Söndagsbrunch

Sitter med mystofflorna på och tända ljus i nästan varje hörn. Steve har åkt till sina föräldrar och stannar där fram till torsdag så jag passar på och går "all in" med levande ljus när han är borta eftersom han får huvudvärk om jag brassar på för mycket när han är hemma.

Igår gjorde vi inte många knop. Jag gick till gymet två gånger, först för Body Attack och sedan Zumba, men resten av kvällen var vi bara hemma. Steve bävar inför den kommande pannreparationsfakturan så han vill ta det lugnt med utgifterna.

Idag tog vi dock igen lördagens lättja med en fantastiskt mysig brunch tillsammans med Cecilia, Björn, Jason och hans fru Buket på restaurangen Blue Boar som hade förrätt, huvudrätt, dessertbuffe och obegränsat med bloody mary, mimosa eller prosecco för £35. Inte dåligt pris alls.

Restaurangen ligger i Westminster och när vi passerade Westminster Abbey på väg till restaurangen passerade vi tusentals små träskors med röda vallmoblommor som vart och ett representerar en person som dött i krig som Storbritanninen deltagit i, indelat i bataljoner och avdelningar (eller vad det nu kallas). Det var många kors kan jag meddela. Alla ljusa områden på bilden är kors, och det var bara en liten del av alla som fanns på området. Korsen över de som dött i Afghanistan bar också bilder av de stupade. Sorgligt och fint på samma gång.

När alla anlänt till restaurangen började vi med var sin Bloody Mary. Den var riktigt fräsch och mättande.

Till förrätt valde jag en tallrik med lax, krabba och grillade sardiner.

Uppenbarligen var jag väldigt hungrig för jag glömde ta en närbild av huvudrätten som var Sunday roast, men jag kom iallafall ihåg att ta en bild av gänget. Ser ni, Steve har klippt håret. Han tycker det är aaaaaldeles för kort, jag tycker det är alldeles perfekt, är inte så mycket för vilt skogstroll-looken.

Efterrättsbordet var välfyllt med en massa smaskiga rätter och det skulle ha varit kul att smaka på allt, men då skulle man väl inte ha kunnat sova på en vecka av allt socker:-)

Jag fokuserade mest på mörkchoklad och en creme brulee med en minimunk ovanpå. Det var meningen att man skulle bryta en bit av chokladplattan men den var så tjock att det inte gick utan att ta i plattan med båda händerna och det skulle ha varit ohygieniskt även om jag alltid tvättar händerna efter att jag varit på toaletten. Jag fick helt enkelt ta hela plattan och tog hem det som jag inte orkade, så jobbigt:-)

Restaurangen var verkligen den perfekta platsen att sitta och slappa en söndag eftermiddag. Det var lugnt, servicen perfekt och ett enmansband spelade och sjöng i bakgrunden.

När vi skulle betala blev det lite förvirring. Vi ville betala själva maten med kort och sedan ge tippen i kontanter (annars når inte tippen personalen som betjänat kunden utan restaurangägaren). Servitrisen hade dock slagit in hela beloppet i datorn och var tvungen att tala med sin chef för att få det fixat. Efter lite om och men var ordningen återställd. Jag hatar verkligen att restauranger nuförtiden utgår från att man ska betala 12,5 % i tipp och vägrar gå med på det. Om restaurangen dessutom är dyr så blir det ett ordentligt belopp för något som borde vara inkluderat i den ordinarie notan. Jag bestämmer SJÄLV hur mycket jag tycker servicen är värd, inte restaurangen.