Ännu en dag som spenderats mest framför datorn men också med ett par timmars utflykt till Wimbledon med Steve. Vi skulle inte köpa något speciellt utan åkte dit för att komma bort från lägenheten lite. Speciellt Steve har börjat lida av att sitta och stirra in i väggen från morgon till kväll eftersom hans ebay-business bara tar några timmar i anspråk per dag. Jag kan lätt jobba från morgon till kväll och registrerar knappt var jag sitter när det är som mest intensivt. Jag föreslog att vi skulle kunna sätta oss i något av de många kafeer som finns här några timmar i veckan och jobba, de har ju alla gratis Wifi nuförtiden.
Igår promenerade vi till Putney för ett par timmar och åt publunch och samma procedur idag. Pubmat är gott och jag hittar alltid något lågkolhydratalternativ. Är inne på engelsk frukost (serveras nuförtiden hela dagen) just nu så åt det både igår och idag men lämnade de vita bönorna och brödet kvar på tallriken. Gott, enkelt och mycket mättande. Jag har märkt att de ofta har "lågkalorialternativ" på menyerna men tyvärr innehåller de mer kolhydrater än de normala rätterna, förutom salladerna, så de brukar sällan vara ett alternativ för mig.
Jobba på café istället kunde ju va nåt! Ibland tycker jag det är skönare att ta med datorn till andra ställen än hemma. Det är hemskt viktigt det där med att komma ut. Känner jag minsta tendenser att falla tillbaka i något mörker så är det oftast just precis det där att ta sig ut som hjälper mest. Även om det känns motigt som fan. Jag brukade hata att gå iväg och göra saker på egen hand men nu går jag till och med på gigs ensam om jag måste för jag vet att i slutändan så är det värt det och musik har blivit ett stort intresse nu. Bio föredrar jag nästan att gå på själv nu dessutom. Jag tror du sa att han inte är så brydd i bio men om han gör det som en rutin att kanske gå varje tisdag (på bara vad som helst!) då det är billigare så blir det så småningom något han ser fram emot varje vecka. Ibland går jag både måndagar och tisdagar nu om möjlighet finns och de veckor jag inte går så är det som om något saknas. Samma med yogan, jag ville fan inte alls gå i början men igår var det så himla skönt att återgå till den rutinen efter att vi hade haft paus i 3 veckor. Kanske han kan gräva i minnet efter något som han har tyckt om tidigare i livet, något som han kunde sätta tid och intresse på. Höstens hjärtesorg har verkligen fått mig att tvinga mig till saker och till slut blir det en rutin på det hela. Till exempel då jag åker ut och dansar 2 helger i månaden och sen går jag runt i 2 veckor och bara väntar tills nästa gång. Hemmatristessen är så sjukt farlig och jag vet hur lätt man hamnar där. Jag föreslår också att han varje vecka hämtar en Time Out och kollar om det finns något där han vill testa. Bästa tidningen! Kämpa Steve!
SvaraRaderaTack för alla tipsen, jag ska översätta dem till Steve. Jag brukar ge förslag till höger och vänster men antingen säger han nej eller så säger han ingenting alls. Men gnäller att han blir galen av att sitta hemma gör han. Man blir ju aningens frustrerad kan jag säga och min starka sida är verkligen inte tålamod och nu börjar det ligga på gränsen för hur "förstående" jag kan vara, nästan så jag skulle vilja ge honom en fysisk spark i röven även om det nog inte är rätt metod. Det känns som om han inte ens försöker aktivera sig utan har på något vis gått ner sig i självömkansträsket också. Han är typen som säger att ett glas är halvtomt medan jag är tvärtom. Det är verkligen omöjligt att sätta sig in i en deprimerad person när man inte har drabbats av samma sak.
SvaraRaderaKanske han kan göra nån form av välgörenhetsjobb nån dag i veckan? Det ger ju hur mycket som helst även om man inte får betalt. Kanske han kan gå och hälsa på åldringar på ett hem, det skulle vara uppskattat...kanske ni får skaffa katt så han får sitta med den i famnen...hoppas han hittar nåt som ger honom tillfredsställelse i livet och kommer upp ur träsket..
SvaraRaderaHan anmälde sig till Sainsburys som en som skjutsar runt med åldringar i rullstol och hjälper dem att shoppa för flera månader sedan. Han blev godkänd och skulle i princip bara behöva visa upp sig men han föll så att säga på slutrakan. Vi funderade också på katt (jag skulle gärna ha 5:-) för några månader sedan men det måste vara en innekatt, ju äldre desto bättre som bara vill ligga och sova (tänkte ta den från ett hem för hemlösa katter). Nu verkar han ha tappat sugen på det också. Han måste nog skaffa sig ett 9-17 jobb igen tror jag, han är inte gjord för att jobba hemifrån och det tror jag han har insett på allvar nu. Men, en sak har han gjort, han har anmält sig till körskola så kanske han äntligen får det där körkortet som han började på för över 20 år sedan:-)
SvaraRaderajippii, det låter ju bra, det där med körkort!!
SvaraRaderaJo, så kanske vi kommer oss utanför London också för att uppleva lite annat.
SvaraRadera