Hur svårt kan det vara?

Om ni planerar att öppna bankkonto i England så avråder jag bestämt Natwest, större idioter får man leta efter. Jag beställde ett nytt bankkort i början av november eftersom mitt gamla skulle gå ut när jag befinner mig i Finland. Det skulle ta 3-4 bankdagar sa kvinnan i kundtjänsten. 9 dagar senare, inget kort. Jag ringde då upp kundtjänsten igen och de kollade i sina system. Enligt informationen där skulle kortet ha levererats hem inom de föreskrivna dagarna men jag hade varken sett kort eller något meddelande i postlådan. Problemet är att bolaget som Natwest anlitar endast levererar mellan kl 9-17. Hallååå!!! Vad tror dom? Det finns faktiskt folk som jobbar i dessa lågkonjunkturtider och det innebär att man oftast INTE är hemma just den tiden. Så, jag annullerade det kortet och beställde ett nytt, som jag sade att måste sändas till bankkontoret nära mitt jobb. 15 dagar och 4 bankbesök senare har jag ännu inte fått mitt jävla kort. Kvinnan som jag talade med på kontoret idag sade, i motsatt till de 3 andra jag talat med tidigare, att kundtjänsten inte alls satt deras kontor som leveransadress, trots att kvinnan jag talade med på telefon sade att hon gjort det. Det verkade som igen vet någonting i det här landet. Man måste alltid dubbelkolla allt och ändå hamnar man att springa runt som en yr iller när man blir skickad än hit och än dit. Ett enkelt "jag vet inte" skulle ha varit bättre än att de gissar. Nu ska jag dit imorgon igen, håll tummarna.

Julshopping till mig själv

Jag har, liksom de flesta, läst Stieg Larssons trilogi och tycker att böckerna är helt fantastiska. Jag har väntat på att de skulle visa filmerna på bio här i London, eftersom de till och med visade "Låt den rätte komma in", men det har inte hänt. Nu orkar jag inte vänta längre och i morse beställde jag de två första filmerna på CDON och de borde ha anlänt till mina föräldrar när jag kommer hem till jul. Då blir det filmfest:-)

Juldekorering

Jag gillar allt som har att göra med julen, från att köpa julklappar till att julstäda, nej det sista var lögn:-). Jag har lyckats samla på mig ganska många julsaker här i London och jag brukar alltid dekorera på första advent. Det här året får jag nog vänta, om jag alls hinner göra något, eftersom vi håller på att sälja lägenheten. Det gäller att hålla den så neutral som möjligt, suck.


Jag skulle gärna ha köpt en hyacint eftersom den avger en sån julig doft, men nu, när det är säsong för blomman, finns den inte att hitta någonstans, annars så säljer de hyacinter här året runt, både i buketter och krukor!?!

Söndagslunch med opera

Idag gick Steve och jag mellan regnskurarna till en av våra favoritrestauranger, Little Bay i Battersea för att prova på deras Sunday Roast. Vi gillar deras vanliga mat och det gör inte saken sämre att man får 50 % rabatt före kl 19, varje dag. Själva restaurangen är mycket intressant inredd och jag vet inte om jag tycker den är häftig eller smaklös men jag tror inte att någon lämnar oberörd:-). Idag fick vi live opera till vår lunch när en kvinnlig operasångerska gick runt och sjöng några arior för besökarna, faktiskt inte dumt alls. På torsdagar och fredagar är det alltid live operamusik. Det finns fyra Little Bays i London och restaurangen är verkligen värd ett besök.
Deras efterrätter skulle räcka till två, men när Steve väljer tiramisu eller något annat gräddigt och översött får han behålla den för sig själv, bara åsynen av den får mig att må illa:-). Det är tur att det finns åtminstone något i matväg som jag inte vill ha:-)

Pokerkväll

Igår var då jag och Steve till Terry på pokerkväll, efter mycket om och men:-). Terry bor i ett område som heter Woolwich Arsenal, nära Greenwich. Området är inte det bästa och vackraste i London och Suss föreslog att vi skulle ta båtbuss dit istället för tåget. Båtbryggan ligger dessutom mittemot Terrys hus. Sagt och gjort, vi hade kollat tidtabellen på förhand och såg att båten avgick från Waterloo pier. Väl i Waterloo promenerade vi till piren där vi köpte biljetter och gick till bryggan för att vänta. Båten skulle avgå 16.50 och det fanns redan en båt vid bryggan när vi kom. För att vara riktigt säkra på att det var rätt båt så frågade Steve en av personalen, om detta var 16.50-båten till Woolwhich Arsenal, och visade biljetten. Javisst sa hon och vi hoppade på.

Vi hade satt oss bekvämt tillrätta och båten åkte iväg. Vi blev dock misstänksamma när en kille började prata i mikrofon och sade att det serverades ett gratis glas champagne längre bak i båten. När har de börjat servera gratis sprit på offentliga färdmedel?! När han sedan började berätta om olika sevärdheter som vi passerade, textade jag Suss och frågade om de vanligtvis brukar göra detta på båtbussarna. Hon svarade att det lät onekligen lite konstigt. Det visade sig att vi hamnat på en halvtimmes guidad båtresa till Tower Bridge och tillbaka!! Det var inte så mycket att göra utan jag hämtade våra gratis champagne och vi fick oss en kort historielektion:-) Skål!!

Väl tillbaka vid Waterloo Pier kollade vi tidtabellen noggrant och hoppade denna gång på rätt båt.

När vi äntligen kom fram, stärkte vi oss med pizza, sallad, godis och ostbricka innan det var dags att börja dela korten. 3 timmars intensitv spelande avgick Terry med segern, igen, och kunde ta hem £30 i vinst. Steve kom tvåa och fick sin insats på £10 tillbaka. Jag och Suss lyckades inte denna gång, kanske vi var för intresserade av ostbrickan och godiset för att kunna fokusera på spelet:-)

Fullt program

En tjej skulle komma och kolla lägenheten kl 1 idag och vi spenderade tiden fram till det att sätta den i topp skick. Inte för att vi hunnit stöka till den sedan den föregående visningen för två dagar sen, men kvinnor är mer kräsna så det måste se fräscht och fint ut.

Steve berättade att hans kompis Duncan hade sagt att det finns två dofter som kan göra köparen mer intresserad, kaffe och nybakat. Jag hade planerat att baka första satsen lussebuller i helgen och tänkte, varför inte?!, alla sätt är bra utom dom dåliga. Jag tog bullarna ur ugnen 1 minut före 1 och sedan rymde jag till gymet:-) Det behövs inte två personer som följer besökarens varje rörelse.

Typiskt nog blev lussebullarna de mest misslyckade hittills, men iallafall doftade de rätt (och smakade)....jag satte till och med lite extra kardemumma i dem:-)

Steve hade redan smakat en när jag kom hem:-)

Jag vet inte om det var bullarnas förtjänst (jag vill ju gärna tro det;-)), men tjejen var nöjd över det hon såg, hon tog till och med ett foto av vardagsrummet och frågade en massa detaljerade frågor, det gör man ofta inte om man inte är intresserad. Hon hade redan sett ett antal "shared ownership" lägenheter i nybyggda hus men hon sa att de är jättesmå med kök och vardagsrum i ett. Vår lägenhet var den största hon sett. Det verkar som om de nuförtiden bygger så att de ska få inklämt så mycket människor som möjligt. Hon skulle se en annan på tisdag så nu får vi bara vänta och se.

Snart åker vi till Greenwich på pokerkväll. Vi tänker försöka ta vattenbuss dit, den lär stanna alldeles utanför Terrys hus och resan är trevligare än om man tagit tåget.

Gott och blandat

Godsaker, godsaker som en granne brukade säga. Kunde inte hålla mig från att samla på mig ett antal godispåsar när jag var till "köket". Det blev djungelvrål, sura bilar, surt fruktgodis och den gaaamla favoriten, piratos.

Köpte också ett par sandaler från HM när jag ändå var i Oxford Circus, det är ju säsong för dem nu och jag har ju så få skor, särskilt svarta;-)

På tal om annat så var killen som skulle kommit igår och kollade på lägenheten idag. Steve visste inte vad han tyckte men han hade sagt att han kanske återkommer för ett andra besök på söndag men det är naturligtvis inte säkert. Det ska komma en tjej och kolla på lördag så det rör på sig liiite. Hoppas nu bara någon lägger ett bud också.

Glögg och godis

På lunchen idag åkte jag till "skandinavienbutiken" Scandinavian Kitchen som ligger alldeles nära Oxford Circus. Där är alltid mycket folk som sitter och äter danska smörrebröd, tunnbrödsrullar, kanelsnurror, köttbullar med rödbetssallad osv. De har även en liten butik, som de nyligen förstorat, och man kan köpa allt från pyttipanna till Polly och nu i juletider glögg i olika styrkor, glöggkryddor, pepparkakor, you name it.

Jag och Steve ska på pokerkväll hos Terry, Suss före detta pojkvän. Som tur är skildes de som vänner så vi kan alla träffas:-) Jag tänkte att blommor kanske inte är helt rätt att ge en man så istället beslöt jag att åka till SK på lunchen och se vad de hade. Nordisk mat är alltid populärt bland personer som haft turen att komma i kontakt med den på andra ställen än IKEA (fast jag älskar IKEA:s köttbullar):-) Det blev en flaska Blossa starkglögg spetsad med rom och en påse Mariannechoklad. Det borde nog få fart på kvällen och spelandet:-)

Senaste nytt

Senaste nytt om vår husköpsprojekt:-) När allt är klart, var än vi kommer att bo, kommer jag att skåla i champagne.

Idag besökte en bostadsförmedlar Steve i vår lägenhet och gick igenom "försäljningsstrategin". Även om de ännu inte har rätt att sälja vår lägenhet (måste vänta till 24.12) så kommer de att återvända för att ta foton på fredag och sedan sa hon att det kan hända att de första potentiella kunderna kommer på lördag. Hon fick våra extranycklar med sig. Om det sedan finns intressenter så får de ställa sig i kö. Det är sällan som "shared ownership"-lägenheter säljs av en bostadsförmedlare så jag kan tänka mig att det finns intresse, de som besöker förmedlare har oftast ganska bra med pengar men på detta sätt kan de få en bra lägenhet till vrakpris. Killen som skulle ha kollat lägenheten i kväll ringde och bokade om, han är lärare och måste jobba över för att hålla ögonen på kvarsittare:-).

Ikväll lyckades jag släpa mig till gymet för första gången på 1,5 vecka, det gjorde säkert kroppen gott:-) Har siktet inställt på att gå imorgon också. Arbetsbördan har sjunkit till normal nivå nu så jag kan lämna jobbet i god tid.

1 månad till jul...

och jag har inte köpt några julklappar ännu. Jag väntar fortfarande på att få mitt bankkort, har "bara" väntat i två veckor nu. Imorgon ska jag vandra iväg till banken igen och kolla om det kommit fram.

Annars har vi fått ett nytt bakslag gällande lägenheten som vi försöker köpa. Kvinnan på bostadsförmedlingen, som i lördags (och alla andra gånger) sa att det är ok om vi inte har möjlighet att genomföra köpet nu i december, sade idag att det kan hända att säljaren vill sätta lägenheten till försäljning igen om vi inte kan genomföra transaktionen i december. Hon sa det när hon ringde och frågade när vi kan träffa juristen och Steve sa att vi ju ännu inte sålt vår lägenhet så det är ännu inte aktuellt. Hon vet mycket väl vår situation och jag har inten aning om vad som flög i henne nu...kanske hon vill ha sin 3 % bonus före julen. Det känns lite så. Så var vårt humör under fryspunkten igen. Jag sade åt Steve i helgen att vår bostadssökning har gått för lätt, något kommer säkert att skita sig snart och voila!! Jag hatar när jag har rätt om negativa saker. Nå, skiter det sig så skiter det sig, vi är låsta till vi har sålt vår lägenhet. Hoppas killen som ska komma och kolla imorgon blir helt förälskad:-)

Jobbet är stressigt som bara den. Minns inte när jag senast haft så mycket att göra på jobbet under så "lång" tid, 2 veckor, Nå, det är övergående och snart åker jag hem för att fira jul!! Den 9 december är det företagets julfest. Företaget har alltid sina sommar- och julfester på onsdagar; för det första är det billigare för dem att hyra en bar/restaurang och för det andra dricker folk inte så mycket (lägre barnota för företaget) då de måste upp till jobbet på torsdag.

Så här livat har vi det också på våra fester:-)

Nu kan veckan börja

Avskyr måndagar, de känns som en enda uppförsbacke. En lååååång arbetsvecka framför sig och helgen i gott minne.

Steve ringde dock på eftermiddagen med lite goda nyheter. Han berättade att en kille ringt om vår lägenhet. De hade kommit överens om att han ska komma och se den på onsdag efter jobbet. Tror inte vi lyckas vid första visningen, det skulle vara för bra för att vara sant, men hoppas kan man ju. Vi har plockat undan lite grejer ikväll för att lägenheten ska se rymligare ut och imorgon ska vi göra en sista ansträngning. En person från bostadsförmedlingen som vi kommer att köpa den andra bostaden av kommer också komma över tidigare under onsdagen och ta foton. Vårt två månaders avtal med "housing association" går ut om en månad och om de inte får den sålt under den tiden (med den här farten ser det dåligt ut) så får vi använda vilken bostadsförmedlare som helst. Enda nackdelen är att 3 % av bostadens pris går till bostadsförmedlaren, jämfört med 1 % om Steve skulle få den sålt nu.

Efter städningen unnade jag mig en mugg med glögg, naturligtvis med russin och mandlar. Så otroligt gott.Till helgen tror jag att jag ska baka den första satsen med lussekatter. De är så goda nybakade, skulle kunna äta upp hela plåten, baka en ny sats och äta upp den också.

Julen har anlänt

Steves morsa älskar att köpa julklappar och när hon och Steves farsa kom upp till London och hämtade Steve för några veckor sedan hade de med sig ett antal välfyllda påsar.

Mat i massor

När vi lämnat tillbaka "RugDoctorn" till affären vandrade vi i envist regn till Putney och den italienska restaurangen Il Mascalzone. Vi har varit dit ganska många gånger för lunch då Steve älskar deras pizzor, men det här var första gången vi varit där på kvällen. Maten var lika bra som vanligt (gillar deras skaldjurspasta och -risotto) men vi kom fram till att man nog inte ska gå dit om man vill ha en romantisk kväll eller helt enkelt kunna äta i lugn och ro. Musiken var högljudd (italiensk naturligvis), folk näsatn skrek när de talade (för att överrösta musiken) , barn sprang omkring och detsamma gjorde servitörerna.

Vi var mentalt utmattade när vi kom ut. Vi beslöt oss för att gå till en bar eller pub UTAN musik för ett par drinkar. På vägen hem, fortfarande i ihållande regn, passerade vi en liten bar som vi trodde hade gått bankrupt. Det såg ganska tomt ut och vi beslöt oss för att gå in. Förutom ett mycket högljutt gäng med tjejer som, enligt ägaren, druckit champagne non stop sedan kl 2 på dagen, så var det bara vi och ett annat par. Ägaren var dock mycket underhållande, lite smårund och med ett lite feminint sätt. När han hörde att jag var från Finland blev han helt exalterad. Han berättade att han hade haft en finsk flickvän i slutet av 90-talet och tillbringat ganska mycket tid i Helsingfors. Han var dock inte så förtjust i de halvfyllda ölglasen som man får i Finland:-). Här fyller de upp till kanten.

Idag var vi till Finska Kyrkans julbasar i Canada Water. Varje jul och påsk har de basar och säljer bl.a. mat och godis i massor. Priserna har dock krupit uppåt under de senast åren men det verkar inte ha skrämt iväg besökarna. När vi lämnade kyrkan var det säkert 20 meters kö. Notera dörrvakten till vänster på bilden, jag vet ingen annan kyrka med sådan:-)

Vi köpte inte så mycket den här gången, en liten påse rågbröd, saltgurkor, leverlåda och kålrotslåda.

När vi kom tillbaka till Clapham Junction gick vi till en pub för "Sunday roast". Steve berättade att hans mormors mor brukade ta honom till just den puben när han var 5-6 år. Månne det var för att hjälpa henne henne efter några glas öl eller sherryn för mycket:-). Maten på den här puben är jättebillig och dessutom riktigt god och när vi beställde våra sunday roasts och servitrisen frågade om vi ville ha normal eller "supersize" portion med extra grönsaker så slog vi till med supersize. Eftersom den extra stora portionen bara var 1,50 pund mer, eller 6 pund, så trodde vi inte att den skulle vara såå mycket större. Vi hade fel, så här såg portionerna ut!!

Den bestod av en halv kyckling, potatismos, rostade potatisar, 2 Yourkshire-puddingar med stuffing balls, kokta ärter, kokta morötter och små korvar inlindade i bacon samt brun sås. Vi åt och åt och åt och när jag slutligen gav upp såg det ut som om jag inte ens ätit hälften. Vi formligen rullade ut ur puben. Nästa gång blir det normal portion:-)

Skinande rent

Nu har den heltäckande mattan i vår lägenhet fått sig en ordentlig behandling med "RugDoctorn". Den har säkert inte blivit tvättad sedan huset byggdes 1993. Vi fick inte bort alla fläckar men den har blivit mycket mer jämn i färgen.

Här visar en långhårig Steve hur det går till, men det var jag som gjorde arbetet för han sade att jag "gör det så mycket bättre":-). Nå, han får dra den tillbaka sen:-).

Gårdagens tillfälliga "panikattack" när vi började oroa oss för att säljaren av "vår" bostad absolut skulle vilja genomföra lägenhetsaffären redan i december är nu över. Jag uppmanade Steve (han har skött all kontakt med den här förmedlaren) att ringa upp bostadsförmedlaren i morse och säga som det var att vi inte har någon möjlighet att genomföra köpet i december eftersom, trots att vi skulle hitta en köpare redan nästa vecka, det tar tid innan alla papper har skrivits under och pengarna finns på vårt konto. Bostadsförmedlaren lugnade dock Steve och sa att det är helt ok och att ägaren troligen inte skulle ha kunnat få ut hyresgästerna så snabbt heller. Hon kan ju alltid låta dem hyra några månader till (hon hade gjort upp ett kontrakt med dem på 6 mån från och med november).

Kvällens planer är middag på en bra italiensk restaurang i Putney ikväll efter att vi återlämnat "doktorn" och kanske några drinkar, det kan nog behövas. Imorgon är det julbasar på finska kyrkan och vi kommer troligen att åka dit och shoppa finsk julmat och godis till överpriser. Ifjol hade de till och med en finsk dörrvakt, komplett med svart bomberjacka, svarta jeans och combat-skor, som höll "ordning" på de köande utanför kyrkan. Jag har också tidigare besökt svenska och norska kyrkan men ingen har så bra utbud som den finska.

Äntligen fredag...

...det var inte en dag för tidigt kan jag säga, otroligt stressig vecka. Steve hade också stressat hela dagen med vårt bostadsköpprojekt. När vi ska både sälja och köpa på samma gång så är det dubbelstress eftersom vi måste ha en köpare till Steves lägenhet innan vi kan få loss några pengar från banken.

Lägenheten har nu varit på nätet en vecka men ännu är det ingen som velat komma och se den. Läget är perfekt, i bra skick och i det rådande ekonomiska klimatet borde "shared ownership"-lägenheter vara guld värda eftersom man bara betalar för halva lägenheten och betalar en symbolisk hyra för andra halvan. Problemet är väl främst att den först måste marknadsföras av organisationen som äger andra halvan i 8 veckor och de är inga försäljare precis. Alla bostadsförmedlare som vi talat med säger att de skulle sälja lägenheten på en vecka om de fick tillgång till den. Nå, vi har bara haft bostaden till försäljning en vecka ännu och idag ringde Steve till företaget som har hand om marknadsföringen och nästan bad och bönade att de skulle göra sitt bästa:-) Killen på företaget sa att de skulle skicka ut ett 500 nyhetsbrev till personer som står på en lista om att de vill köpa en "shared ownership"-lägenhet. Han skulle även skicka ut informationen till de som sagt att de är intresserade av att köpa i Wandsworth.

I morgon tänkte vi besöka bostadsförmedlaren som säljer "vår" lägenhet. Säljaren hade sagt att hon skulle vilja få försäljningen avklarad i december men det lär nog inte lyckas för oss. Hon hyr ju ut lägenheten för tillfället så hoppas det skulle funka att hon skulle fortsätta med det några månader till. Om vi skulle förlora huset, vilket verkligen skulle vara skit, så vet vi att det finns bostäder att köpa och nu före jul så blir det "rea" på dem för säljare vill börja med ett rent bord i början av året.

Ikväll gick vi och hyrde en sånt här vrålåk:

I morgon ska våra heltäckande mattor bli som nya:-) Jag tvivlar starkt dock.

Stress

Idag har det varit minst sagt full upp på jobbet, avdelningens lathund har så klart inte ansträngt sig nämnvärt och nu måste vi skicka ut hälften av hennes översättningsprojekt till en extern översättningsbyrå för att hon inte behagat göra något. Det känns minst sagt bittert när alla andra stressar som galningar för att möta deadlines medan hon sitter och surfar på intenet tills det blir så bråttom att vi måste skicka ut dem vilket är dyrt. Varför betala henne lön för att inte göra någonting när vi måste betala nästan lika mycket pengar till en översättningsbyrå som gör hennes jobb? Inte verkar hennes chef få henne att förstå heller.

Efter jobbet mötte jag och Steve upp i Clapham Junction, vi skulle möta ännu en "bostadslånrådgivare", men den här gången skulle vi ansöka om ett lån "på riktigt". Den här rådgivaren jobbar på uppdrag av samma bostadsförmedlare som vi kommer att köpa vår bostad av. Vi gick igenom processen med honom; fattade beslut om lånetyp, fick råd om försäljningen av Steves lägenhet (att sälja den är första prioritet annars kan vi inte köpa den andra), fyllde i 100 och 1 blanketter och signerade till höger och vänster. En och en halv timme (på grund den jättelångsamma datorn) senare var alla papper påskrivna och ansökan vidarebefodrad till banken. Jag och Steve satt och småskämtade medan vi väntade på att datorn skulle behandla varje knapptryckning och rådgivaren sa med humor att vi två är som en "comedy act":-) Han sa att normalt brukar folk vara väldigt allvarliga under besöket men inte vi, kanske det är för att det är den tredje lånerådgivaren som vi träffar så vi har hört det mesta förut. När vi skulle gå frågade rådgivaren om vi har några frågor och Steve svarade snabbt "Do you want to buy a flat?".

Efteråt åt vi middag på en japansk restaurang i närheten som heter Miyajima Restaurant.

Jag och Steve beställde wokade glasnudlar med räkor, kyckling och grönsaker. Mycket gott! De har också, naturligtvis, en massa olika typer av sushi.

I helgen tänker vi hyra en "RugDoctor". Vi har ljusa heltäckande mattor i både vardagsrum, hall och sängkammare och under åren har de fått fler och fler fläckar. Om nu folk ska börja komma och kolla på lägenheten så vill vi inte skrämma bort dem med skitiga mattor. I vår kommande bostad finns det INGA heltäckande mattor och jag vill inte ha vanliga mattor dit heller.

Pub-besök

En liten snabbis innan jag åker. Ska träffa Suss på den vackra puben Princess Louise som jag talade om tidigare. Ska bli härligt att varva ned med lite intressant skvaller och några drinkar.

Idag fick vi reda på att det ska bli julstädning i företaget, dvs. folk ska bli uppsagda. Verkar vara mer regel än undantag på det här företaget. De "rensar ur" ett par gånger om året, speciellt före jul, för att några månader senare inse att de faktiskt behövde de där personerna och tvingas anställa på nytt. Allt för att det ska se bra ut i årsredovisningen inför det nya året och hålla aktieägarna glada. Min avdelning påverkades inte eftersom vi jobbar med de lokaliserade sajterna och skulle vi tvingas gå så skulle ingen uppdatera dem. Det är speciellt tur att vi inte berörs när jag och Steve nu har bestämt oss för att köpa bostad.

Lat eller oorganiserad

Ibland förvånas man av hur svårt vissa har att ta sig i kragen och göra sitt jobb. Det finns ett par i mitt team som alltid är ute i sista minuten när det gäller att möta en deadline, ofta missar de den för de har inte fått ändan ur vagnen och börjat på sitt projekt i tid. Jag jobbar på ett online-spelföretag med webbsidor på många olika språk och allt material måste därför översättas till sina respektive språk. En av mina uppgifter är att koordinera pokeröversättningarna och jag har rivit mitt hår både en och flera gånger i mina försök att få speciellt två av översättarna att få in i sitt huvud att börja i tid och få jobbet färdigt. Projektet slutar inte med deras översättning utan sedan ska texten skickas vidare till andra som bearbetar materialet ytterligare så att det ska kunna skickas ut. Oftast ska alla språk skickas ut på samma gång och om en eller två av översättarna är försenade så kan inget språk skickas ut, vilket kan innebära att en kampanj blir försenad som i värsta fall kan innebära minskade inkomster. Det är alltid samma 2 översättare som är försenade, och speciellt en av dem har ingen annan ursäkt än att hon är fruktansvärt lat eller omotiverad. Hon har minst av alla att göra men är alltid sist ut, hon gör allt annat än att jobba. Jag sitter bakom henne så jag ser vad hon sysslar med på dataskärmen. En typisk arbetsdag ser ut på följande sätt:

10.17 Anländer till jobbet, sist av alla
10.18 Berättar för de närmaste kollegorna om jobbig tunnelbaneresa, bussresa, föregående kvälls händelser
10.38 Frukost framför datorn, kollar Facebook, privata email, läser nyheterna online
11.25 Kollar jobbe-mail
11.26 Skriver meddelanden på facebook, besvarar privata email, kollar på videon på youtube
12.00 Teammöte
12.30 Går ut och köper lunch
12.57 Lunch framför datorn, kollar Facebook, privata email, läser nyheterna online
13.23 Skriver meddelanden på facebook, besvarar privata email, kollar klipp på youtube
14.00 Beställer något på internet
14.20 Kollar jobbe-mail
14.21 Kollar klipp på youtube, flera gånger
14.30 Brandövning, alla ut ur byggnaden
15.00 Läser något på wikipedia och andra webbsajter, troligen inte jobbrelaterat
15.45 Öppnar vårt "content management system" och översätter faktiskt ett par rader
16.00 Tillbaka på Facebook och youtube
16.17 Ut och köper godis
16.32 Äter godiset och surfar på nätet
16.47 Översätter några rader till

Jag åkte från jobbet kl 17 så jag vet inte vad som händer sedan, inte mycket enligt en kollega som koordinerar översättningen av andra produkter. Hon har en massa långa och knepiga texter som ska översättas med deadline i början av veckan och hon har inte ens öppnat dem ännu. Det kommer säkert att bli som vanligt; hon inser att texen är mer krävande än hon trodde och att det kan bli svårt att möta deadlinen, såvida hon inte jobbar halva natten, hon får panik, skyller på långsam dator och mjukvara, säger att hon inte fått vissa email etc. Det är allt och allas fel utom hennes eget.

Det är som att jobba på dagis.

Måndag igen

Så har då snart veckans tyngsta dag, måndagen, passerat. Sköööönt.

Jag gjorde nästan inget alls igår, stack bara ut näsan genom dörren och det soliga vädret för att gå till gymet en timme och sedan tillbaka hem igen. Fick iallafall tvättat en maskin med kläder. Steve kom välfödd tillbaka från sina föräldrar vid sjutiden.

Idag har det varit jobb och ett möte med VD för ett av våra dotterbolag som jag ska hjälpa med mitt "lokala kunnande" när de ska introducera en av våra produkter i Sverige. Äntligen ett projekt där jag får använda huvudet och som faktiskt känns motiverande. Skulle passa bra i min CV också:-)

Efter jobbet mötte jag upp med Steve i Clapham Junction där vi skulle möta upp med en bostadsförmedlare för att se ännu en lägenhet som kommit upp på marknaden. Vi har nog redan bestämt oss för lägenheten i Southfields men det skadar inte att kolla några till så vi blir överbevisade om att vi gjort ett bra val:-) Vi blev dock inte förälskade. Säljaren håller på att renovera den så att den blir tiptop med en massa finesser men rummen var ganska små och trots att huset var viktorianskt så hade allt som är typiskt för den perioden skalats bort. Ägaren hade satt högtalare i duschen (fanns 2), en spisfläkt som såg ut som en jätte-CD-spelare, jacuzzi etc. Dessutom var priset ca £60 000 över vår budget (vad hade förmedlaren tänkt?!). Lägenheten låg på en bra gata dock, men det hjälpte inte:-)

Trädgården. Det var en sk lower ground floor flat, typ en källarvåning.

Det större badrummet med jacuzzi.

Ett par foton från förra lördag

När jag lämnade sjukhuset förra lördagen mötte jag upp med Ulrika och vi åt lunch/middag på den bästa turkiska restaurangen jag vet i London, Best Mangal i West Kensington. Maten är jättefräsch och portionerna är stora. Det finns två på samma gata, endast ca 200 meter från varandra. Jag retade Steve, som också älskar Mangal, efteråt genom att detaljerat beskriva vad vi ätit. Han fick vid den tidpunkten endast dricka genomskinlig vätska:-)Ulrika hugger in på turkisk pizza. Jag vald grillade kycklingbröstbitar som vanligtSenare på kvällen åkte vi in till city. Ulrikas favoritpub i London heter Interpid Fox och hon ville åka och ta en drink dit och "insupa" atmosfären. Stället är perfekt för de som gillar rock/metal/punk. Vill man smälta in ska man helst klä sig i svart dock. Jag såg och hörde ett par långhåriga finska hårdrockare där också så puben är uppenbarligen välkänd:-) Efter en drink på "foxen" gick vi vidare till en irländsk pub i Covent Garden, Porterhouse. Förutom sitt eget öl säljer de även hundratals andra ölsorter, däribland Lapin Kulta. Flera dagarna i veckan har de mycket bra cover band som spelar på nedre våningen. Inredningen är jättefin med en massa mässingsdetaljer. Ett ställe som verkligen är värt ett besök, speciellt om man gillar öl:-)

IKEA-utflykt

Jisses vilket väder de har varit idag, regnigt och blåsigt. Det är konstigt, 10 utav 10 gånger som jag har åkt till IKEA så har det varit skitväder. Jättekul att gå i spöregn med fulla kassar. Nå, jag hade bestämt mig så iväg bar det till IKEA i Croydon, "chavarnas" huvudstad. Chav är samlingsnamnet för en person, ofta med dålig utbildning och av arbetarklassen som främst klär sig i sportkläder (ofta med Burberry-keps) och vulgära smycken. Chavs anses allmänt vara en ignorant underklass med tendens för kriminellt och och dåligt beteende. Tjejerna har ofta håret tillbakadraget i en stram hästvans. Frisyren kallas allmänt "Croydon facelift" (Croydon-ansiktslyftning)Nå anyway, en buss- och spårvagnsresa kom jag äntligen fram till IKEA

Mitt första mål när jag kom fram var restaurangen där jag hade min vanliga portion köttbullar, potatis och lingonsylt. Jag måste alltid äta först innan jag kan fokusera på shopping:-). Jag var lite besviken på deras sås, den var tunn, vit och smaklös, den smakade utspädd. Verkligen inte en riktig brunsås. Vad är det med engelsmännens förkärlek för vattniga såser?!

Jag köpte inga stora saker idag. Jag och Steve kommer att vänta tills vi flyttar in i vår nya lägenhet och det kommer ännu säkert att ta ca 2 månader innan köpet är klart. Jag fick med mig diskborstar, ugnsform, doftljus, ett par flaskor glögg och julmust och naturligtvis de här:-) Det är tveksamt om det finns något kvar när Steve återvänder imorgon:-)

Regnigt men vad gör det, det är ju iallafall fredag

Idag har det regnat nästan hela dagen. Jag har egentligen ingenting emot det för det innebär att temperaturen stiger...även inne i vår lägenhet:-) Dessutom regnar det sällan många minuter i sträck så man hinner bra kasta sig ut och köpa lunch eller shoppa mellan regnskurarna.

Idag slutar jag fyra, yippeee. Företagsledningen beslutade för några månader sedan att alla ska få sluta en timme tidigare på fredagar och eftersom jag alltid börjar kl 8 så sticker jag 4. Jag i princip alltid den första på kontoret vilket är otroligt skönt. Efter jobbet bär det raka vägen till gymet. Var dit igår också och kände mig väldigt nöjd med mig själv efteråt, säkert kroppen också:-).

Efter gymet blir det kompisdejt med Ivonne hemme hos henne i Hammersmith. Vi kommer att äta thaimat, dricka vin och skvallra. Vi går kanske till den lokala puben senare, men eftersom hennes dotter inte är hemma och kan vara barnvakt åt sin ynbre bror och hans kompis som är på "sleepover", så stannar vi nog hemma hos Ivonne. Ett alternativ skulle vara att släpa med dom till puben men jag tror knappast att de skulle ha tålamod någon längre stund, de befinner sig inte i den åldern ännu:-)

Ivonne har säkert en av de bästa utsikterna i området. Hennes lägenhet har stora fönster som alla vätter mot Themsen som flyter bara 100 meter från hennes hus. Jag är uppvuxen med sjöutsikt och trivs bäst när jag kan se vatten, jag skulle till och med kunna nöja mig med Themsen i brist på annat.

Fredagskänslor

Känns verkligen som om det skulle vara fredag idag, jag tycker att jag har gjort mitt på jobbet för den här veckan och är helt förberedd på att att sova länge imorgon:-)

På lunchen träffade jag min före detta kollega Svanhild. Hon var i London på kurs över dagen och vi hann mötas på snabblunch innan hon tog tåget tillbaka till Birmingham där hon bor. Har inte sett henne sedan vi besökte Dublin i slutet av september.

Steve åker ned till sina föräldrar idag och ska stanna till söndag. Han är enda barnet så jag kan tänka mig att han blir ordentligt uppassad nu när han är "sjuk" med en strid ström av hans favoritmat:-). Jag valde att stanna kvar i stan och bara slappa. Den senaste veckan har varit ganska hektisk och kände inte för att socialisera alltför mycket även om hans föräldrar är supertrevliga (jag har alltid haft tur med mina "svärföräldrar" och när ett förhållande har tagit slut har jag saknat dem mer än exet:-). Imorgon har jag dock planerat att åka och hälsa på min kompis Ivonne i Hammersmith efter jobbet och på lördag eller söndag funderar jag på att åka till IKEA och köpa lite glögg och annat gott. Det börjar ju lacka mot glöggtider nu och det enda som duger är finsk, svensk eller tysk glögg, engelsk glögg eller "Mulled wine" smakar mest uppvärmt rödvin. Mmmmm!!

Idag ska jag äntligen ta mig till gymet, har inte hunnit gå sedan förra måndagen och mina muskler har börjat förtvina. Det borde inte vara så mycket folk ikväll för torsdagar och fredagar är de dagar när man går ut på drinkar med sina kollegor eller kompisar.

Från sjukhuset till puben

Steve blev då utsläppt från sjukhuset igår och jag åkte dit och "hämtade" honom efter arbetet. Jag hittade honom i glatt samspråk med en irländsk patient som låg i samma rum. Steve berättade senare att irländaren hade blivit mycket upprörd tidgare under dagen när han vaknat upp av att två killar tog hans besökstol. Han hade ropat högt "Låt min stol vara, fattar ni inte att jag måste ha den när mina besökare kommer!!". Killarna hade blivit så förvånade över utbrottet att de inte kom sig för att svara och fortsatte för att hämta stolen från platsen mittemot. Då ropade irländaren "Att ni inte skäms!!, hur täcks ni ta den där stolen också, mannen som ligger där är gammal och borde ha rätt att få behålla sin stol!!". När killarna hämtade sig från den verbala attacken förklarade de att de bara byter ut dem för de måste rengöra stolarna med jämna mellanrum. Irländaren hade då skamset bett om ursäkt:-) Man verkar bli väldigt revirbenägen på sjukhus:-)

Steves kompis Duncan erbjöd sig att hämta upp oss med sin jobbil och vi gick till Duncans föräldrar för att vänta. Det är ett roligt par, extremt gladlynta, skrattar mest hela tiden:-) När vi kom dit vid 6-tiden hade de redan bytt om till pyjamas och satt och titta på TV med var sin kvällsdrink i handen. De njuter verkligen av sitt pensionärsliv:-)

När Duncan släppt av oss beslutade vi oss för att äta middag på en underbart mysig pub som ligger alldeles i närheten där vi bor eftersom Steve inte ätit något på hela dagen.

När vi satt och väntade på vår beställning ringde hans morsa. Hon frågade var han var och när han svarade "På puben" höll hon på att tappa luren. En pint med öl är nog inte det första man borde dricka när man just lämnat sjukhuset där man varit intagen för magproblem. Hon lugnade sig dock när han sa att vi var där för att äta, inte dricka.

Gubben kommer hem

Nu kan man äntligen sätta champagnen på kylning. Steve ringde just och sa att läkaren hade gett honom tillstånd att åka hem. Han hade inte heller behövt genomgå ännu en obehaglig gastroskopi utan de hade nöjt sig med att kolla blodvärdena. Jag ska dit och hämta honom efter jobbet. Jag slår vad om att han har sett fram emot att komma tillbaka till vår lägenhet:-):

Analkande dövhet eller selektivt hörande

Jag undrar ibland om jag håller på att få sämre hörsel, det verkar bli allt lättare att "slå dövörat till" när jag måste anstränga mig för att höra på någon eller något, eller så har koncentrationsförmågan helt enkelt minskat:-) Kanske jag har fått bullerskador av Steves snarkande?!:-). Jag hade konferenssamtal på telefon igår och det var verkligen jobbigt att försöka höra vad de 3 andra sade, speciellt när de ibland talade i mun på varandra och en hördes bättre än de andra. Konstigt nog satt han som hördes bäst i Gibraltar medan vi andra satt på två olika kontor i London.

Efter jobbet åkte jag och hälsade på Steve på sjukhuset igen. Han har nu fått färgen tillbaka i ansiktet igen och ser hur pigg ut som helst. I dag ska läkaren göra ännu en gastroskopi för att kolla om allt är ok och sedan beslutar han sig väl om Steve kan åka hem redan idag eller om det blir i morgon. Steves kompis Duncan kom också på besök efter jobbet. Dom är som två bröder dom där två:-)

To be continued

Jag känner mig ganska seg efter helgen, mycket spring hit och dit i och med att Steve hamnade på sjukhus. Jag pratade med honom i morse efter läkarronden och han berättade att de vill hålla honom kvar ända till onsdag. Fallet hade uppenbarligen varit värre än de trott och läkaren hade sagt att han hade faktiskt kunnat stryka med om han inte kommit in när han gjorde. Jag sade åt Steve att där ser han, sådär går det när han inte lyssnar på mig:-) Jag hade tjatat flera dagar att han skulle gå till doktorn när han berättade om sina symptomer, men envis som han är så hoppades han att det skulle gå över av sig själv.

Ännu en sjukhusdag

Kom just hem från sjukhuset där jag underhållit Steve några timmar:-). Ulrika åkte (motvilligt) hem till Umeå idag (förstår henne, lite mer liv och rörelse i London:-) men före hon åkte till Heathrow hann vi med ultrasnabb shopping i Putney. Det finns inte så jättemånga affärer där så det går ganska snabbt:-)

Idag tror jag det har varit någon slags minnesdag för alla som deltagit/deltar i krig för det var parader och minnesstunder lite överallt. De här vandrade uppför Putney Highstreet. Säckpipor är ett av mina favoritinstrument, verkligen stämningsfullt.

När Ulrika hade lyckats samla på sig ett par påsar (jag väntar till rean:-)) beslöt vi oss för att äta lunch.
Meningen var att jag skulle ta henne till en helt underbar restaurang som heter Hudsons men den var helt proppfull av någon orsak.

Steve får förhoppningsvis åka hem imorgon. Han får nu äta allt och ser fram emot varje sjukhusmåltid. Han säger att maten är riktigt god där. Jag och Ulrika borde ha åkt dit och ätit lunch idag, för vår Sunday Roast var inte alls bra, seg som en skosula och dessutom var den dyr. Igår kväll var han dock inte på så jättebra humör. Läkaren hade sagt att han kunde få sömnpiller eftersom han knappt sovit något natten före. Läkaren hade dock glömt att skriva in detta i Steves journaler och sköterskorna vägrade därför ge Steve medicinen. Steve hade då börjat att klä på sig sina kläder och sa att om han inte får sitt sömnpiller så åker han hem för han kommer inte att ligga vaken ännu en natt. Det fick önskad effekt. Läkaren kontaktades och Steve fick sitt piller till slut och sov genom hela natten.

Mera sjukhus

Steve ringde i morse och berättade att han inte får lämna sjukhuset ännu. Läkarna hade gått ronden och meddelat att han måste stanna kvar ännu en natt så att de kan hålla ett öga på att såret i magen faktiskt slutat blöda. Steve var inte precis glad över nyheten, han sade att natten på avdelningen hade varit som ett dårhus. Tidpunkten för sjukdomen kunde inte ha varit olägligare. Vi hade beslutat att inkludera Steve i min BUPA (typ privat hälsoförsäkring) som jag får genom jobbet när det skulle förnyas, i mitten av november. Det skulle ha inneburit att han fått eget rum. Nå, personligen ser jag hellre att de håller honom kvar på sjukhuset, dårhus eller ej:-), tills de är helt säkra på att allt är ok. Chelsea Hospital verkar vara bra, alla läkare och sjuksköterskor verkar vara kunniga och är hjälpsamma och de skickar inte hem folk innan de är 100 procent säkra. Det hjälper säkert också att sjukhuset befinner sig i ett av de dyrare områdena i London:-)

Det kan vara stor skillnad på sjukhusen i London. En av mina kompisar bor i Greenwich (sydöstra London) och när hon fick blodförgiftning på grund av en obehandlad urinvägsinfektion, tack vare en läkare som ville "avvakta", och tvingades åka in på ett sjukhus i östra London, tänkte de skicka hem henne efter en dag. Då hade hon fortfarande hade 40 graders feber och yrade. Endast när hennes engelska kompis, som vet hur systemet fungerar, sade att hon åker ingenstans innan hon är frisk så gav de med sig. När hon efteråt gick på efterkontroll hade läkaren (inte den inkompetenta) sagt att han förstår att det hann gå så långt. Här måste man varkligen stå på sig och kräva att de gör en ordentlig undersökning, något som utlänningar oftast inte förstår.

Något om dagens planer då. Jag ska snart åka och underhålla lite Steve medan Ulrika åker till Portobello Road och sedan kanske vi möter upp i Camden senare. Har inte varit till Camden på evigheter och det är ganska skön stämning där. Sen åker jag säkert tillbaka till sjukhuset några timmar igen. De har egna TV-skärmar vid sjukhussängarna. Guld värt när man vill få tiden att gå. Ett TV-kort kostar £3.50 och det räcker 24 timmar.

Sjukhus och lång väntan

Vilken dag. Jag åkte från jobbet direkt till Chelsey hospital kl.11 där Steve låg. Han hade flyttats från akutmottagningen till en mindre "akut" avdelning på fjärde våningen när jag anlände. Sjukhuset är ganska så stort och jag fick springa fram och tillbaka mellan olika avdelningar med svetten lackande i min vinterjacka innan jag hittade honom. Han låg på en brits avskild med ett blått skynke och väntade på att de skulle ta honom till röntgen och genomföra en gastroskopi eftersom hans avföring hade varit becksvart och det betyder oftast att det är en blödning antingen i magsäcken eller stortarmen. Som finne tänkte jag ju genast det värsta, magcancer, speciellt när en släkting har behandlats för sjukdomen det senaste året.

Kl 12.30 rullades han ned till röntgen/undersökningssavdelningen. Sköterskorna sade att de trodde att han skulle vara klar om 1-1,5 timme så jag gick ned och köpte lunch på ett cafe medan jag väntade. En timme senare gick jag upp till den 4:e avdelningen. Steve hade ännu inte kommit tillbaka och jag satt säkert ytterligare en timme och väntade. Jag började bli minst sagt orolig. Till slut kom en sjuksköterska och bad mig komma ned till röntgenavdelningen och vänta där. Ytterligare lite yrande senare kom jag äntligen rätt tack vare hjälpsamma sköterskor. Fler skyltar hade inte varit dumt. Steve hade ännu inte fått sin gastroskopi. Jag satt säkert och väntade ytterligare en timme innan de rullade honom till "återhämtningsavdelningen". Jag fick nästan en chock när jag såg honom, han såg flera gånger sjukare ut än sista jag såg honom. Det finns inget värre än när man ser någon nära som plågas och man kan inte göra något.

När jag satte mig bredvid Steves säng sade han att det där gör han inte om, det var något av det värsta han varit med om. Bedövningsmedlet som de gav hade inte gjort någon nytta. Förutom att det varit obehagligt att "svälja" en pennstor kamera, så hade de dessutom sprutat in 2 liter vatten för att utvidga magsäcken för att kunna se varifrån blodet kom. Sedan hade en ung läkare sökt källan till blödningen, inte hittat den, kallat in en äldre och mer erfaren läkare som till slut hittat såret och stängt det med ett stift. Normalt tar gastroskopi 10 min, nu tog det 30. Jag kan tänka mig att det var lååååånga minuter för Steve.

När de rullade honom till röntgen återvände jag till fjärde våningen för att vänta på honom. Det fanns 6 sängar i hans "avsnitt" och när jag kom dit igen hade de andra 5 sängarna fyllts med nya patienter. En halv timme senare rullade de in Steve till avdelningen igen. Röntgenbilderna hade visat en magsäck fylld med blod men nu får man bara hoppas att det inte finns några andra sprickor eller bristningar. Det konstiga är att Steve inte har känt några smärtor, bara varit otroligt trött på grund av blodbristen.

Min kompis Ulrika anlände också till London idag. Hon ska bo hos oss men stackarn fick "dra på stan" med sin stora kappsäck i flera timmar i väntan på att jag skulle komma hem. Jag uppdaterade henne om hur allt framskred, men var inte hemma förrän halv sju. Hon hade dock spenderat den sista timmen i puben mittemot där vi bor (dit man helst inte ska gå...förutom om man älskar att slåss) och blivit "omhändertagen" av en trevlig kille, så hon hade inte precis lidit någon nöd:-).

Vi gick till en annan och mer civilicerad pub för middag och nu är det dags att lägga sig. Jag kommer nog att tillbringa mycket tid av morgondagen med Steve på sjukhuset men förhoppningsvis slipper han hem imorgon. Det är tur att Ulrika är bekant med London och kan ta sig runt och underhålla sig själv medan jag besöker Steve.

Svininfluensa?

Jag fick ett telefonsamtal från Steve just när jag kom till jobbet, han satt då i ambulansen. Han hade varit på väg på cykel till jobbet när han började känna sig så dåligt att han fick vända om. Han hade sedan kollapsat på trapporna upp till vår lägenhet och fått ringa ambulans.

För någon vecka sedan fick jag ont i halsen och lite hosta men det gick över efter några dagar. Sedan fick Steve det och de senaste dagarna har han börjat känna sig helt utan kraft och har blivit blek som ett lakan. Jag har under några dagar försökt få honom till läkaren men med dåligt resultat (typiskt män). I morse när han vaknade upp kände han sig verkligen eländig och trodde inte att han skulle klara av att cykla (han cyklar till jobbet varje dag, 20 km turretur) och jag sa att han måste stanna hemma och gå till doktorn och få det utrett. Det har pågått i nästan en vecka nu och det blir bara värre. Han sade att han inte kunde för han skulle ha ett möte med sin chef och eftersom en av hans kollegor är på semester så måste han vara där. Så, han cyklade iväg och dethär blev resultatet.

När jag talade med Steve på telefon gav han den plötsligt till ambulansläkaren. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men frågade om han tyckte att jag skulle komma till sjukhuset genast eller avvakta några timmar tills alla tester är tagna och han sade att jag gott kunde vänta. Läkaren lät hur lugn som helst på rösten, verkligen professionell. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Undras om det kan vara svininfluensan?

Ny "chef"

Glömde berätta. Vi har länge behövt en "riktig chef" på vår avdelning på jobbet som skulle föra vår talan högre upp i företaget. Vi har så kallade "team leads" som inte vet någonting om någonting och knappast har någon beslutanderätt. Nå, det fattades äntligen ett beslut att någon skulle anställas och chefens chef (i England älskar dom att utnämna folk till "managers" men hälften av dom har ingen riktig beslutsrätt) kallade in folk till intervjuer. Idag fick vi då höra vem som skulle bli vår nya chef och det blev en som redan jobbar på vår avdelning och som ALLA avskyr, han är en rövslickare av värsta sort och intresserar sig ENDAST för saker som ska föra honom framåt i karriären. Efter kungörelsen blev det knäpp tyst. Chefens chef, han som utsåg honom, frågade "kommentarer?, frågor?...gratulationer?... Fortfarande ingen reaktion, vi är 14 personer. Jag tror inte att det kunde ha varit mer uppenbart vad vi tyckte. Chefens chef vet att vi inte gillar den här personen och ändå utsåg han honom. Stämningen på vår avdelning har sedan länge varit i botten och nu lär den sjunka under fryspunkten. Till mitt företags styrkor hör INTE rekrytering.

Det här beskriver EXAKT situationen i vårt team.

Fullt upp

Vi var och såg på den andra lägenheten i Southfields idag efter jobbet. Gatan var jättefin och huset också, fräscht och nyrenoverat och med två sovrum, men vi blev ändå inte lika förälskade i det som enrummaren. Den här lägenheten hade dessutom inte äkta trägolv utan något slags laminat. Dessutom var det lite väl mycket smala gångar, jag och Steve är mer för öppna plan.

På väg till dagens visning gick Steve förbi "vårt" hus och bostadsförmedlaren hade redan satt upp en "Sålt" skylt så det är i princip vårt trots att vi ännu inte skrivit under något och vet inte ens när vi kan flytta in:-) säljaren måste nämligen få ut de nyinflyttade hyresgästerna först.

När vi kom hem blev det städning. Min kompis Ulrika kommer och hälsar på över helgen och då borde det se lite respektabelt ut...så respektabelt det kan se ut med heltäckande mattor som ser ut som om man gjort ett oljebyte på dem. Jag HATAR heltäckande mattor, det känns aldrig som om man får dem riktigt rena när man inte kan moppa dem.

Ikväll ska jag möta en annan kompis, Nina, också hon finlandssvenska (vi håller ihop:-), på några drinkar. Det ska bli kul med lite uppfriskande skvaller. Hon har dessutom erfarenhet av bostadsköp i England och är en otömlig källa till användbar information:-)

Indiskt

Jag och Steve har just kommit "hemvaggande" från vår lokala indiska restaurang. Det spelar ingen roll hur lite vi beställer, vi är ändå proppmätta när vi går därifrån:-). Ingen av oss är egentligen något fan av indisk mat, det är oftast väldigt fettigt och allt smakar likadant, men den här "juvelen" är helt ok. Det smakar gott och det känns inte som om man doppat läpparna i vaselin efteråt.

De har inget alkoholtillstånd så spriten får man ta med sig själv. Jättepraktiskt, speciellt då det finns en kiosk vägg i vägg som säljer en massa olika vin- och ölsorter.

Gullplutten ville inte vara med på bild för han är förkyld och inte "till sin fördel", men det struntade jag i, lite får han offra sig för konsten och min blogg:-)

Minnesförlust

Suck och stön, det slog mig just, det återkommande beloppet på 25.80 som tas ut varje vecka är när jag förnyar mitt buss- och tunnelbanekort!!! Ja, sådär blir det sedan när namnet som uppges på kontoutdraget inte har det minsta att göra med det man köper och minnet börjar svika en. Nå, jag behövde ett nytt bankkort så det var väl lika bra...om jag nu får det någon gång. However, när jag ringde min bank tidigare idag sa det att de skulle skicka ett antal dokument till mig som jag måste fylla i för att slutföra min bedrägerianmälan...Undras om jag kan "glömma" att fylla i det och hoppas att de inte skickar påminnelser...

Fler visningar

Nu har jag bokat ännu en visning åt oss för imorgon, den här gången en tvårummare. Huset ligger ganska nära Southfields tunnelbanestation och ser riktigt fin ut på bilderna. Det här är framsidan (ganska lika de andra vi sett men det är ett sånt hus vi vill ha:-). Det gäller dock bara undervåningen.

Vardagsrummet

Bankaffärer

Jag har nu suttit 45 minuter på telefon med en hjälpsam kvinna från min banks avdelning för kortbedrägerier. Jag noterade förra veckan att det under en längre tid har gått ut ett specifikt belopp med cirka varannan veckas mellanrum från mitt konto, dessutom ska det ha lyfts med mitt kort. Det här har pågått under några månader men eftersom det "bara" rört sig om exakt 25.80 varje gång, och inte några iögonfallande belopp, så har jag inte noterat det när jag alltför snabbt gått igenom mitt bankkontoutdrag. I slutet av förra månaden hade jag dock haft mer utgifter än vanligt och fick börja hålla tillbaka och planera mina inköp och utgifter och det var då jag märkte det.

Jag har nu gjort en bedrägerianmälan och annullerat mitt kort. Jag ska få nytt om 3 - 4 dagar, något jag tvivlar på; dels för att postutdelarna har strejkat 2 dagar i veckan under de senaste 3 - 4 veckorna för att postverket vill genomföra en välbehövlig förbättring av hela systemet och dels för att det finns postsorterare som gärna stjäl brev som innehåller något som kan likna ett bankkort eller dubbelvikta födelsedagskort som "kan" innehålla pengar. Jag har förlorat 3!!! förnyade VISA-kort och 5!!! dubbelvikta födelsedagskort på posten. Det är för många för att vara en tillfällighet. Jag blir nuförtiden mer överraskad när något jag väntar på faktiskt kommer fram än att det inte gör det.

Snart bostadsägare

Idag skedde det framsteg i vårt bostadsköpprojekt. Steve ringde mig på jobbet med inledningen, "Jag har dåliga nyheter...säljaren förkastade vårt anbud". Jag var dock inte förvånad för det hör till spelet. Sedan fortsatte han, "Den goda nyheten är att säljaren kom med ett motbud som bara låg 3 000 pund över vårt och 10 000 under utgångspriset". Steve hade genast acceptera det (slut på spelet:-). Så, om allt går som planerat borde vi kunna flytta in om ett par månader. Av någon orsak har säljaren hyrt ut bostaden på nytt för några veckor sedan och de skrev ett 6 månaders kontrakt. Enligt bostadsförmedlaren borde den nuvarande ägaren kunna "köpa ut dem" när deras en månaders uppsägningstid har gått ut. Förmedlaren skulle tala med säljaren hur allt ligger till. Eftersom vi har satt vår lägenhet till försäljningen och den torde sälja ganska snabbt, borde det inte få dra ut för långt på tiden. Nå, i värsta fall får vi hyra några månader.

Min kompis Nina föreslog dock att vi inte ska sluta söka ännu för det kan ju dyka upp något ännu bättre, vilket är helt sant och smart, så vi kommer nog att gå på visningar tills pappren är påskrivna. Skööönt iallafall att allt börjar falla på plats.

När allt är fixat och betalt och vi är installerade och jag "bara" har bostadslånet att betala tänker jag ta mig an mitt andra projekt, att hitta ett nytt jobb. Jag har varit på mitt nuvarande jobb i över tre år nu och jag är uttråkad till max. Utvecklingsmöjligheterna är obefintliga och arbetsuppgifterna är intelligensbefriande...jag känner riktigt hur hjärnan förtvinar. Det är jobbigt att söka jobb, speciellt att springa på intervjuer och besvara samma frågor om och om igen.

I väntan på middag

Nu är jag hemma igen efter en dust på gymet och som vanligt var det proppfullt efter helgen. När jag kom hem stod Steve och kockade sin specialare, pastasås med malet kött och diverse kryddor. Den mat han kockar är mycket gott men det tar en eeeeevighet innan det är klart:-) Som tur är började han göra pastasåsen före jag kom hem så jag behövde bra vänta ytterligare 30 minuter:-).

Här är resultatet, det blev jättegott. Ursäkta den fula tallriken. Jag har börjat samla på Arabias tallriksserie med "sagodjur" på blått botten, men de är så jäkla dyra att de får bara användas vid specialtillfällen och av personer som jag vet är lätta på handen:-))

Annars så ringde Steve till bostadsförmedlaren och lade vårt bud. Vi får troligen veta imorgon om det accepterades. Vi utgår ifrån att ägaren inte kommer att acceptera vårt första bud utan denna kommer troligen att ge ett motbud som vi inte godkänner och sedan möts vi i mitten:-). Vare sig vi får den här bostaden eller inte ska det bli jättekul att få något eget. Jag räknade nyligen ut att jag under de senaste 15 åren har bott på 11 ställen. En positiv sak med detta är att man inte samlar på sig en massa skräp. Jag har inga problem med att slänga saker, man kan alltid köpa nytt.

Väntan

Spänningen är ooooliiiiidlig:-) Steve ska ringa bostadsförmedlaren idag, så få se hur det går. Vår första anbud kommer nog ganska säkert att förkastas men det skulle vara kul att komma till något slags samförstånd före lördag när lägenheten skulle vara öppen för visning igen.

Det är ganska skönt att man inte är i direkt kontakt med säljaren utan "förhandlingarna" sker via bostadsförmedlaren och de kan sedan ge lite råd på vägen. Den här bostadsförmedlaren hjälpte oss att spara 100 pund när vi beställde vårt HIP-paket (Home Information Pack)

Steve har inte berättat för sin morsa att vi ska lämna in ett anbud redan utan har bara sagt att vi ska gå på en andra visning på lördag:-) Han vill inte att hon ska lägga sig i alltför mycket och försöka få oss att komma till "sans" och satsa på något av hennes förslag på hus som oftast är fula som stryk med två eller tre sovrum och byggda på typ 70- eller 80-talet. Typ ett sånt här:

Hon är ju snäll som vill hjälpa till, men lyckas hitta alla andra typer av hus förutom de som vi vill ha: Victorian, första våningen med trädgård och INTE Tooting eller Stretham (lite "vildare" statsdelar i Wandsworth) :-). Det spelar ingen roll om huset har 3 sovrum, trädgård stor som en fotbollplan och halva priset om man inte vill bo där.

Bio

Kom just hem från bion där jag varit och sett komedin "Trubbel i Paradiset" (Couples retreat). Steve är och spelar biljard med en kompis och då passade jag på att gå och se en "tjejfilm":-) Vi bor 5 min promenad från bion vilket inte kunde vara bättre för en biofantast som mig. Filmen var helt bra, en typisk Vince Vaughn-film och man blev resesugen till max eftersom den spelats in i Bora Bora. Jag vill åka dit NU.

Middagen/lunchen är klar

Så var veckans tredje och sista gymbesök avklarat, imorgon börjar eländet igen:-) Det var dock lugnt och skönt och jag kunde gå på vilken maskin som helst utan att behöva köa. Fredag kväll, lördag eftermiddag och hela söndagen är lugna perioder på gymet för då har folk annat att göra, typ hänga på puben eller återhämta sig från baksmällan. På måndag är det packat igen när det ska brännas fett efter helgens drinkar och trerätters.

När jag kom hem gjorde jag tidig middag till oss. Jag stekte fläskkottletter som vi åt med ugnsbakade sötpotatisskivor, stekt lök och courgette, kokta rotgrönsaker och pepparsås. Det var supgergott om jag får säga det själv:-) Det blir annars mest att jag äter nötkött, kyckling eller fisk för det är de köttsorter som de äter mest har, förutom lamm i parti och minut.

Imorgon ska Steve ringa upp bostadsförmedlaren och sätta ett bud på den sista lägenheten som vi såg i lördags. Han får sköta budgivningen och förhandlingen för jag är värdelös på att pruta och betalar helst utgångspriset bara för att slippa besväret:-) Det är dock till stor fördel att försöka köpslå när man köper hus för det gäller trots allt tusentals inte tiotals pund:-)

Söndagslättja

Idag har hösten anlänt. Det har regnat hela morgonen och det verkar inte sluta heller. Det är ännu ganska varmt i luften. Helt ok dock, jag har inget emot regn då och då, speciellt på hösten. Det har inte kommit mer än några skurar under hela sommaren och hösten så det här har ännu nyhetens behag. Tänker dock släpa mig till gymet senare idag. Det är typ 200 meters promenad dit så inga ursäkter:-)Igår åkte vi då in till stan för vår gratismiddag. Vi åkte in lite tidigare och promenerade igenom Covent Garden för att kolla i affärer. Det är kanske inte det bästa stället att befinna sig på en lördag för det var packat med folk.Vi gav upp ganska snabbt och beslöt oss för att ta en drink före middagen. Vi hittade en pub i Holborn som heter "Princess Louise". Den visade sig vara helt otroligt vacker. Den säljer bara öl från bryggeriet som ägde puben (mycket ovanligt) och vin som de hade ensamrätt på att sälja till ett otroligt lågt pris. De tillverkar till och med sin eget "coca cola". Puben har nyligen restaurerats så att den såg ut precis som när den öppnades 1872. Dit kommer vi att åka igen.

Motvilligt slet vi oss från den mysiga puben och gick till the Bountiful Cow där beställde vi nästan samma mat som tidigare (varför ändra ett fungerande koncept:-)). Jag var dock lite mer modig och provade deras kycklingleverpate för första gången:-) Till huvudrätt blev det dock deras massiva burgare (biffen är 3 gånger så stor som biffen i en Mc Donalds-hamburgare).

Köttet är av högsta kvalitet.Vi tog glass till efterrätt och formligen rullade därifrån, som alltid när vi ätit där:-). Trots att vi var så mätta beslöt vi oss att gå till en annan pub som ägs av samma bryggeri som "Princess Louise". Det var pubchefen på Princess Louise som rekommenderade den. Puben heter "Cittie of Yorke". Cittie of Yorke såg ut som en kyrka och var även den jättevacker. Vi tyckte dock att den tidigare hade en mer mysig och intim känsla med sina små bås och utsirade glasfönster.

Puben är uppenbart populär bland engelska "skinheads":-)