När snålheten bedrar visheten

Brrr, fast det inte ens är minusgrader så är det ändå kallt enda in i märgen. På söndag ska det emellertid bli 10 grader så det ser jag fram emot.

Igår kom Steve och jag på att vi inte varit till vår favoritrestaurang i Putney, Hudsons sedan före jul och ju mer vi tänkte på deras mat, desto hungrigare blev vi. Så, på med flera lager kläder och så begav vi oss iväg till fots. Det var kallt i början men vi gick i rask takt, nästan småsprang, och när vi kom fram kändes det nästan skönt.

Hudsons ändrar sina dekorationer efter säsong och högtider och nu hade de staplat upp en massa Coca Cola-flaskor som de fyllt med antingen färska tulpaner eller färgglatt vatten. Det kändes som om vi satt i en blomsterrabatt. Så himla mysigt.

Vi hade båda tänkt beställa musslor till förrätt men de var slut så då blev det avocado, mozzarella och tomat istället för mig. Jättegott det också.

Till huvudrätt valde jag en favorit i repris, fyllt kycklingbröst med ostsås samt kål. Steve beställde deras jättegoda stek.

När vi ätit promenerade vi hem igen men tog en avstickare till puben Cats Back så att Steve skulle hinna med ännu en pint av deras jul-ale innan den tog slut. Vi var mycket mätta och belåtna när vi kom hem igen.

I morse fick vi besök av ännu en golvläggare. Vi har redan sagt ja till en annan kille, men innan vi bestämt vilket datum han kan börja så lämnar vi alla dörrar öppna.

Vi bor på tredje våningen och varenda en som hälsar på oss, vare sig det är brevbärare eller kompisar, flämtar av ansträngning när de äntligen står utanför vår dörr. Den här äldre mannen var inget undantag. Jisses vad han flåsade när han kom. Röd i ansiktet var han också. Jag och Steve tittade på varandra, skulle bara fattas att han drabbades av hjärtattack också. Allt gick emellertid bra. Han mätte och stod i och 10 minuter senare var det klart och han lovade skicka offert så snart som möjligt.