Spansk njutning

Tillbaka hemma efter en fantastisk middag på ett ganska nytt ställe i Putney med 50 % rabatt på deras meny. Jag och Steve dras till rabatter som flugor till en sockerbit:-)

Dagen började emellertid med blodprov (jag anlände exakt kl 8 när de öppnade men fick ändå nummer 10),  jobb, gym, lite mera jobb och sedan en "lätt" lunch på stekt bacon och savojkål med en skvätt grädde. Jag älskar kål i alla dess former och färger.

Vi hade bokat bord på House of Roxy i Putney till kl 19 men startade hemifrån redan vid 18-tiden så att Steve inte skulle behöva gå så snabbt med sin nyinjicerade fot. Men, om ingen stoppar mig så går jag med ljusets hastighet vilket innebar att vi var framme 20 min senare och "tvingades" ta en drink på en pub i närheten medan vi väntade. Så synd:-)

Det var första gången vi besökte restaurangen men gud så god maten var, och ännu godare eftersom vi fick allt på menyn till halva priset PLUS att de glömde att inkludera Steves efterrätt och min Irish coffee.

Restaurangen var spanskinspirerad så det fanns många intressanta varma och kalla tapas att välja mellan till förrätt (stora portioner dessutom). Jag valde stekt lax, chorizo och fänkål till. De hade slut på laxen (?!) så de frågade om det var ok med havsabborre istället vilket jag inte sa nej till (ofta finare fisk än lax).

 

Till huvudrätt valde vi båda ribeye-steak som är en av de bättre stekarna. Jag bad om lök- och tomatsallad istället för potatisen men när tallriken kom så fanns det potatis på den iallafall. Servitrisen bad om ursäkt och skyllde på gammal vana. Jag sade inga problem och skyfflade över potatisarna till Steve. Det är ju inte så att jag får allergiska utslag av potatis men jag skippar all potatis förutom nypotatis (som jag bara äter när jag är hemma i Finland) och ber om hälsosamma och lågkolhydratiga sidorätter istället till samma pris. De tog inte betalt för mina "tvångspotatisar" och Steve var nöjd med sin extra potatisportion så allt löste sig:-).

Gud vad köttet var mört, det var som att skära i smör. Dessutom var steken stor och pepparsåsen hörde till priset vilket är ovanligt i England. Vi nästan åt och blundande och Steve sa att det var den bästa stek han ätit på restaurang.

Till efterrätt beställde Steve cheesecake och jag Irish coffee utan socker och som vanligt kom servitrisen tillbaka efter 10 min och förklarade att hon inte kunde få grädden att hållas på ytan utan socker så hon skulle servera grädden i separat kanna istället. Jag sade att det är helt ok. Jag tycker det är smått gulligt att de är så bekymrade för utseendet på mat och dryck:-)

När vi promenerade hemåt igen passerade vi ett gäng med kameror och tripods som fotograferade något som jag och Steve inte kunde se. Jag förstod senare att det var en fotokurs som tränade att ta mörkerfotografier. Jag skulle nog också behöva en kurs så mörkt som det här fotot blev.