Höstprojekt och utekväll i Richmond

Medan vi väntar på att Steve ska få en överblick över sina finanser (han har äntligen hittat en vettig revisor) och vi kan anlita någon att riva ut de hemska heltäckande mattorna och sätta in trägolv så har vi bestämt oss för att måla om. Först på tur står vardagsrummet. Vi har haft samma mörkbruna fondvägg i fem år nu och de övriga vita väggarna börjar se lite trötta ut så det är dags för en uppfräschning.

Sagt och gjort, idag gick vi till B&Q och hämtade några färgprover. Vi vill fortfarande ha fondvägg men i en annan färg och vi kom överraskande snabbt överens om att vi vill ha en grön vägg den här gången. Vi kunde knappt tro våra öron när vi faktiskt båda tyckte samma i det här fallet. Efter några små meningsskiljaktigheter (kan ju inte bryta traditionen helt) kom vi överens om tre testfärger i olivgrönt och valde två tester i krämigt vitt, vi vill inte ha kallt sjukhusvitt. En parentes, när vi stod och valde färger gick ett annat par förbi oss som också grälade om färgval och mannen sa till sin partner att han kan inte förstå varför hon vill ha honom med till affären överhuvudtaget eftersom hon ändå aldrig tycker om hans förlag:-). Lite som Steve och mig:-D Inredning sätter verkligen ett förhållande på prov

Nu har jag provmålat färgerna ett varv, ska måla ett till när det första har torkat. Det är verkligen inte den perfekta dagen att besluta om färger för det regnar och är grått så inget naturligt ljus, men när det gäller den gröna färgen lutar det antingen åt den i mitten eller längst ner. Den översta är för mörk. Får se efter nästa strykning. I affären försökte Steve sälja in ett antal pastell/starkt gröna färger till mig men de fick han snällt gå tillbaka med. Jag fick ännu en gång påminna honom om att om vi ska hyra ut/sälja vår lägenhet senare så måste vi hålla färgschemat någorlunda neutralt.

De "vita" var vi emellertid inte alls nöjda med, alldeles för mörka. Notera dock att bilden här nere gör inte alls färgerna rättvisa.

Så det om det. I går kväll tog vi bussen till Richmond för middag på puben Price's Head som ligger vid Richmond Green. Vi hade ätit där en gång tidigare och gillat maten. Fan vad gott det var, nog den bästa pubmaten jag ätit på en lång tid, kanske den bästa faktiskt. Portionerna var stora och allt smakade fantastiskt. Jag tog kryddiga lammkoftas som förrätt. Jag gav Steve den söta mango chutneyn och pitabrödet och doppade i den grakiska yoghurten samt majonnäs istället.

Till förrätt åt jag kycklingbröst med gräddstuvad purjolök och savoykål i vitvins- och dragonsås. Normalt serverades rätten med vitlöksrostad nypotatis men jag bad att få byta ut potatisen mot sallad istället. Jag smakade dock på några av de ugnsrostade morötterna och gav Steve resten. Jag hatar att lämna mat och då är det bra att ha en Steve som utan större protester äter det jag inte vill ha:-). Steve beställde Steak & ale-paj som han sa var den bästa han någonsin ätit, han åt till och med upp hela pajskalet och det säger mycket. Oftast lämnar han mycket av skalet för han tycker att det är för torrt, men här var det hur saftigt som helst.

Alltså, en kort leopardkjol till korta, tjocka ben samt stor bylsig läderjacka är aldrig ett vinnande koncept. Det är sällan man ser att männen har den bästa klädsmaken i ett förhållande som i det här fallet.

Med fulla magar fortsatte vi till en belgisk ölkällare för ännu ett par drinkar. Jag höll mig till vin. En härligt avslappnad lördagskväll.