Först gjorde vi de obligatoriska besöken i välgörenhetsbutiker. Steve älskar dem och kan inte gå förbi en utan att gå in. Jag är mindre hågad, gillar inte lukten och tanken på att sätta på mig kläder som andra har använt. Jag såg dock ett antal Jimmy Choos (vi befann ju oss trots allt i Chelsea) till mycket överkomligt pris; 30 pund för ett lite nött part och 70 pund för nästan oanvända par. Tyvärr hade de för höga klackar för mig.
Tomhänta fortsatte vi gatan ner, besökte varje inredningsbutik vi såg. Vi gick tillslut in på en affär som faktiskt bara säljer lådor och det var där jag till slut hittade mina exemplar. Inte vita eller metall men de får duga. 
Nu kan jag slänga bort mina tidigare förvaringsskålar som jag köpt på mina resor till Venedig och Prag och som jag tröttnat på ordentligt. Jag fattar inte ens varför jag köpte dem för de är inte precis snygga?!
Nu kan jag slänga bort mina tidigare förvaringsskålar som jag köpt på mina resor till Venedig och Prag och som jag tröttnat på ordentligt. Jag fattar inte ens varför jag köpte dem för de är inte precis snygga?!När vi gick till busshållplatsen för att åka hem började det regna, det var som om himlen öppnade sig. När vi äntligen kom genom dörren, två bussresor senare, vi var ordentligt genomblöta och frusna.
Om en timme ska vi bege oss ut igen för middag på vår lokala indiska. Vi har inte varit där sedan de bytte ägare för kanske 6 månader sedan men enligt toptable så lär maten fortsättningsvis vara mycket bra. De har dessutom 50 % rabatt på all mat så det är faktiskt lika billigt som att kocka hemma. Jag är ingen stor fantast av indisk mat men lite grillad tandoori-kyckling kan jag säkert få ner:-) Ris och naan-brödet får jag hoppa över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar