Outvecklande utvecklingssamtal

I de flesta företag håller man utvecklingssamtal en eller två gånger om året för att den anställda ska få feedback om hur denna sköter sitt jobb och den anställda i sin tur ska få chans att i lugn och ro tala med sin chef och säga vad denna är missnöjd och nöjd med etc.

Jag tycker personligen att dessa "utvecklingssamtal" är slöseri med tid och det gör ju inte heller saken bättre att cheferna ofta tycker samma sak. Mycket lite förändras efter ett sånt här samtal, ofta för att många av de sk. cheferna inte har mycket att säga till om och därför inte tas på allvar (speciellt här i England där alla är chefer, arbetserfarenhet eller ej).

På mitt jobb håller man ambitiöst "utvecklingssamtal" två gånger om året och före det riktiga samtalet ska man fylla i ett formulär på nätet och poängsätta sig själv samt motivera. På basen av detta beräknas vår bonus. Nyanställda brukar gå in i det här uppdraget med stort allvar men redan efter den andra gången har de insett att det är slöseri med tid. I teorin får vi bonus på basen av hur bra vi har mött våra och avdelningens mål men verkligheten är en annan; oberoende av om man ett halvår skulle ha rott hem en stor affär och det följande bara suttit och sorterat post-it-lappar så får man likt förbannat samma bonus. Inte någon kick för motivationen precis.

Jag har mitt samtal imorgon och före det var jag tvungen att fylla i min självvärdering. Jag hade skjutit det framåt i flera dagar men idag var jag bara tvungen att fylla i formuläret. Som tur är har jag sparat tidigare formuleringar så jag satt i proncip och kopierade och klistrade in samma text som tidigare. 10 min senare var jag klar.

Bullbak

Jag har varit sugen på kvargbullar en tid nu och ikväll gjorde jag slag i saken och bakade en sats. De blev himmelskt goda och en mugg kaffe blev pricken över i. Jag börjar lära mig hur torrjäst fungerar nu och bullarna blir allt större och fler för varje gång:-)Jag har ännu inte kommit ihåg att köpa brödkavel men en vinflaska klara också jobbet.

Latmat

Efter gymet idag, som förövrigt var varmt som en bastu, gick jag och Steve och köpte var sin kebab med grillade kycklingbröstbitar. Man får en stor portion för endast £5 som mättar hela dagen. Kebab är typ det enda som de inte friterar på stället (vad är det med engelsmän och deras förkärlek för allt friterat?!).

Jag köper sällan take-aways för hela vitsen med att betala för färdig mat är att, förutom att någon annan lagar den, man får äta den i en mysig omgivning och bli uppassad. Det samma gäller pubar och barer, jag går inte i en pub/bar som inte är snyggt eller eller mysigt inredd.

Före

Efter
Ser verkligen inte aptitlig ut efter att ha kastats runt i plastpåse men den är super, med massa kött och grönsaker.

Aktiviteter en svettig dag som denna

Idag har det varit svettigt värre här i London, till och med för varmt för att man ska orka ligga och sola i parken.

Jag och Steve trotsade dock hettan och gick till B&Q och Homebase som säljer bland annat köks- och badrumsinredningar för att se vad de har att erbjuda. Vi tänker renovera toaletten helt, kakla både golv och väggar och slänga ut det obligatoriska badkaret som finns i alla bostäder och installera en duschkabin istället. Köket ska också få sig en ordentlig ansiktslyftning med nytt golv, ny arbetsbänk och nya skåp, eller åtminstone dörrar. Vi har redan hittat några favoriter och när lägenhetsköpet är klart kommer vi att återvända till affären för att tala med en försäljare och se vad som är möjligt att göra och hur mycket det skulle kosta om de installerar allt. Om arbetet verkar bli för dyrt kommer vi kanske att kontakta Steves kompis...Steve som har bygg- och inredningsfirma.

Med katalogerna i handen gick vi och åt publunch på GJ's. Puben höll på att fyllas med engelska fotbollsentusiaster som kom för att se VM-matchen mellan England och Tyskland. Jag och Steve valde att se den hemma och det var väl lika bra eftersom England spelade uruselt och förlorade stort. Jag höll på Tyskland, Steve med, så vi var inte precis upprörda över resultatet:-)

Nu har jag varit på en 1-timmes promenad till Wandsworth Common och resten av kvällen blir det bara att ta det lugnt. Steve hämtade ned fläkten från loftet så nu blåser det friska vindar här.

Utflykt till sydöstra London

Idag har det varit en helt fantastisk dag. Efter en välbehövlig städning av lägenheten lämnade jag Steve framför TV:n och fotbollen och mötte upp med Suss i Londons "New York", Canary Wharf.
Vårt första stopp var lunch på Jamie Olivers italienska restaurang Jamie's Italian som jag hört mycket bra om.

Vi började med en läskande "Double Grape and Cucumber Martini" som hann gå direkt i huvudet innan förrätten äntligen kom.
Jag valde en träplanka med olika italienska skinkor och korvar till förrätt som av någon orsak stöttades upp av två konservburkar med tomater

Till huvudrätt valde jag en hamburgare med megatjock biff, precis vad jag ville ha även om den var lite svår att äta.
Maten var Jamies restaurang var helt ok även om jag har ätit bättre. Servicen var dock otroligt långsam och då var restaurangen inte ens halvfull. Suss hade varit där tidigare och åt då pasta som hon sa var helt super så jag antar att stället är bättre på pasta än annan mat.

Efter lunchen tog vi en promenad längs med Themsen och passerade de här förvirrade trafikljusen som visar rött, grönt och gult samtidigt och åt alla håll. Jag undrar hur många krockar som sker i den rondellen?!Efter ca 10 minuters promendad hamnade vi på en av Gordon Ramsays gastropubar, The Narrow som låg perfekt placerad alldeles vid floden. Här slog vi på stort och beställde en kanna med svalkande Pimms som vi delade, sommarens första för mig.
Efter våra drinkar funderade vi på om vi skulle gå tillbaka till Canary Wharf och ta våra tåg hem därifrån eller fortsätta vidare till London Bridge, en promenad som skulle ta ca 1 timme. Valet var egentligen inte svårt, med ett väder som idag såg ingen av oss emot att åka hem ännu.

Byggnaderna vid Themsen i den här delen av London är otroligt vackra eftersom det finns väldigt få nybyggen, istället har man renoverat gamla lager och förråd från tiden när London hade stor sjöfart. Husen riktigt andas historia och alla hus heter något med Wharf (kaj).

På grund av värmen;-) så var vi tvungna att stanna för vätskekontroll på vägen och vi valde Prospect of Whitby som ligger i stadsdelen Wapping. Puben är nog en av de mysigaste pubarna som jag har besökt i London, med träpaneler, mysiga balkonger med utsikt över Themsen och ett stengolv som är 400 år gammalt och härstammar från den ursprungliga puben som låg där.
Vid en av balkongerna hänger en snara till minne av "Hanging" Judge Jeffreys som gillade att hänga folk och som var kund på puben på 1600-talet
På vår vandring passerade vi också en italiensk restaurang med det ovanliga namnet "Ristorante Il Bordello". Det kanske betyder något annat på italienska men för mig finns det bara en betydelse...Jag undrar vilka typer av kunder de har:-)

Lördagens program

Jag vaknade redan lite efter 7 i morse, till och med före Steve, och det är något som hör till ovanligheterna. Det var ganska ljust i rummet men jag kände mig ändå utsövd.

Hittills idag har vi hunnit med att städa lägenheten och snart tar jag tåget och tunnelbanan till Greenwich där jag ska möta Suss för lunch. Vi planerar att gå till Jamie Olivers ganska nya italienska restaurang men eftersom man inte kan boka bord där så får man bara åka dit på vinst och förlust och hoppas att kön inte är alltför lång. Suss har varit dit tidigare och säger att maten är super, och deras Margaritas de bästa hon druckit. Låter inte dumt alls med andra ord:-)

Dagens köp

När vårt husköp inte gick igenom och vi bestämt oss för att köpa den betydligt billigare andra halvan av lägenheten vi bor i, för nu, så tyckte jag något kan jag unna mig.

Jag har länge haft ögonen på Mulberrys Bayswater-väskor för de verkar både praktiska och snygga men tyckt att de är för stora (och onödigt dyra) för mig. Jag är en av de få kvinnor som inte bär omkring med halva bohaget i min handväska utan pengar, mobil, nycklar, läppfett och ibland kamera räcker bra för mig.

Förra veckan såg jag en miniversion av Mulberry Bayswater-väskan på rea men valde att inte slå till eftersom vårt husköp ännu såg ut att gå igenom och jag därför hade andra utgifter på kommande. När så inte är fallet längre så var naturligtvis alla väskor slut och de tillverkas inte längre. Igår fick jag då den lysande ideen att se vad som fanns på ebay och hittade precis vad jag sökte. I de här landet har till och med de allra mest lågavlönade sekreterarna designerväskor så det finns ett jämnt utbud på ebay och jag har inget emot om en väska har använts en eller två gånger.

I morse "beodrade" jag Steve att bidda åt mig eftersom han är ebay-experten i familjen och förstår det psykologiska spelet med att vänta till slutsekunderna innan man gör sitt drag. Fem minuter senare var den min!!

Förhoppningsvis får jag den någon gång nästa vecka...om allt går enligt planerna. Cynisk?, jag? Inte alls:-)

Så här borde den ut

Nyhetsbevakning i England

Något som jag tycker är intressant när man kan läsa dagstidningar, eller tidningar i allmänhet, på det loakala språket är vad de fokuserar på i nyheterna. I Sverige och Finland berättar man rakt upp och ned att det här hände där och där och kl. då och då. Man beskriver inte så mycket vad som händer/hände runtomkring.

Här i England är tidningarnas nyhetsbevakning ganska annorlunda. De är mycket intresserade av en persons bakgrund och inte minst förmögenhet. I morse läste jag en artikel om en ung lovande modell som helt oväntat hittades död i sin säng förra torsdagen. För ovanlighetens skull var hennes föräldrar för upprörda för att kunna intervjuas dagen efter dödsfallet (vilket hör till ovanligheterna, redan dagen efter brukar offrets nära och kära dyka upp i nyheterna) men journalisten hade iallafall lyckats få fram att de bodde i ett hus i Hampshire som var värt £650 000. Vad huspriset har att göra med själva dödsfallet har jag svårt att förstå.

Ålder är nästan obligatorisk information i engelska artiklar men också om personen är gift och hur många barn denne har, främst när artikeln handlar om kvinnor. En arbetande kvinna med barn verkar ännu vara lite av en kuriositet i det här landet.

Tillbaka till ruta ett

Japp, det blev inget köp av lägenheten i Earlsfield efter så många månader fram och tillbaka.

Av någon orsak är Steve och jag inte det minsta berörda eller ledsna, vi har blivit vana att få dåliga nyheter i vårt bostadsköpprojekt att det här är bara ännu en droppe i det havet. Det lönar sig ju inte heller att slösa tid på att vara bittra, nu ser vi bara framåt och så länge vi inte är bostadslösa så är det ingen panik:-) Det kommer alltid att finnas bostäder till försäljning och jag är övertygad om att den vi slutligen köper kommer att vara mycket bättre än den här, det finns en mening med nästan allt.

Nu ska vi se till att köpa hela Steves lägenhet, han mailade vår jurist i morse och bad att hon satte igång processen, storrenovera den för att öka värdet och sen söka ny bostad och hyra ut den här om det går.

10 steg tillbaka

Jag vet inte om jag och Steve drar till oss idioter när det gäller bostadsköp men något är det. Idag släppte säljaren av huset som vi vill köpa en bomb, han vill plötsligt ha £20 000 pund mer för lägenheten eftersom han vill köpa mark i Frankrike och det är så det beloppet som fattas för att han ska få sin "dröm"!?!.

Hallå liksom, vi ansökte om ett visst lånebelopp för flera månder sedan som godkändes och det beloppet står fast. Vi kommer för fan inte att bekosta hans investeringar i Frankrike. Har han inte råd att betala för marken får han söka någonting billigare, det måste alla.

Utgångspriset som han bad om i höstas skulle motsvara hans nya "krav". Problemet var att ingen var villig att betala det då och ingen kommer att betala det nu. Till och med det lägre utgångspris i våras gav endast en intressent, VI. Nu tror han uppenbarligen att den värsta lågkonjunkturen är över och han kan kräva vad som helst. Han har uppenbarligen inte läst nyheterna om alla nedskärningar som krävs för att stoppa Storbritanniens underskott.

Både hans egen jurist och bostadsförmedlaren försökte tala förstånd med honom idag men han är envis (läs dum), han vill ha de £20 000 som fattas för att han ska kunna köpa sin mark i Frankrike. Lycka till säger vi, det kommer att ta minst 6 månader innan nästa köp går igenom, om någon är så dum så att de betalar utgångspriset, och då kan någon annan ha köpt marken.

Han ska nu sova på saken till imorgon men vi tror inte att han kommer att ändra sig. Han verkar inte ha alla hästar hemma, eller som man säger på engelska "he is not the sharpest tool in the box". Jag och Steve har nu utarbetat en "plan B" som tyvärr kommer att påverka de potentiella köparna av vår bostad, vilket vi båda tycker är jättesynd för de har väntat tålmodigt i flera månader, men vi måste vara själviska i det här fallet. Vi har beslutat oss för att köpa den resterande 50 % av Steves lägenhet, renovera den och sedan sälja eller hyra ut den (beroende på vad som är mer fördelaktigt) om typ ett år , helst tidigare och köpa en annan bostad. På så sätt befinner vi oss fortfarande på "bostadsstegen" i och med att vi betalar åt oss själva men slipper ha något att göra med Housing Association. I och med att vi renoverar lägenheten borde den också att stiga i värde ganska ordentligt.

Så, det är situationen i dag, få se hur den är i morgon

Ett steg närmare

Idag fick vi ett email från vår jurist med alla kostnader för försäljningen av hans lägenhet och för köpet av den andra och hur mycket som vi måste betala till för att köpet ska gå igenom.

Ännu en gång innehöll hennes uträkningen fel, närmare bestämt £5 000 fel, till all lycka till vår fördel. Bland annat hade hon skrivit £3 427 när det skulle vara £427 och tagit "Stamp duty land tax" två gånger!! Det är helt otroligt att man kan göra fel på sådana viktiga saker. Skulle vi inte ha dubbelkollat skulle vi ha betalat in minst £5 000 för mycket, det är pengar som vi behöver till annat.

För att vara på den säkra sidan ringde Steve ännu upp sin morsa, som är mer bevandrad i det ekonomiska, och bad henne gå igenom kostnaderna med juristen imorgon.

Om nu allt går igenom så kan det hända att vi kan flytta redan i slutet av den här månaden, det beror helt på de andra aktörerna i den här affären. Det ska bli så otroligt skönt när det här långdragna dramat är över så man kan fokusera på annat, typ att arrangera grillfester och sånt:-)

Söndagens ditt och datt

Vaknade ganska sent i morsen. Jag satt uppe och tittade på Victorias och Daniels bröllop ända fram till brudvalsen för jag kunde helt enkelt inte slita mig, så bra var det.

Efter en lugn start på morgonen gick jag till gymet i tid för dagens första VM-match i fotboll. På gymet får man lite paus från allt var fotboll heter för den enda sporten de visar på sina TV-skärmar för tillfället är rugby. Personligen föredrar jag rugby mot fotboll för det är snabbare och mer fysiskt, precis som ishockey. Jag gillar inte "svaghetssporter" som fotboll.

Dagens sena lunch och tidiga middag blev det här

Grillade kycklingbröst i ugn, linser, grönsaker och tomat.

När dagens sista VM-match spelades lyckades jag locka ut Steve, som sett ALLA VM-matcher hittills, på ett par drinkar till puben Cats Back vid Themsen, bara för att upptäcka att de hade en storbilds-TV som visade matchen mellan Brasilien och Elfenbenskusten!!! Det är helt omöjligt att undvika fotboll.

Snart...

Igår kom flyttlådorna som vi beställt, nu väntar vi bara på att få skriva under kontraktet och flytta pengarna fram och tillbaka. När pengarna har flyttats är affären klar och det finns ingen återvändo. Vår jurist mailade i veckan och sa att hon nu bara behövde ännu ett dokument från säljarnas (av "vår" lägenhet) jurist och dåååå borde allt vara klart, fingers crossed.

När jag sa till Steve att jag längtar efter att öppna champangen som vi har på kylning för tidpunkten när allt är klart, så svarade han att med den här farten så kommer champagnen att vara vintage när vi äntligen får öppna den:-)

Kungligt bröllop

Så har prinsessan fått sin prins. Jag har följt hela ceremonin på datorn och det var härligt att se hur kära de är och att till och med den lite mer tillknäppta Daniel fällde en tår eller två när de böt ringar. Gratits och lycka till säger jag.

Snigelslalom

När regnet kommer ned kommer sniglarna upp. De här krabaterna satt utanför vår ytterdörr och väntade när vi kom hem igår...månne dom går att äta...

Taste of London i regn

Igår var jag och Steve på den årliga matmässan i Regents Park men typiskt nog så började de första regndropparna falla exakt 5.30 när de öppnade dörrarna. Sedan regnade det mer eller mindre hela tiden medan vi var där. Snacka om dålig timing. Vi hade iallafalla möjlighet att testa olika rätter. Piadina (ett slags italienskt tunnbröd) med Stracchino-ost, toscanaskinka och rocketsallad. Jättegott.
Malaysisk biffcurry med otroligt mört kött och

Indisk chicken tikka-rulle.

Förutom mat så kunde man gå på olika föreläsningar och vin- eller ölprovning. Här provar man Hardys viner
Man kunde också se några av Englands kändiskockar, här Michel Roux Junior Det bjöds också på musik- och dansunderhållning. Ser ut som salsadansare möter nordamerikansk indian.

Praktexempel

Det borde vara lag på att alla husnummer måste var av den här storleken så att man slapp gå fel hela tiden. Det kan inte bli tydligare än såhär

Mätt och belåten

Nu har jag stoppat i mig en härlig blandning av paella, goulash med ris och lite fransk potatis till, ackompanjemang av fotbollsmatchen mellan Tyskland och Serbien...eller var de Slovakien, så intresserad är jag.

Det är iallafall kul med lite sån här goodwill från företaget, speciellt då den årliga tillfredställelseundersökningen bland de anställda visade att moralen är ganska låg och många sade att de inte kommer att jobba här om 12 månder. Tacka fan för det när arbetsdagen är 9 timmar lång och företaget ställer sig mycket ovillig till att man jobbar deltid...samtidigt som de försöker spara. Var är logiken liksom? De borde ju möta anställda som frivilligt vill gå ned i arbetstid med öppna händer.

Royal Ascot

De årliga hästkapplöpningarna på Royal Ascot pågår som bäst och kvinnorna tävlar om vem som har den mest kreativa hatten. På jobbet firade vi händelsen med med scones, clotted cream och sylt. Jag vet inte om det är det man man äter på Ascot men jag säger inte nej:-) Det var säkert vår underbara receptionist som kom med ideng för att få lite motvikt till all fotboll. Imorgon är det åter fotbollstema och företaget bjuder på ännu en lunch med rätter från de länder som spelar den dagen.

På kvällen blir det fortsatt mattema eftersom jag och Steve ska åka till Taste of London-mässan i Regents park. Få se vad gott de dukar upp där.

Engelsmäns tunnelbanehyfs

Engelsmän är vanligtvis ganska så väluppfostrade. De säger "pardon" om man råkar trampa dem på fötterna och "bless you" om man nyser. Det finns dock ett tillfälle när den goda viljan verkar vara som bortblåst och det är när de åker hem efter arbetsdagens slut. Då är det jag, jag, jag för hela slanten.

Personligen tror jag inte 4 - 5 sekunders "försening" på grund av att man sätter sig på ett tågsäte leder till att man missar sitt anslutningståg, men det verkar jag vara ensam om när man ser hur majoriteten beter sig när tunnelbanetåget anländer. Rastlösa står de och trampar och väntar på att tågdörrarna ska öppnas och när den sista passageraren med nöd och näppe lyckats klämma sig ut väller hela horden in med riktning mot den andra dörren som kommer att släppa ut oss sen. Där står de sedan som packade sillar med näsorna mot dörren vilket gör att det är näst intill omöjligt att tränga sig igenom "proppen" för att kunna sätta sig på något av alla tomma säten. Det är därför inte ovanligt att tåg åker iväg halvfulla och folk tvingas vänta på nästa tåg eftersom man vägrat flytta på sig så att de kan stiga in.

Söndagsnöje

Vad kan vara bättre på en tråkig söndag än att shoppa lite, ta några drinkar och äta gott och det var precis vad jag och Suss gjorde.

Kl 1 träffades vi i Oxford Circus och började beta av affärerna. Jag undviker normalt Oxford och Regent street för de är så otroligt fullspäckade med turister som går i snigelfart. Idag hade jag dock inte något speciellt som jag ville köpa så jag tog det lugnt. Jag hittade dock ett par mörkgrå tygskor och pilot-solglasögon på Top Shop av alla ställen.

Usch, jag och kameror är verkligen ingen bra kombination.

Efter två timmars shoppande hade vi fått nog och tog en liten pub-runda. Jag har blivit förtjust i White Wine Spritzers. Det är väldigt läskande och innehåller mindre sprit eftersom hälften av glaset fylls med kolsyrat vatten (eller lemonad) och is.
Några drinkar senare beslutade vi oss för att gå och äta middag. Vi kunde inte riktigt besluta oss för vad för typ av mat vi ville ha (lyxproblem) och vandrade runt i Soho och Covent Garden i säkert en timme innan vi tillslut hamnade i Holborn, på en av våra japanska favoritrestauranger. Deras sushi är helt underbar. Mätta och belåtna började vi vår vandring till våra respektive tåg i Charing Cross/Embankment. På vägen passerade vi en av många elefanter som ställts ut lite varstans i London. Den här stod bakom glas så den är nog en av de dyrare, fin var den iallafall.

Innan vi sade hej då så beslöt vi oss för att ta en "one for the road"-drink i Gordons Wine bar vid Embankment station. De hade värmare på utsidan så man kunde sitta utomhus. När det äntligen är sommar så vill man verkligen inte sitta inomhus mer än nödvändigt.

Afternoon tea och underhållning

Idag var jag och Steve på Afternoon tea (i vårt fall kaffe) till Brumus Restaurang & Bar som ligger ett par minuters promenad från Piccadilly Circus. I deras afternoon tea ingick olika kakor och muffins... russin- och vanliga scones med clotted cream och hallon- och jordgubbsmarmelad, och
sandwichar med tre olika fyllningar. Teservicen var jättegullig med blommor och blad. Vi åt och åt, man fick till och med påfyllning av både mat och dryck.

Bäst som vi satt och drack vårt kaffe cyklade ca 100 nakna män och kvinnor i olika färger och former förbi. Och sen säger de att engelsmän är pryda:-)

De gör det här varje år men jag minns inte vad syftet är...kanske för att befrämja cykling och nudism.

På kvällens program står fotboll, England - USA och imorgon ska jag träffa Suss på stan.

Fotbollsyra

Fotbolls-VM har sparkat igång och så här såg matsalen på jobbet ut när jag kom i morse:-) Företaget hade t o m släpat in en TV och bjöd på mexikansk och sydafrikansk mat till lunch samtidigt som man kunde titta på matchen.
Jag är inte någon större fotbollsentusiast, speciellt inte när varken Finland eller Sverige deltar, men man kan väl inte undgå att se någon minut då och då, speciellt Englands matcher. Jag läste i tidningen att matvarukedjor i London kommer att upphöra med försäljningen av alkohol en timme före och två timmar efter en Englandmatch för att undvika slagsmål och oroligheter.

Båtliv

Det blev drinkar på däcket av Tattershall Castle vid Victoria Embankment igår iallafall. Det var molnigt men ganska behaglig temperatur. Vi satt där mellan kl sex och elva så det blev ett antal glas rödvin så nu har jag tankat hälsosamma antioxidanter för flera månader framåt.

Varje gång som jag och Cheyun träffas sitter vi nästan och pratar i munnen på varandra och vi byter friskt från ett ämne till ett annat och tillbaka igen. Vi har alltid så otroligt mycket att prata om och inget ämne är förbjudet och tiden bara rusar iväg. Cheyun måste ha varit kvinna i sitt tidigare liv:-)

Imorgon har jag bokat in en liten överraskning till Steve (och mig, fast för mig är det ju ingen överraskning:-), någonting i matväg för det vet jag att han gillar:-) Det är Steve som har skött den mesta telefonkontakten med jurist, bostadsförmedlare och naturligtvis hans housing association och det tycker jag att han ska belönas för. Jag hatar att tala i telefon och glömmer alltid bort hälften av vad jag ska säga. Dessutom krävs det typ 2 dagars mental förberedelse innan jag ens kommer så långt att jag lyfter luren och ringer.

Torsdagsdrink

Idag ska jag möta upp med min kompis Cheyun för ett par drinkar efter jobbet. Han åker snart till Mexiko för att gifta sig och vem vet hur lång brölloppsresa de tänker åka på:-). Vi hade först planerat att inleda "båtsäsongen" med att gå till en av barbåtarna utanför Embankment station men vädret är allt annat än varmt och soligt så det blir nog en pub eller kanske Gordon's Wine Bar. Baren är den äldsta vinbaren i London och ligger i ett gammalt källarvalv alldeles bredvid samma tunnelbanestation. Det var, inte alltför förvånande, ett par franska kompisar som tog mig dit för första gången. De har näsa för bra vinställen. Baren är jättemysig och den brukar vara ganska välfylld efter jobbet. Förutom vin kan man också köpa olika ostar och annat tilltugg som tillbehör till de olika vinerna. Rekommenderas.

Mat är gott

Det har säkert inte undgått de som läser min min blogg att jag gillar mat, speciellt restaurangmat:-) Det svårt att inte gilla mat när man bor i en stad där det finns ALLT. Det behöver nödvändigtvis inte bli dyrt heller, speciellt om man rör sig utanför de värsta turiststråken i centrum (zon 1).

Jag äter ute typ 2 - 3 gånger i veckan, främst på helgerna. Allt detta ätande skulle säkert sätta ännu mer spår runt midjan om jag inte försökte balansera upp det med att äta lätt mat på veckorna, gå på gym 3 gånger i veckan och däremellan promenera. Om det finns möjlighet och jag har tid så går jag helst dit jag ska istället för att ta bussen eller tunnelbanan. Förutom att man mår bättre så ser man också mycket mer av stan.

Jag har "tur" på det viset att jag inte gillar snabbmat. Jag undviker helst fritterat, pizzor, hamburgare och gräddiga såser eller -efterrätter. Jag tycker helt enkelt inte att det smakar speciellt gott. Jag är inget stort fan av halvfabrikat heller.

Vad man tycker är gott beror nog mycket på hur man växt upp. Jag är uppvuxen i en liten by vid havet och vi har alltid haft eget potatisland, grönsaksland och bärbuskar. Färsk fisk kunde man fånga själv eller köpa av någon granne som tagit upp nät på morgonen. Har man blivit uppfödd på sådana fantastiska råvaror så är det svårt att nöja sig med sämre.


Idag såg min middag ut såhär:
2 stekta ägg, kallrökt lax, kokta grönsaker, tomater, linssallad och humous. Mycket smak och hälsosamt. Ju mer färg på maten (obs inte konstgjorda färgämnen) desto bättre smakar det tycker jag.

Presentjakt till en liten tjej

Om cirka en vecka fyller min jättesöta guddotter Sara ett år och även om det är kul att köpa en massa gulliga klädesplagg, som det finns hur mycket som helst av här i England, så vill man ju också köpa något som hon har "glädje" av...typ kan tugga på:-). Även om en av min lillebrors mer "sparsamma" kompisar kanske hade en point när han sa att det är slöseri att köpa leksaker till småbarn som blir lika glada för en gammal dagstidning så tycker jag att det är jättekul att köpa presenter.

Jag har kollat runt lite i olika leksaksaffärer men inte hittat någon kul grej (inte något som jag skulle tyckt var kul att leka med iallafall:-) så på lunchen idag gjorde jag slag i saken och åkte in till Regent Street och leksakernas Mecka, Hamleys. Jag tänkte att hittar jag inget där så köper jag ett extratjockt nummer av The Times som hon kan prassla med:-) Som tur är behövde det inte gå så långt utan 30 minuter senare lämnar jag affären med fullbordat uppdrag, Hamleys kan man lita på.

Taste of London

Idag bokade jag biljetter för Steve och mig till den stora "matfestivalen" Taste of London som hålls i Regents Park i slutet av nästa vecka. Jag har aldrig varit där tidigare men det verkar riktigt intressant...och säkert gott:-). Cirka 40 olika "finare" restauranger, däribland Gordon Ramsays Maze, kommer att visa upp sina färdigheter och man kan gå omkring mellan de tillfälliga restaurangarna och köpa små portioner och provsmaka. Vi kommer att gå på fredag kväll så man får hoppas att vädret håller sig i skinnet då.

Socialtjänsten i England

Igår såg jag en dokumentär på TV om socialtjänsten i England och det var verkligen inget upplyftande program. Man fick följa en man som under täckmantel sökte och fick jobb på ett socialkontor i Surrey som är ett av de rikare kommunerna utanför London. Han hade hemlig kamera och mikrofon på sig så man kunde både höra och se vad som pågick.

Ingen av de som jobbade på kontoret verkade vara några dåliga människor, de brydde sig verkligen om sina fall men de var helt överarbetade. Istället för att träffa problemfamiljerna så ofta som möjligt tvingades de sitta i timtals och fylla i blanketter; för ett socialfall fyllde man i ca 100 sidor. Lönen var urusel och de nyanställda tvingades ta hand om svåra fall (självmord, dödshot etc) utan minsta stöd och hjälp för det fanns helt enkelt ingen tid att hjälpa dem. En 13-åring som inte kunde bo hemma och behövde någonstans att sova skickades iväg för att det inte fanns en ledig sängplats någonstans. Han fick helt enkelt klara sig själv.

Det känns som om det engelska samhället är helt på fel väg. Det finns hur många söndriga/ensamstående familjer som helst som antingen skaffat barn för att få socialbidrag, fått barn i tonåren och varken har jobb eller utbildning, är missbrukare etc. Istället för att ge mer pengar för att kunna anställa fler socialarbetare så skär man ned. Jag läste i tidningen för ett par veckor sedan att det saknas tusentals stödfamiljer, behovet är så stort och det växer hela tiden.

Envisa som synden

Kontraktskrivandet närmar sig, med snigelfart. Idag fick vi äääääntligen reda på att säljarna av vår bostad kan flytta ut i slutet av månaden. Den informationen satt hårt åt kan jag säga. Förra veckan ringde Steve till killen som skött om försäljningen som lovade ta reda på informationen och återkomma. Det hördes inte ett pip. Steve ringde säkert 4 - 5 gånger, lämnade meddelanden både på mobiltelefon, via kollegor men nada.

Idag ringde Steve ringt upp managern för bostadsförmedlingen som sköter försäljningen och sa att nog är det fan (nej det ordet använde han inte) att det ska vara så svårt att få lite information. Managern lovade genast reda ut saken och återkomma om en eller två timmar men gjorde han det? Inte. Efter jobbet cyklade Steve till deras kontor och sa att nu skaffar ni fram informationen och EXAKT kl 17.15 ringer honom med informationen eller så kommer han dit imorgon igen! Managern var inte där men personalen på kontoret blev nervösa och sa att de ska absoluuuut se till att managern ringer. Exakt kl. 17.15 ringde telefonen hemma och managern var full av 100 och 1 ursäkter. Steve frågade honom om de inte vill få igenom försäljningen eftersom det verkar vara så svårt att göra de enklaste saker?!

Vår jurist har sin egen lilla strid med Housing associationen. 3 gånger har hon ringt deras jurister och bett om asbest- och brandcertifikat som är nödvändigt för att köpet ska kunna genomföras men ingenting. Inga ursäkter eller förklaringar, de bara inte skickar dokumenten. Idag skulle hon ringa dem för 4:e gången.

Fortsättning följer...

Promenader en masse

Sitter nu i soffan och hänger och tittar på en välgörenhetsmatch i fotboll mellan England och Resten av världen. Engelsmän och britter i allmänhet gillar sin välgörenhet. Man kan anklaga britter för mycket men snåla är de inte.


Idag har jag och Steve varit ut till chavarnas högborg, East Croydon. Croydon är verkligen inget ställe man åker till som turist för det finns absolut ingenting att se där och mycket gängvåld. De har dock en ganska bra shoppinggata där som gör att det är värt de 16 min med tåg från Clapham Junction typ en gång i halvåret.


Idag var dock inte planen att åka till Croydon för att shoppa utan för att äta lunch på Little Bay. Det tog drygt 20 minuter att promenera dig men det var det värt för maten där var lika bra och förmånlig som på de andra två Little Bays som vi varit på. När jag kom hem igen kände jag mig så slut att jag måste gå och lägga mig och sov i två timmar. Jag sover mycket sällan mitt på dagen för jag brukar känna mig helt groggy i timtals efteråt men jag antar att min kropp inte är van med allt det härliga vädret utan har gått in i chock:-)


Igår åt vi middag på Hudsons i Putney och det var lika gott som vanligt. Vi promenerade dit längs Themsen och njöt av den ljumma kvällen. De pubar och barer som hade turen att ha "beer gardens" mot floden var absolut fullspäckade.


När vi gick in på restaurangen möttes vi av en vägg av värme och jag frågade om vi kunde sitta utomhus. Det fanns ingen chans att vi skulle kunna sitta och äta i en bastu. Servitören förklarade att deras luftkonditionering hade gått sönder, typ årets första varma dag, och alla bord på utsidan var bokade. Som tur var fungerade luftkonditioneringen längre bak i restaurangen och vi fick ett bord där.


Jag gillar Hudsons mycket omfattande meny. De säger sig vara en fransk bistro men det finns typ inget franskt alls på menyn men däremot allt annat. Till förrätt valde jag rökt lax med creme fraiche på potatisplätt till förrätt som jag åt så snabbt att jag inte ens hann ta en bild:-) Till efterrätt fick det blir stekta griskottletter med linser och stekt bacon i rödvinssås och stekt nypotatis. Gott och mycket mättande.
Mätta och belåtna promenerade vi hem igen och vi lyckades precis missa skyfallet som kom en timme senare.

Nästa veckas uppdrag blir att försöka få reda på hur snabbt vi kan flytta in i vår nya bostad. När vi har fått den informationen återstår bara att skriva under kontraktet och överföra pengar. Vi har ringt bostadsförmedlaren som sköter om försäljningen flera gånger förra veckan och lämnat meddelanden att de ska ringa upp men det är för fan lika svårt som att få kontakt med housing association. Man skulle ju kunna tycka att bostadsförmedlaren vill avsluta köpet så att han får sin kommission men uppenbarligen inte.

Sol och värme

Idag tillbringade jag några timmar i en park bredvid oss. Det var ganska molnigt men ändå varmt och det var nog lika bra för annars skulle det ha blivit olidligt. Efter två timmar fick jag nog av tristessen, trots både bok och tidning, och gick hem. Nu sitter jag och väntar på att det ska bli lite svalare så Steve ska våga sig ut och vi kan gå och äta middag någonstans. Vi har inte ännu beslutat oss för vilken typ av mat vi vill ha. Lyxproblem:-)

After work med Suss

Igår kväll var jag och Suss på en riktligt hederlig pub-/barrunda. Eftersom jag slutar tidigare än Suss på fredagar beslöt jag mig för att gå från jobbet i Monument till tunnelbanestationen i Great Portland Street med ett pitstop för italiensk glass i Covent Garden och ytterligare en en avstickare till affären Mango i Oxford Street. Rundan tog 2 timmar och jag rekommenderar att man inte går den i platta ballerinaskor som jag gjorde:-) Skönt att komma ut i solen iallafall.

På en av sidogatorna i Covent Garden ligger Scoop som säljer helt underbar italiensk glass. De hade inte min favorit "chokladglass med chili" denna gång men deras kaffe- och chokladglass var lika underbar.
Det var fler än jag som var sugna på glass.

När jag mötte upp med Suss på tunnelbanestationen var vårt första stopp inte drinkar utan godis på Scandinavian Kitchen som låg precis på vägen, vilken tur man kan ha:-)

Under vår lilla barrunda tog vi också ett par drinkar på den nordiska baren ...Nordic bar. Jag har aldrig varit där tidigare men kommer absolut att gå dit igen, den är nog bättre under kalla höstar och vintrar än varma somrar eftersom den ligger nere i en källare. Några drinkar senare avslutade vi rundan på vår lilla stambar på Denmark Street. Mmmm, en hederlig vodka tonic.

Vi hade inte ätit något under kvällen så på väg hem gick vi in på ett nyöppnat mexikanskt snabbmatsställe. Vi lär nog inte gå igen, Suss nachos var en orgie i salt och min kycklingburrito motsvarade verkligen inte priset. Men, man vet inte förrän man provar.
Min burrito i sin aluminiumförpackning

Pub Quiz

I torsdags deltog jag och Steve i en pubfrågesport på Black Lion som ligger alldeles vid Themsen i Hammersmith. Vi var där tillsammans med Ivonne och hennes pojkvän Seth som bor ett stenkast därifrån.

Hammersmiths vackra gröna bro.

Jag och min allvarliga gullplutt:-)

Det var 11 eller 12 lag i frågesporten så konkurrensen var hård. Där fanns både vanliga frågor, tasting-frågor, där varje lag fick en tallrik med 5 olika drycker/mat som vi skulle säga vad de innehöll, namnet etc och bilder av 30 maträtter som vi skulle namnge. Verkligen varierande.
Det blev mycket överskrivningar och minnesanteckningar för frågorna var inte alls lätta. Ett par timmar senare så stod det illafall klart att vi kommit på tredje plats och det utan att nästan inte alls ha fuskat:-)

Första julklappen till mig:-)

Nej, ush, nu ska vi inte tänka på snö och kyla men jag och Annika (eller det var Annika som gjorde jobbet) har lyckats få biljetter till Lady Gagas enda extrakonsert i O2-arenan i London den 16.12. Det känns verkligen avlägset men ska man ha biljetter, och gärna biljetter där man ser något, så måste man boka genast dom släpps. Ska bli riktigt kul, jag gillar hennes musik och konserten har fått bra recensioner. Den lär iallafall inte bli tråkig

Sommar och sol

Nu går vi verkligen mot varmare tider, på fredag och lördag ska det till och med bli över 25 grader och strålande solsken. Då njuter jag, och Steve plågas:-). Imorgon ska jag och Steve iallafall på pub quiz i Hammersmith med Ivonne och hennes pojkvän, men om vädret fortfarande är varmt och soligt kl 8 så tror jag nog att vi håller oss i pubens trädgård. På fredag eller lördag så är de preliminära planerna att träffa Suss som gillar sol och värme lika mycket som jag. Få se vad vi hittar på, det blir säkert ett par svalkande drinkar:-)

Har varit på gym både måndag, tisdag och onsdag denna vecka och det känns verkligen i musklerna. Nu blir det bara långa promenader resten av veckan.

Som ett led i mitt hälsosammare liv har jag sedan några veckor försökt minska på mängden kolhydrater, speciellt ohälsosamma sådana (t.ex. socker, vitt bröd, ris och pasta) och jag har verkligen märkt en skillnad, speciellt magen mår mycket bättre. Istället för muesli och yoghurt på morgonen äter jag keso, blåbär och en banan och till lunch blir det ofta sallad och till middag fisk, bönor, ägg etc. Det här var kvällens middag:

Två stekta ägg med lite fetaost, räkor och örter och som tillbehör grönsaker och tre olika bönor. Jättegott, jag lovar:-)

Snygg på jobbet? Inte på fredag

Jag är en expert på värdelöst vetande, all kunskap som är absolut oanvändbar fastnar i mitt minne. I veckan läste jag till exempel om en engelsk undersökning som genomförts av butikskedjan Debenhams och som handlade om hur mycket tid som män och kvinnor spenderar på att göra sig snygga till jobbet. Enligt undersökningningen var vi som mest motiverade på måndagar, med i genomsnitt 76 minuter (23 minuter för att fixa håret) för kvinnor och 28 minuter för män. När vi äntligen når fredag har entusiasmen sjunkit betydligt och vi kvinnor orkar inte anstränga oss mer än 19 minuter. Män är inte lika uthålliga utan låg på konstant 11 minuter mellan tisdag och fredag. Kanske de väljer kostym på måndag som de sedan använder hela veckan. Det tar med andra ord inte mer än fem dagar att gå från Angelina Jolie till Krösa-Maja:-)