sade man till fångarna att de skulle duschas, klädkrokarna var till och med numrerade och fångarna uppmanades komma ihåg sina nummer så att de skulle hitta sina kläder efter "duschen".
Vi besökte också en av kvinnornas baracker. De var av sten och hade bevarats bättre eftersom stadsborna inte brytt sig om att riva ner tegelbyggnader.
Bevarade teckningar som någon kvinna målat på väggen för att göra tillvaron lite "bättre"
Ingången till Birkenau.
Efter den dystra delen av dagens utflykt, som jag såååå rekommenderar att ni gör om ni har möjlighet, åkte vi tillbaka mot Krakow. Dagens sista stopp var saltbrottet Wieliczka. Här möttes vi av vår guide Marek som tog oss på en två timmar lång rundvandring i minan. Vi startade 61 meter under jorden och slutade på 120 meters djup. Marek och hans torra humor var underhållande ... väldigt östeurpoeisk:-) De tre japanska kvinnorna som reste med oss trodde först på allt han sa innan han informerade dem om att ta hälften av vad han säger med en nypa salt:-)
Man fick se många vackra skulpturer som gjorts helt av salt och majoriteten var faktiskt gjorda av de de som jobbade där. De kunde inte bara bryta salt, de var också riktiga konstnärer.
Temperaturen var konstant 15 grader så riktigt behagligt, även om jag inte skulle vilja jobba där:-)
Det fanns olika färger på saltet där, från vitt till svart.
De måste konstant pumpa ut vatten ur gruvan för att undvika översvämning.
Mycket trä har släpats ner och det pågår ständigt jobb med att förstärka de olika salarna.
Här kan man se hur stora vissa av salarna faktiskt är.
Det var en riktigt intressant rundvandring och nu vet vi mycket mer om salt också:-)
Nästa inlägg kommer att handla om resten av resan:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar