Henley och mycket god mat

God kväll i stugorna, nu är Steve och jag hemma igen efter kortsemester i Henley on Thames, eller snarare den lilla byn Nettlebed ca 20 km utanför.

En som var glad över att vi var hemma igen var  Busen, vi hörde honom jama redan på första våningen (vi bor på tredje). Där kan man snacka om hörsel:-) Det var kurr, jam och spring mellan benen i säkert en halvtimme. Det hade emellertid inte gått någon större fysisk nöd på honom eftersom vi hade anlitat en tjej som fyllde på mat, städade kattlådan och lekte med honom under 30 minuter varje dag. Det största problemet är väl att han inte är van att vara ensam hela dagarna eftersom jag jobbar hemifrån. Nå, vi reser inte bort varje månad så när vi gör det så får han stå ut.

Henley ligger vackert vid Themsen, lite över en timmes tågresa från London. Staden är en riktig Tudor-stad med urgamla, gistna svartvita hus överallt. Det är också ett populärt ställe för rodd och andra båtaktiviteter på sommaren,

Vi bodde i en liten by som hette Nettlebed och låg ca 10 km från Henley så det var buss som gällde för att ta sig fram och tillbaka. Det gick hur bra som helst bara man kom ihåg att passa bussen som gick en gång i timmen.

Vi bodde på byns enda pub som hette White Hart. Rummet var stort och vi hade till och med två klädgarderober. Badrummet bestod av dush och toalett och vi hade handfat och ...

ett stort badkar i sängkammaren. Därifrån kunde man ligga och titta på TV om man ville:-)

Vi hann med en liten promenad innan det blev för mörkt och det var dags att byta om till vår trerätters middag (ingick i vårt rumspris varje kväll samt frukost på morgonen)

Titta så vackra stängsel de hade gjort, Tvinnade kvistar och ris som blommade.

Matsalen ... förutom de eventuella lokala gästerna så hade säkert största delen av besökarna kommit med samma erbjudande som oss:-)

Vi åt verkligen gott och en kväll unnade jag mig en supersaftig chokladkaka med vaniljglass.

Kallrökt lax som förrätt ena kvällen

Och lax- och räksallad den andra

En fantastisk havsabborrelunch som jag åt i Henley samma dag som vi anlände.

På vårt hotell blev det stekar båda kvällarna, Surf and turf

Rump steak med helt otrolig pepparöverdrag den andra kvällen.

Frukosten varje morgon

Ja, det var vår helg. Trots att vi inte åkte långt så är det ändå skönt att då och då komma bort från vår lägenhet.

Det har varit en vecka med god mat måste jag säga. På onsdag åt jag middag på "good old" Old Tom and English tillsammans med sweorna Anette och Eva. De blev lika imponerade av maten och inredning som jag är.

På torsdag mötte jag upp med Mia för gemensam födelsedagsmiddag. Vi hade inte träffats sedan före jul så vi hade verkligen mycket att ta igen och vi lovade varandra att det inte ska ta lika länge innan vår nästa träff.

Ja, en riktigt kul vecka har jag haft!

Första vistelsen utomhus

Så här ser man ut när man INTE trivs alls:-)

Efter gymet i morse beslöt jag mig för att låta Busen sätta trampdynorna på asfalten för första gången. Solen sken och temperaturen var behaglig så jag tänkte att tidpunkten skulle vara perfekt för hans första riktiga utomhusvistelsen. Jag klämde på honom den nyförtiden för lilla selen och bar ner honom till vår bilparkering/lilla trädgård. Jag trodde att han genast skulle börja gå omkring och snusa på allt men där misstog jag mig:-) Hela katten darrade som ett asplöv och han jamade högt i protest när jag satte ner honom. Han snusade runt lite pliktskyldigast medan hela bakdelen darrade. Man kan lätt säga att han inte tyckte det var kul alls. Det blev inte bättre av att det redan fanns två katter i området som närmade sig nyfiket. Jag ville inte att det skulle bli några kattslagsmål första gången han var ute så jag lyfte upp honom i famnen. Han klamrade sig fast i min jacka som en skeppsbruten, stackarn.

Om han var miserabel över att vara utomhus så var han dessutom lyckligare när han kom in igen. Han slängde sig på golvet och sköt sig fram med bakfötterna, skulle han haft läppar är jag övertygad om att han skulle ha kysst golvet:) Han jamade och kurrade länge högt och ljudligt och sprang mellan rummen som en skottspole i ren eufori:-).

Imorgon lär det också bli soligt så då ska jag försöka 10 minuter igen, ju mer han vänjer sig desto lättare tror jag det blir, nu är ju allt nytt.

Måndag igen

Så är det måndag igen men jag piggar upp mig med att njuta av en stor bukett blodröda (de ser ljusare ut på fotot) tulpaner på vardagsrumsbordet som jag köpte i fredags. Älskar tulpaner och eftersom jag oftast sätter dem i Aalto-vasen så "måste" jag köpa två buketter:-)

Jag köpte också ett nytt nagellack i helgen, som även det är mörkare än på bilden, lite som tulpanerna. Jag har nagellack i regnbågens alla färger och byter efter humör och årstid. Minns när jag var yngre och fegare, då var det bara rosa pärlemorfärgat som gällde, nu är det allt utom den färgen.

Igår skulle min kompis Mert ha kommit över på middag men han tvingades jobba över och fick avboka, det innebar mer mat för mig och Steve:-). Jag gjorde Gordon Ramsays pork belly som vi åt med sparris och blomkålsmos. Busen satt framför mig och snålades. Till efterrätt blev det Pot de creme med citron som är så otroligt fräscht och gott. Enkel att göra dessutom.

På den här bilden ser man bätte hur djuplila tulpanerna är

Idag har jag inte gjort annat än jobbat, förutom en timme på gymet för måndagens sedvanliga Barre-pass.

Vecka fylld med program

Så är det helg igen, så jävla skönt. Det har varit en ganska fullspäckad vecka med jobb på dagarna och sedan program som SWEA London-styrelsemöte, bokklubb och teater på kvällen.

Det blev tidig uppstigning som vanligt för att vara på gymmet och mitt danspass vid 8.15. Det kändes minst sagt segt att stiga upp i morse och jag kände mig lika mjuk och flexibel i kroppen som en vandrande pinne. Som tur var blev det bättra under passet.

Nu har jag ätit frukost och vilar inför nästa pass, det lite mer hard core Body Attack. sedan ska jag bara slappa resten av dagen.

Igår åkte Steve och jag in till London-stadsdelen Monument för middag på Harry's bar för tidigt födelsedagsfirande. Jag har redan ett par middagar inbokade nästa vecka plus att Steve och jag åker iväg över helgen till ett litet pubhotell i Oxfordshire där dealen inkluderar trerättersmiddag både fredag och lördag så jag tyckte att det räckte med "lyxätande" den veckan:-)

Den här restaurangen ligger nära mitt tidigare jobb så jag har ätit där ett par gånger tidigare och visste att maten var bra.

Finns det kycklingleverpate på menyn så beställer jag oftast den. Steve fick briocherna.

Moi

Restaurangen ligger i källaren och de har bevarat några av de gamla vackra vägarna och träkonstruktionerna.

Till huvudrätt beställde jag hjort (har blivit mycket hjort på sista tiden men så gott) och istället för potatisgratängen som den kom med bad jag om gröna bönor i stället. Köttet var fantastiskt gott, och så mört!

Jag kände mig inte proppmätt så jag beställde ostbricka med port till efterrätt. Jag tog ett litet kex som jag balanserade stora bitar av ost på och Steve fick resten samt vindruvorna. Det är bra att ha en "slasktratt" med sig för jag gillar inte att lämna mat:-)

Efter middagen rullade vi hemåt och jag känner mig fortfarande mätt så det blir en riktigt lätt middag.

Teater och falsk pasta

Duschad, sminkad och klar och om en halvtimmer bär det iväg till Putney för ännu ett SWEA-styrelsemöte, känns som de hålls varje vecka.

Dagen har gått åt till jobb, ett besök på gymet och så gjorde jag världens godaste lunch, lax med zucchinipasta. Jag använde "färdighyvlad" zucchinipasta som jag hittade på Sainsbury's, kallad Courgetti (zucchini heter courgette på engelska). Man behöver bara koka zucchinipastan i ett par minuter och så har den samma konsistens som spagetti men magen blir såååå mycket gladare.

Igår var det dags för teater igen, den här gången The Mater Builder med Ralf Fiennes i huvudrollen. Jag hade aldrig varit på The Old Vic tidigare men har alltid velat gå eftersom de brukar får väldigt berömda skådespelare dit. Den ligger dessutom praktiskt till, 3 minuters promenad från Waterloo Station.

Teatern var grymt vacker, och liten, vilket innebar att man inte behövde köpa de svindyra biljetterna för att se bra. Det enda problemet var att det var ganska lite benutrymme så jag (och många andra märkte jag) började sitta och skruva på mig efter första akten.

The Master Builder, eller Bygmester Solness som stycket heter på norska, är skrivet av Henrik Ibsen. Pjäsen var helt ok men med tre akter var den lite väl lång, speciellt då man satt så trångt. Men, man fick ju se storkändisen Fiennes ifallafall:-) Teatern var helt fullspäckad och det fanns ovanligt många unga personer där, speciellt kvinnor, så jag antar att de också kom för att se Fiennes:-).

Bild från The Guardian

Så här ser han ut utan skägg, snyggisen:-)

Bild från The Old Vic

Valentine's-middag och försvunnen katt

Glad Alla Hjärtans Dag på er! Steve och jag "firade" igår men mer om det senare.

Vi sitter som bäst och myser i vardagsrummet med dörren stängd och elementet på 30 grader. Det är ändå inte för varmt i rummet, hälften av värmen går väl till kråkorna kan jag tänka mig. På TV:ns visas rygby mellan England och Italien och jag skriver blogg.

Söndagen började som vanligt med ett Body Pump-pass kl. 10 men då hade jag nog varit vaken från och till sedan 7-tiden då Busen tyckte det var dags med lite action. När jag kom hem från gymet och ätit frukost tog vi tag i städningen så nu är lägenheten fri från veckans dos av katthår.

Katter är som bekant extremt nyfikna och när jag efter avslutad städning såg att den mellersta lådan i min byrå var öppen så tänkte jag inte mer än att Busen hade snokat bland mina underkläder igen och stängde den. Mer än en timme senare gick Steve in till sängkammaren för att koppla in sin telefon i min laddare som jag har bredvid sängen och hörde ett konstigt pip. Först trodde han att det var telefonen som börjat avge konstiga ljud men frågade om jag sett Busen på ett tag. Det hade jag inte och började misstänka att han kanske blev kvar i byrålådan när jag stängde den. Vi gick in i sovrummet och jag öppnade den mellersta byrålådan, ingen katt, när jag öppnade den understa så tittade en ganska så snopen Busen upp:-) Han hade gått in i den mellersta lådan och sedan krupit ner till den nedersta och därför såg jag honom inte första gången. Det är verkligen aldrig tråkigt med katter:-). För ett par dagar sedan kom han dessutom med stor möda släpande på en stor påse Dreamies (kattgodis) in till sängkammaren när vi skulle lägga oss. Naturligtvis måste jag ge honom några bitar för ansträngningen:-)

Efter att den förlorade sonen återfunnits satte jag mig vid datorn och bokade flyg till Malta för en helg i maj. Jag och min norska kompis Svanhild har haft som tradition de senaste 5-6 åren att resa iväg en långhelg någonstans. Jag har däremot alltid varit lite skeptisk till Malta. Steve var där för 20 år sedan och tyckte inte alls om stället eftersom det var alldeles för nedgånget. En annan kompis som då och då besökt en kompis på ön är inte heller något stort fan. Nu har jag dock hört att det börjar bli ok så jag tänkte jag skulle ge den en chans.

Tillbaka till vår "romantiska" middag. Steve och jag hade beslutat oss för att fira Alla Hjärtans Dag, eller Valentine's day som det heter på engelska, på lördag istället för söndag för att förhoppningsvis undvika de dyra specialmenyerna. Så blev tyvärr inte fallet. När Steve bokade bord till restaurangen online så stod det inget om någon specialmeny på deras webbsida, och när vi efter mycket om och män äntligen kom fram till den franska restaurangen Ma Cuisine Bistrot i Kew så fanns det bara en specialmeny som bestod av 4 rätter och ett glas champagne för £40. Eftersom det varit en riktig utmaning att ta sig till Kew, en resa på 1 timme och 15 minuter (för 10 km) istället för normala 30 minuter på grund av engineering work på tåglinjen mellan Wandsworth och Richmond, så vägrade jag söka något annat. Dessutom är maten på MaCuisine Bistrot alltid mycket god så jag var övertygad om att vi inte skulle bli besvikna, och det blev vi inte heller.

Första förrätten var en tortellini fylld med hummer och toppad med kaviar, grymt god. Eftersom rätterna var så små så hade jag överseende med kolhydraterna den kvällen.

Andra rätten var stekta potatisgnocchis, tryffel och svamp. Också mycket gott. Tryffel är kanske inte min favorit eftersom jag tycker att smaken stannar i munnen i timmar efteråt.

Huvudrätten var en riktig höjdare, chateaubriand som var perfekt medium, serverad med gröna bönor, palsternacksgratäng (hälften mindre kolhydrater per 100 % jämfört med potatis) och bernasiesås. Himmelskt!!

Efterrätten var ett jättestort hjärta med grädde, bär, chokladkaka och maräng, till det serverades hemlagad vanilj- och pistageglass. Glassen var god men jag gillar varken vispad grädde eller maräng, de ger mig kväljkänslor (semlor/fastlaggsbullar är något av det äckligaste man kan äta tycker jag), så efter att jag smakat lite av hjärtat så fick Steve äta resten. Han gjorde ett tappert försök men fick se sig besegrad av hjärtat tillslut för det var verkligen väl tilltaget:-)

Jag vill snart tillbaka till restaurangen och beställa från den riktiga menyn. Skulle vi bo närmare Kew så skulle vi säkert äta där minst varannan vecka.

Imorgon är det teaterdags för mig igen, då ska jag se Ralph Fiennes (känd från Den engelska patienten, Schindlers list etc etc) i Ibsens The Master Builder.

Födelsedagsfirande i Kent

Sitter och vilar nyduschad i soffan efter mina två gymbesök. Steve och jag beslutade oss för att fira Alla Hjärtans Dag idag och har bokat bord på den franska restaurangen Ma Cuisine Bistrot i Kew, eller rättare sagt Ma Cusine Petit Bistrot som lär ska ligga vägg i vägg. Det måste vara en ny avdelning för den fanns inte senast jag var där, men jag hoppas att menyn är densamma. Genom att äta dagarna före eller efter Alla Hjärtans Dag så slipper man det där överdrivna romantiska och överpriserna.

När jag kom hem från mitt andra gympass gav vi varandra våra Alla Hjärtans Dag-kort och så fick jag en bukett rosor av Steve och jag gav honom godis, båda nöjda:-) Nu får jag vänta och se om de slår ut mer eller vissnar direkt, det är lite hit and miss.

Igår gjorde jag den ganska långa resan till staden Faversham som ligger i sydöstra England. Min kompis Jenny firade sin födelsedag på puben The Sun Inn och bjöd på middag och vin. Jag spenderade mer tid på att resa dit och därifrån (2 timmar från dörr till dörr en väg) men jag tyckte att lite kan man ju anstränga sig, det var också kul att komma ut ur London några timmar.

Staden var riktigt söt med gamla hus i olika former och färger. Det var dock svinkallt så jag brydde mig inte om att promenera runt utan styrde kosan direkt till puben.

Jag ville inte riskera att komma för sent till festen så istället kom jag en timme för tidigt. Jag utnyttjade egentiden med att dricka lite prosecco och läsa dagstidningar. En brasa sprakade bakom mig så det gick ingen nöd på mig.

Vi måste ha varit runt 25 personer på middagen och 80 % av gästerna var hennes familj och vänner från Sverige, riktigt bra uppslutning måste jag säga.

Jennys man Jamie till höger, hon kom däremot inte på bild då hon satt så besvärligt till:)

De engelska kompisarna.

Som förrätt fick vi soppa på pumpa och till huvudrätt hade jag valt kött som var perfekt medium. Jag fick hoppa efterrätten då jag måste hinna med tåget som gick kvart före nio men det var ok eftersom jag sällan äter efterrätt iallafall. Det hade kommit några snöflingor på rälsen under dagen vilket innebar att många tåg var försenade eller inte gick alls. Jag måste ha haft tur med mina, för båda gick utan förseningar.

Tyckte den här skylten ovanför toaletten på tåget var lite komiskt. Det är ju snällt att de varnar även i punktskrift men hur ska blinda veta att den är där om ingen informerar dem?!

Full fart

Fredag, jippee. Snart ska jag ta bussen till Victoria station och sedan tåget till en stad i sydöstra England som heter Faversham för att fira min kompis Jennys 40-årsdag med middag på en pub. Det är en timmes resa dit med tåg plus 30-40 minuters för att ta sig till och från Victoria station så det blir nog ingen sen kväll men det blir nog kul iallafall. Vi lär bli ett 20-tal.


Igår morse var datorn så långsam att jag förstod att jag måste stänga ner den helt så att den skulle kunna installera de senaste uppdateringarna, vilka visade sig vara hela 20 stycken. Jag har hela tiden så många webbsidor och dokument öppna att det skulle ta sån tid att leta efter dem varje morgon att jag bara stänger locket när jag jobbat klart. Jag brukar tvingas stänga av den antingen när datorn blir extremt långsam eller när den uppmanar mig till det i en popup var 10:e minut.

Igår var det premiär för SWEA:s bokklubb (är nu medlem i två svenska bokklubbar). Vi träffades i baren/restaurangen på Waterstones vid Piccadilly. Vi var 7 stycken den här gången vilket nog är ganska tillräckligt så att alla som vill hinner säga något. Jag är inte mycket för analys av böcker eller filmer, antingen tycker jag om den eller inte, utan är mest med för att träffa folk:-)

I helgen har jag inget annat planerat än gym och det känns riktigt skönt. Vi ska eventuellt gå ut och äta på lördag om Steve hittar något ledigt ställe. Det fick bli hans uppdrag. Det är ju Alla Hjärtans Dag på söndag och då brukar de flesta bra restaurangerna vara fullbokade, men även dagarna före och efter. Jag är inte intresserad av någon överprissatt set menu utan vill beställa vad jag vill till normalpris. Hittar han inget får vi väl festa till det här hemma.

Medveten närvaro i Hampstead

I söndags var vi ett gäng tjejer som åkte till Hampstead för att prova på och lära oss mer om Medveten närvaro eller Mindfullness av en svensk tjej. Karin, som jobbar som sjukgymnast här i London.

Workshopen inleddes med att Karin berättade om vad Medveten närvaro är, hur metoden uppstod och hur den kan hjälpa oss i våra dagliga liv när takten blir för hög och vi glömmer bort att leva i nuet och andas. Speciellt när man bor i en storstad som London är det viktigt att ”välja sina strider” och inte låta sig stressas av försenade tåg, dålig mobiltäckning, köer osv., kort och gott saker som man ofta inte kan göra något åt och som det är onödigt att bli upprörd över. När vi är stressade ökar vår produktion av hormonet kortisol som var livsviktigt på stenåldern när vi var tvungna att fly från vilddjur eller fiender. Problemet är att hjärnan inte har utvecklats nämnvärt sedan dess och kan inte skilja på stress på grund av livsfara eller på grund av att vi inte har mobilteckning. Det här gör att vår kropp nuförtiden är nästan konstant i beredskap vilket naturligtvis sliter på kroppen. Det faktum att kortisol dessutom är lika bra på att lagra fett som insulin gör ju inte saken bättre. Vi kan sänka vår insulinproduktion ganska enkelt genom lågkolhydratkost, men kortisolet kräver att vi ändrar hur vi reagerar på olika saker omkring oss och det kräver tid och övning.

Efter introduktionen lärde Karin oss en enkel andningsövning som bara behöver ta några minuter att göra och som man kan använda när som helst, var som helst, när man känner att pulsen ökar och man behöver stressa ner.

Nästa övning vi gjorde var att bli medvetna om våra rörelser, att bara fokusera på det vi gjorde just då (t.ex. lyfta ett ben) och känslan och att inte låta våra tankar vandra.

Den sista och kanske svåraste övningen kallades ”kroppsskanning” och pågick i 45 minuter. Den övningen innebar att vi låg bekvämt på golvet medan Karin bad oss fokusera på en kroppsdel åt gången, från tårna till huvudsvålen. Det var väldigt svårt att behålla fokus på det hon sa, plötsligt märkte jag att tankarna vandrade till nästa veckas jobb, deadlines, möten, träning osv. Gång på gång fick jag påminna mig om att fokusera på det som Karin sa, inget annat. Det om något visar hur svårt det är att fokusera på nuet, det man gör just nu.

Lunchvila?, nej vi förbereder oss för kroppscanning:-)

När vi gjort alla övningar avslutade vi workshopen med fika och hälsosamma godsaker samtidigt som vi kunde ställa frågor.

Jag fick verkligen mersmak och ska försöka hitta en kortkurs att gå på.

Il Girasole

Idag har vi haft en riktigt skön dag. Jag steg upp 7.45 (gäääsp, mindre kul) som vanligt för att gå till min dansklass. Jag har märkt att det tar längre tid att lära mig stegen nuförtiden än när klassen hölls kl. 15, det är helt enkelt svårare att fokusera på och minnas dansstegen.

Efter dansklassen gick jag hem och fixade till frukost som jag åt framför TV4:s nyhetsmorgon på min surfplatta. Efter frukosten jobbade jag några timmar tills det var dags att gå till dagens andra gympass, Body Attack. Min högra vad där jag fick en muskelbristning för ca 5 månader sedan verkar nu helt återställd (fingers crossed) och det tackar jag nog mina "kompressionssleeves" för, dvs. kompressionsstrumpor utan fotdelen. Musklerna hålls på plats och blir inte onödigt ansträngda när jag hoppar omkring. Jag är nu äntligen nästan tillbaka i full form i klassen. Jag går på 7-9 klasser i veckan och Body Attack är den absolut mest krävande eftersom den fokuserar på högintensiv intervallträning med två pulstoppar. Klarar man av en sådan klass så kan man nog skryta med att man har ganska bra kondis och styrka.

När jag kom hem igen hoppade jag i duschen och sedan dammsög jag hela lägenheten och sedan var jag svettig igen.

På kvällen började det både regna och blåsa vilket inte var det ultimata eftersom jag och Steve skulle promenera till vår lokala italienska restaurang Il Girasole. Det är 10 minuters promenad men ikväll kändes det som 30.

Jag beställde en liten (!) korv- och skinkbricka till förrätt ...

Och en av dagens specialare till huvudrätt, lamm med vitlöksbroccoli (istället för ugnsrostad potatis). Steve han körde med pizza som huvudrätt som vanligt, tråkmåns:-)

Jag gillar verkligen den här restaurangen, den är liten, alla anställda talar italienska (=genuint) och dessutom lägger de inte till någon "service charge" utan överlåter det till kunden att bestämma hur bra man tyckte servicen var ... vilken alltid är på topp.

När jag kom hem provade jag miniflaskan med kakaogin som jag köpte igår. Jag drack den rå med isbitar för att kunna känna smaken. Den var riktigt god och man kände tydligt kakaosmaken.