Captain's day

Igår blev det bowls för hela slanten. Vi kom till klubben i East Sheen vid halvtretiden och då stod redan kloten uppradade vid spelplanen. Jag fick låna två klot av en av de kvinnliga spelarna, rosa, surprise, surprise. Vi som skulle spela hade blivit indelade i 10 lag, 4 i varje lag. Jag och Steve var i olika lag men spelade mot varandra. Eftersom jag aldrig hade spelat tidigare så hade jag satts i det bästa laget, för att göra minst skada:-). Jag hade både en kille som spelar i brittiska bowls-landslaget samt hans bror som kommer att börja spela där nästa år, i mitt lag. Kan lugnt säga att Steve var lite sotis, första gången jag spelar någonsin så får jag spela med proffs:-).

Jag gjorde några testrullningar tillsammans med Steves kompis och sedan var det bara att sätta igång.

Man spelar 21 omgångar när man spelar i 4-manslag och när man spelar i seriösa tävlingar är det inte ovanligt med 6-7 timmar, men eftersom det här var en vänskapsmatch så tog det "bara" 2,5 timmar. Jag fick många goda råd och peppningar av alla i de båda lagen och efter cirka halva spelet började jag få mina kulor någorlunda i närheten av den vita kulan (de som kommer närmast får poäng). Det är inte helt lätt eftersom kulan inte är jämntung utan den drar till ett håll när den saktar av. Alla var mycket stödjande och till och med han som spelar i landslaget sade efteråt att jag var mycket bra för att vara nybörjare och att jag hade bra kontroll över kulan. Engelsmän är ett extremt vänligt folk:-)

Att det var en vänskapsmatch såg man på mängden öl som konsumerades under matcherna och efter cirka halva tiden började spelet komma ner i samma nivå som mig, som bara hade druckit en coca-cola:-)

Efter avslutat spel, som slutade oavgjort mellan Steves lag och mitt, så bytte alla om till "festkläder" och det var dags för middag.

Dessertbordet som Steve absolut ville fota, med klubbmaskoten i bakgrunden.

Efter middagen som bestod av kyckling, kokta grönsaker och potatis samt efterrätter så var det tal och prisutdelning. De här fotona har Steve tagit, killen i svart skjorta är han som spelar i lanslaget och han som står till höger kommer att börja spela där nästa säsong.

En riktigt trevlig och pratsam kille och vi hann prata om både bowls och resor.

När maten var uppäten var det dags för liveuppträdande av en 17-årig kille som sjöng swing. Efteråt skulle det vara disco men då hade Steve blivit trött och ville åka hem. Jag skulle naturligtvis ha kunnat stanna ytterligare några timmar. Under kvällen hade det kommit mer och mer folk till klubben och Steves kompis berättade att många registrerar sig som stödmedlemmar bara för att kunna komma in på en drink eller två eftersom det inte finns någon pub i närheten. Helt bra för klubben eftersom de får in mer pengar.

En riktigt kul dag och kväll måsta jag säga. Engelsmännens, med betoning på männen, öppenhet gör att man alltid känner sig välkommen. De pratar, frågar och är nyfikna.

Igår och idag

Härliga helg. Vi städade lägenheten redan igår så nu kan vi sitta och njuta av ett dammfritt hem.

Dagens och kvällens program är först en en timmes Body Attack på gymet och sedan snabbt göra sig i ordning för "Captains day" på Steves Bowls-klubb i East Sheen. Efter idag stänger de gräsplanen för att öppnas igen i mars eller april. Dagen kommer att bestå av vänskapsmatcher och sedan middag, live-musik och DJ. Ska bli intressant:-). Av någon orsak så har Steves kompis på klubben fått för sig att jag ville tävla i vänskapsmatcherna och hade tagit reda på om det var ok och de hade sagt ja. När vi var dit för några veckor sedan och han frågade om jag ville "play" på Captains day så trodde jag att han menade att prova på att rulla några klot/bollar före eller efter tävlingarna, inte tävla, och därför sagt ja. Nå, de som får mig i sitt lag får skylla sig själva, om jag inte lyckas komma undan:-)

Igår träffade jag Mia för en AW på puben The Barley Mow i Westminster där hon jobbar och hon gav mig samtidigt kameran som jag glömde hos dem förra helgen.

Vi kände oss sugen på något salt och beställde en fiskplanka för två. Det krävdes 1 timmes väntan och 2 påminnelser av Mia i baren innan maten slutligen kom. Kocken hade uppenbarligen glömt vår beställning, 3 gånger!, andra runt oss fick sin mat inom 15 minuter. Chefen för puben bad så hemskt mycket om ursäkt och gav oss var sin drink gratis, så ska missnöjda kunder omvandlas till nöjda.

Maten var ok, alldeles för mycket fritterat för min smak = kolhydrater, typiskt engelskt. Laxrullarna och de fritterade "whitebaiten" var goda iallafall.

Här kommer lite bilder från förra lördagens BBQ hos Mia och James i Gravesend. Vi hann precis avsluta vår måltid innan de första regndropparna kom.

Vacker regnbåge efter regnet.

Har aldrig sett en klättrande snigel tidigare. Undrar hur många veckor det tog för den att klättra högst upp i busken?

Dittan och dattan och lever

Hej alla. Nyss hemkommen från ett Body Pump-pass och middagen ligger i magen. Jag hann inte gå på klassen efter Pilates i morse så då fick det bli ikväll istället. Jag har som mål att gå på två Body Pump-pass i veckan så imorgon är det dags igen, redan 9.30. Kommer nog att känna mig lagom mör i musklerna efter två styrketräningspass två dagar efter varandra men vill man ha synliga muskler så får man kämpa lite.

Idag har vi haft riktig skön sommarvärme med 23 grader i solen. Det verkar inte som om sommaren är över här ännu, så jävla skönt. Steve och jag tog tillfället i akt och promenerade in till Putney för lunch på puben The Rocket. Jag tog Ceasar-sallad till lunch med bacon som tillägg. Det fanns inte massor av lågkolhydraträtter att välja mellan; typ sallad, stek eller English breakfast. Längtar efter tills lågkolhydratkost slår igenom i England också. Den är på väg men med babysteg, inte som i Sverige eller USA där det är riktigt stort. Britterna ligger ca 5-10 år efter resten av världen inom mycket, lite som Finland.

Igår gick jag på bio och såg thrillern Lucy med Scarlett Johansson. Enligt de trailers som jag sett så verkade den jättebra och det var den också, fram till sista halvtimmen då det verkade som om regissören tappade fantasin, motivationen, orken eller vad det var. Snacka om platt fall. Tur jag bara betalade halva priset för biljetten.

Som jag berättat tidigare så har Steve återupptagit sitt gamla intresse, Bowls. I helgen lyckades han få mycket förmånliga bowls-kulor eller bollar på ebay och igår anlände dom, kompletta med testcertifikat att de "håller måttet" för användning i tävlingar. Det är noggrant ska ni veta:-). Igår kväll satte han dem i ryggsäcken (det är inga lätta kulor/bollar) och cyklade iväg till Bowls-klubben i East Sheen för att prova dem i ett par timmar. Idag har han haft världens träningsvärk i sina vader:-) Det är inte mycket rörelse i sporten men det är uppenbarligen bra träning för vaderna när man tar ett steg framåt och böjer knäna för att rulla iväg kulan/bollarna.

Som avslutning ska ni få ett mycket gott recept på leverbiffar a la LCHF. Normalt blandar man ju riven potatis med levern men här blandar man den med köttfärs och diverse andra godsaker. Jag åt dem med blomkålsmos och hemmagjord rårörda lingon som plockats av mina föräldrar. Så gott.

Leverbiffar
ca 10-12 portioner

800 g ungnötslever
800 g blandfärs
2 gula lökar
Ansjovisfilèr (1 liten burk ca 50 g)
2 stora ägg ca
0,5-1 dl grädde
2 msk fiberhusk
ca 1 tsk salt
1tsk vitpeppar smör att steka i

1. Putsa levern från alla hinnor och ådror, skär i småbitar
2. Mal eller mixa levern.
3. Skala löken och riv den fint.
4. Mosa ansjovisfilèrna (utan spad)
5. Blanda ihop malda levern, köttfärsen, lök och ansjovis.
6. Blanda ner äggen och sedan grädde till en ganska lös smet.
7. Salta och peppra, stek en provbiff och använd ev ansjovisspadet om det behövs mer smak.
8. Klicka ut smeten med sked och stek platta biffar på medelvärme.

God sås till biffarna
5 dl grädde
1 buljongtärning
1 msk soja
1 msk kalvfond

Blanda allt till såsen och låt småkoka ihop ca 1/2 timme så såsen tjocknar.

Bank holiday

Hej igen, hoppas ni har haft en trevlig början på veckan. Här har vi haft bank holiday, dvs. ledigt, förutom de som har egen verksamhet för då kan man jobba 365 dagar i veckan:-). Det har emellertid varit ganska lugnt då för några av mina större kunder är brittiska och de har haft ledigt.

I äkta Bank Holiday-stil har vädret varit riktigt uselt, det har regnat precis hela dagen. Steve och jag trotsade emellertid regnet, det var trots allt ganska varmt i luften. Vi gick till puben The Rocket som har fin utsikt över den idag grådaskiga Themsen för brunch.

Vi beställde båda English breakfast med obegränsat med kaffe. Steve fick mitt bröd och mina hash browns som är fritterad potatis och lök tror jag. Mycket mätt blev jag ändå av mina ägg, korvar, bacon och smör. Vi satt och åt i lugn och ro, vi skulle ha kunnat sitta hur länge som helst där.

Helgen har varit full av nöje men eftersom jag glömde min kamera hos Mia och James när vi var dit på BBQ i lördags så finns det, ännu, inga foton på helgen.

BBQ var lika god som vanligt. Vi lyckades till och med äta klart utomhus innan de första regndropparna föll och vi flyttade oss inomhus. Vi satt och pratade och drack gott tills det var dags för mig och Steve att promenera till tågstationen och ta ett sent tåg in till city för vidare färd hem.

Igår var det dags att fira min kompis Carolas födelsedag hemma hos henne och henns man och barn i Mitcham. Hon hade gjort traditionsenlig smörgåstårta som var fantastiskt god som vi sedan avnjöt med bubbel och vin. Bubbel passar till allt, lär ska vara mycket gott till skaldjur. Hennes ghanianska man fyller år ungefär samtidigt så det var många av hans vänner där också. Ljudnivån är alltid mycket hög när de träffas så man fick sitta och småropa till varandra:-)

Redo för helgen

Helgen står för dörren och Steve och jag har precis ätit var sin kebabportion till middag, jag utan bröd naturligtvis. Sååå gott men nu är jag mätt. Medan Steve gick och köpte maten dammsög jag lägenheten, en bra arbetsfördelning tycker jag:-). Dagens träning avklarad (Body Pump kl. 9.30, nästan så jag tappade skivstången av trötthet:-)), nya, fräscha gladioler i vasen, inget helgjobb och en städad lägenhet, jag är redo för ett härligt veckoslut.

Efter lunch gjorde jag misstaget att ta en runda i vårt shopping-center, eller snarare i butiken TK Maxx. Som jag berättat tidigare så sker det mycket sällan att jag inte har något med mig när jag går därifrån. Idag kom jag därifrån med en höstjacka. Den såg så tuff ut med sina knappar, fickor, knäpp och dragkedjor att jag bara inte kunde hålla mig. Jag har normalt S eller M i storlek men den här var storlek XL och satt perfekt, jag utgår från att den var liten i storleken:-).

Dragkedja nere på ärmen, på insidan

Jag gillar jackor med sydda rutmönster. Jag har inte bestämt mig för om jag ska använda bältet ännu. Midjebälten sitter aldrig i midjan för mig utan just nedanför.

När jag tittade närmare på märket såg jag att det stod CKN of Scandinavia. Har aldrig hört om det märket tidigare.

Igår tjuvstartade jag helgen med en French 75 när Steve ändå var ute och träffade några av sina kompisar. Den är ju bara så god.

Imorgon styr vi kosan till sydöstra London för BBQ hos våra vänner Mia och James. James är en riktig höjdare på att grilla så jag är övertygad om att vi kommer att få en fantastisk middag:-). Det ska bli så kul att träffa dem igen.

Mössaker

I natt har det varit lite action här hos oss. Vi satte som sagt en musfälla i köket, bredvid tvättmaskinen, och en i sängkammaren, vid garderoben. Vid 4-tiden i natt vaknade både Steve och jag av att fällan i sängkammaren slog igen med en smäll. Först trodde vi båda att vi drömt men efter att ha väntat i ca 10 minuter så tände vi ljuset och Steve kollade om vi fått napp. Jodå, där låg en död mus. Jag vägrade se eländet så han fick sätta fällan med mus och allt i en plastpåse. Vi gick och lade oss igen men några minuter senare hörde vi skrapljud igen. Aargh, hade hela familjen flyttat in?! Steve steg upp och hämtade den andra fällan och satte den på samma plats som den förra och vi låg och lyssnade på vad som skulle hända. Ganska exakt 10 minuter senare smällde fällan igen med ett högt ljud, mus 2 fångad. Hoppas att det här är det sista musbesöket för en lång tid framåt. Jag kan inte förstå varför de prompt ska upp i våningen högst upp.

Förutom att jaga möss så har jag jobbat och besökt gymet två gånger, tyckte inte att jag svettades tillräckligt under det första passet. Jag har också suttit och fakturerat lite, sååååå tråkigt men gör man det inte så får man inga pengar heller:-)

Avskedsmiddag, nattaktiviteter och resebokning

Dagens jobb är slutfört för idag och allt går enligt planerna med mitt mastodontuppdrag och alla andra projekt. En av mina styrkor är att jag är mycket välorganiserad när det kommer till jobb och det behövs när man jobbar åt sig själv.

Idag träffade vi Nina och Andrew på restaurangen Konningans bredvid Wandsworth Town station för avskedslunch. Nu är det bara två dagar kvar innan de lämnar London och England och flyttar till Nya Zeeland, via några månaders rundresa i Nord- och Sydamerika. Det är alltid sorgligt när goda vänner flyttar bort och Nya Zeeland är ju inte nästgårds precis:-( Nå, det blir till att börja spara pengar så att vi kan hälsa på dem, har alltid velat besöka Nya Zeeland och Australien.

Det var första gången jag åt på restaurangen men alla var mycket nöjda med sina rätter. Jag njöt av varje tugga av min kyckling-, avocado-, bacon- och briesallad. Verkligen perfekt för mig.

Igår natt vaknade jag kl 2 av ljud under eller bakom garderoben i sängkammaren. Det skramlade och höll på. Jag väckte Steve så att han också fick lyssna och få nattsömnen störd. Ljudet tystnade inte förrän vi började prata med varandra. Bara en eller ett par dagar tidigare hade Steve nämnt att det luktade musurin i köket igen, så det var ju inte precis svårt att sätta ihop två och två. Vi har fått en mus i vår lägenhet på tredje våningen, IGEN! Suck. Efter lunchen styrde vi därför kosan direkt till shoppingcentret och köpte ett par mössfällor igen och nu får vi hoppas att de är lika effektiva som förra gången. Vi funderar på att sätta en fälla i sängkammaren och en i köket, vid tvättmaskinen, eftersom de verkar komma upp där. Jag är i och för sig inte så tilltalad av att vakna upp av ett eventuellt dödsskrik om musen fastnar i fällan i sängkammaren, så kanske vi sätter båda i köket som förra gången och stänger dörren till sängkammaren.

Mellan jobbuppdragen i morse hann jag också boka två flygbiljetter till Bergen, Norge. Min tyska kompis Ivonne och jag hade redan före semestern smått funderat på att åka och hälsa på min brorsa Magnus och hans flickvän Sonja i Norge och nu blev det av att vi bokade. Vi åker dit andra helgen i oktober så nu får vi verkligen hålla tummarna håååårt, för att inte hela långhelgen regnar bort:-)

Jobb och matnöje

Idag har jag inte stuckit ut näsan genom dörren utan jobbat, jobbat och jobbat. Jag lämnade in mitt andra 10 000-ordsprojekt på morgonen och en timme senare fick jag ännu ett. lika långt som ska lämnas in på torsdag. Det är verkligen inte någon lång deadline på det här projektet men det här borde vara det sista för den här slutkunden vad jag vet. Förutom det här projektet har jag också jobbat undan andra mindre grejer för jag tänkte att imorgon ska jag bara fokusera på mastodontprojektet.

Igår spenderade Steve och jag en mycket trevlig eftermiddag tllsammans med Cecilia och Björn som började med Sunday Roast Carvery på vår lokala pub The Armoury. Cecilia och Björn anlände till puben före oss och när vi kom dit 10 minuter senare var dörren låst med en lapp där det stod att de öppnar igen om 10 minuter. Vi tittade in genom fönstret och såg Cecilia och Björn sitta där, inlåsta:-). När barkillen slutligen släppte in oss berättade de att det hade blivit lite kaos när kunder började droppa in vid 12.30 och kocken ännu inte var klar. Han hade då helt enkelt beordrat barkillen att stänga puben några minuter och komma till köket och hjälpa honom.

En halvtimme försenad var lunchen klar. Det hade dock inte gått någon nöd på oss för vi hade njutit av var sin Bloody Mary medan vi väntade.

Steve och jag hade gett Cecilia och Björn rådet att lassa på så mycket de kan på tallriken eftersom man inte kan ta om (utan att betala) och lassade på gjorde vi:-).

Jag hade smugglat med mig egen köttkniv i väskan för de som finns på puben går inte att skära med, nu var det som att skära i smör. Maten var farligt god och det gick inte att sluta äta förrän tallriken var tom.

När vi ätit och druckit upp promenerade vi till Putney i det fina vädret där vi tog ytterligare en drink (jag och Cecilia) och kaffe och efterrätt (de med "sweet tooth", Björn och Steve:-)) på puben The Rocket där man har fin utsikt över Themsen. Vi satt utomhus så länge vi tålde men gick in när solen gick i moln och det började blåsa upp.

När vi kom hem igen satt Steve och jag och slöade flera timma framför TV, nästan som i matkoma. Jag hade varit på gym redan på morgonen så jag kunde slappa med gott samvete, men Steve åkte ut en runda med cykeln vid 21-tiden.

Idag gjorde jag en enkel men mycket god lunch till mig; stekt finsk korv, kokt sparris med smör, oliver och min nya favorit, Floridasallad  Den är ju bara så god med sin krispig bacon och råa blomkål.

Till middag blev det hämtmat, något som jag mycket sällan köper, men när nu Steve erbjöd sig att hämta den så var jag inte den som sade nej. Jag ville ha lammkebab (sån där som snurrar på ett spett) och sallad, inget bröd, och Steve beslöt sig för samma sak.

Stackars Steve, det blev samma visa som på curryrestaurangen i fredags när vi sa att han inte ville ha något bröd (eller ris). Killen som tog emot beställningen på kebabrestaurangen hade frågat Steve om han inte ville ha franska potatis istället, han skulle till och med ha fått dem gratis:-) Är det bara jag i hela Storbritannien, och Steve då och då när han inte vill känna sig uppblåst, som inte äter kolhydrater?!:-) Utan brödet, och den erbjudna potatisen, var portionen fortfarande massiv, jag åt och åt men fick tillslut lämna hälften till imorgon. Det, kan jag säga, händer mycket sällan.

Bowls

Idag har jag bekantat mig med en ny och mycket engelsk sport, bowls, som är besläktat med boule som spelas i Sydeuropa. Steve spelade ganska intensivt i tonåren, tills det skar sig med klubben som han spelade i och sket i det totalt. Nu har han bestämt sig för att ta upp sporten igen men i en annan klubb. Det finns tre stycken bowls-klubbar inom en radie av ett par hundra meter där vi bor men han valde den i East Sheen, nära Richmond, då en av hans tidigare klubbkamrater spelar där.

Idag tog han med mig till klubben så att jag skulle få se var han kommer att tillbringa minst en kväll/dag i veckan:-). Bowls är en sport som kan spelas i alla åldrar eftersom det inte speciellt är fysiskt krävande. Det räcker i princip med att man kan stå på benen. Vi hann se slutet på tre matcher som spelades samtidigt och genomsnittsåldern var väl runt 70, den äldsta var 94. Pigg var han iallafall och såg inte ut att vara en dag över 80.

Steve besökte klubben för första gången i tisdags men när vi kom dit idag tog de emot oss som gamla vänner. Jag fick genast frågan om jag spelar och om jag skulle vara intresserad av att rulla några klot vilket jag inte har något emot men inte just då, jag vill gärna veta liiiiite om spelet först innan jag gör bort mig. De är uppenbarligen ivriga att få nya medlemmar:-). Vi kom överens om att jag skulle testa när vi åker dit igen om ett par veckor i samband med säsongsavslutningen, kallad Captain's day.

Jag och Steve köpte var sin drink och satte oss ner och följde spelet. Jag köpte först rött vin som serverades i champagne-glas, och sedan ett glas vitt vin som jag fick i ett konjaksglas. Det är uppenbarligen inte så noga:-).

De två klubblagen, East Sheen-klubben har gula och blå tröjor.

När en match är över hör det till att spelarna äter lunch/middag tillsammans och sedan håller båda lagens kaptener ett kort tal. Vi följde allt i bakgrunden.

När allt var över gick Steve och jag in till Richmond och åt en enkel middag på en O'Neil's pub. Jag beställde en Ceasar-sallad som var helt ok, även om den inte kom i närheten av min version:-)

Det var en riktigt intressant dag. Jag kommer nog inte att bli lika intresserad av Bowls som Steve, föredrar snabbare och hårdare sporter, men kan nog tänka mig att spela då och då. Om inte annat för att få känna mig ung:-)

Curryfrossa

Lördag, så jävla skönt. Nyss hemkommen från dagens första gympass, Body Attack. Det kändes att jag inte gjort någon högintensiv intervallträning på tre veckor för det började kännas jobbigt med alla hopp och squats i slutet av passet, de blev lägre och lägre för varje gång:-) Om drygt en timme är det dags för veckans höjdpunkt, Dance-klassen. Som jag har saknat den klassen under mina tre veckor borta. Hoppas nu bara att instruktören inte har åkt på semester.

Maten den här veckan har bestått av antingen mozzarellawrap eller min egenkomponerade ceasarsallad. Förutom isbergssallad, stekt bacon och kyckling så har jag också tillsatt stekt halloumi, fetaost och oliver och hällt massor av olivolja samt lite köpt ceasarsalladdressing över (kolla kolhydratinnehållet noga på flaskorna när ni köpar färdiggjorda dressingar, kan skilja massor!). Jag får inte nog av den här salladen.

Igår kände vi oss emellertid lite "wild and crazy" och begav oss till Lahore kebab house i Norbury för lite curryfrosseri. Vi promenerade till Clapham Junction för att sträcka på benen lite och tog tåget till Norbury därifrån, en resa på ca 10 minuter.

På väg till CJ passerade vi den här rönnen alldeles full av röda bär. Här har sommaren eller hösten (hoppas inte) hunnit några veckor längre än i Finland där rönnbären inte fått någon färg alls.

Som jag sagt tidigare så besöker man inte Lahore Kebab House om man vill sitta i en romantisk miljö och få enastående service, man går dit för den goda och mycket förmånliga maten. Som vanligt förvirrade vi servitören genom att beställa vår mat UTAN ris och UTAN bröd. I normala curryrestauranger höjer de kanske på ena ögonbrynet när vi gör vår, i deras tycke, konstiga beställning, men säger inget. Här är servicen lite annorlunda:-) När vi beställt stod servitören kvar vid vårt bord med ett förrvirrat uttryck i ansiktet och frågade tillslut två gånger mycket skeptiskt om vi faktiskt ville äta curry utan både ris och bröd??!!

Jag beställde min standardförrätt på curryrestauranger, shish kebab, lammfärs som grillats. Steve beställde både onion bhaji och kycklingvingar, han hade bara ätit två rostade mackor på hela dagen för att kunna frossa senare:-) Kycklingvingarna var en positiv överraskning för de innehöll mycket kött och han fick hela 5 stycken.

Frossa, frossa

Till huvudrätt beställde vi båda butter chicken, dvs smörkyckling. Rätterna på menyn har ingen engelsk förklaring alls så den rätten är typ den enda som jag förstår vad den betyder. Tur att den är så jättegod. Eftersom vi inte åt ris eller bröd så beställde vi in två vegetariska rätter som sidorätter, saag paneer (spenat med paneer-ost) och grönsakscurry. Fantastiskt goda båda.

De har som sagt inte spenderat mycket tid och pengar på atmosfären men det verkar inte behövas för kunder strömmade in under hela tiden vi var där, och majoriteten var indier och pakistanier, ett bra tecken på att maten är bra.

Efter middagen fick vi en skål med en blandning av anisfrön och något sött som man skulle tugga på för att fräscha upp andedräkten. Steve hivade in nästan en matsked vilket nog är lite för mycket. Han tuggade och tuggade men gav tillslut upp och spottade ut det när vi betalat och gått ut:-)

Efter den stora måltiden beslöt vi oss för att stiga av tåget vid Wandsworth Common och gå hem för att låta maten sjunka.

På väg hem såg vi den här eken som måste ha något slags historiskt värde för vägbyggarna hade kurvat runt den när de byggde den annars spikraka cykelvägen. Jag tvivlar på att man skulle ha gjort samma om det stått ett träd i vägen på en cykelväg i Finland, men så har vi träd så det räcker och blir över också.

Så, dags att börja göra sig i ordning för min Dance-klass.

Middag och avsked

Lillördag och inte många dagar kvar till helgen nu, så skönt. De första veckorna efter semestern är alltid som jobbigast när man ska försöka hitta motivationen igen. Är också tillbaka och svettas på gymet och har hittills gått på två pass. Jag verkar inte vara alltför ur form och det är ju skönt, men har ordentlig träningsvärk i bak- och lårmuskler för det har varit väldigt fokus på dem.

Igår träffade jag Nina efter jobbet och vi åt middag på restaurangen Hudson's i Putney. Nina och hennes man Andrew ska tyvärr flytta till hans hemland Nya Zeeland så de lär nog ta ett tag innan vi ses igen:-(.

På Hudsons åt vi iallfalla gott, jag en saftig stek till huvudrätt. Allt var bra som vanligt, förutom den nya servitören. Han var jättetrevlig men luktade fruktansvärt av svett. Varje gång han passerade vårt bord, och det var många gånger, lämnade han efter sig en stark svettlukt. Hur svårt kan det vara att använda roll-on?!

Restaurangen var fylld till bredden men vi kunde sitta i lugn och ro hur länge vi ville och prata och njuta av maten och en god Malbec. Efteråt tog vi bussen hem. Det hade regnat lite under kvällen så det var inte alls särskilt varmt i luften, speciellt inte för mig med kofta.

Det finns hur många tamrävar som helst i London och medan vi stod utanför mitt hus och pratade såg vi två. Förutom att de var magra hade de fin päls och de var inte rädda alls. En stod två meter bort och stirrade på oss innan den traskade iväg i sakta mak.

Tillbaka i London igen

Godkväll, så är man tillbaka i vardagen igen. Flyget landade ca 30 min försenat igår kväll på grund av tidigare åskväder och starka vindar på Heathrow. Sedan fick vi vänta på att någon skulle behaga köra fram bron så att vi kunde lämna flyget och slutligen 20 minuter på att få våra väskor.

Efter en tunnelbane- och bussresa kom Steve och mötte mig vid busstoppet och hjälpte mig att släpa hem den tunga och otympliga kappsäcken. Nu har jag bestämt mig för att det är dags att köpa ny kappsäck, en med fyra hjul, är trött på att släpa den här efter mig. Väskan är Samsonite, så märket är bra, men har ca 15 år på nacken. Jag börjar minst sagt känna mig lite gammalmodig på flygplatserna.

När Steve kom till lägenheten för ett par veckor sedan blev han varse att det uppenbarligen varit varmt i London också för mina ljus hade böjt sig i värmen. Borde gå att bryta dem tillbaka igen genom att först hålla dem under hett vatten en stund.

Som jag skrev tidigare så uppgraderade jag mig till Business Class från Vanda till London och det var verkligen skönt; mittensätet är alltid tomt så man har rörelseutrymme, sätena är större, drinkarna gratis och maten varm. Servicen var naturligtvis också bra.

Innan maten serverades kom värdinnorna och frågade om vi ville ha en fördrink och jag slog till med en flaska champagne.

Menyn. Mycket kolhydrater tyvärr men eftersom jag inte ätit sedan lunch så åt jag hela förrätten och halva huvudrätten samt smörkuben som var ämnad för brödet som jag naturligtvis skippade:-)

Maten är serverad. Till huvudrätten drack jag rödvin.

Fullmåne

I England är man inte rädda för vindmöllor och det finns massor av dem i jämna rader i Engelska kanalen, strax utanför kusten. I min hemby Monäs och grannbyarna rasar just nu ett "vindmöllekrig". Markägarna är positiva till att man bygger vindmöllor på eller bredvid deras mark, men några jägare och en eller två sommargäster som bor i Monäs ett par veckor om året och som vill att allt ska vara som när de var barn är emot det. Det finns bakåtsträvare överallt.

Jag tröttnar aldrig på utsikten över London. Den stora vita halvcirkeln är O2-arena där det hålls en massa konserter.

Här är några bilder av det jag köpte när morsan och jag åkte till Vasa i fredags.

Jag hatar att handla byxor men nu hittade jag ett snyggt par på Lindex. De har knappar istället för "pissristo" och är ankellånga.

Indiska är en hit and miss men den här gången blev den en hit för jag hittade en jätteskön höstklänning...

med knapparna bak.

Iittalas champagne-glas som man tidigare bara såg i Finnairs Business Class verkar nu ha släppts till alla, äntligen. Jag köpte två på Iittala-outleten i Vasa och så fick jag ett av Cecilia och Björn som present också. Jag tycker att de är så jättefina.

Här har annars dagen och kvällen bestått av jobb och däremellan en timmes plågsam massage i Putney. Eftersom det småregnade tog jag bussen in till Putney och under resan steg en liten gråhårig tant i 80-årsåldern på bussen och skulle betala med pengar. Det gick minsann inte längre utan busschauffören sade att de nuförtiden inte tar emot pengar på bussen utan man måste skaffa Oyster-kort. Jag tyckte att han var ganska kort i tonen åt den gamla tanten och frågade två eller tre gånger av henne varför hon inte skaffat busskort. "Jag vet inte" svarade hon varje gång. Det har faktiskt inte informerats tillräckligt om att bussarna skulle bli penninglösa, bara i röstmeddelanden på bussar och som TV-reklam. Hur lätt som helst att förbigå, inte minst för åldringar. När busschauffören tjatat på henne länge och väl så gick jag tillsut upp till dem och sade att jag kan betala hennes biljett med mitt Oyster-kort. Då blev han kanske lite generad och sade leende att det är klart att hon får åka gratis men han bara informerade henne om hur hon skulle skaffa busskortet. I mina öron lät det som om han läxade upp henne och det var inte acceptabelt i mina öron. Han fick henne att se dum ut inför hela bussen för högljudd var han också. Ouppfostrade människa. Hon tackade mig flera gånger efteråt.