Cinque Terre - dag 2

Nu får ni se till att ha mycket tid över om ni ska orka läsa igenom hela det här inlägget för det innehåller många bilder:-) (jag använder min blogg som bildbank också). Vi hann med hela tre av byarna den här dagen eftersom vi ville passa på medan solen sken. Tyvärr var alla vandringsleder nära havet stängda så det blev till att ta den lite mer utmanande till byn Manarola som ligger närmast Corniglia söderut.

Promenaden inleddes med 30 minuters bergstigning, som tur var i skuggan. Här ser ni Corniglia i fågelperspektiv.

Nu har vi kommit ännu högre. Det fanns inga skyddsräcken så det gällde att vara försiktig var man satte fötterna. Jag tror inte att det skulle ha tillåtits i varken Finland eller Storbritannien:-)

Här odlar de uppenbarligen inte organiska vindruvor:-)

Det fanns gott om olivträd på sluttningarna

För att inte tala om vinrankor. Jag skulle få svindel av att plocka vindruvor här.

Vi stötte på massor av amerikanare under vår vandring som kom från motsatt riktning. Under vår vistelse i Cinque Terre stötte vi inte på en enda engelsman vilket är extreeeemt ovanligt. 95 % av alla turister var amerikanare, runt 50-60-årsåldern. Steve hörde till och med en amerikan som sa till sin kompis att han har aldrig sett så många amerikanare på en och samma plats:-). Cinque Terres turistorganisation måste ha haft en aggressiv marknadsföringskampanj i USA.

Nästan två timmar senare kom vi äntligen fram till Manarola.

Den första invånaren som vi stötte på var en kelen katt.

Snart nere

Vi var ordentligt möra i benen när vi kom ner men det var en intressant vandring. Jag gillar att gå, Steve inte lika mycket:-)

Vi hade inte brytt oss om att äta någon frukost innan vi gav oss av på vår lilla tur i bergen, så efter att ha promenerat runt i den vackra lilla byn så beslöt vi oss för att äta lunch på en av resaurangerna vid huvudgatan. Jag tog mozzarellasallad till huvudrätt och grillad dagens fångst som var havsruda (sea bream). Den måltiden satt bra.

Medan vi satt och åt hörde vi några andra turister som pratade om att det skulle bli 24-timmars tågstrejk, mellan kl 21 samma kväll till kl 21 följande kväll och det skulle bara gälla byarna i Cinque Terre. Tidpunkten kunde inte ha varit sämre eftersom vi skulle byta hotell följande dag och det går bara att ta sig till och från Corniglia med tåg, eller via vandringslederna...när de inte är stängda. Det såg ut som om vi skulle sitta fast i den pyttelilla byn i 12 timmar vilket inte var alltför lockande. Det kändes dock lite ljusare när vi gick runt i hamnen efter vår lunch och såg ett stort plakat där det stod Taxi på och ett telefonnummer. Jag skrev upp numret ifall det skulle bli vår väg ut.

Eftersom det skulle bli strejk så beslöt vi oss för att besöka tre av de fem byarna samma dag  och efter lunchen tog vi tåget, en resa på ca 5 minuter, till Riomaggiore.

 

När vi anlände till Riomaggiore kastade jag mig över dagens första kopp kaffe som genast botade min begynnande koffeinhuvudvärk.

Medan vi väntade på tåget till den tredje byn, Vernazza, som är den vackraste av alla, gick vi in på en bar där jag testade det lokala vita vinet som området är så känt för. Det var JÄTTEGOTT, så fräscht och krispigt. Något jag också gillade var att man alltid får snacks till sina drinkar, utan extra kostnad. 

Framme i Vernazza

Vernazza är byn med den bästa hamnen. För ganska exakt ett år sedan råkade byn ut för  en ordentlig  översväming när vatten forsade ned från de omgivande bergen. Det fanns många bilder överallt i byn från hur det såg ut efteråt och det var svårt att inte bli imponerad över hur snabbt de har hunnit åtgärda förödelsen. Man kunde knappt se några spår längre.

Steve och jag satt länge vid hamnen och underhöll oss med att se när turisterna balanserade på den smala landgången när de skulle på och av färjan som transporterar folk till de olika byarna. Det var ordentlig sjögång och landgången guppade upp och ned. 

En farfar som fiskar med sin sonson

Det fanns två klocktorn i Vernazza, och de visade båda rätt tid.

Steve sitter och latar sig på parkbänken som de andra gubbarna:-)

Här är man inte blyg utan hänger glatt ut sina trosor till allas beskådan.

Min engelsman:-)

Innan middagen satt vi och njöt av en flaska Chianti och tittade på solnedgången.

När solen gått ned gick vi till en restaurang vid hamnen och det blev fisk både till för och huvudrätt. Här en  tallrik med olika skaldjur och fisk som vi delade på

Till huvudrätt beställde vi var sin fisk- och skaldjurstallrik med dagens fångst. Jag tycker inte det är någon vits att beställa kött när fisk är områdets specialitet. Restaurangerna märkte alltid på menyn om fisken hade varit fryst (dvs. inte lokal) eller färsk. När vi ätit tog vi tåget tillbaka till Corniglia så att vi skulle vara tillbaka innan strejken inleddes.

Här kan ni se en hur byarna i Cinque Terre är placerade.